Veterandagen 2023, VGM8 och trubbig nål

Under dagen har jag närvarat vid Veterandagen. Har inte deltagit i utlandsmission så spännet med utmärkelser kan tyckas överflödigt, men var där i min roll som representant för Kungl. Maj:ts Orden och bar därför lilla tjänstetecknet (liten Serafimerorden) som tjänsteman vid KMO: tror även att det är viktigt att visa att bärande av utmärkelser är möjligt till kostym, eftersom jag varje år sedan 2019 ser veteraner som bär veteranbasker men inte utmärkelser.

Biträdande generalsekreterare vid Svenska soldathemsförbundet: nuvarande till vänster och förutvarande till höger.

Veterandagen är på många sätt en viktig dag. Varje år står någon särskild mission i fokus och i år var det UNIFIL (Libanon), men det är påtagligt att det är en dag för alla utlandsveteraner: för gamla såväl som nya ”yxor” som umgås inom missionen och i utlandsveteranerna som kollektiv.

En viktig del är utdelningen av Försvarsmaktens medaljer, förrättade av statschefen. Åtta medaljer i år, varav fem på plats. Övriga var en postum medalj för Kebnekaise-olyckan och två för personer i skyddad befattning som överlämnats tidigare. Hela ceremonien kan ses här.

Klädsel och bärande av utmärkelser förbättras stadigt över tid och jag hoppas att ett inlägg från 2019 har viss normerande effekt: av statistiken framgår att månaden före Veterandagen varje år så är det många som läser.

Det är klart, det viktigaste är att man är där, någorlunda hel och ren. Men om man vill hedra dagen, sig själv och andra, så gäller i korthet:

• Veterandagen är en statsceremoniell dag vilket betyder ”mörk kavaj” (en omskrivning för mörk kostym: svart, mörkt blå eller mörkt grå). Men för den som en sådan inte har: i andra hand övrig kostym, i tredje hand blazer med grå kostymbyxor, i fjärde hand kavaj och chinos, så får man försöka förbättra till kommande år. Ej jeans, eftersom det är utpräglade vardagsbyxor.
• Till detta vit skjorta och slips alternativt FN:s plastrong.
• Utmärkelser i original, ej miniatyrer, ej släpspännen (”ribbor”).
• Placeras ihopmonterade på en rad så att övre kanten är ca 2 cm ovanför bröstfickan. Ingen näsduk således.
• Första utmärkelsen kan monteras på kavajens slag (se bild ovan).

En av de intressanta delarna är att kunna uttolka livsöden genom att avläsa de burna utmärkelserna – och det är många livsöden en sådan här dag, så jag vill bara ta ett.

Mitt bland alla utmärkelseprydda män och kvinnor, så ser jag plötsligt en krönt gyllene medalj i grönt band: Vasamedaljen i guld av 8:e storleken och alltså utdelad före 1975, mer än 50 år sedan. Gåshud! Jag bad att få knäppa ett kort och fick veta att medaljen förlänades 1963 till besättningen i den DC-3:a som kraschade i Kongos djungel.

VGM8 GMnor FNMONUC. En av de elva Vasamedaljer som delades ut till svenskar under Kongomissionen.

Under en rekognoseringsflygning över norra Katanga 20 september 1962 blev DC-3:an UN 202 nedskjutet i ett djungelområde i trakten av Kamunza Goie, 45 km nordost Kabongo. Troligen var förband ur kongolesiska nationalarmén (ANC) ansvariga för nedskjutningen.

Besättning på DC-3:an var kapten Anders Lundquist, flygstyrman Billy Nilsson, radiotelegrafist Sven Kempe och flygmekaniker Thorbjörn Bergh. Passagerare var befäl ur svenska bataljonen och flygtekniker ur F 22, sammanlagt tio personer. Besättningens insats var att under några dagar lyckades hålla sig och sina passagerare undan från vilda djur och fiendesoldater. Vid återkomsten till Sverige förärades de fyra Vasamedaljen i guld av åttonde storleken. Så roligt att se innehavare av Vasamedaljen i livet, och så roligt att kunna berätta att den efter 48 års vila nu åter finns i bruk.

