Ordning på ordnarna – S:tLazO/ThO i stort sett borta från svensk militär uniform

Försvarsmaktens uniformer utgör de yttre tecknen på tillhörighet till Försvarsmakten och dess olika organisationsenheter. Det är därför viktigt, som en del i Försvarsmaktens gemensamma värdegrund, att hålla uniformen i helgd. (ur inledningen till kap 1 Grunder, Unibest 2009 v. 1.5)

Svensk militär uniform är ett officiellt representativt plagg. I officiella sammanhang gäller för utländska utmärkelser i princip att endast sådant som är officiellt (förlänat av sittade statschef) kan bäras. Det betyder att inte ens riddarordnar till exfurstehus upptagna i ICOC:s register generellt kan bäras i officiella sammanhang, trots att det kan handla om f.d. regerande furstehus som står svenska kungahuset mycket nära.

Med detta för ögonen har det varit rätt uppseendeväckande att två ordnar, som inte är officiella ordnar och som inte heller är knutna till f.d. regerande furstehus på ett sätt som gör dem till äkta riddarordnar, har haft generellt bärandetillstånd till svensk militär uniform. Det är lite beklämmande att högre svenska officerare som är med i Tempelherreorden (ThO)/Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) inte själva insett och närmat sig detta problem. Genom att i stället ha drivit upprätthållandet av bärandetillståndet har man frångått viktiga principer om vad rätt är och satt omsorgen om ThO/S:tLazO före omsorgen om svensk militär uniform.

Känner man dessutom till att bärandetillståndet mer eller mindre kuppades fram genom att Kungl. Majt:s Orden (och därigenom principiellt H.M.K.) inte gavs möjlighet att yttra sig i frågan (sannolikt eftersom man visste att det skulle bli avslag), så framstår det som än mer självklart att bärandetillståndet inte har kunnat fortleva i längden. För medlemmar av ThO/S:tLazO har fram tills idag ställts inför ett val:

  • Vara lojal mot H.M.K. = inte bära ThO/S:tLazO till uniform (bärandetillståndet är en rättighet och inte en skyldighet att bära orden).
  • Vara lojal mot ThO/S:tLazO och bära dessa ordnar till uniform = bära ordnar som faktiskt inte erhållit KMO:s/H.M.K.:s gillande till uniform = i princip en skymf mot H.M.K., Sveriges statschef och general/amiral inom Försvarsmakten.

Och så kan man inte ha det, vilket hovet tydligt har framfört till Försvarsmakten när en översyn av uniformsbestämmelserna blev aktuell för något år sedan. Efter övervägande är resultatet det nya kapitel 9 Utmärkelser, en del av Unibest 2009 ver 1.5 som gäller från och med 2012-12-01. Det finns flera nyheter i detta nya kapitel, som motiverar en läsning. Den stora nyheten är dock att till svensk militär uniform får numera endast utländsk officiell orden bäras, det vill säga, en orden förlänad av stat eller kyrkligt överhuvud med legitimt statsöverhuvuds god­kännande.

De grenar av Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) samt Tempelherreorden (ThO) som getts generellt bärandetillstånd kan enligt de nya bestämmelserna inte längre bära sina ordenskors till svensk militär uniform – annat än undantagsvis i slutna sällskap inom dessa ordnars egna verksamheter och dessutom endast inom riket. Vilket – som ovan visats – fortfarande är principiellt fel och om ThO/S:tLazO har huvud och hjärta på rätta ställen, så borde de inte låta ens detta förekomma. Bägge ordnarna har egna uniformer som i så fall kan begagnas. Vidare tydliggörs också att det av protokollära skäl inte är tillåtet att blanda officiella ordenstecken och icke officiella ordensliknande dekorationer på Försvarsmaktens uniformer. D.v.s. om ThO/S:tLazO träffas internt i svensk militär uniform, så är det endast deras egna ordenstecken som ska bäras och inga officiella ordnar.

Även om beslutet inte skänker S:t LazO och ThO någon större glädje så är det ändå, principiellt sett, ett riktigt beslut. Något liknande har skett inom Svenska Frimurare Orden – SFMO – där man sedan länge haft principen att inget annat än officiella utländska utmärkelser ska bäras. Ett antal frimurare och officerare har kringgått detta genom att bära uniform i loge och därmed hävdat det generella bärandetillståndet för S:tLazO/ThO. SFMO har nyligen beslutat att inget annat än frack eller kostym ska förekomma inom orden, vilket bland annat leder till att uniform inte längre kan bäras. Huvudsyftet med likhet i klädsel är att understryka gemenskap, men det framskymtar också (ex. i tidningen Frimurarens senaste nummer) att man inte längre vill låta SFMO vara en arena för bärande av ordnar som inte har KMO:s/H.M.K.:s gillande. H.M.K. är SFMO:s Höge Beskyddare – dessutom stormästare för Kungl. Carl XIII:s orden. Sannolikt har SFMO:s ledning, precis som FM/HKV ledning, sett en ohållbar principiell konflikt.

