Svart faleristikpaket i covid-tider

Utmärkelser, utmärkelser. Det finns inte så mycket att skriv om i coronatider, men i dag kom i alla fall ett paket från Medaljmäster.

Utomlands bär man normalt sett endast en utmärkelse om halsen till både frack och smoking: ytterligare halsutmärkelser av lägre rang bärs som miniatyrer. Enkelt! I Sverige kan man sedan länge bära upp till tre utmärkelser om halsen till frack (egentligen ”högtidsdräkt med öppna slag”), men endast en till smoking. Det gör bärandet lite mer komplext, och det följande försöker visa hur man kan göra för att få bärandet att fungera.

Detta är det jag i normalfallet burit:

Runt halsen:
Kungliga Patriotiska sällskapets stora medalj i guld (PatrSstGM)
Påvliga Heliga gravens ordens förtjänstkors av 2:a klassen (PåvlHGO:sFK2kl)

På bröstet:
Mindre tjänstetecknet för tjänsteman vid Kungl. Maj:ts Orden
Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj i silver (FMGUSM)
Upplands försvarsutbildningsförbund förtjänstmedalj i silver (UppffbSM)
Frivilliga Skytterörelsens hedersmedalj i silver (FSRHSM)
Kungl. Nederländska Vandringsförbundets Nijmegenkors i brons med krona (NedNijBKmkr)

Det går alltid att bära en till tre halsutmärkelser och ha samma fasta montage för miniatyrer och bröstutmärkelser i original, det är så jag haft hittills. Det betyder att om man bär smoking, så får man avstå att bära en till två halsutmärkelser, eftersom man bara kan bära en om halsen, allt annat lika. Om man vill flytta en halsutmärkelse till miniatyr – vad får det för konsekvenser?

Förändringen:
Genom att välja att bära PåvlHGO:sFK2kl som miniatyr (med dess kraschan), så behöver jag i normalfallet till frack inte bära annat än PatrSstGM runt halsen (som är i högst av rang av det jag har om halsen), miniatyrerna samt kraschanen. Det är bra också eftersom två eller tre utmärkelser om halsen blir rätt skramligt när man rör sig.

Att ha den ”lägre” halsutmärkelsen som miniatyr fungerar även bättre till smoking: då bärs endast en halsutmärkelse samt miniatyrer. Det förekommer utomlands att miniatyrens ordenskors är utformad som en kraschan om den aktuella klassen innehåller kraschan: genom miniatyrens utformning är kraschanen inte nödvändig, och bärs heller inte till smoking i Sverige, däremot kan det numera förekomma utomlands.

Om jag framöver bevistar en tillställning arrangerad av Påvliga Heliga gravens orden, så kommer jag att bära PåvlHGO:sFK2kl om halsen (med kraschan) för att fullt ut visa att jag hedrar betydelsen av den utmärkelse jag fått, men väljer då i övrigt originalen på bröstet så att jag inte bär både utmärkelsens miniatyr och original om halsen vilket vore fel. Därmed tror jag att bärande av mina utmärkelser för olika tillfällen och olika klädnad är löst.

Miniatyrer är numera så vanligt buret att det nästan är bortglömt att de egentligen är substitut för originalen. Eller annorlunda uttryckt, miniatyrer är idag normen där originalen tidigare var norm. I den mest ursprungliga och formella tanke så är originalen – originalen. De kan alltid bäras, och de behöver bäras om olika bärandesätt ska vara funktionella i Sverige.

Montagets stil? Om man nu verkar vid KMO kan det kanske vara idé att pröva svensk hovmontering, vilken stammar från preussisk montering, i stället för vanlig montering – det är ett sätt att montera utmärkelser som inte är så vanligt ens vid hovet längre. Medaljmäster har gjort ett bra arbete och det är gott att han visar kapaciteten att även göra denna ovanligare typ av montage.