Eftermiddagen var full av fina möten, gamla kollegor, vänner och bekanta. Inför att ta bussen hemåt så passade jag på att ta av mig utmärkelsena. De är ihopmonterade och fästs vid kavajen genom en lång, platt, trubbig nål – och en sådan fordrar egentligen tränsar (trådöglor) för att fästas. Tränsar kan vara svårt att låta sy på en kavaj som mer sällan används med utmärkelser, utan är kanske mer lämpligt på en frack där utmärkelser bärs ofta/alltid.

Därför kommer här ett tips på hur man kan göra: det är möjligt att sätta tre säkerhetsnålar från insidan av jackan, så att bara ett litet metallband syns på framsidan: då sitter montagets grova, platta nål dikt an mot tyget och inget slackar, det ser bra ut för tillfället och kavajen återställs enkelt för vardagsbruk. ”Make every good idea your own” som en gammal lärare sa: hoppas att fler kan nyttja tricket. Bär mer utmärkelser mer ofta!

Porträtt: vad säger vad om vad? Deduktion och induktion

Under gårdagen bevistade jag Svenska soldathemsförbundets kongress och högtidsmiddag i Luftvärnsregementet Lv 6 mäss för att dels bistå vid utdelning av förbundets medaljer, dels avtackas efter mina år som bitr. generalsekreterare.

Det finns något speciellt med att bevista gamla officersmässar. Inredningen skvallrar om militär verksamhet – någon sabel, någon bardisan, några gevär. Och porträtt! Chefer för förband, regementen och kårer; överstelöjtnanter, överstar och någon general, någon kunglighet. På vart och varannat bröst syns utmärkelser. Inte sällan förvaltar dagens förband traditioner (och porträtt m.m.) från nedlagda regementen, så det finns lång spårbarhet bakåt i tid i flera förband.

Här blir det intressant för oss faleristiker. Det första är förstås att avkoda vilka utmärkelser som syns och vad man kan dra för slutsatser av det.

”Jaha, låt se, tre kungliga jubileumsminnestecken i serafimerblått band på bröstet, vilket tyder på funktion vid hovet. Inget tjänstetecken från Kungl. Maj:ts Orden, så möjligen inte kopplad till Ceremonistaten eftersom det var en hel del överlappning personellt mellan de två tidigare. Ett flertal utländska ordnar i högre klass, sannolikt erhållna protokollärt vid statsbesök i framträdande roll. Ägiljett – som överste eller som adjutant?”
Carl Wilhelm Emanuel Ankarcrona, överste, fd. överadjutant hos Kon. Oscar II, OIISGbmt, OII:sJmt, GVSbmt, KSO1kl, RCXIII:sO, KDDO1gr, StOffItKrO, RRS:tStO2klmkr, SiamKrO3kl, RPrRÖO4kl

Generalmajor Joen Philip Klingspor RSO(1kl) RFrOPleMer(!?)
Det sista skulle betyda Riddare av Franska Orden Pour le Mérite – men den är tysk…

Ordenstecknet ser i verkligheten annorlunda ut, men det är sannolikt Franska Militärförtjänstorden avsedd att belöna protestantiska militärer i fransk sold.
Varför är ordnarna fästade över/under varandra i stället för sida vid sida? Kan förklaringen vara att det blå ordensbandet gör sig bättre mot det vita rockuppslaget?

När väl utmärkelserna är identifierade och den större bilden är klar, så drar sig funderingarna i nästa steg: varför bärs det som det bärs?

Det är lätt att tänka att som det bärs i porträtt är automatiskt rätt och sanktionerat bärande, särskilt om det är högre befattningshavare. Felslutet som uppstår kan lite vanvördigt beskrivas som:

• Högre befattningshavare har koll – det är därför de fått högre befattning
• Högre befattningshavare har ordnar och medaljer
  =>
• Högre befattningshavare har koll på ordnar och medaljer

Idag ser vi högre befattningshavare som dels bär ordnar eller medaljer som inte är tillåtna eller föreskrivna, dels bär det som är tillåtet eller föreskrivet på helt fel sätt. Eftersom mänskligheten inte tagit några avgörande språng i evolutionen de senaste åren, så leder det till insikten att fel idag innebär att det kan finnas fel historiskt. Det finns möjligen också en risk att högre befattningshavare i kraft av sin ställning inte helt följt (följer) vad som är tillåtet eller föreskrivet. Ett porträtt säger därför mycket lite om det som visas är korrekt bärande.

