Alla inlägg av jonar242

Civilsamhälleschef: grunderna

Spenderar dagen på första halvan av en utbildning för chefer i ideella sektorn, vilket är mycket intressant och baserat på boken Är chefen människa? – och jag tänker att det här är intressant för olika delar av ”ordenssektorn”; för riddarordnar, ordenssällskap och sällskapsordnar som är chefer och ledare för anställda eller volontärer.

Hinner inte mer än tänka det, förrän föreläsaren Johan Welander flashar upp en annan bok som han skrivit tidigare. Och den, inser jag direkt, har jag skrivit om i ett tidigare inlägg för sex år sedan(!). Lite komiskt. Same same but different.

Frimurarna som examensarbete

Har sett tips på en examensuppsats om Svenska Frimurare Orden, Frimurarna och religionen. En religionssociologisk studie av Svenska Frimurare Ordens plats i det samtida religiösa landskapet. av Dina Bentelid & Olle Tellqvist. 

En intressant studie vars ena frågeställning är om frimureriet är en religion, enligt Bruce Lincolns religionsdefinition, och vars andra frågeställning är: om Svenska Frimurare Orden förstås som en religion, hur passar den in i det moderna samhället med dess mångfald av religiösa uttryck, förstått utifrån Meredith B. McGuires fyra sammanställda narrativ?

 

En hädangången skriftställare

45778_153538627989670_1729923_nJag har nåtts av nyheten (tack Tom) att skriftställaren Leif Påhlsson (f. 1935) i Göteborg har avlidit i förra veckan. En mycket duktig faleristiker, som skrivit flera betydelsefulla faleristiska bidrag.  Han var även heraldiskt inriktad och framför allt en skicklig personhistoriker och kalenderbitare, som sådan bl.a. redaktör för Kalender över Ointroducerad adels förening Årg. 14 (1970). Han hade ett rikt språk och det var ett sant nöje att höra honom tala, sirligt, detaljerat, lite ålderdomligt men ack så vackert, om olika saker.

Han gjorde bl.a. för Kungl. Maj:ts Orden (och Riksmarskalksämbetet) åren 1972/73 en utförlig utredning över de svenska belöningsmedaljerna [genom tiderna] och hur dessa, som en följd av 1974 års ordensreform, skulle kunna omstruktureras och anpassas i tiden för en fortsatt utdelning. Promemorian hör, enligt fleras bedömning, till den bästa som har sammanställts i ämnet.

Leif gjorde även en svensk översättning av Poul Ohm Hieronymussens handbok Europæiske ordner i farver (1966), vilken var kompletterad med förtjänstordnar som hade blivit obsoleta genom statsomvälvningar under 1900-talet m.m. I Tom C. Bergroths arkiv ligger bl.a. fortfarande fotografierna för de nya färgplanscher, vilka gjordes i Åbo för den påtänkta svenska utgåvan. Det blev aldrig förverkligat, tyvärr.

Han hade en lång rad utmärkelser, men under de sista åren bar han tydligen oftast enbart SCFGM som han erhöll efter över 40 års verksamhet i Svenska Civilförsvarsförbundet. Veteran från FN-bat 81C (Cypern) vinterhalvåret 1982-83, vad jag förstår som fanjunkare.

Medlem i Stora Amarantherorden där han år 2012 fick sjätte graden – Storkommendörsgraden/Den Högsta Graden – vilken normalt inte utdelas annat än till ordens direktion: på kortet från 2010 ses femte graden, Kommendörsgradens amarantröda band från axel till höft, vilket är den högsta grad det större antalet får.

Han erhöll också Suveräna Malteserordens förtjänstorden i lägsta klassen, vilket han erhöll på förslag av Skandinaviska Associationens dåvarande ordförande, greve Erik Sparre på Sturefors samt kansler, konsuln, arkitekten SAR, tekn. lic. Pierre der Hagopian. Leif Påhlsson var sannolikt den förste svensk att erhålla SMaltO:sFO.

Frid över hans minne!

PS:tMO – ordensdagar med rätt ordenskors

I portugisisk media rapporteras från ordensdagarna i Portugal för kungl. brödraskapet av kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden. De långvariga varumärkesstriderna kring ordenskorset är äntligen över permanent och H.K.H. Duarte Pio, hertig av Braganza är nu oomtvistlig ägare till rättigheterna.

Ordensdagarna var därför en särskild sammankomst, där många riddare kunnat återgå till det ursprungliga ordenskorset (och då tydligen åter: krönt för katolska ordensledningen och nationella domare/ordförande samt för icke-katoliker, band rött för katoliker och kluvet blått, rött och blått för icke-katoliker), och för många hade kungl. brödraskapet vita mantel kunnat prydas med den ursprungliga röda vingen på gyllene sol, även om en hel del ännu inte hunnit byta utan hade det tillfälliga ordenskorset antingen på mantel eller som ordensinsignie.

Ett antal representanter från andra f.d. regerande furstehus närvarade, bl.a. kejsarhuset av Brasilien och kungahuset av Albanien, därutöver bl.a. Lord Lyon, vilket understrukit betydelsen av 2019 års ordensdagar.

Se ett reportage på https://infocul.pt/

medalj.nu somnar in

Enligt medalj.nu Facebooksida kommer medalj.nu att upphöra vid månadsskiftet november-december. Bakgrunden är dels kostnaden för att ha en så stor databas med ett närmast oändligt bildmaterial rullande, dels att den tekniska lösningen är föråldrad. Något nytt skulle behöva göras från grunden och det finns varken tid eller pengar, då herrarna bakom sajten – Peder Peterson, Lars Jönsson och Christopher Ekström – befinner sig mitt i livet och har fullt upp.

Det har varit väldigt roligt att som administratör sedan 2011 kunna bidra till en sådan intressant och viktig faleristisk webbplats. Domänen registrerades 22 december 2006 och sajten kom igång kort därefter: på web.archive.org är den tidigaste hämtningen av sajten från 7 maj 2009 och redan då är 4 418 bärbara utmärkelser inlagda. Två framlidna administratörer är värda att nämna, officerarna Per-Olow Sandberg och Rolf Hertler. På senare tid har Richard Nyström och Mikael Sundbom stått för mycket av tillskottet.

Tråkigt att databasen inte riktigt hann in i tonårstiden. Frid över dess minne!

 

Serafimerriddaren Jacques Chirac avliden

Under dagen har det i nyheterna rapporterats om att Frankrikes f.d. president, Jacques Chirac har gått bort. Riddare nr 829 utnämndes den 6 april år 2000 i anslutning till det franska statsbesöket till Sverige. EDIT: det ser inte ut att bli någon serafimerringning, då begravningen är redan på måndag: förberedelsetiden är för kort, liksom den var för Tunisiens president, serafimerriddaren Mohamed Beji Caid Essebsi som gick bort i somras.

Primores, primipili och pixidarii

Jag har läst en hel del om olika europeiska adelskap över tid, men likväl finns det mer att lära. Idag när jag satt och läste om szeklerfolket, Seklerlandet och funderade över de fem seklerstolarna, så hamnade jag plötsligt på en sida som beskrev seklerfolkets adelskap och titlarna primores, primipili och pixidarii, som jag aldrig hört talas om tidigare.

Seklerna finns i en del av Transsylvanien kallad Haromszék (”De tre stolarna”, szék=stol=län, de tre län där seklerna finns. Transsylvanien utgör sedan 1947 tillsammans med Valakiet, Moldau och Dobruzja staten Rumänien, men i flera hundra år har Transsylvanien varit knutet till Ungern.

Tydligen var det kung Mattias Corvinus av Ungern som år 1466 lät alla sekler erhålla frälse, eftersom han behövde deras odelade stöd i att försvara Transsylvanien och indirekt Ungern. Som följd av detta förklarade den ungerska adeln i Transsylvanien och seklernas äldste att sekler inte kunde tvingas att arbeta hos någon jordägare.

Alla sekler var dock inte rika och kunde ställa upp med häst, vilket tvingade Mattias Corvinus att år 1473 förtydliga frälset. Primores, på ungerska főszékely (”ledarsekler”), som hade mark om minst tre bågskotts storlek, var därefter tvungna att utrusta tre beridna krigare. Primipili, på ungerska lófő (”hästledare”), som ägde mark om minst två bågskotts storlek, fortsatte att själva göra rusttjänst till häst. Pixidarii, sekler som ägde mindre än två bågskott mark, fick göra tjänst till fots. Rangmässigt var primores jämställda med ungerska baroner, primipili med riddare och pixidarii med obetitlad adel. Då Transsylvanien kom under tysk-romerske kejsar Ludvig I:s styre bekräftades sekleradelns ställning i Diploma Leopoldinum.

Under 1900-talet har intresset och kunskapen kring adel och ridderskap minskat i Transsylvanien. Men en sak minner om seklernas krigiska ursprung som Transsylvaniens och ungerska rikets gränsvakt i sydöst: en riktig sekler har alltid en fällkniv med sig, just in case…