Veterandagen: reflektioner om klädsel och utmärkelser

Under Veterandagen bär många utlandsveteraner basker, en del bär utmärkelser – från strikt korrekt till total anarki och klädseln varierar från formell till informell. Ordet uniform betyder ”en form”, det vill säga ”alla lika”, och kanske olikheterna i hur utlandsveteranerna uppträder är ett resultat av hur firandet vuxit fram efterhand.

• Sedan år 1998 har utmärkelser – enligt riksmarskalkämbetet – kunnat bäras till kavaj.
• Från år 2002 firas Internationella fredssoldatdagen på FN-dagen (24/10), vilket kanske är mindre kavaj-väder.
• Från år 2008 firas i Sverige även Veterandagen den 29/5.
• År 2011 fick Veterandagen statsceremoniell status i Sverige, vilket i sig innebär att utmärkelser i originalstorlek skall bäras.
• År 2014 har riksmarskalkämbetet förtydligat att det är utmärkelser i originalstorlek (runt 33 mm) som ska bäras till kavaj.

I USA m.fl. länder bär utlandsveteraner kostym och utmärkelser. Jag menar att även i Sverige bör utlandsveteraner under Veterandagen bära kostym med slips: svart, mörkt blå eller mörkt grå, för mörk kostym är en formell klädsel som passar för ett statsceremoniellt sammanhang. Hedra stunden, sig själv och sin insats.

Man kanske får tänka en strävande skala: om man inte har en mörk kostym än, så bör man ta en ljusare kostym med slips. I tredje hand skulle jag välja blazer med grå byxor med slips, i sista hand kavaj med slips och chinos (men undvik blåbyxor/jeans). För kavaj bör man ha för att hedra stundens allvar, sig själva och andra. Och jag hoppas att det kan bli en sak som utvecklas över tid, att man går mot formellare klädsel.

Enligt avsnitt 6 i Direktiv för genomförande av Veterandagen 2019_fastställd (pdf) har alla militärer, förutom vissa specifikt nämnda, daglig dräkt (C1) – vilket innebär (EDIT 2019-12-19, ny militär gradstruktur:) basker upp till korpral, skärmössa från furir och svarta handskar. Daglig dräkt motsvaras på civil sida av mörk kostym: genom direktiven för militär blir det tydligt vad som förväntas på den civila sidan.

När man står/går ska kavajen vara knäppt, med nedersta knappen oknäppt. Plagget är sytt för att bäras knäppt – samtidigt som den nedersta knappen oknäppt ger viss flexibilitet.
När man sätter sig pressas magen utåt: därför knäpper man upp kavajen just innan man sätter sig, eftersom den annars kan bli trång och hindrande.

Ett fåtal använder uniformen de burit under insats, och det – menar jag – inte är helt lämpligt för sammanhanget; det är ett statsceremoniellt sammanhang och inte enbart en återträff för veteraner. Veteranbasker bör bäras till kostymen, även slips eller fluga – alternativt FN:s uniformshalsduk som plastrong.

När det gäller med utmärkelser: original, de stora utmärkelserna – varken miniatyrer eller släpspännen och man ska definitivt inte bland sorterna. Det framgår också av pdf:en ovan. De skall vara monterade enligt svensk bärandeordning, vilken i korthet är att svenska utmärkelser bärs närmast hjärtat, därefter nordiska officiella utmärkelser, därefter utomnordiska officiella utmärkelser, därefter missionsmedaljer. (När det gäller de finare detaljerna , konsultera ex. nu gällande Unibest 2015 Ä2 s. 450 ff. eller fråga någon insatt – man kan till exempel fråga mig via jonar242*a*gmail.com). Utmärkelserna i band på bröstet ska ha sin överkant placerade 2 cm över ficköppningen på kavajen: när de hänger så högt upp så vilar de mer mot bröstet än dinglar, och gör mindre ljud. Hänger man dem under ficköppningen, så kan tyngden göra att ficköppningen slokar och det ser inte bra ut. Ingen näsduk om man bär utmärkelser i original på bröstet.

För den som till nöds bär miniatyrerna, så gäller att miniatyrer bärs på kavajslaget i (höjd med) knapphålet. Det finns tyvärr många exempel på att miniatyrerna bärs på, över eller under bröstfickan, eller bärs på slaget men alldeles för lågt. Men ska det alltså egentligen vara utmärkelser i originalstorlek på Veterandagen.

Nu har kanske inte alla sina originalmedaljer ihopmonterade, eftersom utlandsveteraner kanske burit monterade släpspännen oftare, eller monterade miniatyrer för mindre officiella men ändå högtidliga evenemang till frack/smoking/mässdräkt. Jag skulle säga att man i första hand bör bära originalen, i rätt ordning, oavsett om man lyckats få dem snyggt monterade via någon firma, gjort något eget handarbete eller om man bara hänger dem kant i kant i rätt ordning på en(!) rad. Och det kan vara värt att låta montera sina originalmedaljer, även om man inte bär originalen mer än en gång om året, på Veterandagen: det blir något snyggt och prydligt för sina efterlevande att bli ihågkommen genom.

Bestämmelsen om utmärkelser i endast en rad, kombinerat med att kavajens slag möter varandra längre ner än på ex. uniform m/87 Daglig dräkt (C1), samt att utmärkelserna bör börja 2 cm över ficköppningen vid kanten till slaget gör att det finns väldigt liten plats att sätta utmärkelser i original kant i kant på en kavaj. Man kan få rum med runt tre. För en kavaj bör originalen börja monteras överlappande så fort man har fler än tre medaljer, för att man ska få plats med alla. Den första utmärkelsen kan placeras på slaget.

Att vara utlandsveteran innebär att man gjort en insats för fred och frihet i andra länder: det är väl värt att uppmärksammas och vara stolt över, värt för andra att notera. Det blir tydligare om man själv som utlandsveteran lägger vikt vid att ge Veterandagen en så värdig klädsel som möjligt, och bär rätt utmärkelser så rätt som möjligt. Jag hoppas att dessa korta reflektioner kan vara något steg på vägen.