Schmidts medalj förbryllar. Band kluvet i gult och blått för tankarna till Medaljen för tapperhet i fält men det är det inte. På kort via Internet syns svagt i mitten Upplands vapens riksäpple och han var som ung underlöjtnant vid Andra Svea artilleriregemente 1894-1903(?): med tanke på skidmärket skulle det kanske kunna vara en prismedalj i guld från Andra Svea artilleriregementes idrottsförening? Ett mindre troligt alternativ är att det är Upplands landstormsförbunds medalj i silver utdelad innan de olika regionala förbundens medaljers band blev centralt reglerat som gult med två blå ränder på vardera sidan.

Ett exempel på det är de militära märkena för skicklighet utan band. Som synes ovan i så lite som tre porträtt på mässen har de burits helt olika. Ett mycket tydligt exempel på att det inte går att utifrån ett individuellt enstaka porträtt deducera hur de faktiska reglerna såg ut.

Betraktade induktivt, så visar enstaka porträtt någonstans mellan helt korrekt bärande – till hur mycket bärande de facto kunde avvika från tillåtet eller föreskrivet. Porträtten ger själv inte någon upplysning om var på skalan porträttet befinner sig.

Inte ens om alla porträtten ovan som sitter på Lv 6 mäss visat ett exakt likartat bärande, så går det att dra någon slutsats om vad som är tillåtet eller föreskrivet av porträtten allena. Induktivt skulle det i så fall gå att säga något om hur traditionen på regementet eller inom truppslaget luftvärnet sett ut. Det är dock ytterst osäkert om det går att dra några generaliserande slutsatser utanför dessa sammanhang.

För att kunna dra några deduktiva generella slutsatser skulle vi behöva se alla porträtt i hela Försvarsmakten, men även det skulle dock visa en rad avvikelser som innebär att deduktiva slutsatser är vanskliga att dra. Induktivt kan vi dra vissa slutsatser, men det som behövs för fullständig förståelse är text som beskriver vad som är tillåtet eller föreskrivet bärande.

Så därför: njut av porträtt, vrid och vänd på de faleristiska detaljer du som betraktare ställs inför. Men se inget porträtt i sig som bevis för att något var (är) rätt och något annat var (är) fel.

---

Fotnot: trekantsband (dreiecksband) har använts i Habsburgska dubbelmonarkin och dess närhet (Österrike, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Serbien). Under gårdagen fick jag frågan via Messenger igår om det är förbjudet att använda trekantsband i Sverige? Personen ifråga är av en släkt som på fädernet och genom namnet stammar från Österrike, så frågan är intressant.

Inte helt enkel att svara på: KMO:s handledning för bärande av utmärkelsetecken säger på sid. 3 ”Ordnar och utmärkelsetecken bärs alltid enligt svenska regler (halskorsens och riddartecknens band, längd och montering), även utomlands (vid t.ex. statsbesök).” Avvikelser är inte förbjudna, men de traditionella svenska monteringssätten (rakt dubbelt band och svensk hov-/paradmontering) är som synes föreskrivna.

Som av en tanke finns porträttet över överstelöjtnant Curt Dahlgren på mässen (ovan) där han bär fyra av sex utmärkelser i trekantsband. Det är osnyggt att blanda monteringssätt, men gissningsvis (induktiv hypotes) har han burit RSO(1kl), RVO(1kl), RUngFO och en ungersk silvermedalj i trekantsmontering under någon typ av tjänstgöring för Sverige i Ungern. De två svenska medaljerna har antingen inte burits utomlands eller så är det förlänade efter trekantsmonteringarna gjorts.
Om hypotesen om ungersk tjänstgöring är riktig, så är det intressant i förhållande till KMO ovan att svensk montering ska följas även vid utlandstjänstgöring – och vidare, följde Dahlgren i så fall det som var tillåtet eller föreskrivet då, eller var hans montering på porträttet eget påfund?

Porträttet visar hursomhelst att även om det finns en norm, så gör den mänskliga naturen att det kommer att finnas undantagsvisa avvikelser. Av lättja och okunskap, av makt och intresse. Det viktiga är att det inte görs som effektsökeri utan för att visa ärligt känd närhet till eller respekt för något (Dahlgren: Ungern) och en egen kunskap om varför valet i så fall görs. Med en norm följer att den som avviker från norm behöver vara beredd på att bli ifrågasatt från avvikelsen från normen.

Phalerae

Ursprunget till faleristik som begrepp kommer från grekerna som satte medaljer på hästarnas seldon och soldaternas hjälmar. De grekiska tá fálárá fästade vid seldon övertogs sedan av romarna – phalerae fästade i selar som bars av romerska centurion.

Det tycks som att romarna ursprungligen förlänade en hasta pura till kavalleri och en patella (grund skål) till infanteri för att ha dödat och plundrat en fientlig soldat, men senare ersättes dessa av phalerae till både kavalleri och infanteri.

Det finns många phalerae bevarade som museiföremål och avbildningar på centurioner som visar selarna, men det kan vara intressant att se hur en grupp som intresserar sig för historiskt återskapande gestaltar phalerae så som de en gång användes och såg ut.

Bild: Cezary Wyszynski

En återskapad centurions phalarae-sele från första århundradet e.Kr. över lorica squamata (fjällpansar). Den håller tio medaljer för tapperhet och tjänst. Högst upp i mitten syns två stenbockar på en halvmåne, kopplade till kejsare Augustus. Medaljerna i översta radens ytterkanter, till vänster guden Jupiter Amon och till höger guden Janus omgärdade av varsin torques, tilläggstecken för tapperhet. Centurioner fäste ofta sina militära paludamentum (mantel) vid dessa för att framhålla att han hade två av de eftertraktade utmärkelserna: de kunde vara små eller stora, guld eller silver. I översta radens mitt finns Herakles som kämpar mot det nemeiska lejonet. Mittenraden visar till vänster en mäktig romersk örn som breder ut sina vingar – en symbol för själva Rom. Centrummedaljen visar gorgonen Medusa, vilket var ett vanligt motiv på romerska högre officerares lorica musculata (kroppskyrass). Den nedersta raden visar i mitten kejsar Tiberius som står över sina döda fiender och kejsar Nero till vänster.

Bild: Cezary Wyszynski

För att ha tilldelats sådan mängd medaljer fordrades exemplarisk tjänst på slagfälten. Förutom att vara ett vandrande medaljkabinett av belönad tapperhet, så utstrålar den också romersk propaganda, romerska värderingar: honoritas, gravitas, dignitas och nobilitas. När centurion eller optio (underofficer, stf centurion) inte bar selen kunde en signifer (standarbärare) göra det, en stor ära i sig.

Bild: Angel Garcia Pinto

Bilden visar höjdpunkten för en optio (underofficer), en fältbefordran till den illustra graden centurion där kejsaren överlämnar en phalerae-sele troligen under kampanjen Gallien. Centurion valde sedan sin egen optio som stf centurion och hade 80 man under sitt befäl…

Källor:

http://www.omsa.org/files/jomsa_arch/Splits/1993/9440_JOMSA_Vol44_1-2_07.pdf

https://www.facebook.com/HistoryLeak

För förtjänstfull insatser

På https.kungligmajestatsorden.se finns förslagsblanketter så att alla svenska och utländska medborgare ska kunna lämna in förslag på svenska och utländska mottagare av dels de fem kungliga medaljerna (Serafimermedaljen, H. M. Konungens medalj, Medaljen Litteris et Artibus, Prins Eugen-medaljen och Prins Carl-medaljen), dels de kungl. riddarordnarna.

Möjligheten att föreslå svenska medborgare för de svenska kungl. riddarordnarna har inte funnits på nästan 50 år och är resultatet av den s.k. Belöningsreformen, som upphäver Ordensreformen som trädde i kraft 1 januari 1975.

Belöningsreformens förarbete skriver följande om förtjänstfulla insatser:

En förtjänstfull insats är en insats som går utöver det som kan förväntas inom det område där personen verkar oavsett vem personen ifråga är. En förtjänstfull insats innebär i många fall även någon form av personlig uppoffring av personen som utfört något. Det innebär en insats där en person utfört något för en annan person eller för samhället och för vilken samhället vill visa erkänsla. Förtjänstfulla insatser kan ske inom alla delar av samhället men har en sak gemensamt. De har lämnat ett varaktigt avtryck på samhället i stort, inom civilsamhället, offentlig eller privat verksamhet. Bland dessa insatser kan bl.a. framhållas insatser som innebär att de värden som framgår i våra grundlagar stärks.

