Under gårdagen bevistade jag Svenska soldathemsförbundets kongress och högtidsmiddag i Luftvärnsregementet Lv 6 mäss för att dels bistå vid utdelning av förbundets medaljer, dels avtackas efter mina år som bitr. generalsekreterare.
Det finns något speciellt med att bevista gamla officersmässar. Inredningen skvallrar om militär verksamhet – någon sabel, någon bardisan, några gevär. Och porträtt! Chefer för förband, regementen och kårer; överstelöjtnanter, överstar och någon general, någon kunglighet. På vart och varannat bröst syns utmärkelser. Inte sällan förvaltar dagens förband traditioner (och porträtt m.m.) från nedlagda regementen, så det finns lång spårbarhet bakåt i tid i flera förband.
Här blir det intressant för oss faleristiker. Det första är förstås att avkoda vilka utmärkelser som syns och vad man kan dra för slutsatser av det.

Carl Wilhelm Emanuel Ankarcrona, överste, fd. överadjutant hos Kon. Oscar II, OIISGbmt, OII:sJmt, GVSbmt, KSO1kl, RCXIII:sO, KDDO1gr, StOffItKrO, RRS:tStO2klmkr, SiamKrO3kl, RPrRÖO4kl

Det sista skulle betyda Riddare av Franska Orden Pour le Mérite – men den är tysk…

Varför är ordnarna fästade över/under varandra i stället för sida vid sida? Kan förklaringen vara att det blå ordensbandet gör sig bättre mot det vita rockuppslaget?
När väl utmärkelserna är identifierade och den större bilden är klar, så drar sig funderingarna i nästa steg: varför bärs det som det bärs?
Det är lätt att tänka att som det bärs i porträtt är automatiskt rätt och sanktionerat bärande, särskilt om det är högre befattningshavare. Felslutet som uppstår kan lite vanvördigt beskrivas som:
- Högre befattningshavare har koll – det är därför de fått högre befattning
- Högre befattningshavare har ordnar och medaljer
=> - Högre befattningshavare har koll på ordnar och medaljer
Idag ser vi högre befattningshavare som dels bär ordnar eller medaljer som inte är tillåtna eller föreskrivna, dels bär det som är tillåtet eller föreskrivet på helt fel sätt. Eftersom mänskligheten inte tagit några avgörande språng i evolutionen de senaste åren, så leder det till insikten att fel idag innebär att det kan finnas fel historiskt. Det finns möjligen också en risk att högre befattningshavare i kraft av sin ställning inte helt följt (följer) vad som är tillåtet eller föreskrivet. Ett porträtt säger därför mycket lite om det som visas är korrekt bärande.



Ett exempel på det är de militära märkena för skicklighet utan band. Som synes ovan i så lite som tre porträtt på mässen har de burits helt olika. Ett mycket tydligt exempel på att det inte går att utifrån ett individuellt enstaka porträtt deducera hur de faktiska reglerna såg ut.
Betraktade induktivt, så visar enstaka porträtt någonstans mellan helt korrekt bärande – till hur mycket bärande de facto kunde avvika från tillåtet eller föreskrivet. Porträtten ger själv inte någon upplysning om var på skalan porträttet befinner sig.
Inte ens om alla porträtten ovan som sitter på Lv 6 mäss visat ett exakt likartat bärande, så går det att dra någon slutsats om vad som är tillåtet eller föreskrivet av porträtten allena. Induktivt skulle det i så fall gå att säga något om hur traditionen på regementet eller inom truppslaget luftvärnet sett ut. Det är dock ytterst osäkert om det går att dra några generaliserande slutsatser utanför dessa sammanhang.
För att kunna dra några deduktiva generella slutsatser skulle vi behöva se alla porträtt i hela Försvarsmakten, men även det skulle dock visa en rad avvikelser som innebär att deduktiva slutsatser är vanskliga att dra. Induktivt kan vi dra vissa slutsatser, men det som behövs för fullständig förståelse är text som beskriver vad som är tillåtet eller föreskrivet bärande.
Så därför: njut av porträtt, vrid och vänd på de faleristiska detaljer du som betraktare ställs inför. Men se inget porträtt i sig som bevis för att något var (är) rätt och något annat var (är) fel.
Fotnot: trekantsband (dreiecksband) har använts i Habsburgska dubbelmonarkin och dess närhet (Österrike, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Serbien). Under gårdagen fick jag frågan via Messenger igår om det är förbjudet att använda trekantsband i Sverige? Personen ifråga är av en släkt som på fädernet och genom namnet stammar från Österrike, så frågan är intressant.
Inte helt enkel att svara på: KMO:s handledning för bärande av utmärkelsetecken säger på sid. 3 ”Ordnar och utmärkelsetecken bärs alltid enligt svenska regler (halskorsens och riddartecknens band, längd och montering), även utomlands (vid t.ex. statsbesök).” Avvikelser är inte förbjudna, men de traditionella svenska monteringssätten (rakt dubbelt band och svensk hov-/paradmontering) är som synes föreskrivna.
Som av en tanke finns porträttet över överstelöjtnant Curt Dahlgren på mässen (ovan) där han bär fyra av sex utmärkelser i trekantsband. Det är osnyggt att blanda monteringssätt, men gissningsvis (induktiv hypotes) har han burit RSO(1kl), RVO(1kl), RUngFO och en ungersk silvermedalj i trekantsmontering under någon typ av tjänstgöring för Sverige i Ungern. De två svenska medaljerna har antingen inte burits utomlands eller så är det förlänade efter trekantsmonteringarna gjorts.
Om hypotesen om ungersk tjänstgöring är riktig, så är det intressant i förhållande till KMO ovan att svensk montering ska följas även vid utlandstjänstgöring – och vidare, följde Dahlgren i så fall det som var tillåtet eller föreskrivet då, eller var hans montering på porträttet eget påfund?
Porträttet visar hursomhelst att även om det finns en norm, så gör den mänskliga naturen att det kommer att finnas undantagsvisa avvikelser. Av lättja och okunskap, av makt och intresse. Det viktiga är att det inte görs som effektsökeri utan för att visa ärligt känd närhet till eller respekt för något (Dahlgren: Ungern) och en egen kunskap om varför valet i så fall görs. Med en norm följer att den som avviker från norm behöver vara beredd på att bli ifrågasatt från avvikelsen från normen.