Men för svensk hovmontering slogs jag av att en utmärkelse i band på bröstet borde tas bort, så att inte utmärkelserna måste monteras med mycket överlappning för att få rum: jag tror att det är bättre att rensa något i rabatten än att bära allt man fått. Av silvermedaljerna är FSRHSM lägst, men högre än ett bronskors. Jag värderar dock NedNijBKmkr högt eftersom det gav mig mycket på ett personligt plan att gå marschen – två gånger. I båda fallen har samma person figurerat som förslagsställare respektive inspiration: personen hedras vad jag än väljer, så det står mig lite mer fritt att välja efter eget behag. Av det skälet får NedNijBKmkr stanna kvar och det ger också en symmetri till montaget.

Särskild uppskattning till Medaljmäster som har återställd både original och miniatyr av FSRHSM till fint bärbart skick med nya band och säkerhetsnålar. Det hade jag inte väntat mig, men det visar kanske en fin känsla för utmärkelsernas betydelse och värde oavsett om de ingår i ett montage, eller om tiden är kommen att låta dem vila hemma.

Prinsen och stormästaren för SMaltO Fra’ Giacomo har gått bort

H.M.Em.H. prinsen och stormästaren för Suveräna Malteserorden, Fra’ Giacomo dalla Torre del Tempio di Sanguinetto har gått bort i en ålder av 75 år. Han var ordens åttionde stormästare.

Storkommendören för SMaltO blir vid stormästarens frånfälle tillförordnad stormästare ad interim, vilket betyder att ordens leds av Fra’ Ruy Gonçalo do Valle Peixoto de Villas Boas fram till val av ny prins och stormästare.

Den siste riddaren

Inte långt från där jag bor i Älvsjö finns en väg kallad Siste Riddarens väg. Namnet är kittlande för en som är intresserad av riddare, och via Älvsjöpodden – där jag svarar för ”Jonas historiehörna” – har jag under de avslutande minutrarna i avsnitt 8 benat lite i vem denne siste riddare var, se ex. Strindbergs pjäs med samma namn, men jag tänker att jag vill utveckla frågan lite mer, eftersom den är så intressant.

År 1497 var det kröning av en ny svensk kung i Kalmarunionen. Kung Hans av Danmark och Norge blir svensk kung, men för svensk räkning är han egentligen Johan II för att få regentlängden att gå ihop med Johan I och Johan III.

COA_family_se_Natt_och_Dag.svg
Ätten Natt och Dags sköld av Christer Sundin 2009

Som brukligt var vid kröningar, så dubbades nya riddare: över 100 män, bl.a. väpnaren Erik Johansson (Vasa), far till Gustav Vasa som då var ca ett år gammal. Tre pojkar ska också ha dubbats. Pojkarna lär ha varit Sten Svantesson (Natt och Dag) och bröderna Erik och Eskil Nilsson (Gyllenstierna).

Därefter kom det att dröja till 1528 innan nya riddare dubbas, huvudsakligen för att Sverige mellan 1501-1520 (och 1521-23) styrs av riksföreståndare då man brutit med unionskungarna Hans och hans efterträdare Kristian II, och det krävdes en kung för att dubba nya riddare. Så dessa tre pojkar var alltså under lång tid de tre yngsta av de senast dubbade riddarna. Men av dessa tre verkar Sten Svantesson ha varit den som verkligen levde riddarens liv.

Sten Svantesson far, Svante Nilsson (Natt och Dag) blev år 1503 vald till riksföreståndare och som tonåring ledde Sten med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot kung Hans.

Vid faderns död i januari 1512 tog han sin faders Örebro slottslän i besittning – bara 20 år gammal – och vann politiskt allmogen på sin sida. Härigenom kunde han manövrera ut den av rådet utsedde riksföreståndaren – Erik Trolle –  och blev riksföreståndare i hans ställe, trots sin unga ålder.

Sten Svantesson antog namnet Sture och eftersträvade den tidigare förda politiken av Sturepartiet i motsats till unionspartiet, som leddes av ärkebiskopen Gustav Trolle, son till Erik Trolle. Sten Sture lät år 1517 avsätta ärkebiskopen och tog initiativet till riksdagsbeslutet om rivningen av ärkebiskopens borg, Almare-Stäkets borg. För detta blev Sten Svantesson och hans anhängare bannlysta av påven. Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg användes senare som orsak till Stockholms blodbad.

