Medaljceremoni F 7: FMintBM för EUTM 14

Idag har jag varit i tjänsten vid F 7 Såtenäs för att tillsammans med bl.a. förbandets anhörig- och veteransamordnare och flottiljpastor möta anhöriga till dem som skulle medaljeras över en förmiddagsfika. Syftet var att berätta lite om Svenska soldathemsförbundets (SSHF) verksamhet för anhöriga men även nämna något om främst Invidzonen och Sveriges Veteranförbund som är SSHF:s systerorganisationer. Väldigt fint att få höra en del av de erfarenheter och tankar som de anhöriga hade.

Efter förmiddagsfikat vidtog själva medaljceremonin, med fanvakt och musik från Hemvärnets musikkår Skaraborg. Flygvapenchefen, genmj Carl-Johan Edström talade till de sju som varit verksamma inom EUTM Mali (European Union Training Mission Mali) 14 och delade därefter ut FMintBM åtföljd av flottiljchefen, öv Malin Persson, biträdd av anhörig- och veteransamordnaren Jimmy Lidsund som bar medaljhyendet. Väldigt roligt att första gången få vara med vid utdelning av FMintBM.

Sedan utlandsveteranerna mottagit sina medaljer fick de nyligen medaljbehängda utlandsveteranernas flygvapenchefens uppdrag att utdela de anhörigmedaljer som Invidzonen låtit ta fram i brons att hänga om halsen. Med inramningen av flygvapenchefens passus om att det egentligen är de anhöriga som har den svårare bördan att bära, som är hemma och väntar, så var det ett starkt och tårfyllt ögonblick när utlandsveteranerna fick krama om sina anhöriga och även ge dem en medalj. När jag senare pratade med flottiljchefen, så nämnde hon att vid större kontingenters medaljutdelningar så är det svårt att få utrymme för utlandsveteranerna behänga sina anhöriga med Invidzonens medaljer, men i det här fallet var det så få och det fungerade utmärkt, verkligen gripande ögonblick.

Därefter vidtog lunch på Parkmässen/Såtenäs herrgård med ytterligare tillfälle för samspråk med och mellan utlandsveteraner och anhöriga innan det var dags att skingras. Fick under dagen bl.a. tillfälle att hälsa på flygvapenförvaltaren Ulrik Danielsson – att det sedan 2018 (FV 2016) finns stridskraftsförvaltare är något jag missat.

Ordenshunger på Caltrap’s Corner

I listan till höger har jag en länk till den arkiverade sidan Caltrap’s Corner – det är lite synd att Jonathan Caltrap inte fortsatte, eftersom det finns en del intressanta artiklar. Jag håller inte med om allt, men det är fortfarande uppfriskande att gå tillbaka och läsa.

När jag titta förbi senast fastnade jag lite på artikeln The Instructive Case of Cosmo Lovejoy and his wife Muffy.  Den belyser två personer väg in i den ridderliga undervegetationen av oäkta riddarordnar, och den är verkligen läsvärd och tänkvärd. För det sker inte sällan att medlemskap i en oäkta riddarorden leder till medlemskap i flera, knutna till än mer fantastiska kungahus i det som tyskarna kallar ordenshunger. Det kan också leda till att man lägger ut stora summor för adelskap som i praktiken är helt värdelösa.

Ordenshunger kan dock även uppträda bland riddare av äkta riddarordnar, det finns personer som hamnat med i ett större antal ordnar. Jag tror att man ska försöka hålla sig till en orden, och att försöka begränsa sig så att man åtminstone inte med i fler än tre, för att hålla ihop kallelsen till riddare.

Bära rätt (Wienerbalen 2020)

Det är relativt lätt att bära saker rätt till frack och uniform, eftersom Kungl. Maj:ts Orden har en framtagen pdf med förklarande bilder och texter sedan 2010, uppdaterad 2019, ligger på http://www.kungahuset.se/. Detta vid sidan av alla böcker som finns på antikvariat (Löwenhielm 1987, 1998, Areen & Lewenhaupt 1929, 1943, 1954). Och för bärande i uniform finns Försvarsmaktens riktlinjer, för närvarande Unibest 2015 Ä3.

Lägger man upp bilder som andra kan se över en bal på internet, så kan se och reflektera över vad de ser. Jag ser bara det andra ser, och tänk på att det finns minst tio andra som ser samma sak, men som inte säger något och låter en felbärande person fortsätta bära utmärkelser på ett inkorrekt sett.

Jag har själv burit fel, varpå någon sagt till mig, vilket svidit, så jag förstår känslan. Men samtidigt, ännu fler har inte sagt något och låtit mig bära fel flera gånger – och det svider mer.

Så bli inte sur eller ledsen, bär i stället rätt nästa gång.


Balen har besökts av ett antal officerare vars orden uppenbarligen inte är tillräckligt tydlig med vad som gäller. MOC ansökte om bärandetillstånd till Försvarsmaktens uniformer 2010, och nekades detsamma (För övrigt kan i princip inga dynastiska ordnar ges bärandetillstånd till uniform, den möjligheten tillkommer den idag verkande statsbildningen för området, oftast republik).

Det betyder att MOC har ett ansvar att se till att medlemmarna är informerade om sakernas tillstånd och säkerställer att de gör rätt. Det åligger även varje riddare av MOC att inte automatiskt sätta på sig en orden till Försvarsmaktens uniform utan att säkerställa att bärandetillstånd föreligger och att man som individ följer Unibest. Så är inte fallet vad gäller flera balbesökare.