Om avsteg ska göras mot principen om officiella ordnar, så skulle det vara naturligt att orden förlänad av suveräna eller f.d. suveräna furstehus erkända av Wienkongressen 1814 eller senare – allmänt erkända riddarordnar – är sådana ordnar som i första hand skulle kunna komma ifråga till uniform, eftersom Sveriges kungahus har relationer med många av dessa exfurstehus. Så är det generellt sett inte i de nya bestämmelserna, vilket är bra. Däremot finns en liten, liten öppning som har relevans för svensk militär uniform: den som för krigsmannagärning (d.v.s. inte för allmän militär förtjänst) belönas med ovanstående dynastisk riddarorden kan eventuellt ges bärandetillstånd. Sammantaget är både huvudregeln och undantaget välavvägda.

En annan nyhet ligger i beslutsgången. Försvarsmakten har tidigare tagit emot ansökningar om bärandetillstånd till uniform och Kungl. Maj:ts Orden har varit remissinstans. KMO:s yttrande har i normalfallet vägt tungt. I den nya ordningen ska den som vill ha bärandetillstånd först vända sig direkt till KMO för att få ett gillande. Endast med detta gillande kan ansökan sedan göras om bärandetillstånd. Denna ordning förebygger eventuella framtida problem mellan KMO och Försvarsmakten. Även det är bra: det är principiellt rätt att Kungl. Maj:ts Orden – i och med kopplingen till statschefen som fons honorum – äger frågan om vad som kan och inte kan bäras i Sverige.

Vilka konsekvenser får nu de nya uniformsbestämmelserna? En effekt är att ett antal baler (Wienerbalen, Amarantherordens bal, Innocenceordens bal m.fl.) kommer att bevistas av medlemmar av Tho/S:tLazO antingen i uniform med medaljer utan dessa ordnar alternativt frack med ”allt”. Jag hoppas att det förstnämnda väljs.

När ThO/S:tLazO inte kan bäras som ersatz för den svenska orden officerare egentligen borde ha förlänats, så finns en risk för att utländska officerare som inte känner till vårt svenska dysfunktionella belöningssystem läser avsaknaden av statsorden som att den svenske officeren inte fullt ut är kompetent. En annan konsekvens kanske därför kan bli att svensk militär personal agerar mer samfällt och starkare för en reformering ordensväsendet i syfte att börja utdela de svenska statsordnarna till svenskar, inklusive Svärdsorden för militärer.

Eftersom en av ThO:s /S:tLazO:s ”konkurrensfördelar” upphört kan intresset komma att öka för de utländska furstehus riddarordnar som finns i Sverige och som antar evangeliskt-lutherska bekännare, d.v.s. kungl. Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden, kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden, kungl. Georgiens Örn- och tunikeorden och Ungerska Vitézorden. Flera utomeuropeiska furstehus har även på senare tid förlänat sina ordnar till svenskar.

Detta är dock i grunden egentligen synd eftersom det i Sverige finns en riddarorden som skulle kunna vara en mer naturlig plattform evangeliskt-lutherska svenskar – Johanniterorden i Sverige. Denna orden antar dock i praktiken endast adliga män.

En annan väg är dock möjlig för denna orden, som skulle lägga orden mer i linje med Malteserorden och Johanniterordnarna i Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige var det tidigare möjligt för personer av överstes rang att själv anhålla om adelskap och det förekom att personer av lägre rang adlades för viktiga förtjänster. Eftersom adlande inte längre förekommer borde man för länge sedan ha genomfört principen att icke-adliga personer av överstelöjtnants ”rang” kan antas som medlemmar. Detta inkluderar mer eller mindre Kommendörer – eller högre – av svensk eller utländsk statsorden. Genom att ribbans sätts så högt som överstelöjtnant gör att Johanniterorden i Sverige bibehåller sin excellens men ändå kan anta den personkrets som – om statskicket varit annorlunda – säkerligen hade erhållit adelskap. Argumenterat utifrån att detta tycks vara en viktigt fråga för Johanniterorden i Sverige.