Följande år, 1518, ledde unionskungen Kristian II själv invasionsstyrkan som landsteg utanför Stockholm men besegrades i slaget vid Brännkyrka (i Älvsjö) under ledning av Sten Sture.

Kristian II gav sig inte så lätt. Nästa invasion av danskarna skedde två år senare landvägen och i större stil i januari 1520. Under befäl av Otto Krumpen trängde de över gränsen och in i Västergötland, där Sten Sture ställt upp 10 000 man vid norra stranden av sjön Åsunden. Den 19 januari möttes härarna i slaget på Åsundens is vid Bogesund.

Tidigt i slaget sårade ett kanonskott Sten Sture svårt; det ena knäet krossades. Utan hans ledning bröt det svenska försvaret samman och den svenska armén flydde. Sten Sture kördes med släde till Strängnäs men dog den 3 februari på Mälarens is under transporten hem till Stockholm, endast 27 år gammal.

Otto Krumpens här lyckades tränga fram till Stockholm, där endast slottet höll stånd under ledning av Sten Stures änka, Kristina. Kristina Nilsson (Gyllenstierna) var syster till de två andra pojkarna som dubbades till riddare 1497, Erik och Eskil Nilsson (Gyllenstierna).

Genom segern kröntes Kristian II till svensk kung, men hämnden över motståndarna blev Stockholms blodbad. Under blodbadet avrättades flera riddare, bl.a. bröderna Erik och Eskil Nilsson (Gyllenstierna) och Gustav Vasas far, Erik Johansson (Vasa). Stens Stures lik grävdes upp för att brännas tillsammans med liken av de andra dömda och avrättade personerna. En gravsten över Sten Sture har rests på Katarina kyrkogård på Södermalm.

När nya riddardubbningar ägde rum under kung Gustav Vasa från 1528 fram till Gustav II Adolf, så var det en annan tid, en annan epok. Den svenska senmedeltidens slut sätts till ca 1527, och ridderskapet har därefter en annan betydelse – riddaren som funktion på slagfältet var obsolet, och titeln blir mer honorär.

Sten Svantesson (Natt och Dag), sedermera Sten Sture den yngre (d.y.), har kommit att kallas den siste riddaren: han var inte den siste riddaren, men kanske den siste svensk att leva och dö som en medeltida riddare.

I Älvsjöpodden

En intensiv kväll som gäst hos Älvsjöpodden, en lokal och oberoende podd som drivs av min fru Enikö kring företeelser och människor i Älvsjö. Det blir lite mer av översikt och orientering kring ordnar, medaljer och ordenssällskap, med lite nedslag som bl.a. Bastuorden(!). Framöver ska jag försöka bidra till podden i form av en Älvsjörelaterad historiehörna.

Ordenssällskap på YouTube

I dessa Corona-tider så finns det inte så mycket socialt att göra, så utöver mina vanliga sökningar på nätet så har jag också tittat lite på YouTube kring vad som finns kring ordenssällskap i Sverige (Jag kanske också borde ha tittat lite på utmanarna till YouTube, bl.a. Floatplane, men det får avvakta).

Vad jag kan hitta är att ett par ordensällskap har startat en egen YouTube-kanal (Bifrostorden och Tempel Riddare Orden) och ett par loger (Ordenssällskapet Par Bricole i Malmö och Riddartemplet Gregorius inom Tempel Riddare Orden). Ingen av dem har väl kommit över födslovåndan och har bara ett begränsat antal uppladdade klipp, men intressant som fenomen.

Vid sidan av det blir det ohemult många träffar vid sökningar på ”ordenssällskap”. Mycket är förstås sedvanliga konspirationsteorier m.m., men det finns även klipp från från enstaka medlemmar.

Bland annat kan man se en jubilar firas efter brödramåltiden i Odd Fellow-Orden och vi kan följa en familj som går på barnfest med julgransplundring på Svenska Frimurare Ordens stamhus i Stockholm, en inbjudande film till Tempel Riddare Orden i Linköping, ett klipp med förbitågande bröder från Coldinu-Orden som återinvigd ett av sina kors (äldre tiders sjöfarare planerande kors i strandlinjen att navigera efter). Högt och lågt – och ganska trevligt med spännvidden.

