Historisk försoning i kungahuset av Neapel-Sicilien (Bägge Sicilierna)

Under gårdagen spreds nyheten över sociala medier att de två grenarna i kungahuset av Neapel-Sicilien (Bägge Sicilierna) som länge tvistat över tronsanspråk och riddarordnar nu nått ett steg närmare försoning.

Efter ett års förhandlingar har nu H.K.H. hertigen av Noto av spanska grenen och H.K.H. hertigen av Castro av italienska grenen erkänt varandras titlar och kommer att fortsätta arbeta för enighet inom kungahuset. Då någondera grenen deltar i ett evenemang kommer hela kungahuset att vara representerat, inte bara den aktuella grenen.

Detta innebär att ingendera grenen ställs över den andra: de två parallella ordensgrenarna av kungl. Neapolitanska Sankt Georgsorden med två rivaliserande stormästare kan i stället blir en orden med två medstormästare under en period framöver.

Mer finns att läsa i det inlägg på bloggen Royal Musings som släppte nyheten.

Det faktum att H.K.H. hertigen av Castro har välsignats med två döttrar medan H.K.H. hertigen av Noto har välsignats med fyra söner och två döttrar, vilket är centralt för hur tronanspråken vandrar vidare i framtiden, har säkert inte varit utan betydelse för att försoningen kunnat komma till stånd.

Med detta föds förstås också hopp om försoning inom det franska kungahuset mellan huvudmännen för grenarna H.K.H. greven av Paris i Frankrike och H.K.H. hertigen av Anjou i Spanien, likaså i italienska kungahuset mellan Savojen-grenen och Aosta-grenen.

EDIT (2016-05-22): Tydligen ska H.K.H. hertigen av Castro ha ändrat successionen för kungahuset, i praktiken dock för sin gren, genom att införa primogenitur. Det betyder att hans dotter/döttrar kan vidareföra grenen och tronanspråket. Ett synnerligen omdiskuterat beslut, eftersom detta omintetgör arbetet att förena kungahuset av Neapel-Sicilien. Och sannolikt inte heller giltigt, eftersom kungahus normalt sett inte ändrar tronföljd utan att tillfråga sitt lands parlament – och det kan ju inte göras.

Annonser
Det här inlägget postades i Faleristik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Historisk försoning i kungahuset av Neapel-Sicilien (Bägge Sicilierna)

  1. Fältmarskalken skriver:

    Denna nyhet är i sanning intressent. Monarkins återupprättande kräver enighet och icke splittring.

    När det gäller den italienska tronföljdsfrågan må först beaktas att grunden för Aosta-grenens anspråk är att Prinsen av Neapels, vars titel som husets överhuvud är Hertig av Savojen, äktenskap icke anses dynastiskt, varigenom hans rätt till tronen förfaller. Frågan har lett till största bitterhet, vilken gått så långt som till handgemäng, mellan det italienska Konungahusets två grenar. Utifrån detta ser jag icke något större hopp om försoning under Prinsen av Neapels livstid.

    I detta sammanhang må ock framhållas att Prinsen av Neapels arvtagare, Prinsen av Venedig och Piedmont, icke välsignats med någon manlig avkomma. Om detta förhållande kvarstår kommer rätten till den italienska tronen omsider övergå till Aosta-grenen, där det finnes två unga prinsar, Prinsen av Piedmont, född 2009, och Hertigen av Abruzzi, född 2011.

    Den franska tronföljdsfrågan synes mig än mer komplicerad.

    Den franska frågan utgår från tolkningen av den avsägelse av franska tronsanspråk som skedde i samband med att Hertigen av Anjou, sedermera Konung Filip V, gavs den spanska tronen. Om frågan enbart betraktas utifrån primogenitur förhåller sig det otvivelaktigt på det sättet att Hertigen av Anjou står den franska tronen närmast. Å andra sidan kan Orléanisterna hävda att de är arvtagare till Konung Ludvig Filip I, vars legitimitet utgår från Deputeradekammarens deklaration av år 1830, en deklaration som stod i strid med villkoren i Konung Karl X abdikation där tronen lämnades till den minderåriga sonsonen, Hertigen av Bourdoux.

    Ytterst torde det vara så att frågan har att avgöras av den franska nationalförsamlingen när denna omsider har att ta ställning till Monarkins återupprättande.

    • jonar242 skriver:

      Kloka synpunkter, som vanligt,

      Kungahuset av Neapel-Sicilien har tre grenar, varav gren två ansett att gren ett inte är giltig. Jag kan tänka mig att om inte konflikten lösts före hertigen av Castros hädangång, så hade man kunnat stått i ett läge där gren tre hade kunnat upptaga gren tvås anspråk, och att man stått inför en fortsatt konflikt mellan gren ett och tre. Att gren ett och två påbörjat försoning gör det mindre sannolikt att gren tre kommer att driva sådana anspråk.

      Att detta kungahus har kunnat lösa konflikten långt innan naturliga orsaker gjort sitt är mycket välkommet, och det är nog som du skriver inte möjligt mellan den äldre generationens H.K.H. prins Viktor Emanuel och H.K.H. prins Amadeus. Förhoppningsvis kan detta dock inspirera H.K.H. prins Emanuel Filibert och H.K.H. prins Aimone, då läget är likartat: den förre har välsignats med döttrar medan den förre välsignats med både döttrar och söner.

  2. Ping: Neapolitansk stormästare hädangången | jonar242

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s