Alla inlägg av jonar242

Swedish Mount?

There is a way of mounting decorations in Sweden that has been called Court Mount (Hovmontering/Hovmontage). It is however interesting to note that the mount style was – and is – not excessively used in the Swedish Royal Court to an extent that merits the name. The mount style seems to have been predominantly used in the early-mid 20th century. (sources include my esteemed colleague Christian Thorén).

The mounts labelled Prussian Court/Parade Mount – which I first thought was ”one and the same” – is in fact a group of several variations , and the same goes for the Swedish variant. Some feels that the Swedish variant of mount is a flavor of the Prussian mount and prefer the Prussian Mount term. This is not a black/white matter, but a discussion of grays. In my humble opinion, the separation is detectable, the difference appear to be too large to keep within the same label, so perhaps it deserves its own term.

Regarding the slightly misleading name for the Swedish special mount, Prussian Court Mount is used synonymous to Prussian Parade Mount, and sometimes shortened to just – Prussian Mount.
Hence, I would like to suggest the name Swedish Mount (Svensk montering) to describe the Swedish take on the German bogenband. This possible alternate label has previously been touched upon briefly by Swedish blogger Phaleristica.

In the following, I describe the Prussian and Swedish Mount styles, to show similarities and differences.

Prussian Mount

  • The riband for the German/Prussian decorations was generally of lesser width: around 30 mm or even less (according to http://www.vonwrede.se/). This means that where the Prussian Mount has an unfolded riband – but there are examples of groups that have triple-folded ribands.
  • The Prussian Mount ribands for each decoration are mounted overlapping at the top, generally with the (wearer’s) right riband overlapping the left. The overlapping causes the sides of the mount to taper towards the top of the mount. However, if the riband is triple-folded, the sides of the mount tend to be parallel.
  • The Prussian Mount is often described as a rounded U at the bottom, but it may be folded into a V shape, to more easily allow tapering towards the top of the mount. If the riband is triple-folded, the riband may be rounded at the botton, or it may to consist of two separate ribands ending squarely (below).
  • And there are combinations of these styles: for instance, triple-folded riband which taper and overlap at the top of each decoration.

Swedish Mount

  • The Swedish riband is generally 35 mm for breast decorations. This means that the Swedish Mount has to have a triple-folded riband to narrow the width down to similar appearance of the bogenband.
  • The Swedish Mount does not usually overlap at the top, hence the sides of the mount are parallel. There are examples of mounts where the top overlap slightly and the sides are not altogether parallel, particularly when many decorations are mounted together. Notable examples include the mounted decorations of H. M. Gustaf VI Adolf, King of Sweden 1950-1973, his father Gustaf V and grand father Oscar II (Royal Armory of Sweden).
  • The bottom of the Swedish Mount is perfectly rounded.
  • There appears to be two sub-variants of the Swedish Mount: the more common is to have the riband going down slightly below half of the decoration (above illustration), while the less common is to have the riband go all the way down to the bottom of the decoration (below illustration).

Further reading on different mounts at Orders & Medals Society of America.

Varför emottaga en orden?

Det finns av olika skäl inte så mycket kvar från min framlidne fars barndom, men idag hittade jag bland hans gamla Flygrevyn och Teknikens värld från 50-talet en tidning som heter Kaspers Jul 1948. Verkligen rörande att hitta något som pappa köpt eller fått som tioåring! Det är en lättsam skämttidning i ord och teckning, men en sida avviker till synes:

Insändaren måste läsas i sin helhet, för den inleder som mycket kritisk till att sunt tänkande människor låter sig behängas med ordnar, illustrerat med vidstående bilder.

Men därefter kommer den med en vändning och ett intressant förslag…

😂

Självutnämnda/oäkta riddarordnar 2021

Ibland trålar jag av Internet efter vad som finns rörande självutnämnda riddarordnar och Sverige. Finns det några ny? Hur går det för de redan existerande?

Finns det mer? Jadå. Men eftersom det finns en risk att uppmärksamhet, även kritisk, drar till sig intresse är det kanske bäst att avrunda för denna gång…

Ivanhoes pension

Snart är det dags att se Ivanhoe med mina yngsta barn, för att föra traditionerna vidare, och jag noterar att Sam Neill som vanligt på Twitter hoppas att hans tempelherre Brian ska vinna i år.

En av mina tidigare kollegor på Lärarförbundet arbetar numera som pensions- och försäkringsexpert på Fremia, och på Fremias blogg har han dagen till ära fått fria händer att reflektera över Ivanhoes (och andras) pensionssituation. Håll till godo! 🙂

KPåvlS:tGO Davor Zovko

Ser (något sent, tack Mats för tipset!) att min vän StkPåvlHGO RNeapS:tGO Davor i maj 2020 diskret lagt upp nyheten att han fått en mycket förnämlig påvlig utmärkelse: Davor är numera Kommendör av Påvliga Sankt Gregorius den stores orden (KPåvlS:tGO), vilket ger möjlighet att bära ordens uniform med grön rock och byxor samt svart bicorne vid vissa solenna tillfällen.

Varma gratulationer! Det finns ett antal svenska riddare av de riddarordnar som ligger under påven (Pius IX:s orden, Sankt Gregorius den stores orden och Sankt Sylvesterorden): kanske dags för en svensk sammanslutning, på samma sätt som i ex. Storbritannien?

Uppdatering

Jag har haft ett långvarigt dåligt samvete, i form av en mailkorg. I denna mailkorg har det över de sista tio åren(!) samlats ett antal propåer och förslag om att ändra eller lägga till information på olika delar av http://arnell.cc/ , främst vad gäller ordenssällskap i Sverige.