Ingen skugga må falla över de officerare inom Försvarsmakten som varit involverade nya uniformsbestämmelserna eftersom huvudproblemet inte är de ändringar de genomfört – problemet var införandet av ett generelllt bärandetillstånd till uniform för två ordnar som strider mot alla normala principer. Som antytts ovan återstår fortfarande lösandet av två knutar för att återfå full normalitet i hur ordnar och medaljer utdelas i Sverige. Bortläggandet av ThO och S:tLazO till svensk militär uniform är dock en viktig pusselbit för att skapa ett rimligare svenskt ordenslandskap – ett viktigt steg mot ordning på ordnarna i Sverige.

Annonser

10 thoughts on “Ordning på ordnarna – S:tLazO/ThO i stort sett borta från svensk militär uniform”

  1. Hej Jonas, tack för dina alltid lika intressanta och tankeväckande synpunkter.

    Kristi och Salomo tempels fattiga riddare priorat Sverige – i dagligt tal Tempelherreorden samt Den militära och hospitala Sankt Lazarusorden av Jerusalem, har nu båda mist sina generella bärandetillstånd till oficiell militär uniform.

    Jag har inga invändningar mot eller andra synpunkter angående detta.

    Du framför tanken att detta kan öka intresset för flera ordnar från utländska furstehus och räknar därefter upp ett antal sådana.

    Med anledning av detta undrar jag ödmjukt:
    1. Vilka olika a. ordnar och/eller b. ordenssällskap är du ledamot eller postulant i?
    2. Vilka andra a. ordnar och/eller b. ordenssällskap har du vidtagit åtgärder för att bli upptagen i?
    3. Vilka av dessa a. ordnar och b. ordenssällskap har ett oklanderligt förflutet, bl.a. fons honorum, och saknar splittring – nu eller historiskt?
    4. Vad konkret har dessa ovanstående a. ordnar och b. ordenssällskap – var och en – bidragit med de senaste åren för att skapa en bättre värld eller på annat sätt motivera sin egen existens? Det skulle vara oerhört intressant att läsa en ingående och kritisk granskning av dig där du tydligt redovisar allmänt vedertagen kritik mot dessa organisationer som du är eller snart är ledamot i.

    Jonas, jag är medveten om att du är en upptagen person och att detta kan tid att sammanställa. Emellertid kan det vara nödvändigt att – snarare förr än senare -ocensurerat redovisa den informationen för oss läsare, så att vi själva bättre kan värdera din eventuella oklanderliga opartiskhet och dina åsikters eventuella relevans i denna och övriga frågor som du ofta framför kompromisslösa åsikter i. (Joh 8:7.)

    1. Först en liten förklaring och en utvikning:

      Jag har ingen skyldighet att publicera kommentaren eller att kommentera den eftersom kommentaren till del innehåller högst privata frågor, men väljer ändå att göra så.

      Jag är inte opartisk eftersom jag har en bestämd uppfattning om ThO/S:tLazO som jag dock inte är ensam om. Detta bygger på att jag tar tydlig ställning för ICOC och dess principer. Det sagt, så försöker jag dock att vara objektiv och någorlunda balanserad men det lyckas säkert inte. Jag försöker också att diskutera sak och inte person. Om min person är viktig att diskutera, var så god!

      Jag tror att intresset för ThO/S:tLazO kan minska och intresset för ordnarna i ICOC:s register kan komma att öka. Det är nog nästan självklart: bärandetillståndet har delvis uppvägt att man saknat koppling till f.d. regerande furstehus eller statschef. Don’t kill the messenger. Det är dock inte samma sak som att ordnar i ICOC:s register kommer att ta emot lika många som hoppas komma med. Om en migration sker, så är det naturligt att den i första hand sker mellan ordnar som är etablerade i Sverige, därav de nämnda exemplen.

      Vad jag förstår antar ThO/S:tLazO ett antal personer varje år, inte sällan i Sverige. De europeiska furstliga ordnarna fungerar i ofta så att man antar enstaka svenskar, man måste oftast åka till ordens generalkapitel eller motsvarande utomlands för att antas och man förväntas återkommande delta i sådana samlingar. Sammantaget gör det sannolikt att övergången från ThO/S:tLazO till de ordnar som beskrevs kommer att öka högst måttligt, säg, en person per år och mottagande orden på sin höjd. Till det kommer i och för sig också minskad nyrekrytering, men även det är sannolikt inte några större skaror.

