Drottning Elisabeth II och Serafimerorden

H.M. Drottning Elisabeth II av Storbritannien och Nordirland har lämnat oss i sorg och saknad – en unik livsgärning med över 70 år som statsöverhuvud.

Ur Per Nordenvalls bok Serafimerorden 1748-1998

Hon var en mycket tidig Ledamot (kvinnlig mottagare) av Kungl. Serafimerorden. 1952 ändrades ordensstadgarna så att kvinnor formellt kunde erhålla de svenska kungl. riddarordnarna och ”Hagasessorna” samt prinsessorna Sibylla och Ingeborg var först ut i Serafimerorden. Men redan 1953 erhöll Drottning Elisabeth Serafimerorden inför sin kröning. Utnämningsdatum var 26 maj, vilket betyder att hon var Ledamot av Serafimerorden i hela 69 år.

Serafimerordens kedja erhöll hon vid H.M. Kung Carl XVI Gustafs statsbesök 1975 till Storbritannien: vid samma tillfälle blev H.K.H. Prins Charles, numera H.M. Kung Charles III av Storbritannien och Nordirland Riddare av Kungl. Serafimerorden.

De kvinnliga ledamöternas serafimervapen visar normalt vapnet omgivet av Serafimerordens ljusblå band, men kvinnliga statschefers vapen visar ordenskedjan, så ock Drottning Elisabeths serafimervapen.

Drottning Elisabeths serafimervapen har fram till nu visats i Serafimersalen på Stockholms slott. Efter att dödsdatum målats dit av kungl. vapenmålaren kommer serafimerskölden på begravningsdagen att under militär eskort föras till Riddarholmskyrkan strax före kl 12, då serafimerringning hålls.

EDIT: Begravningsdagen är den 19 september.

Påven och Malteserorden

Ett antal personer har hört av sig och bett mig blogga om nyheten att påven utgett ett dekret som fastställer ny konstitution för Suveräna Maltserorden med omedelbar verkan, upphäver de högsta ämbetena och upplöser nuvarande suveräna rådet som styr orden.

Vissa bedömare framhåller att det är ett ingrepp i Suveräna Malteserordens suveränitet på ett sätt som inte skådats i ordens 900-åriga historia och som för orden ”till gränsen för sönderfall, sammanbrott, till och med upplösning” – men beslutet motiveras utifrån en dom i Katolska kyrkans rättsväsende från 1953 där det konstateras att orden inte är suverän ”i ordets fulla bemärkelse” eftersom orden – som en katolsk monastisk orden – delvis är underordnad av Heliga stolen.

Enligt en källa är den senaste utvecklingen en del av de meningsskiljaktigheter som funnits mellan påven och Suveräna Malteserorden sedan 2017. Extra ordinarie ordenskapitel kommer att hållas 25 januari 2023.

Nytt Nijmegenrekord?

Nijmegenmarschen gick av stapeln i år, med tre marschdagar på grund av hettan: trots kortningen med en dag fick alla som fullföljde förtjänstkors (eller siffra för bandet).

Men hur gick det med rekordhållaren Bert van der Lans? Jo, 90-åringen fullföljde sin 71:a marsch (av 73 påbörjade, en avbruten av arrangörerna pga hetta och en avbruten då han blev påkörd av en cyklist). Men därefter kommer det att vara stopp, enligt Omroep Gelderland.

Det kommer att dröja några år innan någon närmar sig hans rekord…

The Triple Cross for a member of the Legion of Courage

När jag var barn älskade jag L. Frank Baums böcker om Oz, utgivna på svenska under 70- och 80-talen av Delta förlag AB och som fanns att låna på Eskilstuna stadsbiblioteket. Nu har OMSA, Orders and Medals Society of America gjort ett faleristiskt inlägg i sociala medier kring filmen ”Trollkarlen från Oz” (1939) – och jag dras med.

Det fega lejonet (spelad av Bert Lahr) får en utmärkelse av trollkarlen i slutet av filmen, och det finns en liten filosofisk reflektion vad som är orsak och verkan mellan mod och utmärkelsen:

As for you my fine friend, you are a victim or disorganized thinking. You are under the unfortunate delusion that simply because you run away from danger you have no courage! You are confusing courage with wisdom. 

Back where I come from we have men who are called heroes. Once a year they take their fortitude out of mothballs and parade it down the main street of the city. And they have no more courage than you have. But – they have one thing that you haven’t got! A medal!!