Bert van der Lans 72:a Nijmegenmarsch?

I en artikel i Gelderlander (12/3) intervjuas Bert van der Lans, 87 år, som avslutat  Nijmegenmarschen 71 gånger och innehar rekordet för flest antal genomförda Nijmegenmarscher.

Under 2019 hade Bert van der Lans påbörjat sin 72:a fyradagarsmarsch när katastrofen inträffade. Efter den första marschdagen åkte han hem med cykel och fick plötsligt bromsa hårt för en annan cyklist. Han föll och fördes till sjukhus med ambulans med brutet nyckelbenet och var tvungen att bryta.

År 2006 avbröt arrangörerna marschen p.g.a. värmen, så med 2019 års incident har Bert van der Lans startat 73 gånger. Första gången 1947 som 15-åring.

Han har inte registrerat sig än, sista dag för registering är 27 mars. ”Jag har varit upptagen med andra saker: jag har varit gift i 60 år. På lördag är det firande till vilket vi har bjudit in femtio personer. När det är gjort registrerar jag mig, meddelar Van der Lans.

Han känner sig inte helt frisk: ”Jag har en mild form av Parkinson, men jag ska se om det fungerar. Varje dag är bättre än förra. Jag tar mediciner och med det håller jag det ganska stabilt. Snart har jag min första träning.” Van der Lans fyller 88 år i slutet av maj. ”Jag har redan lärt mig att inte gå så fort längre.”

Det finns fortfarande cirka 3 500 startbiljetter tillgängliga för Nijmegenmarschen, som kommer att hållas 21 till 24 juli. Räknaren för antalet registreringar var 45 557 på torsdag morgon, medan det finns plats för 49 000 deltagare.

Medaljceremoni F 7: FMintBM för EUTM 14

Idag har jag varit i tjänsten vid F 7 Såtenäs för att tillsammans med bl.a. förbandets anhörig- och veteransamordnare och flottiljpastor möta anhöriga till dem som skulle medaljeras över en förmiddagsfika. Syftet var att berätta lite om Svenska soldathemsförbundets (SSHF) verksamhet för anhöriga men även nämna något om främst Invidzonen och Sveriges Veteranförbund som är SSHF:s systerorganisationer. Väldigt fint att få höra en del av de erfarenheter och tankar som de anhöriga hade.

Efter förmiddagsfikat vidtog själva medaljceremonin, med fanvakt och musik från Hemvärnets musikkår Skaraborg. Flygvapenchefen, genmj Carl-Johan Edström talade till de sju som varit verksamma inom EUTM Mali (European Union Training Mission Mali) 14 och delade därefter ut FMintBM åtföljd av flottiljchefen, öv Malin Persson, biträdd av anhörig- och veteransamordnaren Jimmy Lidsund som bar medaljhyendet. Väldigt roligt att första gången få vara med vid utdelning av FMintBM.

Sedan utlandsveteranerna mottagit sina medaljer fick de nyligen medaljbehängda utlandsveteranernas flygvapenchefens uppdrag att utdela de anhörigmedaljer som Invidzonen låtit ta fram i brons att hänga om halsen. Med inramningen av flygvapenchefens passus om att det egentligen är de anhöriga som har den svårare bördan att bära, som är hemma och väntar, så var det ett starkt och tårfyllt ögonblick när utlandsveteranerna fick krama om sina anhöriga och även ge dem en medalj. När jag senare pratade med flottiljchefen, så nämnde hon att vid större kontingenters medaljutdelningar så är det svårt att få utrymme för utlandsveteranerna behänga sina anhöriga med Invidzonens medaljer, men i det här fallet var det så få och det fungerade utmärkt, verkligen gripande ögonblick.

Därefter vidtog lunch på Parkmässen/Såtenäs herrgård med ytterligare tillfälle för samspråk med och mellan utlandsveteraner och anhöriga innan det var dags att skingras. Fick under dagen bl.a. tillfälle att hälsa på flygvapenförvaltaren Ulrik Danielsson – att det sedan 2018 (FV 2016) finns stridskraftsförvaltare är något jag missat.