Den här helgen har varit en ”obarnhelg” d.v.s. en helg i en vecka när barn och bonustonåringar är hos sina andra föräldrar och av olika skäl har jag inte så mycket att göra, så jag har äntligen tagit tag i min mailkorg och uppdaterat kring bl.a. Convivierorden, en aningen studentikos sammanslutning, och lagt till Förbundet FB i Helsingborg, ett lokalt ordenssällskap. Mer kommer! Just nu har jag nått fram till 2016 i mailkorgen.

Jag får ibland frågan om det inte är dags för arnell.cc att gå in i 2000-talet och välja något annat än direkt html-knackning som bättre medger läsbarhet via telefon. Svaret på det är som hittills nej. Jag skulle vilja, men tiden medger det inte. Just nu är det viktigast att lägga all spilltid som uppstår framöver på innehållet, inte på formen.

Vitézorden 100 år 2020

Coronaåret är en sorg på många sätt: i den ridderliga världen berör det två ordnar som planerat att fira 100-årsjubileum i år – Johanniterorden i Sverige och Ungerska Vitézorden – och som fått ändra/skjuta på firandena.

Ungerska Vitézorden har tagit fram två minneskors över 100-årsjubiléet som medlemmar antagna senast 2020 är berättigade till, varav det ena är i band (som minneskorset 1970) och det andra är utan band.

Det tycks som att ordens generalkapten, H.K.K.H. vitéz Josef Karl von Habsburg, är mån om att förvalta ordens arv och sedan han tillträdde efter sin far H.K.K.H. vitéz Josef Arpad har flera förändringar gjorts med ordens ursprungliga intentioner i fokus.

Som bekant har det i orden funnits
– ärftliga riddare (berättigade till titeln vitéz, oftast där en anfader en gång mottagit tapperhetsutmärkelse under första eller andra världskriget),
– hedersriddare (riddare ad vitam, ofta icke-ungrare, ej berättigade till titeln vitéz annat än i särskilda fall) och
– ledamot (Vitézi Rend Nemzetvédelmi Tagozat, V.R.N.T., ”kulturell försvarare”, ungrare som inte kan härleda till anfader med tapperhetsutmärkelse, har använt ett ordenstecken utan det centrala upprättstående svärdet).

Den sista gruppen – ledamot/V.R.N.T. – har under året strukits, då kategorin inte fanns ursprungligen. De som fram till i år tillhört kategorin är nu överförda till kategorin hedersriddare. Även om kategorin är ett något senare påfund, så har tydligen ordenstecknet utan svärd funnits sedan tidigt 20-tal. Beredningen av förslag till Vitézorden m.m. skedde vid ungerska Försvarsdepartementet och man beslöt att ge ämbetsmännen vid departementet som arbetade med orden ett särskilt ämbetstecken. För det tillskapades ordenstecknet utan svärd, som kom att få en annan användning efterhand.

Under tiden som statlig riddarorden 1920-1944 blev det efterhand möjligt för personer även utan tapperhetsutmärkelse att bli ärftliga riddare. Så har varit fallet efter 1944 i mycket liten skala, men den kategorin kommer nog att öka. Det fanns över 20 000 medlemmar i orden 1944 men bara ett mindre antal av dessa ärftliga anspråk på medlemskap utnyttjas, och med tiden sluts också ättegrenar som har kunnat göra anspråk på en ursprunglig titel. För att orden ska kunna fortsätta verka är det av nöden viktigt att följa tidens skiftande skeden.

Neptunigaffeln vid Tullgarns slott

Foto: Enikö Arnell-Szurkos 2020

Av och till har jag besökt omgivningarna vid Tullgarns slott, men först nu lade jag märket till något plågsamt uppenbart, när min fru pekar upp på en bergsknalle och undrar ”Vad är det där?”

Jag måste ha passerat förbi Neptunigaffeln minst tio gånger utan att ha noterat den… Och det är alltså något som hör samman med sjöordenssällskapet Neptuni Orden, som är hemmahörande på Skeppsbron i Sjöfartshuset.

Om fenomenet med sjöordenssällskap som planterar kors och gafflar har jag skrivit om tidigare. Även Bellmanska Augusti Orden gjorde utfärder runt 1800 vars minne bevarats genom hällristningar.

Den aktuella gaffeln planterades den 2 augusti 2014 vid sommarloge med eskader (bild) i samband med att bryggan renoverats klart, som ersättning för den sjunde utplanterade Neptunigaffeln år 1839.

Neptuni Orden har på sin webbplats en lista över utplanterade Neptunigafflar, vilket är bra: det gör att det är möjligt för den som söker information om vad man stött på i naturen att faktiskt hitta och förstå sitt fynd.

Jag hoppas att det i sin tur kan leda till att fler av de utposterade minnesmärkena kan få stå kvar, för det är bekymrande att de vandaliseras. Det finns ett mänskligt behov av att skrika ut sin lilla korta existens över evigheten, vilket får oss att rista runor i Egypten, tälja in initialer i trädstammar, tagga byggnader med sprayfärg – och att högtidligt plantera kors och gafflar till minne av fester och seglatser. Så packa picknick-korgen, ta med dig en vän, sätt dig vid ett sådant minnesmärke – och gör det istället till en levande minnesplats för dig också.

Författaren, som vanligt i färd med en överförklaring. Foto: Enikö Arnell-Surkos 2020