Therefore, for meritorious conduct, extraordinary valor, conspicuous bravery against wicked witches, I award you the Triple* Cross. You are now a member of the Legion of Courage!

Originalet som användes i filmen var stort, ca 12 x 12 cm, möjligen för att ens kunna synas via en avlägsen bioduk.

En anekdot: i slutet av 50-talet var Mal Caplan, chefen för kostymavdelningen på MGM, med om en livshotande bilolycka och tillbringade månader på sjukhuset innan han kunde återvände till jobbet. Under första tiden kunde han inte sitta upprätt utan fick arbeta från en schäslong. Som ett erkännande för hans mod överlämnade kollegor och ledningen vid MGM honom Det fega lejonets kors för mod. Den förblev i familjen Caplan tills den utauktionerades av Sotheby’s i maj 1997 och har därefter ägts av samlare.

Ikon Design Studio tog förra året fram en replika vilken tyvärr redan har sålt slut, men recensionen nedan kan vara lite förnöjsam. Den som till äventyrs söker ett exemplar är nog hänvisad till eBay eller liknande.

*Triple Cross är lite svårförståeligt. Korset är ett klöverbladskors, på engelska Trefoil Cross. En medveten förenkling i manus, en felsägning av skådespelaren eller okunskap om rätt benämning?

Vem ska man tro på?

Med Internet och sociala medier är det inte alltid så lätt att kunna avgöra vad som är sant och falskt, äkta och oäkta. Det har fött ett antal webbplatser och bloggar som försöker genomskåda och klarlägga olika skeenden – en sådan är bloggen Faktoider. Försanthålla osanningar, halvsanningar och missuppfattningar. Hoaxes, Urban Legends, Half-truths and Misconceptions.

Här finns ett inlägg som inleds ”Den ene har erfarenhet från fältet. Den andre är Rysslands försvarsminister.” Tänkvärt om utmärkelser och deras signalvärde – vad står grannlåten för?

Något till kavajen – annan tid, annan plats

Det har under sista året uppstått olika diskussioner kring hur man kan bära medalj ”förkortat” till kavaj (kostym) i form av ”något i tyg” eller ”något i metall”. För Serafimerorden bärs stor ordensknapp med serafhuvud, för Nordstjärneorden bärs liten ordensknapp (för RNO1kl), med vingar (för KmsktNO-KNO) och clips (för RNO). Så ordensknapp och clips är reserverade för ordnar och deras olika klasser, med något exceptionellt undantag.

Utan att lägga några värderingar i övrigt och enbart för att visa vilken faleristisk bredd i uppfinningsrikedom som funnits, så tänkte jag belysa vad som burits i annan tid, på annan plats. Snarare än att upprepa vad någon annan skrivit, så länkar jag direkt till von Wrede och det han skrivit om bandrolle/bandröllchen.

Von Wrede och jag hade kontakt kort efter att värnpliktsmedaljen instiftats, och jag gjorde en egen variant av inspirerat av det han skrev: jag tog enbart en liten bit miniatyrband som jag rullade ihop och sydde en knapp på och fäste i kavajslaget. Har dock tappat bort detta hemmabygge. Frågan är också om det liknar ett snedplacerat clips eller om man förstår att det är något annat.

Von Wrede tar också upp bayersk(!) bandmontering som något annat än preussisk eller österrikisk – överlag är hans webbplats en källa till kunskap, roligt att se någon annan strukturerat och utan ersättning dela med sig av kunnande.

Det fanns även ett annat sätt att bära något till kavaj, och det var att ha en till tre miniatyrkors/-medaljer sammansatta horisontellt på en nål för knapphålet – dvs metall i stället för tyg. Också en intressant lösning, som dock nästan kräver olika typer av korsformer som är lättare att identifiera än tre runda medaljer på ett kavajslag. 🤔

Bosch och Gyllene skinnet

Tillbringade midsommar i Budapest och var på den intressanta utställningen kring Hieronymus Bosch på Szépművészeti Múzeum (Konstmuséet). Fascinerande att se hur mycket som överlevt seklerna, vad som inspirerat, men också vad Bosch inspirerat vidare till.

Gyllene skinnets orden instiftades i Brygge i Brabant 1430: ordensriddarna hade vapenplåtar uppmålade, med text i guld på svart – ett bruk som upptagits av bl.a. Serafimerorden.

Bosch föddes ca 1450 i ’s-Hertogenbosch i Brabant. En av målningarna sticker ut – liknar Gyllene skinnets vapenplåtar, en parabel över mänsklig godtrogenhet?

