Kungl. Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden

– Skandinaviska delegationen
Ordine Militare e Religioso dei SS. Maurizio e Lazzaro

Militära och Religiösa Sankt Mauritius- och Lazarusorden är en husorden under italienska kungahuset med hertigen av Savojen, d.v.s. kronprinsen av Italien, som stormästare. Det finns en skandinavisk delegation (svenska länken ovan) som sedan 2015 har sitt säte i Sverige.

Det första omnämnandet av Sankt Lazarusorden i överlevande källor är från 1142. Orden grundades ursprungligen som ett spetälskesjukhus utanför Jerusalems stadsmurar, men sjukhus etablerades över hela det Heliga landet som annex till Jerusalemsjukhuset, särskilt i Akko. Det är okänt när orden blev militariserad men militarisering inträffat före utgången av det tolfte århundradet på grund av det stora antalet riddare från Tempelherreorden och Johanniterorden som skickas till den spetälskesjukhus för behandling. Orden etablerade ”lazarett” i hela Europa att ta hand om spetälska, och var väl stödd av andra militära ordnar som överförde leprasjuka bröder i sin egen orden till Sankt Lazarusorden.

Sankt Lazarusorden förblev i första hand en hospitalär orden men det deltog i flera slag, inklusive slaget vid La Forbie den 17 oktober 1244 där alla lazariter som kämpade dog och slaget vid Al Mansurah den 8-11 februari 1250. Sankt Lazarusorden övergav dock sin militära verksamhet efter att man förlorat fäste i det Heliga landet på grund av kostnaderna, eftersom man var en relativt fattig orden.

5 april 1489 utfärdade påven bullan Cum solerti. Den innebar att S:t Lazarusorden skulle gå upp i Malteserorden för att mer rationellt kunna använda ordnarnas resurser i korståg. Det italienska prioratet (tillsammans med de franska riddarna) motsatte sig detta och fortsatte under eget namn. År 1572 blev den italienska grenen sammanslagen med S:t Mauritiusorden genom den påvlig bullan Pro commissa Nobis och blev en dynastisk orden med hertigen av Savojen som stormästare: ”a noi et nostri successori del sangue nostro duchi di Savoia in Gran Magisteriato ereditario dell’uno e dell’altro Ordine”. Ordens stormästarskap är alltså skilt från huset Savojens anspråk på Sardiniens tron, som man innehade 1720-1861 eller det enade Italiens tron, som man innehade 1861-1946.

Under 1600- och 1700-talet var Sankt Mauritius- och Lazarusorden en andlig riddarorden nära knuten till Katolska kyrkan, indelad i klasserna ”rättsriddare” och ”nådesriddare” beroende på om personen ifråga var adlig eller inte. Dessa kunde sedan bli ”professriddare” med krav på bl.a. äktenskaplig kyskhet, välgörenhetsarbete och hospitalärt arbete mot i synnherhet lepra. Under första hälften av 1800-talet kom orden att reformeras stegvis, från att ha varit en förnämlig andlig riddarorden till att bli mer av en de facto förtjänstorden, dock med fortsatt högt anseende. I mitten av 1800-talet får orden de vanliga fem klasserna (storofficer och officer skjuts in mellan storkors, kommendör och riddare). Indelningen i rättsriddare och nådesriddare upphör när hertigarna av Savojen övergår från att ha varit kungar av Sardinien till att vara kungar över det enade Italien år 1861.

När Italien efter folkomröstning år 1946 infört republik ville (och kunde) man inte behålla de tidigare ordnarna. Den 3 mars 1951 instiftade den nya italienska republiken orden ”Al Merito Della Republica Italiana” och specificerade att denna nya orden ersatte Sankt Mauritius- och Lazarusorden, vars förlänande som statsorden upphörde och ordens sjukhus Turin skildes samtidigt från orden.

Tronanspråket är sedan den 7 juli 2006 bestritt, då Vittorio-Emmanueles kusin, HKH Amadeo, hertigen av Aosta, har låtit offentliggöra handlingar vars innebörd är att Vittorio-Emmanuele ställt sig själv utanför successionen i och med ett morganastiskt (den som gifter in sig i furstehuset saknar furstlig rang) äktenskap, trots sin fars varningar. Med stöd av dessa handlingar har HKH Amadeo utropat sig själv till hertig av Savojen och tronpretendent. Enligt denne alternative tronpretendent är Annunziataorden tillfälligt lagd i vila och inga förändringar av husordnarna efter Umberto II:s frånfälle ses som giltiga. Vittorio Emmanuele hävdar å sin sida att problematiken försvann då han utropade sig själv till (exil)kung av Italien och därigenom avsatte sin fader, gav sin tilltänkta en högadlig markisinnetitel, gifte sig därefter med henne som jämbördig part och uppfyllde därigenom succesionsordningens krav.

Schismen ser idag ut att vara av övergående karaktär på längre sikt: Vittorio-Emmanueles barnbarn är två flickor, och enligt de dynastiska reglerna för kungahuset Italien går manslinje före kvinnolinje. Det betyder anspråken – oavsett tvisten 2006 – kommer att gå över till Aosta-grenen eftersom Amadeos barnbarn är två pojkar, som alltså är nr 2 och 3 i succession om man stödjer Amadeo eller nr 4 och 5 om man stödjer Vittorio-Emmanuele.

Orden har fem klasser för herrar och tre för damer (klass 1, 3, 5):

  1. Storkors (StkItS:tMLO)
  2. Storofficer (StOffItS:tMLO)
  3. Kommendör (KItS:tMLO)
  4. Officer (OffItS:tMLO)
  5. Riddare (RItS:tMLO)
  • Sankt Mauritius- och Lazarusordens band är grönt.
  • Sankt Mauritius- och Lazarusordens tecken består av ett klöverbladskors i guld med vit emalj och med andreasställt malteserkors i guld med grön emalj i korsvinklarna. Alla klasser utom Riddare har krönt ordenskors.
  • Sankt Mauritius- och Lazarusordens bröstkors består av ett klöverbladskors i guld med vit emalj och med andreasställt malteserkors i guld med grön emalj i korsvinklarna, lagt på en fyrauddig silverstjärna (Storofficer) eller en åttauddig (Storkors).
Annonser
Ordnar, förtjänsttecken och medaljer i Sverige

Orders, decorations and medals in Sweden

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

%d bloggare gillar detta: