Svenska ordensföreningens första medlemsaktivitet

Den alltid så flitige ordföranden för Svenska ordensföreningen Richard Nyström hade i går kväll ordnat ett studiebesök hos Kungl. Ordensjuvelerare Lars Kjellander för att visa kungl. riddarordnar och hur de tillverkas. Eftersom verkstaden är så liten kunde endast fyra personer ges plats och jag var en av dem.

Det var väldigt roligt att lära sig mer om ordenstillverkningen. Lars Kjellander och hans fru Lena var mycket tillmötesgående i att visa och förklara. Lars började en gång på Carlmans, som förr gjorde ordnarna, men arbetade då inte med ordenstecken utan ”vanligt” juvelerararbete: han har nu arbetat med de svenska statliga riddarordnarna från eget företag i femton år. Lena, som tidigare arbetade på Swedbank, svarar för ekonomi samt banden till ordnarna och de kungl. medaljerna.

Nordstjärneorden pressas fram hel ur en bit silverplåt som därefter sågas, borras och filas fram, medan Serafimerorden pressas fram bit för bit, sågas, filas m.m. och löds sedan ihop som ett intrikat tredimensionellt pussel. Efter förgyllning emaljeras ordenstecknens korsarmar: Nordstjärneorden konvexa emaljering byggs upp i sex lager medan Serafimerordens emaljering är plan.

För att nå färdigt skick monteras mittmedaljong och krona samt band. Jag ställde en fråga om Nordstjärneordens blåa mittmedaljong, som – när man såg den lös – i mitt tycke skulle kunna fungera som en snygg manschettknapp: tydligen har fler tänkt samma tanke.

En intressant pågående utmaning var att nytillverka Serafimerordens miniatyr. Det var ett tag sedan sådana tillverkades. Ett otroligt pillgöra! Serafernas huvuden (mitt i bilden, ca 2-3 mm stora) som ska sitta mellan korsarmarna är nästan omöjligt små och fordrar ett gott hantverk för att sitta kvar.

Carl XIII:s orden har inte nyproducerats på mycket länge, helt enkelt för att orden har relativt få ordenstecken som är någorlunda lätta att hålla koll på och återföra i cirkulation. Likväl uppstod ett behov av att låta nytillverka ett par ordenskors. Tänk att detta ordenskors, till skillnad mot alla andra CXIII:sO, aldrig haft en bärare, aldrig burits…

Arbetet handlar om nytillverkning – bl.a. ca 80 kommendörstecken om året – men också om uppfräschning av gamla ordenstecken, ofta förgyllda riddartecken för Nordstjärneorden.

Som bekant ska ordenstecken återställas till Kungl. Maj:ts Orden vid Kungl. Slottet vid innehavares bortgång, eftersom de är Kungl. Maj:ts Orden egendom, och förlänas efter genomgång hos Kjellander på nytt. Men det går även att få hjälp med uppfräschning av sitt befintliga ordensinnehav: Hans Majestät Kung Carl Gustaf hade nyligen lämnat in två av sina kraschaner för genomgång och delvis omförgyllning (klicka på bilden och notera hur de tre spikskallarna under H:et och kronan är tredimensionella – se blogginlägg kring dessa spikar här).

Vad fattas? Möjligen återväxten i yrket. Denna tillverkning av ordenstecken är i Sverige ett unikt hantverk som inte har någon given efterträdare. Det vore roligt att se någon yngre juvelerare som intresserade sig för att föra det vidare, så att Sverige i alla bemärkelser kan ha svenska ordnar.

Annonser
Det här inlägget postades i Faleristik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s