      1 a. Medlemskap i riddarordnar och ridderliga instititutioner har i stort sett sedan bloggens start framgått på ”Om mig”, men det är PåvlHGO:sFK3kl KSuluPO1kl KEtSO RPS:tMO HedRUngVO RRS:tStO3kl. Jag medger att de inte är få, men då får man också betänka att jag – till skillnad mot mer normala personer – i snart femton år lagt flera av dygnets vakna timmar på dessa frågor. Jag är också medlem i Amarantherorden vilket framgått i två blogginlägg samt ytterligare ett ordenssällskap.

      1 b + 2. (Edit) Vad jag vet är jag föreslagen för ett furstehus riddarorden och två utländska statsordnar, allt av karaktären ”för lång och trogen tjänst”. Vilka de är vore oklokt att avslöja intill dess att något eventuellt blir effektuerat eftersom det inte är fråga om automatisk framgång. I sådana fall lägger jag till det på ”Om mig”. Även om det är högst privat information kan jag meddela att jag för närvarande inte är kandidat till något ytterligare ordenssällskap.

      3. Vad gäller riddarordnar, sannolikt ingen. Och ser vi till olika furstehus och deras riddarordnar kan sannolikt inte en enda uppbringas som inte har någon problematisk episod – inklusive den mest exklusiva, Suveräna Malteserorden. Frågan om legitimitet handlar alltså inte enbart om historisk oklanderlighet utan om vad stater och furstehus sinsemellan betraktas som godtagbart. Hit hör då Suveräna Malteserorden som till och med har diplomatiska relationer med ett stort antal länder. Även de ordnar som jag tillhör har en generell acceptans mellan furstehus och deras ordnar.

      4. Du missar helt poängen. Frågan om en organisation är en riddarorden eller inte är – något förenklat – avhängig av att dess stormästare är statschef eller huvudman för ett tidigare regerande furstehus. Bara det, inget annat. Så enkelt – och så svårt är det.

      Välgörenhetsarbetet är olika prioriterat i dessa ordnar. Det är säkert så att Tempelherreorden/Sankt Lazarusorden av Jerusalem kan ha ett bättre välgörenhetsarbete än en eller flera av de ordnar jag tillhör – och det är bra, eftersom det kommer behövande till del. Det gör dock inte dessa två till mer av riddarorden eller ens till riddarorden. Det gör – enligt min uppfattning – dessa två till ordenssällskap med bra karitativ verksamhet. Detta eftersom definitionen av en riddarorden inbegriper huvudmannen för ett furstehus och någon sådan koppling har inte någon gren av Tempelherreorden. H.K.H. greven av Paris inblandning i en gren av S:tLazO som beskyddare är inte tillräcklig: en verkande statschef beskydd är nödvändigt (se ex. Tyska Johanniterorden – statschefen beskyddar, stormästare preussiska furstehuset). Greven av Paris som stormästare för ordensgrenen fordras för legitimitet och då hamnar den i ICOC:s grupp C 4 ”annan institution av ridderlig karaktär” tillsammans med PS:tMO, GeÖTO, Vitézorden m.fl. eftersom ICOC:s experter sannolikt underkänner traditionen om överlevnad 1830-1910 utan ser orden som en nyskapelse från 1910.

      Johanniterorden i Sverige har haft statschefen som beskyddare sedan 1920. Mellan 1946-1950 var statschefen stormästare. Helt otvivelaktigt en äkta riddarorden. Fram till Johanniterhjälpens bildande på 2000-talet hade dock orden försvinnande lite egen operativ hjälpverksamhet. Däremot har ordens fonder växt så att man kunnat donerat stora belopp till bland annat Brittiska Johanniterordens ögonsjukhus i Jerusalem. Likväl är det en riddarorden. Med Johanniterhjälpens bildande finns nu organiserad praktisk verksamhet som – utöver den statiska, formella definitionen – gör orden till en mer operativ riddarorden.

