Något om kommunala förtjänstmedaljer: fallet Hedemora

Med början under 1930-talet har städer, köpingar, landskommuner, kommuner m.m. instiftat egna förtjänstmedaljer. De mest kända är nog Sankt Eriksmedaljen (Stockholm) instiftad 1938, Sankt Olofsmedaljen (Norrköping) instiftad 1943 och Göteborgs stads förtjänsttecken instiftad 1948. Bland de fem först instiftade kommunal förtjänstmedaljerna hittar vi också Uppsalas medalj från 1947.

ImageSå långt är alla större städer. Det intressantaste är dock det som verkar vara den tredje instiftade kommunala medaljen står ”lilla” Hedemora för, instiftad 1946. Vid sidan av de två helgonen är denna medalj sannolikt också först med att tillägnas en för kommunen betydelsefull ”vanlig” person, Peder Svensson, svensk befälhavare vid slaget vid Brunnbäcks färja i april 1521. Utformningen är intressant eftersom medaljbandet är försett med murkrona (med varierande placering). De gula ränderna tycks också vara gjorda i ”guldtråd” snarare än gul tråd och de är också vad man brukar kalla ”stickade”, d.v.s. inte invävda med rak kant utan stygn lagda på medaljbandet. Medaljen i sig är välkomponerad och fyller ytan väl. Inte att undera på, när den kände medaljkonstnären Gösta Carell stått för utformingen. Han fick för övrigt en av de första medaljerna 1946 (eller t.o.m. den första medaljen).

Det verkar finnas tre vägar till en kommunal förtjänstmedalj. Den normala vägen är långvarigt arbete som (landstings)kommunalt anställd, ofta 25 år. Den andra och tredje vägen är nog genom att som kändis vara ”ambassadör” för kommunen. Dels kan man vara känd utan att kändisskapet har någon koppling till kommunens verksamhet i sig: Astrid Lindgren bodde i större delen av sitt liv i Stockholm och erhöll med tiden Sankt Eriksmedaljen.

Dels kan man bli känd genom att stå för en viktig och banbrytande insats för kommunen, ett kändisskap som direkt knyter an till kommunen och dess verksamhet. Det är ett sådant exempel som är hela grunden till inlägget: i dagens DN (9/2-13) läser jag en minnesruna över civilingenjören och ledamoten vid miljödomstolen Svante Holmgren.

I Hedemora är Svante Holmgren för alltid en hjälte. Boliden AB, företaget där han verkade hela sitt vuxna liv, gav honom i uppdrag att lägga ned en olönsam gruva. Som områdeschef övertygade han koncernen att fortsätta driften, nya fyndigheter gjordes, jobben räddades och Garpenberg blev Dalarnas mest lönsamma industri. För sin insats blev han årets företagare och tilldelades Peder Svensson-medaljen, Hedemora kommuns högsta utmärkelse.

En sammanfattning är att Hedemora kommuns Peder Svensson-medalj (Hedemora stads Peder Swenson-medalj) är en av de äldsta och därmed en av de finaste kommunala förtjänstmedaljerna, med en utformning som består av idel kvaliteter.

En annan principiellt intressant fråga är hur behovet av de kommunala förtjänstmedaljerna uppkom. Generellt sett gäller att medaljer från statschefen alterntivt regeringschefen är det finaste och mest eftersträvansvärda. Vad var det som gjorde att städernas, köpingarnas, landskommunernas m.m. behov inte kunde mötas genom de centralt instiftade medaljerna? Det förtjänar en annat inlägg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s