Den siste riddaren

Inte långt från där jag bor i Älvsjö finns en väg kallad Siste Riddarens väg. Namnet är kittlande för en som är intresserad av riddare, och via Älvsjöpodden – där jag svarar för ”Jonas historiehörna” – har jag under de avslutande minutrarna i avsnitt 8 benat lite i vem denne siste riddare var, se ex. Strindbergs pjäs med samma namn, men jag tänker att jag vill utveckla frågan lite mer, eftersom den är så intressant.

År 1497 var det kröning av en ny svensk kung i Kalmarunionen. Kung Hans av Danmark och Norge blir svensk kung, men för svensk räkning är han egentligen Johan II för att få regentlängden att gå ihop med Johan I och Johan III.

COA_family_se_Natt_och_Dag.svg
Ätten Natt och Dags sköld av Christer Sundin 2009

Som brukligt var vid kröningar, så dubbades nya riddare: över 100 män, bl.a. väpnaren Erik Johansson (Vasa), far till Gustav Vasa som då var ca ett år gammal. Tre pojkar ska också ha dubbats. Pojkarna lär ha varit Sten Svantesson (Natt och Dag) och bröderna Erik och Eskil Nilsson (Gyllenstierna).

Därefter kom det att dröja till 1528 innan nya riddare dubbas, huvudsakligen för att Sverige mellan 1501-1520 (och 1521-23) styrs av riksföreståndare då man brutit med unionskungarna Hans och hans efterträdare Kristian II, och det krävdes en kung för att dubba nya riddare. Så dessa tre pojkar var alltså under lång tid de tre yngsta av de senast dubbade riddarna. Men av dessa tre verkar Sten Svantesson ha varit den som verkligen levde riddarens liv.

Sten Svantesson far, Svante Nilsson (Natt och Dag) blev år 1503 vald till riksföreståndare och som tonåring ledde Sten med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot kung Hans.

Vid faderns död i januari 1512 tog han sin faders Örebro slottslän i besittning – bara 20 år gammal – och vann politiskt allmogen på sin sida. Härigenom kunde han manövrera ut den av rådet utsedde riksföreståndaren – Erik Trolle –  och blev riksföreståndare i hans ställe, trots sin unga ålder.

Sten Svantesson antog namnet Sture och eftersträvade den tidigare förda politiken av Sturepartiet i motsats till unionspartiet, som leddes av ärkebiskopen Gustav Trolle, son till Erik Trolle. Sten Sture lät år 1517 avsätta ärkebiskopen och tog initiativet till riksdagsbeslutet om rivningen av ärkebiskopens borg, Almare-Stäkets borg. För detta blev Sten Svantesson och hans anhängare bannlysta av påven. Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg användes senare som orsak till Stockholms blodbad.

Följande år, 1518, ledde unionskungen Kristian II själv invasionsstyrkan som landsteg utanför Stockholm men besegrades i slaget vid Brännkyrka (i Älvsjö) under ledning av Sten Sture.

Kristian II gav sig inte så lätt. Nästa invasion av danskarna skedde två år senare landvägen och i större stil i januari 1520. Under befäl av Otto Krumpen trängde de över gränsen och in i Västergötland, där Sten Sture ställt upp 10 000 man vid norra stranden av sjön Åsunden. Den 19 januari möttes härarna i slaget på Åsundens is vid Bogesund.

Tidigt i slaget sårade ett kanonskott Sten Sture svårt; det ena knäet krossades. Utan hans ledning bröt det svenska försvaret samman och den svenska armén flydde. Sten Sture kördes med släde till Strängnäs men dog den 3 februari på Mälarens is under transporten hem till Stockholm, endast 27 år gammal.

Otto Krumpens här lyckades tränga fram till Stockholm, där endast slottet höll stånd under ledning av Sten Stures änka, Kristina. Kristina Nilsson (Gyllenstierna) var syster till de två andra pojkarna som dubbades till riddare 1497, Erik och Eskil Nilsson (Gyllenstierna).

Genom segern kröntes Kristian II till svensk kung, men hämnden över motståndarna blev Stockholms blodbad. Under blodbadet avrättades flera riddare, bl.a. bröderna Erik och Eskil Nilsson (Gyllenstierna) och Gustav Vasas far, Erik Johansson (Vasa). Stens Stures lik grävdes upp för att brännas tillsammans med liken av de andra dömda och avrättade personerna. En gravsten över Sten Sture har rests på Katarina kyrkogård på Södermalm.

När nya riddardubbningar ägde rum under kung Gustav Vasa från 1528 fram till Gustav II Adolf, så var det en annan tid, en annan epok. Den svenska senmedeltidens slut sätts till ca 1527, och ridderskapet har därefter en annan betydelse – riddaren som funktion på slagfältet var obsolet, och titeln blir mer honorär.

Sten Svantesson (Natt och Dag), sedermera Sten Sture den yngre (d.y.), har kommit att kallas den siste riddaren: han var inte den siste riddaren, men kanske den siste svensk att leva och dö som en medeltida riddare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.