Wolffs Hederslegion – några funderingar

I dagens DN (5/10) kan man ännu en gång läsa om att Rikard Wolff förlänas Riddare av Franska Hederslegionen (RFrHL), denna gång med anledning av det faktiska överräckandet av ordenstecknet som ska ske i övermorgon. Formatet är en helsida, en intervju med detta som fokus. Sannolikt kommer det att rapporteras en hel del från ceremonin i sig (EDIT: som sagt,  se Aftonbladet eller klipp från TV4:s Nyhetsmorgon). Sammantaget blir detta en av de mest rapporterade ordensförläningarna under de sista tio åren.

Vad beror det på? Hänger det samman med personen, eller orden, eller båda? Uttrycker mediarapporteringen en riktning, ett ökande intresse? Vi gör ett test med att utbyta vissa ord för att pröva hur det medialt intressant det är.

”Rikard Wolff förlänas Slovenska Frihetsorden i brons” (Obs exemplet är fiktion). Inte lika intressant. Landet och orden är mindre kända, trots att detta faktiskt är den finaste utländska bärbara utmärkelse som Astrid Lindgren förlänades.

”Journalisten Knut Stålberg förlänas Riddare av Franska Hederslegionen”. Det inträffade 2006, men fick inte samma uppmärksamhet. Stålberg har inte haft samma genomslag i det svenska folkhemmet som Wolff i och med filmerna om Änglagård m.m. Däremot är det något kittlande med Hederslegionen.

”Rikard Wolff förlänas medaljen Litteris et Artibus i guld (GMleta)”. Det hände 2011 men fick inte samma uppmärksamhet. Trots att utmärkelsen är den finaste bärbara utmärkelsen reserverad för kulturella insatser i Sverige och ska placeras närmare hjärtat än utländska utmärkelser (som RFrHL) när de bärs bredvid varandra på bröstet.

En hypotes kan alltså vara att det är just Wolff och just Hederslegionen som gör det hela intressant att skriva om. Det är svårt att dra slutsatsen att detta är ett resultat av ett ökat intresse för bärbara utmärkelser generellt. Men vad har skriverierna för allmänbildande effekt? Allmänheten uppfattar förhoppningsvis

  • att svenskar kan bli riddare av någon form, även i modern tid,
  • att svenskar kan ta emot utmärkelser från en utländsk statschef,
  • att det finns bärbara utmärkelser.

I den meningen bidrar skriverierna till att öka folks förståelse, både inom journalistkåren och allmänheten i övrigt. En grundkurs. Den mediala uppmärksamheten Rikard Wolffs RFrHL fått sedan mitten av juli kan därför möjligen bidra till ett något större intresse att lyfta fram denna typ av frågor, att skriva och läsa om bärbara utmärkelser.

Det är upp till svenska faleristiker att ”ta” detta mediala utrymme, att bli mer pådrivande, att sätta en grundförståelse för vad bärbara utmärkelser är samt att belysa fall där förläningar skett. Kanske med avstamp i RFrHL Rikard Wolff.

Annonser
Det här inlägget postades i Faleristik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s