Ordenshunger på Caltrap’s Corner

I listan till höger har jag en länk till den arkiverade sidan Caltrap’s Corner – det är lite synd att Jonathan Caltrap inte fortsatte, eftersom det finns en del intressanta artiklar. Jag håller inte med om allt, men det är fortfarande uppfriskande att gå tillbaka och läsa.

När jag titta förbi senast fastnade jag lite på artikeln The Instructive Case of Cosmo Lovejoy and his wife Muffy.  Den belyser två personer väg in i den ridderliga undervegetationen av oäkta riddarordnar, och den är verkligen läsvärd och tänkvärd. För det sker inte sällan att medlemskap i en oäkta riddarorden leder till medlemskap i flera, knutna till än mer fantastiska kungahus i det som tyskarna kallar ordenshunger. Det kan också leda till att man lägger ut stora summor för adelskap som i praktiken är helt värdelösa.

Ordenshunger kan dock även uppträda bland riddare av äkta riddarordnar, det finns personer som hamnat med i ett större antal ordnar. Jag tror att man ska försöka hålla sig till en orden, och att försöka begränsa sig så att man åtminstone inte med i fler än tre, för att hålla ihop kallelsen till riddare.

Bära rätt (Wienerbalen 2020)

Det är relativt lätt att bära saker rätt till frack och uniform, eftersom Kungl. Maj:ts Orden har en framtagen pdf med förklarande bilder och texter sedan 2010, uppdaterad 2019, ligger på http://www.kungahuset.se/. Detta vid sidan av alla böcker som finns på antikvariat (Löwenhielm 1987, 1998, Areen & Lewenhaupt 1929, 1943, 1953). Och för bärande i uniform finns Försvarsmaktens riktlinjer, för närvarande Unibest 2015 Ä3.

Lägger man upp bilder som andra kan se över en bal på internet, så kan se och reflektera över vad de ser. Jag ser bara det andra ser, och tänk på att det finns minst tio andra som ser samma sak, men som inte säger något och låter en felbärande person fortsätta bära utmärkelser på ett inkorrekt sett.

Jag har själv burit fel, varpå någon sagt till mig, vilket svidit, så jag förstår känslan. Men samtidigt, ännu fler har inte sagt något och låtit mig bära fel flera gånger – och det svider mer.

Så bli inte sur eller ledsen, bär i stället rätt nästa gång.


Balen har besökts av ett antal officerare vars orden uppenbarligen inte är tillräckligt tydlig med vad som gäller. MOC ansökte om bärandetillstånd till Försvarsmaktens uniformer 2010, och nekades detsamma (För övrigt kan i princip inga dynastiska ordnar ges bärandetillstånd till uniform, den möjligheten tillkommer den idag verkande statsbildningen för området, oftast republik).

Det betyder att MOC har ett ansvar att se till att medlemmarna är informerade om sakernas tillstånd och säkerställer att de gör rätt. Det åligger även varje riddare av MOC att inte automatiskt sätta på sig en orden till Försvarsmaktens uniform utan att säkerställa att bärandetillstånd föreligger och att man som individ följer Unibest. Så är inte fallet vad gäller flera balbesökare.

Antingen använder man Försvarsmaktens uniform och avstår från att bära MOC eller andra av ”kungahusets” ordnar, eller så bär man frack med MOC m.m. Så enkelt är det.

Och i strikt mening kan inte MOC bäras till frack annat än interna sammankomster: ”kungahuset” är inte erkänt som ett kungahus: av det följer att dess ordnar inte är riddarordnar utan ordenssällskap på motsvarande sätt som Odd Fellow och Innocenceorden och ska bäras på motsvarande sätt – endast vid interna sammankomster.


Tempelherreorden förlorade sitt bärandetillstånd till Försvarsmaktens uniform redan 2012, men likväl bär en del personer fortfarande denna orden.


Dynastiska riddarordnar, även de som är inkluderade i ICOC:s register, ges inte bärandetillstånd till Försvarsmaktens uniform eftersom det är den existerande statsbildningens ordnar som ska bärandetillstånd. Det är således republiken Indonesien som ges bärandetillstånd till uniform, inte f.d. regerande kungahus inom Indonesien.


