Wienkongressen 1815

För den som intresserar sig för dynastiska riddarordnar är nog Wienkongressen ett känt begrepp. När International Commission for Orders of Chivalry bildades 1960 fastslogs Wienkongressen som en av de viktiga hörnpelarna i diskussionen kring legitimitet och äkthet.

The Dynastic (or Family or House) Orders which belong jure sanguinis to a Sovereign House (that is to those ruling or ex-ruling Houses whose sovereign rank was internationally recognised at the time of the Congress of Vienna in 1814 or later) retain their full historical chivalric, nobiliary and social validity, notwithstanding all political changes.

Skälet till att man drar ett streck är därför att vid detta tillfälle läggs i stort de nationer som vi fortfarande har idag i Europa fast. Vid kongressen tillerkänns också en del furstehus som förlorat sina länder en rang som tillkommer dem, vilket har betydelse för deras dynastiska ordnars äkthet/giltighet.

Konsekvensen av det är i sin tur att ICOC drar ett streck i historien för vilka äldre dynastier och riddarordnar som kan anses vara giltiga. Typexemplet är de många tronpretendenterna till den byzantinska kejsartronen som vi ser idag (och deras ordnar): eftersom det furstehuset försvunnit sedan länge år 1815 medtogs det inte och följaktligen lär inte de ordnar som sentida ”tronpretendenter” instiftat kunna komma med i ICOC:s register. Trots de oäkta riddarordnarnas försök att avfärda ICOC som en privat institution så är registrets  normerande effekt långt större än kommissionens organisationsform.

I Svenska Dagbladet finns idag (19/6) en intressant artikel om Wienkongressen och dess betydelse för resten av mänskligheten. 😉 Den belyser Wienkongressen som reaktionär, men även dess betydelse för ”den långa freden” 1815-1914 (hur fredlig nu den var) och som startpunkt för vissa folkrättsliga uppfattningar som sedan dess utvecklats allt mer, bl.a. synen på bortrövade konstföremål, med FN som en sentida ättling till kongressen. Intressant läsning för den ordensnörd som vill bredda sin förståelse av världen.

Annonser
Det här inlägget postades i Faleristik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Wienkongressen 1815

  1. Fältmarskalken skriver:

    ”Typexemplet är de många tronpretendenterna till den byzantinska kejsartronen som vi ser idag…”

    Skillnaden mellan tramsets byzantinska ”tronpretendenter” vars anspråk enbart väcker löjets skimmer, då de saknar såväl en historisk kontinuitet som legitimitet, och de furstehus vilka mediatiserades, genom förlusten av sin riksomedelbara ställning, under Napoleonkrigens orostider men av Wienkongressen, i fullt legitim ordning tillförsäkrades sin furstliga status, är total och kan på intet sätt jämföras.

    En medlem av ett mediatiserat furstehus är och förblir en person med furstlig ställning, så länge gällande huslagar följs medan en byzantinsk tronspretendent icke är mer ”furstlig” än någon annan icke-furstlig person.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s