Alla inlägg av jonar242

Primores, primipili och pixidarii

Jag har läst en hel del om olika europeiska adelskap över tid, men likväl finns det mer att lära. Idag när jag satt och läste om seklerfolket, Seklerlandet och funderade över de fem seklerstolarna, så hamnade jag plötsligt på en sida som beskrev seklerfolkets adelskap och titlarna primores, primipili och pixidarii, som jag aldrig hört talas om tidigare.

Seklerna finns i en del av Transsylvanien kallad Haromszék (”De tre stolarna”, szék=stol=län, de tre län där seklerna finns. Transsylvanien utgör sedan 1947 tillsammans med Valakiet, Moldau och Dobruzja staten Rumänien, men i flera hundra år har Transsylvanien varit knutet till Ungern.

Tydligen var det kung Mattias Corvinus av Ungern som år 1466 lät alla sekler erhålla frälse, eftersom han behövde deras odelade stöd i att försvara Transsylvanien och indirekt Ungern. Som följd av detta förklarade den ungerska adeln i Transsylvanien och seklernas äldste att sekler inte kunde tvingas att arbeta hos någon jordägare.

Alla sekler var dock inte rika och kunde ställa upp med häst, vilket tvingade Mattias Corvinus  att år 1473 förtydliga frälset. Primores, på ungerska főszékely (”ledarsekler”), som hade mark om minst tre bågskotts storlek, var därefter tvungna att utrusta tre beridna krigare. Primipili, på ungerska lófő (”hästledare”), som ägde mark om minst två bågskotts storlek, fortsatte att själva göra rusttjänst till häst. Pixidarii, sekler som ägde mindre än två bågskott mark, fick göra tjänst till fots. Rangmässigt var primores jämställda med ungerska baroner, primipili med riddare och pixidarii med obetitlad adel. Då Transsylvanien kom under tysk-romerske kejsar Ludvig I:s styre bekräftades sekleradelns ställning i Diploma Leopoldinum.

Under 1900-talet har intresset och kunskapen kring adel och ridderskap minskat i Transsylvanien. Men en sak minner om seklernas krigiska ursprung som Transsylvaniens och ungerska rikets gränsvakt i sydöst: en riktig sekler har alltid en fällkniv med sig, just in case…

 

Annonser

Ungerska ordnar

Under förra helgen har Ungerska Vitézorden haft internationella ordensdagar i Budapest: det svenska löjtnantskapet har förstärkts med ytterligare hedersriddare och och svenska medlemmar har förlänats ordens förtjänstkors för väl uträttat arbete. Trevligt att orden fortsätter att växa under relativt nye generalkaptenen H.K.K.H. vitéz Josef Karl, ärkehertig av Österrike, prins av Ungern och Böhmen.

Samtidigt har jag också förstått att det finns en annan orden i Ungern som gör anspråk på att vara en historisk fortsättning av den år 1326 instiftade Sankt Georgsorden. Denna orden, Sankt Georgsorden, instiftades av kung Karl I Robert av Ungern och ska ha fortlevt under dennes son, kung Ludvig I av Ungern. Senast efter kung Ludvigs död 1382 dog orden ut.

Ludvigs dotter Maria var tronarvinge och med sin make Sigismund av Luxemburg kunde hon först 1387 permanent säkra tronen tillsammans med sin make. Efter att Maria gått bort gifte Sigismund om sig med Barbara, och tillsammans instiftade de Drakorden, med viss inspiration tagen från Sigismunds exsvärfarfars orden, bl.a. tillägnades Drakorden till Sankt Georg. Men Sankt Georgsorden upphörde som sagt. Den enda kvarvarande förstahandskällan tycks vara stiftelseurkunden, som förvaras i Ungerska nationalarkivet.

År 1990 instiftades en ny orden, som påstår att orden aldrig dog ut – lite på samma sätt som dagens Tempelherreorden, som ska ha överlevt mellan 1312 och 1804. Men det faller på sin egen orimlighet att Sankt Georgsorden ska ha existerat i ca 600 år utan att det finns fler förstahandskällor kring orden.

EDIT: Det finns visst två stycken ordnar tillägnande Sankt Georg, den andra finns här. Men inte heller denna är en äkta riddarorden.

Finsk självutnämnd Johanniterorden

I dagarna har jag förstått att det finns – lite otroligt nog – ännu en självutnämnd Johanniterorden i Skandinavien. Denna gång är det inte i Sverige, utan i Finland, men eftersom Finland har en svenskspråkig befolkning är det intressant att skriva om här.

Som bekant är det Johanniter-Ridderskapet i Finland (grundat 1949) som är den äkta grenen i Finland: detta är en del av Tyska Johanniterorden, vilken är erkänd av Förbundsrepubliken Tyskland och har huvudmannen för kungahuset av Preussen som herremästare. I Finland organiseras hjälpverksamheten av Johanniterhjälpen i Finland. De äkta johanniterordnarna som är en del av Johanniteralliansen går normalt inte in i varandras jurisdiktioner, så detta är vad som finns av äkta Johanniterordnar i Finland.

Den oäkta Johanniterorden som det börjat höras mer om på sista tiden är Hospitaller Order of Saint John of Jerusalem, Grand Priory of the Baltic. Som synes på en undersida så är det en orden som är en avläggare från kungahuset av Serbiens inblandning i en oäkta Johanniterorden, men eftersom ingen efterträdare på stormästarposten är huvudman för ett furstehus, så är detta inte en äkta riddarorden. Se upp!

Uppdatering av arnell.cc m.m.

Bara en kort notis om att jag ska försöka återstarta underhållet av http://arnell.cc/. Jag har i princip inte gjort något på fem år, och det finns massor med backlogg.

Först har jag gjort ett par svep med motorsågen:

  • Jag tagit bort sidan om de kungl. svenska riddarordnarna och Kungl. Carl XIII:s orden ut menyn. Eftersom Kungl. hovstaternas först registrerade domän royalcourt.se först 2002 lade upp information från Kungl. Maj:ts Orden, så stod min webbplats för lite av en pionjärinsats 1998-2002, men numera har informationen åldrats och andra webbplatser (KMO, Wikipedia m.m.) finns som har bättre information och bildmaterial.
  • Jag har också, något sent, tagit bort sidan som uppmanar till lobbyism i ordensfrågan. Då en bred majoritet i Sveriges riksdag har tillkännagett för regeringen att en parlamentarisk kommitté borde se över bl.a. regeringens och myndigheters medaljer och utmärkelser i en anda som är positiv till de kungl. svenska riddarordnarnas återinförande som belöningsmedel för svenskar och andra, så finns i nuläget inget behov av ytterligare lobbyism: kugghjulen är satta i rörelse.
    Ett tillkännagivande är den lägsta graden av styrning från Sveriges riksdag till regeringen, men den konstitutionella praxisen är att regeringen förr eller senare måste tillgodose önskemålen i riksdagens tillkännagivande. Från det att tillkännagivandet är lämnat till regeringen i en riksdagsskrivelse pågår – i större eller mindre omfattning – förarbete inom regeringskansliet vad gäller utredningsdirektiv och ledamöter i utredningen och inget behov av lobbyism föreligger, därför inte heller något behov av min webbsida.
    Den konstitutionella praxisen säger också att om regeringen menar
     att tillkännagivandet måste lämnas utan åtgärd, så måste detta i så fall uttryckligen att meddelas riksdagen. Men med tanke på att regeringsbärande partier är del av överenskommelsen, har jag svårt att se att tillkännagivandet inte tillgodoses inom mandatperioden.
  • Jag hade en tanke att föra över hela arnell.cc till jonar242.wordpress.com men jag tror att det blir svårt. Möjligen parallelpublicerar jag om riddarordnar på båda platserna, men låter att om ordenssällskap stå kvar på arnell.cc.