      (Joh 16:12)

  2. Jonas Arnell visar en illa dold förtjusning över att Tempelherreorden har fråntagits bäranderätten till sina insignier. Frågan är om han/du känner till eller bryr sig varför Tempelherreorden bannlystes. Bakom bannlysningen 1312 ligger nämligen ett av de värsta justitiemorden genom tidigare (detta är ett citat från en annan skriftställare). Filip IV av Frankrike var 1307 i skriande behov av pengar. Misslyckade krig och kungens dyra personliga vanor hade lett Frankrike till bankruttens rand. Tempelherreorden var rik i pengar och ägor och det gick rykten om ännu större skatter. Filip IV igångsatte därför 1307 en aktion där han fängslade, torterade och mördade hundratals, kanske tusentals riddare. Detta skedde med katolska kyrkans något motvilliga hjälp. Mycket tyder på att den nye påven Clemens V som var fransman helst ville ha kvar Tempelherreorden inom den katolska kyrkan (se Chinonpergamentet från 1308 där han ger tempelriddarna absolution). Detta uppskattades inte av den franske kungen som efter påvestolens omgruppering till Avignon 1309 mer eller mindre tvingade Clemens V att bannlysa Tempelherreorden vilket skedde 1312. Detta är inga fria fantasier utan är väl dokumenterat och beskrivet av framstående historiker som dessutom haft tillgång till Vatikanens arkiv.

    Det finns två olika sätt att se på vad som är rätt;och
    – det som är byråkratiskt rätt
    – det som är moraliskt rätt

    I Sverige har man valt det byråkratiska sättet till skillnad mot Norge. I och med det så hyllar man principen om att straffa offren och belöna brottslingarna. Om det hade funnits lite ryggrad i vårt land hos dem som utfärdar bärandebestämmelser hade man kanske agerat annorlunda. Vatikanens – eller den Heliga stolens – vägran att upphäva bannlysningen kan inte bero på något annat än prestige, dvs man vill inte erkänna att man handlat fel. Kanske det skulle kunna bli ändring nu med en mer öppen och mer prestigelös påve på den heliga stolen.

    Själv är jag en gammal militär med en omfattande internationell erfarenhet och jag såg det som en naturlig sak att gå med i Tempelherreorden. Beträffande vår rekrytering måste jag göra dig besviken, den går bättre än någonsin. Kanske människor kan skilja mellan byråkratiskt och moralisk rätt.

    Jag hoppas att du svarar på mitt lilla inlägg.

    Olle N

    1. Absolut, självklart kan jag svara. Absolut, ett justitiemord. Men det ändrar inget i sak. Orden upplöstes 1312, och det som finns idag är en nyskapelse från 1804 som inte kunnat möta hur definitionen av en riddarorden har utvecklats från dess till idag. Tanken om att indraget bärandetillstånd moraliskt sett är att ”straffa offren” m.m. är en chimär eftersom dessa offer ägde rum i en helt annan orden än den som finns idag. Det är helt orelaterade frågor.

      Och om vi ska tala om vad som är moraliskt rätt: det är just en av poängerna med inlägget. Det har sedan länge varit väl känt att Kungl. Maj:ts Orden, en institution nära statschefen, inte gillade Försvarsmaktens tilltag, att godkänna bärande till uniform för S:tLazO och ThO. Här uppstod ett dilemma för den som är officer: följa bärandereglementet – det byråkratiskt rätta – eller att respektera att bärandet inte var sanktionerat från högsta ort – det moraliskt rätta – och avstå från att bära S:tLazO och ThO till uniform. Och igen, bärandetillståndet var inte tvingande utan en möjlighet som var och en kunde utnyttja eller inte.

      Således: både byråkratiskt och moraliskt sett menar jag att det egentligen inte fanns något som motiverade bärande till uniform offentligt, även om bärandetillståndet fanns. Att öppningen nu finns för dessa ordnars egna sammankomster har jag ingen synpunkt på, inte heller att Tempelherreorden tillväxer. Vi har föreningsfrihet i Sverige och det vore mig främmande att ifrågasätta det. Jag har också på bloggen pushat för den importör som bl.a. torgför Tempelherreordens vin.

      Sedan tror jag att du läser in mer negativism i inlägget än vad som är befogat: jag menar ju i inlägget ex. att det på det hela taget är bra att de riddarordnar som står i ICOC:s register knutna till icke-regerande furstehus generellt sett inte kan bäras till uniform, även om de någonstans mer definitionsmässigt är riddarordnar på ett annat sätt än S:tLazO och ThO. Detta just eftersom det i vissa fall finns en animositet mellan furstehus och efterföljande statsbildning; då måste det vara alldeles självklart att de ordnar som bärs offentligt ska vara från den stat som staten Sverige erkänner, inte det f.d. regarande furstehusets ordnar.

      Jag tror inte att bannlysningen kommer att hävas under detta pontifikat. Frågor som handlar om att lyfta fram riddarordnar generellt tycks inte vara prioriterade, utan snarare dess motsats.

