Utseende för inseende

Under en paus under Svenska Heraldiska Föreningens symposium på Riddarhuset den 15 oktober om de svenska riddarordnarna så överhörde jag en yngre person som ondgjorde sig lite över att Svärdsordens kors är andreasställt (”som ett kryss”) – vilket i samband med Belöningsreformen borde korrigeras så att Svärdsorden är rakt ställd och mer liknar de tre övriga kungl. svenska riddarordnarna.

Det hör ungdomen till att vilja ifrågasätta, vilja förändra – jag var som 20-30-åring inne på flera fiffiga idéer kring de kungl. riddarordnarna, som jag med ålderns visdom inte ser som möjliga, lämpliga eller önskvärda, och även jag var nog inne på samma tanke vid tillfälle. Men Svärdsordens kors har varit andreasställt sedan 1748 och det finns ingen anledning att ändra på det nu: det avvikande utseendet är sannolikt en poäng, inte en designmiss som måste åtgärdas.

År 1748 hade man vid ordensintiftandet möjlighet att göra kungl. Svärdsorden och kungl. Nordstjärneorden i princip helt lika, med åtskilda mittglober: stiligt och kostnadseffektivt. Att de fick olika utseende måste därför tolkas som medvetna val. De uppenbara skillnaderna mellan ordnarna syns i bandens olika färger, men även korsens olikartade ställningar måste ha varit genomtänkt.

En indikation på det är vidstående bild: varje präglat kors hade två fästen för kronan: beroende på vilkendera som ska tillverkas, så sågar man bort det ena. Det hade gått att bara ha en helt likadan grundstamp för båda ordnarna, men aktivt har möjligheten valts att tillverka både andreasställda kors och raka kors.

Kungl. Serafimerorden bars i kedja eller band en écharpe, så bärandesättet avslöjar denna orden för vad den är – rikets förnämsta utmärkelse. Serafimerordens emaljerade korsarmar är plana där övriga ordnar har välvda korsarmar, utöver serafer i korsvinklarna där övriga har öppna kronor, så kungl. Serafimerordens utseende är särpräglat.

Men en Svärdsorden eller en Nordstjärneorden i band om halsen eller på bröstet – där bidrog korsställningen utöver bandfärgen till att hålla isär utmärkelsen för militär respektive civil statlig tjänst, så att det blir lätt för betraktaren på långt håll att se skillnad på militär och civil förtjänst. Om personen är obekant, så ger ordenskors (och ordensband) en ledtråd om vem bäraren skulle kunna vara – och vem det inte skulle kunna vara.

År 1772 tillkom kungl. Vasaorden för övriga delar av samhället – och även här får orden ett avvikande utseende, den s.k. Vasatrissan. Om orden bars om halsen eller på bröstet och det – av något skäl – var svårt att se bandet, så gick det på håll inte att ta miste på vad som var Svärdsorden respektive Nordstjärneorden respektive Vasaorden: vilka som var militära eller civila ämbetsmän och vilka som tillhörde övriga samhället.

Detta kom att förändras 1860 när Vasaordens stora trissa blev mindre centrum på ett vitemaljerat malteserkors, troligen med tanken att göra de fyra kungl. riddarordnarna mer lika. Men inte ens nu gjordes ordenstecknen helt lika. Man hade kunnat utgå från stampen ovan och satt en oval trissa med ett runt fäste som passat grundkorset. I stället gör man sig omaket att ta fram en ny stamp för ett nytt malteserkors där korsarmarnas längd följer den stående ovalen – ordenskorset är mer långsmalt än liksidigt. Även om man inte ser bandet, så ser man på håll skillnad på Nordstjärneorden och Vasaorden.

Det hade alltså gått att göra alla kungl. riddarordnarna i det närmaste helt lika, men så har inte skett. Skillnaderna i utseende består, trots ändringar: då måste rimligtvis slutsatsen vara att skillnaderna är medvetna och sannolikt för att kunna underlätta avläsning av vad det är för orden som betraktaren ser. Olikheterna ger insikt kring bärarens verksamhetsbana och därför möjligen en ledtråd om vem det är, om personen inte redan är bekant. Eller vem det absolut inte kan vara.

TIll detta kommer att militära förtjänster inte sällan hålls i särklass i ordensväsenden världen över: så även i Sverige. Det ska vara möjligt att på långt håll se att det är just Svärdsorden som bärs, till skillnad mot civila Nordstjärneorden och Vasaorden. Av det skälet har kungl. Svärdsordens utseende bestått sedan 1748.

Detta sagt: även om jag inte delar tanken i sig, så blev jag ändå väldigt glad över att höra resonemanget: det finns unga vuxna som går och tänker och funderar på hur man skulle kunna förbättra de kungl. riddarordnarna! Hur häftigt är inte det? Det borgar för faleristisk återväxt och vidareutveckling i Sverige. Keep it up! 🙂