Sällskapsordnar, som Innocenceorden och Stora Amarantherorden ska aldrig bäras utanför de egna sammankomsterna. Det är ett självklart förhållande för att hålla rågångarna mellan riddarordnar/statsordnar/förtjänstordnar som förlänas för förtjänster, till skillnad mot sällskapsordnarnas band som endast är ett tecken på medlemskap (att göra detta till uniform – dubbelfel).


Några individuella noteringar.

  1. Miniatyrer bärs på frackrocken slag, i (höjd med) knapphålet, inte på bröstet vid fickan. Miniatyrerna ska täcks slagets bredd, inte börja mitt på slaget och sedan gå ut över rocken. I Sverige bärs miniatyrer på en rad, inte flera.
  2. Utmärkelser i original i band på bröstet bärs ca 2 cm ovanför fickans öppning: därmed bärs inte näsduk.
  3. Original på bröstet och miniatyrer på slaget blandas aldrig – välj antingen eller.
  4. Bärs originalet av en utmärkelse, så bärs inte dess miniatyr samtidigt.
  5. Utmärkelser om halsen bärs inte över/under vid rock med öppna slag: utmärkelser ska ligga omedelbart under halsdukens knut med alla utmärkelser i samma höjd. Vid två bärs den finare till bärarens höger, vid tre den finaste i mitten, andra i rang till bärarens höger och tredje i rang till vänster.
  6. Två kraschaner vertikalt/lodrät, aldrig diagonalt.
  7. Kårband (motsvarande) bärs företrädesvis i akademiska sammanhang.
  8. Ordenskedja bärs endast när det är särskilt anbefallt och detta är inte ett sådant tillfälle.
  9. Damer bär utmärkelser på bärarens vänstra sida, inte högra. Detta för att utmärkelserna symboliskt ska vara nära hjärtat.

Så långt individerna. Jag får också anledning att återkomma till själva arrangemanget: det är uppenbart att balen har utvecklat sig till en arena där oäkta riddarordnar bärs av var och varannan person: MOC och dess systerordnar, Tempelherreorden, Sankt Lazarus orden av Jerusalem, oäkta Johanniterorden, Ordo Constantini Magni m.m., medan statsordnar och äkta riddarordnar – som Johanniterorden i Sverige – är i klar minoritet.

Det är tämligen tydligt på metanivå att de oäkta riddarordnarna bidrar till ordensinflation, eftersom det finns ett stort antal personer som inte fått någon annan utmärkelse än ett halskors eller storkors och som inte gjort någon större insats som motiverar en sådan hög ordensklass. Det är verkligen inte bra, och det är inte bra att balen har fått detta drag –  det stöter bort de som jag tror balarrangörerna vore mer intresserade av att få till sin tillställning, och det sänker balens rykte påtagligt. Jag hoppas att balarrangörerna fattar mod och faktiskt vågar bestämma att det är svenska officiella och halvofficiella utmärkelser samt utländska officiella ordnar som endast är tillåtna på balen. Då tar man bort hela undervegetationen av ordenskors.

PS:tMO presenteras på YouTube

Som följd av att varumärkesstriden kring ordenskorset är avdömd till kungahusets av Portugal fördel har Kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden tagit steget att låta producera ett videoklipp där ordens bakgrund som den tecknar sig i olika verk presenteras av vicekansler Carlos Evaristo, likaså läget idag. Orden är stadfäst 1986 av huvudmannen för kungahuset av Portugal och är därför en legitim riddarorden: det finns vänskapliga relationer mellan kungahuset av Portugal och andra regerande eller f.d. regerande furstehus, och den svenska grenen beskyddas av H.K.K.H. ärkehertiginnan Walburga Habsburg Douglas, som under flera år gästat PS:tMO i Sverige valborgsbal.

För mycket länge sedan fanns en internationell webbplats för PS:tMO, som indrogs till följd av varumärkesbråket: återstår att se om en ny sådan återuppstår.

%d bloggare gillar detta: