Alla inlägg av jonar242

Från hönor till storofficer

I veckan besökte jag och min fru Enikö en av hennes gamla kollegor, för att titta på deras hönshus. På vår tomt står ett gammalt hönshus som vi håller på att sätta i skick, och vi ville lära mer av någon som haft höns ett tag i Stockholmsområdet.

Under fikat kom det upp att jag har faleristik som hobby, och efter att ha pratat lite om det, försvann mannen i huset för att strax återkomma med ett etui och ett ordensbrev. Han och hans kollegor inom en statlig myndighet hade verkat i Kambodja och för det hade de fått en utmärkelse, men han verkade inte veta riktigt vad det var eller hur fin utmärkelse det var.

Det visade sig att han blivit utnämnd till Storofficer av Kungliga Kambodjanska Sahametrei-orden. Både landet, orden och klassen är intressant. Jag måste erkänna att jag hade lite dålig koll på att Kambodja som monarki – Norodom Sihamoni blev kung 2004 efter att förre kungen Norodom Sihanouk abdikerat: denne kung regerade 1941-1955, abdikerade till förmån för sin far 1955 men blev vid dennes död 1960 statschef (men inte monark) från 1960 fram till 1970 då röda khmererna tog över, så småningom återinsatt som kung 1993.

Med den restaurerade monarkin återinfördes de kungliga ordnarna, varav Sahametrei-orden är en av dessa. Orden har de sedvanliga fem klasserna (Storkors, Storofficer, Kommendör, Officer, Riddare), men för Storofficer är ordensbandet utformat som ett storkorsband från axel till höft (i stället för det vanliga band om halsen). Det lurade mig lite, jag fick inte ihop bandet med ordensbrevet när jag först såg dem tillsammans, men allt är alltså som det ska vara.

En utmärkelse som i nivå mer eller mindre speglar en överstes nivå av insatser. Man kan undra och fundera lite över hur många fler som fått framstående utmärkelser utan att egentligen riktigt greppa digniteten i utmärkelsen, som förvaras undanstoppat. Hoppas också att det här storofficerstecknet får tillfälle att bäras, andra till inspiration.

Annonser

Skjut för att döda – tapperhet i fält?

Jag tittade igår på Black Hawk Down igen, för säkert 5:e gången och blev åter igen förvånad över förlustsiffrorna: amerikanerna förlorade 18 soldater, medan mer än 300 somalier förlorade livet. Relationen i förlusterna ter sig närmast komiska, men filmen förmedlar ganska väl känslan av att vara konstant påskjuten av en mångdubbelt större styrka kontra krig som profession för de amerikanska soldaterna. I slutet av filmen framkommer också att två amerikanska soldater ur SFOD-D podsthumt förlänades Amerikanska Hedersmedaljen efter att de frivilligt och ensamma gått in för att skydda en nedskjuten pilot mot en större samling somalier, vilket dessvärre slutade med att de stupade. Piloten tillfångatogs men släpptes senare.

Idag tittade jag på ett klipp från YouTubern Lindybeige kallat Shooting to kill – how many men can do this? Ett mycket intressant klipp väl värt att se, därför att det innehåller en intressant iakttagelse kring utmärkelser för tapperhet i fält, det berör psykologen Skinner och hur hans teorier påverkat militär utbildning samt lite av en förklaring till gapet i förlustsiffrorna kring (första) slaget om Mogadishu som Black Hawk Down porträtterar.

Annas guldbad

Den som erhållit en silvermedalj i sterling silver (925/1 000) eller en förgylld silvermedalj möter förr eller senare problemet med oxidation. Medaljerna blånar och svartnar, vilket inte är särskilt snyggt. Anna Lilliehöök har namn om sig att kunna återställa medaljer till dess forna glans och igår fick jag vara med när hon återställde en Kon:sGM12mserafb. Aversen var lite svart i kanterna, medan reversen var blåsvart över halva medaljen och namnet gick knappt att se.

Putsning är uteslutet eftersom det förstör finishen på medaljen och nöter på förgyllningen. Tydligen har alla större återförsäljare av guld- och silversmycken någon form av silverbad eller silverdip, och det är detta man ska doppa sin medalj i. Det är kraftiga saker, den produkt som används här består av saltsyra och tiourea.

Efter att medaljen doppats ned i lösningen, så är det en fråga om sekunder innan all oxid är borta, så medaljen tas snabbt upp igen, spolas av med vatten och duttas torr först med papper och därefter med tyg, medaljen gnids inte för att vara försiktig med förgyllningen. Bandet återställs och så ner i asken igen.