En förtjänstfull insats kan utföras på det lokala eller regionala planet likväl som på nationell eller internationella nivå. En förtjänstfull insats utgör något som är av sådan art och har sådan koppling till det svenska samhället att den är värd att belönas på central nivå med någon av landets främsta utmärkelser för förtjänstfulla insatser. Dessa utmärkelser utgör ett yttre bevis på statens tacksamhet och uppskattning som reflekterar den belönade insatsens betydelse för samhället i stort.

SOU 2021:74 Ett modernt belöningssystem, de allmänna flaggdagarna och redovisningen av anslaget till hovet, s.81

Tonvikten på förtjänst ska ses som att statsmakterna velat bryta med den förläningspraxis som utvecklats från mitten av 1900-talet och som var lite för automatiserad och för statsanställda använde lönegrad som indikation på förtjänstfulla insatser – vilket möjligen därför kanske belönade mer av ”lång och trogen tjänst”.

Den som vill skriva ett ordens- eller medaljförslag som genererar framgång behöver – utifrån Belöningsreformens förarbete – särskilt lyfta fram vari det förtjänstfulla ligger. I en beredningsprocess går det ofta att hitta uppgifter om arbete, förtroendeuppdrag m.m. – men att kunna lyfta fram det exceptionella: där är förslagsställarens underlag avgörande för att nå framgång i förslaget till orden eller medalj.

Vad trendade anno 1748?

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Över tid har jag samlat på mig en del 1700- och 1800-talstryck och jag återfann i dagarna Pehr Johan Höppeners doktorsavhandling vid Lunds universitet Ordinibus Equestribus, partem priorem från 14 december 1748. Ett guldkorn inropat på Tradera för en spottstyver…

Avhandlingsämnet tycks kopplat till de kungl. riddarordnarnas införande i början av 1748, eftersom arbetet innehåller en dedikation till arvfursten Gustaf (sedermera Gustaf III) samt till Carl Gustaf Tessin, som 1747 blev kanslipresident (”statsminister”) och då tog initiativ till ett svenskt ordensväsende där han själv 1748 blev ordenskansler. Avhandlingen var kanske ett försök att rida på ett populärt ämne för året, och möjligen delvis lyckosamt eftersom Höppener tycks ha haft beröring med Gustaf III senare i livet.

Avhandlingen är i sig intressant: på latin, innehåller de för tiden vanliga svenska och utländska källorna som figurerar i andra verk och beskriver riddar- och ordensväsendet med dess centrala ordnar – med flera svenska knorrar.

Ett urval ovan visar en dikt för de kungl. riddarordnarna, en beskrivning över hur herr Tyge slog Nils till riddare efter skärmytsling där ”han höll sig mycket väl”, men herr Tyge slog Nils ridderskapet tillbaka (en avdubbning!?) efter att ”han höll sig illa” vid en senare skärmytsling, en liten referens om de mindre Sankt Jakobs av svärdet orden samt Sankt Mikaels av vingen orden – och (kron)prins Adolf Fredrik som Riddare av kejs. Ryska Sankt Andreasorden: ett av skälen till att de svenska kungliga riddarordnarna införandes var för att förhindra att en svensk framtida kung bar arvfienden Rysslands främsta orden…

Kommer Belöningsreformens anno 2023 och åren härefter att se faleristiska akademiska arbeten, uppsatser om riddare och riddarordnar? Åtminstone jag håller tummarna för det. Det är äntligen dags för Ordinibus Equestribus, partem secundem.

Fotnot: När vi är inne på forskning kan det vara värt att nämna Linus Simings arbete från 2016 som visar att när direktörer i Sverige inte kunde få en ideell belöning i form av Vasaorden efter 1974, så blev belöningen i stället höjda direktörslöner; Orders of Merit and CEO Compensation: Evidence from a Natural Experiment.

kungligmajestätsorden.se

Så har ett projekt vid Kungl. Majestäts Orden gått i mål: ett arbete som startade för nästan ett år sedan utmynnar idag i att https://kungligmajestatsorden.se / https://kungligmajestätsorden.se (med ä) lanseras (en bit ner på https://kungahuset.se).

Bakgrunden är att ordens- och medaljsidorna hamnar långt ner i menyerna på kungahuset.se. Förtjänstutredningen och propositionen framhåller tillgänglighet: det leder till behovet av en separat webbplats utgående från att det ska vara enkelt att lämna förslag till utmärkelser men som också har fördjupande information. Webbplatsen kommer att byggas ut efterhand.