Officer och gentleman

Svängde förbi Arsenalen igår med yngste sonen, för att låta honom köra Funtrak och för oss båda att titta på en del av de stridsvagnar som figurerar i mobiltelefonspelet World of Tanks Blitz samt titta lite på en del av Södermanlands (P 10) regementes kvarlåtenskap. Väldigt kul förstås, men i butikens fyndkorg hittade jag en liten bunt av häften som jag hittills missat och som jag tror kan vara värd att nämna. Facilt pris: bara 20 kronor.

Christian Braunstein är kanske mer känd för sin fina bok Utmärkelsetecken på militära uniformer (pdf), men han har också tydligen skrivit denna 1996 och den gick att beställa från HKV/Persutv så den var läst inom officersskrået. Den blå färgen för tankarna till den äldre Blå Boken – Uppträdande utom tjänsten. Några råd och anvisningar för Kungl Krigsskolans kadetter och arméns yngre officerare (pdf), och det verkar också som delar av Officershandledning textmässigt ligger nära Blå Bokens formuleringar.

Officershandledning är kanske mest tänkt till yngre officerare som handledning i en tid av viss förflackning i synen på vett och etikett, men jag tänker att den kan vara intressant att läsa även för andra yngre personer som är intresserade över att få en snabb genomgång av ”do’s” och ”don’ts” innan man kanske ger sig på Stora Etikettboken av Magdalena Ribbing. Väl värd att inskaffa, antingen genom Arsenalens butik eller på något antikvariat. Fundering: med en ny, expansiv trend i Försvarsmakten – får vi se en ny version av Blå Boken?

Det står inte så mycket om ordnar och medaljer, men det som står är desto viktigare: det är viktigt att hedra den som delat ut en utmärkelse genom att faktiskt bära de ordnar och medaljer man fått, annars riskerar man att såra utdelaren. Och den reflektionen är också en del viktig del av faleristiken, lika viktig som själva utmärkelserna i sig.

 

Från hönor till storofficer

I veckan besökte jag och min fru Enikö en av hennes gamla kollegor, för att titta på deras hönshus. På vår tomt står ett gammalt hönshus som vi håller på att sätta i skick, och vi ville lära mer av någon som haft höns ett tag i Stockholmsområdet.

Under fikat kom det upp att jag har faleristik som hobby, och efter att ha pratat lite om det, försvann mannen i huset för att strax återkomma med ett etui och ett ordensbrev. Han och hans kollegor inom en statlig myndighet hade verkat i Kambodja och för det hade de fått en utmärkelse, men han verkade inte veta riktigt vad det var eller hur fin utmärkelse det var.

Det visade sig att han blivit utnämnd till Storofficer av Kungliga Kambodjanska Sahametrei-orden. Både landet, orden och klassen är intressant. Jag måste erkänna att jag hade lite dålig koll på att Kambodja som monarki – Norodom Sihamoni blev kung 2004 efter att förre kungen Norodom Sihanouk abdikerat: denne kung regerade 1941-1955, abdikerade till förmån för sin far 1955 men blev vid dennes död 1960 statschef (men inte monark) från 1960 fram till 1970 då röda khmererna tog över, så småningom återinsatt som kung 1993.

Med den restaurerade monarkin återinfördes de kungliga ordnarna, varav Sahametrei-orden är en av dessa. Orden har de sedvanliga fem klasserna (Storkors, Storofficer, Kommendör, Officer, Riddare), men för Storofficer är ordensbandet utformat som ett storkorsband från axel till höft (i stället för det vanliga band om halsen). Det lurade mig lite, jag fick inte ihop bandet med ordensbrevet när jag först såg dem tillsammans, men allt är alltså som det ska vara.

En utmärkelse som i nivå mer eller mindre speglar en överstes nivå av insatser. Man kan undra och fundera lite över hur många fler som fått framstående utmärkelser utan att egentligen riktigt greppa digniteten i utmärkelsen, som förvaras undanstoppat. Hoppas också att det här storofficerstecknet får tillfälle att bäras, andra till inspiration.