Jag frågade om hon fått frågor om att återställa nyare Kon:sM som tillverkas i finsilver (999/1 000), men det kunde hon inte påminna sig om. Den högre silverhalten motstår oxidation bättre sannolikt oxidation bättre och det är legeringsmetallerna i sterling silver som försvårar problemet. Ett annat tips är att sticka in metalldelen av utmärkelsen i en ziplockpåse innan den läggs i etuiet. Det kan vara så att innanmätet i askarna kan öka oxidationen, och därför behövs ett separerande lager.

Anna har satt guldkant på mer än ett sätt under de år som hon verkat vid Kungl. Maj:ts Orden. Kommer att sakna henne!

jonar242 m/99

Som ett led i att ordenskanslisten Anna Lilliehöök närmar sig pensionsdagen rensar hon gamla handlingar: för en månad sedan fick jag ett utkast till svar på ett brev jag skickat i 00-talets början och idag fick jag ännu en intressant bunt ihopsatt med ett gem.

Bunten bestod av mitt originalbrev med bilagd utskrift av min webbplats, Annas handskrivna svarsutkast samt ordenskansler Per Skölds svar i kopia. Mitt brev är odaterat men poststämplat 1999-02-01 – när jag var grundskollärare Ma/NO i en klass fyra på Hedvig Eleonora skola.

Fascinerande i flera delar: dels skrev jag för hand, dels att jag kontaktade KMO om att min webbplats fanns, att den både hade information om de svenska riddarordnarna och att den hade e-mailadresser till de olika politiska partierna i riksdagen för att kunna påverka partierna i ordensfrågan. Ganska starkt jobbat på bara elva månader.

Min nya del på webbplatsen var startpunkten på en liten lobbykampanj 1999 som ledde till att KD för första gången motionerade i ordensfrågan hösten 1999 genom riksdagsledamoten. Inger Davidson, och när jag hamnade i anställningsintervju våren 2000 för en tjänst som politisk sekreterare i KD:s riksdagskansli så undrade mina intervjuare, dåvarande riksdagsledamöterna Maria Larsson och Dan Kihlström om det inte var jag som hade varit så aktiv i att lobba mot partierna i ordensfrågan? Vilket – vid sidan om goda arbetsprover – ledde till anställning och att jag såg till att KD:s olika riksdagsledamöter höll frågan levande genom återkommande motioner.

Så intressant också att ordenskanslern lyfter fram att Kungl. Hovstaterna har en webbplats och att den ska kompletteras med information om de svenska riddarordnarna och de kungl. medaljerna. Det tog några år till, tror det var 2003 som man kom till skott.

Mycket rolig titt i en tidskapsel, att som 50-årig ordensamanuens med ansvar för bl.a. webb se tillbaka på sig själv som 30-årig driftig webbskribent. Lite skämskudde – men mest roligt.

 

 

Veterandagen: reflektioner om klädsel och utmärkelser

Under Veterandagen bär många utlandsveteraner basker, en del bär utmärkelser – från strikt korrekt till total anarki och klädseln varierar från formell till informell. Ordet uniform betyder ”en form”, det vill säga ”alla lika”, och kanske olikheterna i hur utlandsveteranerna uppträder är ett resultat av hur firandet vuxit fram efterhand.

  • Sedan år 1998 har utmärkelser – enligt riksmarskalkämbetet – kunnat bäras till kavaj.
  • Från år 2002 firas Internationella fredssoldatdagen på FN-dagen (24/10), vilket kanske är mindre kavaj-väder.
  • Från år 2008 firas i Sverige även Veterandagen den 29/5.
  • År 2011 fick Veterandagen statsceremoniell status i Sverige, vilket i sig innebär att utmärkelser i originalstorlek ska bäras.
  • År 2014 har riksmarskalkämbetet förtydligat att det är utmärkelser i originalstorlek (runt 33 mm) som ska bäras till kavaj.

I USA bär utlandsveteraner kostym och utmärkelser. Jag menar att även i Sverige bör utlandsveteraner under Veterandagen bära kostym: svart, mörkt blå eller mörkt grå, för mörk kostym är en formell klädsel som passar för ett statsceremoniellt sammanhang.

