En Stålnacke väl värd namnet har gått bort

Enligt dagens (18/8) DN har Torsten Stålnacke FMSMsis VGM FNMONUC FNMUNFICYP gått bort, en av de mest omskrivna Kongoveteranerna. Han blev legendarisk genom en insats för att stoppa en massaker, där Katangas gendarmer sköt från pansarbilar rakt in i ett flyktingläger. I denna insats var furir Stålnacke chef för en granatgevärsomgång med två ytterligare soldater. Då omgången kom under beskjutning hamnade hans två soldater i chock. Men sitt granatgevär lyckades han slå ut en kulspruta men fick inte med sig soldaterna i framryckning. Han tog då helt sonika ett par granater och framryckte helt ensam. Här slog han ut en pansarbil och nära stående soldater försvann. Under beskjutning växlade han ställning i sidled för att slå ut en andra pansarbil som utövade hårt tryck mot plutonen på hans högra sida.

”Just när Stålnacke skulle trycka av var det som om något exploderade i munnen på honom och han kunde inte andas. Han hade träffats i nedre delen av ansiktet, bl.a. hade käkbenet slitets bort. Under några sekunder, berättade han senare, trodde han att han skulle dö, men han lyckades kräkas upp tungan, som hade fallit ner i luftstrupen. Sedan tog han sitt vapen och sprang tillbaka sina kamrater.

Han lyckades genom tecken få den ene av soldaterna att ge sig tillbaka. Den andre stod bara kvar apatisk. Stålnacke försökte förgäves få honom att bära granatgeväret. Han tog då själv vapnet och lyckades genom tecken och knuffar få med sig sin svårt chockade kamrat. De klättrade över en järnvägsbank och ett två meter högt staket. Stålnacke måste hela tiden hålla i tungan och se till att han fick med sig sin kamrat. Sjukvårdarna sprang dem till mötes från ambulansen som stod bakom ett hus. Med högsta fart fördes Stålnacke och den chockade kamraten till Röda korssjukhuset. Strider pågick runt om sjukhuset, och de sårade måste tillryggalägga de sista hundra meterna till fots i språng utefter husväggarna. Cipolat opererade omedelbart.” (s. 203 i Wærn, Jonas (1980). Katanga: Svensk FN-trupp i Kongo 1961-62. Stockholm: Atlantis. ISBN 91-7486-157-3)

När Stålnacke och andra från denna insats skulle dekoreras uppstod tydligen problem. Svärdsordens vanliga klasser gavs för mångårig förtjänst, och Svärdsordens krigsutmärkelser liksom guldmedaljen ”för tapperhet i fält” var inte möjliga eftersom Sverige inte var i krig. Den enda utmärkelse som hade lite friare kriterier var Vasaorden och det blev därför Vasamedaljen som annars gavs för ”allmänt medborgerliga förtjänster” som fick användas. Den 10 maj 1962 fick Stålnacke och fyra andra svenska kongoveteraner mottaga denna medalj med motiveringen ”för ådagalagt synnerligt mod och behjärtansvärt handlingssätt till räddande av människoliv i Kongo september 1962” (sid. 226 i Carl Sjöstrand, red (2006). ”Särskilda belöningsmedaljer”. Utlandsstyrkan i fredens tjänst. Försvarsmakten. ISBN 91-7843-225-1)

Överfurir Stålnacke blev tilldelad Försvarsmaktens medalj för sårade i strid på Veterandagen den 29 maj 2012, i Stockholm. Frid över hans minne!

Annonser
Det här inlägget postades i Faleristik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s