      1. Så du anser inte att dagens Tempelherreorden inte är arvtagare till medeltidens orden som felaktigt bannlystes 1312? Så intressant. Vad grundar du detta på? Sedan har vi nog lite olika uppfattning om moral och etik. Att bära en medalj utan att ha bärandetillstånd är inte vad jag skulle kalla omoraliskt.

      2. Tempelherreorden upplöstes 1312. Det är historiskt verifierbara fakta, oavsett om det var rätt eller fel. Nära 500 år senare startas en orden med liknande namn av Bernard-Raymond Fabré-Palaprat år 1804, vilken de flesta av de många tiotal tempelherreordnar som existerar idag härstammar från.

        Man kan tala om att man ser sig som arvtagare till den ursprungliga orden, men det saknar betydelse om man diskuterar vad som definierar en riddarorden. Idag är det att orden är knuten till statschef eller huvudman för f.d. regerande furstehus. Tempelherrordnarna har sedan orden nystartades i början av 1800-talet inte lyckats möta den mer strikta syn som utvecklats från 1800 till idag kring definitionen av en riddarorden (möjligen med undantag av Napoleon III-episoden).

        Vidare, om man säger sig vara Tempelherreordens arvtagare av ett mer idémässigt arv och att det skulle legitimera dagens Tempelherreorden, så trampar man snett även här. Det är nästan ett halvt årtusende mellan den ursprungliga orden och den orden som återupplivades 1804. Det säger sig själv att med så långa tidsavstånd blir det nästan komiskt att tala om att man ser arvet som legitimerande. Arvtagare till vad då?

        Dagens Tempelherreorden är inte strikt katolsk som den ursprungliga orden var, och det måste nästan ses som en förutsättning om man ska kunna tala om att bära någon form av idémässigt arv som ska förvaltas. Dagens Tempelherreorden följer inte Tempelherreordens ordensregel. Ingen ursprunglig tempeherre upplevde reformationen: givetvis måste det ha någon form av betydelse om man talar om ett arv. Detta utöver att den kultur som fanns i Tempelherreorden försvann 1312, vilket visserligen delvis kan återskapas ur befintlig dokumentation – men tämligen fragmentariskt. Arvet efter Tempelherreorden är omöjligt att förvalta eftersom det till stora delar är förlorat och jag tror att man lurar sig själv om man tror något annat.

        Om moral: nej visst, man kan reducera det faktiska moraliska dilemmat kring vem man som tempelherre vill uttrycka gentlemannamässig lojalitet mot, sin statschef eller sin orden, till att bära sin ”medalj” utan tillstånd. Var och en gör som den tycker.

  3. Jag har noterat att det är påfallande många militärer som har svårt att följa uniformsreglementet. Visserligen är det i sociala sammanhang vi träffas, och de har sällskapsdräkten, men det är dock inte knutet till S:tLazO/ThO. Så dyrt kan det inte vara att låta ommontera miniatyrerna, och alldeles gratis är det att inte sätta på sig halskorsen…

    1. Ordensledningarna borde vara betydligt bättre på att upplysa om förhållanden. När enstaka medlemmar antingen sätter sig över givna direktiv, eller helt enkelt inte har koll på vad som gäller, så ställer det orden och ordens ambitioner i dålig dager

      S:tLazO/ThO får inte bäras till uniform på Amarantbal, Innocencebal eller Knutsbal m.m. eftersom detta inte är interna sammankomst för S:tLazO/ThO. S:tLazO/ThO får bara bäras till uniform på rent interna sammankomster.

      När det gäller miniatyrerna så kostar det en slant, men det är ju inte så att ett slopat bärandetillstånd kommer att förändras inom en överskådlig tid och att man bibehåller ordnarna i montaget som övervintring.

      I dynastiska ordnar är min erfarenhet att man i första hand bär original till högtidsdräkt, och i första hand endast den eller de ordnar som man erhållit från det aktuella kungahuset. Självklart när man är i den furstliga stormästarens närvaro, i hans frånvaro original för att ändå hedra orden och ordensmedlemskappet. Övriga utmärkelser är mindre relevant för sammanhanget. Det gör att ett montage av miniatyrer inte behöver inkludera S:tLazO/ThO för bärande på dessas egna sammankomster, originalen skulle kunna räcka.

      Ska miniatyrerna bäras, så måste man ha två montage, ett för officiella sammanhang i frack+uniform/inofficiella sammanhang i uniform (utan S:tLazO/ThO) och ett för inofficiella sammanhang i frack (med S:tLazO/ThO) – som då kan bäras på Knutsbal, Amarantherbal eller Innocencebal m.m.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s