Man kanske får tänka en strävande skala: om man inte har en mörk kostym, så bör man ta en mörk kavaj eller blazer med grå byxor. I tredje hand skulle jag välja ljusare kostym eller mörk kavaj med ljusare byxor eller chinos. För kavaj bör man åtminstone han för att hedra stundens allvar, sig själva och andra. Och jag hoppas att det kan bli en sak som utvecklas över tid, att man går mot mer formellare klädsel.

När det gäller med utmärkelser: original, förstås, de stora utmärkelserna – varken miniatyrer eller släpspännen och man ska definitivt inte bland sorterna. De skall vara monterade enligt svensk bärandeordning, vilken i korthet är att svenska utmärkelser bärs närmast hjärtat enligt principen ”blott Sverige svenska krusbär har”, därefter nordiska officiella utmärkelser, därefter utomnordiska officiella utmärkelser, därefter missionsmedaljer. (När det gäller de finare detaljerna , konsultera ex. nu gällande Unibest 2015 Ä2 s. 450 ff. eller fråga någon insatt – man kan till exempel fråga mig via jonar242*a*gmail.com). Utmärkelserna i band på bröstet ska vara placerade 2 cm över ficköppningen på kavajen: när de hänger så högt upp så vilar de mer mot bröstet än dinglar, och gör mindre ljud. Hänger man dem under ficköppningen, så kan tyngden göra att ficköppningen slokar och det ser inte bra ut: därav regleringen med att originalutmärkelser placeras över ficköppningen.

För den som till nöds bär miniatyrerna, så gäller att miniatyrer bärs på kavajslaget i höjd med knapphålet. Det finns tyvärr många exempel på att miniatyrerna bärs på, över eller under bröstfickan, eller bärs på slaget men alldeles för lågt. Men på Veterandagen alltså egentligen utmärkelser i originalstorlek.

Nu har kanske inte alla sina originalmedaljer ihopmonterade, eftersom utlandsveteraner kanske burit monterade släpspännen oftare, eller monterade miniatyrer för mindre officiella men ändå högtidliga evenemang till frack/smoking/mässdräkt. Jag skulle säga att man i första hand bör bära originalen, i rätt ordning, oavsett om man lyckats få dem snyggt monterade via någon firma, gjort något eget handarbete eller om man bara hänger dem kant i kant i rätt ordning på en(!) rad. Och det kan vara värt att låta montera sina originalmedaljer, även om man inte bär originalen mer än en gång om året, på Veterandagen: det blir något snyggt och prydligt för sina efterlevande att bli ihågkommen genom.

Bestämmelsen om utmärkelser i endast en rad, kombinerat med att kavajens slag möter varandra längre ner än på ex. uniform m/87 Daglig dräkt (C1), samt att utmärkelserna bör börja 2 cm över ficköppningen vid kanten till slaget gör att det finns väldigt liten plats att sätta utmärkelser i original kant i kant på en kavaj. Man kan få rum med runt tre. För en kavaj bör originalen börja monteras överlappande så fort man har fler än tre medaljer, för att man ska få plats med alla. Likväl kan montagen bli så långa att de antingen kräver att man sätter montaget under slaget, så att de första medaljbanden skyms av slaget, eller att man sätter montagets början på slaget. Här finns lite otydliga regleringar: HKH hertigen av Värmland bär till sin marinuniform montaget inskjutet en bit under slaget för att få rum med sina utmärkelser. Å andra sidan, det här är dagen att verkligen visa att man är en veteran och utmärkelserna signalerar mer än basker vilken/vilka missioner man varit ute på och övriga utmärkelser visar vad man hunnit med i övrigt i livet, så det finns argument som talar för att sätta utmärkelsen på slaget också.

Att vara utlandsveteran innebär att man gjort en insats för fred och frihet i andra länder: det är väl värt att uppmärksammas och vara stolt över, värt för andra att notera. Det blir tydligare om man själv som utlandsveteran lägger vikt vid att ge Veterandagen en så värdig klädsel som möjligt, och bär rätt utmärkelser så rätt som möjligt. Jag hoppas att dessa korta reflektioner kan vara något steg på vägen.

Blixtvisit på Göteborgs stadsmuseum

IMG_1758

IMG_1740.jpg

Under en tjänsteresa till Göteborg hade jag en och en halv timma över innan tåget hem skulle gå. Det visade sig att museiintendenten och ordenshistoriografen vid Kungl. Maj:ts Orden Christian Thorén hade en liten stund över och han hade vänligheten att guida mig genom flera av museets permanentutställningar. Vad gäller direkt utställda föremål så är det för närvarande något begränsat vad gäller bärbara utmärkelser, men det fanns otroligt mycket att se, muséet är större än jag trodde.