Varmt tack till alla som varit involverade i projektet!

Belöningsreformen igång

Då är extra ordinarie ordenskapitlet avslutat och nyheten är ute:

Kungen höll extra ordinarie ordenskapitel

Extra ordinarie ordens­kapitel fastställde ordens­stadgar samt utnämnde ledamöter till det nya ordens­rådet

Dessa två beslut följer på att Förordning (2022:1800) om Sveriges främsta utmärkelser har trätt i kraft den 1 februari och är nödvändiga för att Belöningsreformen nå sin fulländning. Det är nu fritt fram att inlämna förslag.

Belöningsreformen fortsätter

På regeringens hemsida kan man se ärendeförteckningen för torsdagens regeringssammanträde och under Justitiedepartementets ärenden ser man punkt 3, Förord om ledamöter i ordensrådet samt punkt 4, Framställning från Kungl. Maj:ts Orden om godkännande av ordensstadgar.

För även om Förordning (2022:1800) om Sveriges främsta utmärkelser trädde i kraft idag, den 1 februari 2023, så fattas fortfarande flera pusselbitar innan Sveriges främsta utmärkelser i form av ordnar, förtjänsttecken och medaljer kan tilldelas enligt den nya ordningen.

Ordensrådet är en ny instans som kärnfullt är beskriven i förordningen:

3 § För beredning av nomineringar finns ett självständigt råd vid Kungl. Maj:ts Orden. Rådet ska lämna yttrande till regeringen med förslag till ordensutmärkelser för förtjänstfulla insatser. Ledamöterna i rådet utses av Kungl. Maj:ts Orden efter förord av regeringen.

Likaså processen kring stadgeändringar i förordningen:

6 § Stadgar för Kungl. Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna fastställs av Kungl. Maj:ts Orden sedan de godkänts av regeringen.

Själva utnämningen till rådet kommer att ske i ordenskapitel, där även nya ordensstadgar fastställs. De nu gällande ordensstadgarna från 1995 är barn av Ordensreformen och behöver alltså ändras för att passa Belöningsreformen – stadgar för ideella sammanslutningar brukar ändras av årsmöte och ordenskapitel är den närmaste motsvarigheten inom Kungl. Maj:ts Orden.

Det dröjer alltså ännu något innan nomineringar till utmärkelser inom Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden enligt den nya ordningen kan lämnas in och man får ha tålamod ytterligare en tid tills alla formaliteter är på plats…

EDIT 2023-02-03: Som synes på https://www.kungahuset.se/sveriges-monarki/ordnar-och-medaljer så väntar man inte på det ordinarie ordenskapitlet i april, utan avser att hålla ett extra ordinarie ordenskapitel den 15 februari. Med tanke på justering av protokoll m.m. skulle en kvalificerad gissning kunna vara att nomineringar till de kungl. svenska riddarordnarna kan börja tas emot av KMO under mars 2023.

Förordning om Sveriges främsta utmärkelser

Så är det torsdag igen, och det är nog fler än jag som igen bläddrat igenom ärendeförteckningen för regeringens torsdagssammanträde för att se om en förordning beslutats med anledning av Belöningsreformen. För efter riksdagens beslut att bifalla propositionen i somras krävs en ny regeringsförordning som ersätter den ännu gällande förordningen Ordenskungörelsen.

Så tycks idag ha skett, då Justitiedepartementets del 1 som punkt 20 har Förordning om Sveriges främsta utmärkelser.

EDIT 2022-12-20: förordningen har nu publicerats i Svensk författningssamling, med ikraftträdande den 1 februari 2023.

EDIT 2022-12-21: pressmeddelande från justitieminister Gunnar Strömmer har nu publicerats.

Utseende för inseende

Under en paus under Svenska Heraldiska Föreningens symposium på Riddarhuset den 15 oktober om de svenska riddarordnarna så överhörde jag en yngre person som ondgjorde sig lite över att Svärdsordens kors är andreasställt (”som ett kryss”) – vilket i samband med Belöningsreformen borde korrigeras så att Svärdsorden är rakt ställd och mer liknar de tre övriga kungl. svenska riddarordnarna.

