Att köpa en adelstitel – går det?

Det finns ett stort antal erbjudanden om att köpa sig en adelstitel. Är alla riktiga? Nej, definitivt inte. I Skottland finns feodala baronier/barontitlar (även titlarna feodal lord, feodal greve och feodal markgreve) som under århundradena har varit möjliga att sälja – och köpa.

Fram till 2000/2004 var det marken (”caput”) som titeln emanerade från som köptes och såldes, men med Abolition of Feudal Tenure Act och två efterföljande regleringar, så skildes mark och titel åt: båda kan fortsatt säljas och köpas (om de fortfarande följs åt, så markeras det i titulaturen). England och Irland har också haft feodala baroner, men de upphörde mer definitivt och på ett annat sätt än i Skottland.

De skotska feodalbarontitlarna är de enda titlar som kan köpas och säljas, ofta genom en firma som Barony Titles för att säkerställa att allt går rätt till juridiskt. Sådana titlar har betingat miljonbelopp, nu oftare närmare 1,5 mkr SEK. Feodala skotska barontitlar är juniora adelstitlar dock utan pärvärdighet (peerage). En lista över aktuella skotska feodalbaroner och motsvarande finns här och som synes finns ett par-tre svenska namn: baronen av Greenock, baronen av Delvine och baronen av Sauchie.

Däremot finns i England titeln lord of the manor (d.v.s. godsherre), i Skottland laird of the manor. Denna titel kan användas för att ge sken av adelskap – genom att man inte använder fulla titeln, undan endast lord, vilket är en barons tilltal. Det har lagt grund till ett större intresse från utländska spekulanter när engelska gods ska säljas, på viss tvivelaktig grund.

I dagens DN omskrivs en lord-titel som är till salu och som omfattar ett berg. Men så är det inte: den som går till DN:s källa New York Times ser i brödtexten att det är en lord of the manor-titel som är till salu – alltså godsherre. Mindre upphetsande, även om berättigar till medlemskap i The Manorial Society.

Vid sidan av skotska feodalbaronier finns en uppsjö av titlar till salu. I kort sammanfattning är ingen av dem äkta. Två enkla knep är att man säljer bråkdelar av marken som titeln emanerar från till ett stort antal personer, men det är inte möjligt att göra på det sättet: ingen ser något sådant som en äkta titel. Ett annat sätt är att bl.a. tyska adelspersoner – vars titel numera en del av namnet – adopterar personer. Men då är det som sagt inte titeln eller värdighet man köper, utan ett namn rätt och slätt. Man blir inte Jonas Prinz von Besserwisser utan heter så, Prinz (Herzog, Graf, Baron et.c.) är ett namn.

Förlänande av adelstitlar är annars ett statschefsprerogativ som normalt sett står inskrivet i landets konstitution – bara sådana titlar är helt oomtvistliga. Mer om förlänande av adelstitlar kan du läsa i ett annat blogginlägg.

3 tankar på “Att köpa en adelstitel – går det?

  1. Pingback: Bli adlad? | jonar242

  2. Frågor om ordnar

    Jag hoppas att jag inte stör men jag har några frågor om statsordnar. Om jag inte har fel så kunde den som förlänades vissa ordnar även få adelskap som exempelvis svarta örns orden som inte delas ut längre lär gett den som förlänats orden preussiskt adelskap. En annan är den spanska Isabella den katolskas orden som ska gett bäraren adelskap. Men finns det några andra exempel?

    Vänliga hälsningar Henrik Andersson

    • Det är en sak i två delar – dels ordnar vars högre grader innebar att det var möjligt att anhålla om adelskap, dels ordnar som i sig innebar adelskap. De kejs. ryska ordnarna hade och har i sina stadgar att lägre klasser innebär personligt adelskap, medan storkors (motsv.) innebar ärftligt adelskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.