Svensk investitur i Vitézorden

Det har funnits riddarordnar i långt över 900 år. Några av dem som kan räkna anknytning till de medeltida riddarordnarna är Suveräna Malteserorden; Tyska, Svenska, Nederländska, och Storbritanniska Johanniterorden (de fem utgör The Alliance Orders of St. John); Påvliga/Nederländska Tyska orden samt kungl. Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden. Påvliga Heliga gravens orden bygger på den medeltida traditionen att dubba riddare inne i Heliga gravens kyrka i Jerusalem.

Så långt de gamla. Men vilka är då de yngsta riddarordnarna? Här finns två, båda instiftade 1920: Johanniterorden i Sverige och Ungerska Vitézorden. Båda ordnarna har hunnit fira sina 100 år, med firandena något fördröjda genom pandemin.

Nu till helgen hade Ungerska Vitézorden investitur i Sverige, vilket också knyter an till ett 100-årsfirande. För även om orden formellt grundades 1920, så var det inte förrän 1921 som ordens generalkapten (”stormästare”) utsåg de tolv säteskaptenerna som ansvarade för ordens högsta ledning och uppbyggnaden av orden. Orden var officiell i Ungern fram till andra världskrigets slut.

Den huvudsakliga grunden för medlemskap i Vitézorden var att man förlänats tapperhetsutmärkelse – i linje med namnet, ”Riddarnas orden” eller ”Hjältarnas orden”. Oavsett om man var officer, underofficer eller manskap var man genom bemärkt tapperhet berättigad till ordensmedlemskap, vilket för tiden var ovanligt jämställt. Utnämningen bestod av dubbning med svärd till titeln vitéz, som var ärftlig, och följdes av en jordlott. Och det är de ärftliga anspråken som lagt grunden för ordens fortlevnad efter andra världskrigets slut.

Det var generalkaptenen och RÖ-UngGyllSkO, H.K.K.H. vitéz Josef Karl von Habsburg, ärkehertig av Österrike, prins av Ungern och Böhmen som ledde ceremonien i Tyska kyrkan och han åtföljdes av sina barn, de kejserliga och kungliga högheterna Johanna, Josef, Paul och Elisabeth.

Av de åtta som utnämndes till medlemmar var en av kategorin ”rättsriddare” – det vill säga, arvtagare till ursprunglig ärftlig titel (kan även ges engagerad i Ungernrevolten 1956). Två utnämningar av kategorin ”nådesriddare”, vilket innebär exceptionella förtjänster för orden. Det utnämndes även fem ”hedersriddare”, vilket innebär framstående förtjänster för orden. Därutöver utnämndes sex medlemmar till ordens förtjänstkors, fem av brons och en av guld, samt tre till ordens jubileumskors till ordens 100-årsminne.

Ceremonin var värdig och inramad av medlemmar av Kungl. Svea livgardes fältpiparkår, vilket gav en fin anknytning till ordens militära ursprung utan att det kändes för militäriskt. Efterföljande middag på Militärsällskapet låg i samma andra. Vad jag förstått på närvarande var detta i sin helhet ett uppskattat arrangemang, tack vara stabskapten vitéz Robert, löjtnanten för Sverige Veronika samt övriga funktionärer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.