Det hör ungdomen till att vilja ifrågasätta, vilja förändra – jag var som 20-30-åring inne på flera fiffiga idéer kring de kungl. riddarordnarna, som jag med ålderns visdom inte ser som möjliga, lämpliga eller önskvärda, och även jag var nog inne på samma tanke vid tillfälle. Men Svärdsordens kors har varit andreasställt sedan 1748 och det finns ingen anledning att ändra på det nu: det avvikande utseendet är sannolikt en poäng, inte en designmiss som måste åtgärdas.

År 1748 hade man vid ordensintiftandet möjlighet att göra kungl. Svärdsorden och kungl. Nordstjärneorden i princip helt lika, med åtskilda mittglober: stiligt och kostnadseffektivt. Att de fick olika utseende måste därför tolkas som medvetna val. De uppenbara skillnaderna mellan ordnarna syns i bandens olika färger, men även korsens olikartade ställningar måste ha varit genomtänkt.

En indikation på det är vidstående bild: varje präglat kors hade två fästen för kronan: beroende på vilkendera som ska tillverkas, så sågar man bort det ena. Det hade gått att bara ha en helt likadan grundstamp för båda ordnarna, men aktivt har möjligheten valts att tillverka både andreasställda kors och raka kors.

Kungl. Serafimerorden bars i kedja eller band en écharpe, så bärandesättet avslöjar denna orden för vad den är – rikets förnämsta utmärkelse. Serafimerordens emaljerade korsarmar är plana där övriga ordnar har välvda korsarmar, utöver serafer i korsvinklarna där övriga har öppna kronor, så kungl. Serafimerordens utseende är särpräglat.

Men en Svärdsorden eller en Nordstjärneorden i band om halsen eller på bröstet – där bidrog korsställningen utöver bandfärgen till att hålla isär utmärkelsen för militär respektive civil statlig tjänst, så att det blir lätt för betraktaren på långt håll att se skillnad på militär och civil förtjänst. Om personen är obekant, så ger ordenskors (och ordensband) en ledtråd om vem bäraren skulle kunna vara – och vem det inte skulle kunna vara.

År 1772 tillkom kungl. Vasaorden för övriga delar av samhället – och även här får orden ett avvikande utseende, den s.k. Vasatrissan. Om orden bars om halsen eller på bröstet och det – av något skäl – var svårt att se bandet, så gick det på håll inte att ta miste på vad som var Svärdsorden respektive Nordstjärneorden respektive Vasaorden: vilka som var militära eller civila ämbetsmän och vilka som tillhörde övriga samhället.

Detta kom att förändras 1860 när Vasaordens stora trissa blev mindre centrum på ett vitemaljerat malteserkors, troligen med tanken att göra de fyra kungl. riddarordnarna mer lika. Men inte ens nu gjordes ordenstecknen helt lika. Man hade kunnat utgå från stampen ovan och satt en oval trissa med ett runt fäste som passat grundkorset. I stället gör man sig omaket att ta fram en ny stamp för ett nytt malteserkors där korsarmarnas längd följer den stående ovalen – ordenskorset är mer långsmalt än liksidigt. Även om man inte ser bandet, så ser man på håll skillnad på Nordstjärneorden och Vasaorden.

Det hade alltså gått att göra alla kungl. riddarordnarna i det närmaste helt lika, men så har inte skett. Skillnaderna i utseende består, trots ändringar: då måste rimligtvis slutsatsen vara att skillnaderna är medvetna och sannolikt för att kunna underlätta avläsning av vad det är för orden som betraktaren ser. Olikheterna ger insikt kring bärarens verksamhetsbana och därför möjligen en ledtråd om vem det är, om personen inte redan är bekant. Eller vem det absolut inte kan vara.

TIll detta kommer att militära förtjänster inte sällan hålls i särklass i ordensväsenden världen över: så även i Sverige. Det ska vara möjligt att på långt håll se att det är just Svärdsorden som bärs, till skillnad mot civila Nordstjärneorden och Vasaorden. Av det skälet har kungl. Svärdsordens utseende bestått sedan 1748.

Detta sagt: även om jag inte delar tanken i sig, så blev jag ändå väldigt glad över att höra resonemanget: det finns unga vuxna som går och tänker och funderar på hur man skulle kunna förbättra de kungl. riddarordnarna! Hur häftigt är inte det? Det borgar för faleristisk återväxt och vidareutveckling i Sverige. Keep it up! 🙂