IMG_1759

Det som visas är desto intressantare: i utställningen Värdefullt visas bl.a. en serafimerkraschan (ovan) som är den första ”officiella” typen från slutet på 1800-talet: fram tills dess förlänades kraschaner av tyg och silvertråd m.m., men mottagare på privat initiativ från början på 1800-talet skaffade sig metallkraschaner. Ordenstecknet är också ett mycket fint 1800-talsexemplar.

I andra delen av montern finns bl.a. Serafimermedaljen i original och miniatyr (till vänster i bild), Svensksundsmedaljen  (till höger i bild) i både större och mindre utförande är också sällsynta, tillsammans med flera andra speciella medaljer.

IMG_1761

I en annan monter visas Carl von Linnés Riddare av Nordstjärneorden, vilket han förlänades 1753. Det är ett unikt ordenstecken eftersom bandet sannolikt är det ursprungliga, sidenband blir sköra över tid och det finns mycket få exempel av bevarade band som är så gamla. Den slutna kronan som användes från ordnarnas instiftan 1748 var mindre och saknade charner (gångjärn). Ordenstecknet var en av de första föremålen som skänktes till Göteborgs statsmuseum och har tydligen inventarienummer 7.

I utställningen 1800-talet: folk i rörelse finns intressanta porträtt där Christian kunde lämna besked om vilka utmärkelser som förlänats och varför, likaväl som porträtt av personer som först efter porträttet målats fick en utmärkelse, för vad och varför.

I den helt makalöst fina och tillfälliga utställningen Göteborgs garderob hittar man ytterligare en orden, i en monter visande en översteuniform, försedd med Kommendör av första klassen av Svärdsorden. Christian nämnde att överstar/regementschefer fick KSO1kl. Det knyter an till det jag i annat sammanhang resonerat kring. Men det fanns så mycket andra vackra och intressanta kläder att se.

En och en halv timma går fort, och efter en titt i museibutiken var det dags att hasta till stationen. Det vore kul att kunna få tiden att besöka det stora Göteborgs statsmuseum igen, och att ta sig tiden att kunna närmare kunna studera och hinna reflektera lite mer över alla intressanta föremål, skeenden och sammanhang som visas.

IMG_1735

Inför veterandagen 2019 – original

Snart är det dags för Veterandagen 2019, 29 maj. Då jag numera arbetar för Svenska Soldathemsförbundet som syns under Veterandagen på Gärdet, så har vi fått Direktiv för genomförande av Veterandagen 2019 tillsänt oss från C FM Veterancentrum. En bra skrift: här framgår bl.a. med både fet och understruken text att uniformerad försvarsmaktspersonal bär utmärkelser i original (d.v.s. de stora ca 33 mm i diameter, inte de små miniatyrerna med ca 16 mm i diameter eller släpspännen/spännen med enbart banden). Eftersom originalen bärs i officiella sammanhang, så understryker det att Veterandagen har en särskild officiell dignitet – Sverige som stat uppskattar veteranernas och särskilt utlandsveteranernas insatser högt.

Attendance at the commemoration of Veterans Day
Foto: David Sica/Stella Pictures 2018, från kungahuset.se

H M Konungen och H K H prins Carl Philip bär också utmärkelser i original på bröstet, men varken storkorsband, halsutmärkelser eller kraschaner. Ett sätt att läsa det kan kanske vara att genom att de högre dignitärerna endast bär utmärkelser i band på bröstet så lägger sig alla närmare varandra. Det finns en fin ödmjukhet inför de medaljerade utlandsveteranernas insatser att inte bära utmärkelser som i nivå överstiger dem som bärs på bröstet.

Besökande civila veteraner kan och bör också bära utmärkelser i original till kostym: veteraners bärande av utmärkelser i veteransammanhang var ett av skälen till varför riksmarskalkämbetet under 00-talet meddelade tillägget, att utmärkelser nu även kan bäras till kostym, vid sidan av frack och smoking. Detta återupprepas i Kungl. Maj:ts Ordens direktiv för bärande av utmärkelser (vidarelänk till pdf).

För egen del har jag tilldelats uppgiften att bära Svenska Soldathemsförbundets fana. Som f.d. FM-anställd räknas jag som veteran, men inte utlandsveteran, och efter avstämning med olika personer gäller även för mig: kostym med utmärkelser i band på bröstet i original – på!