ICOC – ny webbplats, 2021 års register

ICOC har nu fått en ny webbplats på https://www.icocregister.com/. I anslutning till IV Coloquio Internacional sobre la Nobleza i Madrid 22-23 april sammanträdde ICOC:s generalförsamling den 22 april och diskuterade bl.a. 2021 års register, vilket nu finns på den nya webbplatsen.

Den stora nyheten är kanske Ungerska Vitézorden. Den placerades initialt i grupp B, halvoberoende ordnar, därefter i registret appendix som ridderlig institution ursprungligen instiftad av en stat. I aktuellt register har man lagt den i båda dessa kategorier: orden var 1920-1944 en halvoberoende orden inom Ungern som bestod av ärftliga ridderskap som förs vidare än idag, medan orden i dess senare form med dess tillkomna medlemskap betraktas som en ridderlig institution ursprungligen instiftad under en stat.

Magnetisörens andra band

Nya prov och försök med magneter har ägt rum hemma hos herr Bede med band över axeln (en écharpe) och han delar gärna med sig av erfarenheterna. Håll till godo!

Hej igen! Nu fick jag hem en laddning med magneter igen och gjorde litet tester med mitt gradband som jag bär en écharpe. Jag tejpade fast en på insidan av bandet och en på insidan av frackjackan så att den sitter direkt över axeln. Med lite justeringar så fäster den direkt och glider inte ner det minsta!

Här är en länk till det första inlägget om band med magneter.

Resa med historia

Den här veckan har inneburit en resa i jobbet för att hålla anställningsintervjuer för tjänsten som soldathemsföreståndare för Jämtlands fältjägarkår i Östersund och I 21 i Sollefteå. Hjärtevärmande att få bidra tilll omstarten av fältjägarna, för mitt släktnamn kommer från en Åsell som bytte efternamn då han blev fältjägare.

Nästan lika roligt är att bo på Hotel Gamla Teatern – för under en paus i intervjuerna som hålls i utrymmena bakom scenen hittade jag uppgiften om att hotell inte var husets första syfte: allt började som Goodtemplarhuset i Östersund för IOGT!

Ordenshuset byggdes 1883, men efter att teatern brann ner 1886 började IOGT hyra ut delar för teater, en konstform som hade sin storhetstid fram till andra världskrigets utbrott i Sverige: så småningom filmvisning och mycket mer, bl.a. boxning och brottning(!). Detta pågick till 1979 när Storsjöteatern invigdes – då blev snabbt den gamla teatern omnämnd just så i folkmun. Några år senare blev huset ombyggt till hotell, under överinseende av Jämtlands Läns Museum.

Roligt att oförhappandes hitta en ordenskoppling och IOGT har en fascinerande historia: åren runt 1910 hade man över 100 000 medlemmar i Sverige, för att 60 år senare helt skrota ordensritualer och gradband m.m. vid samgåendet med NTO och är sedan dess inte en orden annat annat till sin förkortning.

EDIT: Jag satt och tittade på ritningen och ser i nedre högra hörnet att ”Sällskapet GV” har den lokalen. Hm. Vad är det? Söker och hittar Gamla Östersund. Årsskift 2011 där kapitlet ”Sällskapet Goda Vänner (GV)” börjar på s. 117. Söker vidare och hittar att ”Ordenssällskapet Goda Vänner” ännu har en adress, den ordenslokal på Frösön som man enligt boken ordnat efter att man var tvungen att flytta ut ur Gamla Teatern 1986. Ännu ett lokalt ordenssällskap som flugit under radarn, det har ingen webbplats och jag har aldrig hört talas om det, så en uppgift för mig blir att lägga till det på arnell.cc. Någon som vet mer? Hör av er!

Övrigt i veckan är att det i tisdags lanserades en ny version av kungahuset.se, vilket phaleristica har skrivit mer om från ett faleristiskt perspektiv. Väl värt att utforska!

Hovkalender 2021 är nu också tryckt och går att beställa via riksmarskalkämbetet, med bl.a. listor över levande innehavare av H M Konungens medaljer. Här ovan ses KMO:s besättning.

Inlägget började i Arnell, och slutar där också: på min namnsdag den 29 mars har Lord Lovat, hövding över klan Fraser of Lovat, låtit meddela att klanen vore hedrad om Arnell (Jämtlandssläkten) – ett sextiotal individer – skulle vilja bära Fraser of Lovats tartan som vänner till klanen. Kuriöst, men väldigt hedrande och roligt.