OT: Reservoarpennor

Reservoarpennornas historia och funktioner kan man läsa mer om här. Jag kom i kontakt med reservoarpennor därför att jag länge har fuskat i kalligrafi: köpte en med fem utbytbara spetsar för att kunna skriva olika bredder. Eftersom jag gillar att skriva för hand ville jag så småningom också ha en reservoarpenna mer för vardagsbruk.

Den första penna jag köpte var en penna var en enklare variant vars spets var märkt Iridium Point Germany och tog bläckpatroner. Den fungerade tillfredsställande något år, en hygglig första penna, men när den började bli sliten var det dags att köpa något bättre, och jag började prova en del olika pennor.

Dagens reservoarpennor av lite högre kvalitet är stora. Tunga. Det är klart att det kan vara trevligt att känna tyngd när man skriver – jag har en bläckpenna som jag gillar av det skälet. Men för mig passar det inte för en reservoarpenna. Och jag ville inte ha patroner, utan suga upp bläck.

Av olika skäl kom jag att fastna för en av Mont Blancs nättare pennor från 50-60-talet, nämligen Mont Blanc no 22, med en skruvpump att suga upp bläcket med. Den finns även i en billigare serie, kallad no 32, och en finare variant, kallad no 12. Finns även i snarlika no 14, 24 och 34. Men för mig passar just denna variant och jag har ett par olika med olika storlek på spetsarna. Det jag håller ögonen efter är Mont Blancs äldre stiftpennor för att kunna komplettera med en matchande stiftpenna.

Överlag kan man säga att äldre reservoarpennor är underuppskattade och underprissatta i Sverige jämfört med andra länder. Det finns god tillgång till firmor som renoverar reservoarpennor via Internet, även reservdelar och instruktionsfilmer på Youtube så det är möjligt att en del enklare ingrepp själv.

Hittade min mammas reservoarpenna, en vacker Wearever DeLuxe 100. Mitt på pennan sitter en metallarm som man böjer ut, och som då inne i pennan klämmer ihop en gummiblåsa. Därefter sätter man ner pennan i bläck och fäller in armen, vilket då gör att bläck sugs in i gummiblåsan genom undertrycket. Lyckades skruva isär pennan mycket försiktigt och fann att allt var i gott skick: men hade också kollat upp att det fanns möjliga reservdelar eftersom gummi åldras. När jag senare hittade exakt en sådan här penna till salu för en billig penning som ”inte fungerade” köpte jag den, konstaterade att det berodde på att gummiblåsan var helt murken, köpte en ny som jag då visste direkt var jag skulle hitta, och kunde sälja en vacker renoverad penna vidare.

Så, för den som vill prova på – det finns på Tradera ett stort antal reservoarpennor till salu. Handstilen kanske inte blir bättre, men det finns något i upplevelsen av att skriva med en bra reservoarpenna som kan vara värt att upptäcka.