Antingen använder man Försvarsmaktens uniform och avstår från att bära MOC eller andra av ”kungahusets” ordnar, eller så bär man frack med MOC m.m. Så enkelt är det.

Och i strikt mening kan inte MOC bäras till frack annat än interna sammankomster: ”kungahuset” är inte erkänt som ett kungahus: av det följer att dess ordnar inte är riddarordnar utan ordenssällskap på motsvarande sätt som Odd Fellow och Innocenceorden och ska bäras på motsvarande sätt – endast vid interna sammankomster.


Tempelherreorden förlorade sitt bärandetillstånd till Försvarsmaktens uniform redan 2012, men likväl bär en del personer fortfarande denna orden.


Dynastiska riddarordnar, även de som är inkluderade i ICOC:s register, ges inte bärandetillstånd till Försvarsmaktens uniform eftersom det är den existerande statsbildningens ordnar som ska bärandetillstånd. Det är således republiken Indonesien som ges bärandetillstånd till uniform, inte f.d. regerande kungahus inom Indonesien.


Sällskapsordnar, som Innocenceorden och Stora Amarantherorden ska aldrig bäras utanför de egna sammankomsterna. Det är ett självklart förhållande för att hålla rågångarna mellan riddarordnar/statsordnar/förtjänstordnar som förlänas för förtjänster, till skillnad mot sällskapsordnarnas band som endast är ett tecken på medlemskap (att göra detta till uniform – dubbelfel).


Några individuella noteringar.

  1. Miniatyrer bärs på frackrocken slag, i (höjd med) knapphålet, inte på bröstet vid fickan. Miniatyrerna ska täcks slagets bredd, inte börja mitt på slaget och sedan gå ut över rocken. I Sverige bärs miniatyrer på en rad, inte flera.
  2. Utmärkelser i original i band på bröstet bärs ca 2 cm ovanför fickans öppning: därmed bärs inte näsduk.
  3. Original på bröstet och miniatyrer på slaget blandas aldrig – välj antingen eller.
  4. Bärs originalet av en utmärkelse, så bärs inte dess miniatyr samtidigt.
  5. Utmärkelser om halsen bärs inte över/under vid rock med öppna slag: utmärkelser ska ligga omedelbart under halsdukens knut med alla utmärkelser i samma höjd. Vid två bärs den finare till bärarens höger, vid tre den finaste i mitten, andra i rang till bärarens höger och tredje i rang till vänster.
  6. Två kraschaner vertikalt/lodrät, aldrig diagonalt.
  7. Kårband (motsvarande) bärs företrädesvis i akademiska sammanhang.
  8. Ordenskedja bärs endast när det är särskilt anbefallt och detta är inte ett sådant tillfälle.
  9. Damer bär utmärkelser på bärarens vänstra sida, inte högra. Detta för att utmärkelserna symboliskt ska vara nära hjärtat.

Så långt individerna. Jag får också anledning att återkomma till själva arrangemanget: det är uppenbart att balen har utvecklat sig till en arena där oäkta riddarordnar bärs av var och varannan person: MOC och dess systerordnar, Tempelherreorden, Sankt Lazarus orden av Jerusalem, oäkta Johanniterorden, Ordo Constantini Magni m.m., medan statsordnar och äkta riddarordnar – som Johanniterorden i Sverige – är i klar minoritet.

Det är tämligen tydligt på metanivå att de oäkta riddarordnarna bidrar till ordensinflation, eftersom det finns ett stort antal personer som inte fått någon annan utmärkelse än ett halskors eller storkors och som inte gjort någon större insats som motiverar en sådan hög ordensklass. Det är verkligen inte bra, och det är inte bra att balen har fått detta drag –  det stöter bort de som jag tror balarrangörerna vore mer intresserade av att få till sin tillställning, och det sänker balens rykte påtagligt. Jag hoppas att balarrangörerna fattar mod och faktiskt vågar bestämma att det är svenska officiella och halvofficiella utmärkelser samt utländska officiella ordnar som endast är tillåtna på balen. Då tar man bort hela undervegetationen av ordenskors.

PS:tMO presenteras på YouTube

Som följd av att varumärkesstriden kring ordenskorset är avdömd till kungahusets av Portugal fördel har Kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden tagit steget att låta producera ett videoklipp där ordens bakgrund som den tecknar sig i olika verk presenteras av vicekansler Carlos Evaristo, likaså läget idag. Orden är stadfäst 1986 av huvudmannen för kungahuset av Portugal och är därför en legitim riddarorden: det finns vänskapliga relationer mellan kungahuset av Portugal och andra regerande eller f.d. regerande furstehus, och den svenska grenen beskyddas av H.K.K.H. ärkehertiginnan Walburga Habsburg Douglas, som under flera år gästat PS:tMO i Sverige valborgsbal.

För mycket länge sedan fanns en internationell webbplats för PS:tMO, som indrogs till följd av varumärkesbråket: återstår att se om en ny sådan återuppstår.

Rhombus – ett företag för ordnar

I veckan som gick mötte jag upp Otto von Schwerin, tidigare riddarhussekreterare, på hans kontor i närheten av Karlaplan. Otto driver företaget Rhombus AB – namnet är en anspelning på den röda romben i det friherrliga släktvapnets hjärtsköld – som verkar inom det faleristiska fältet. 

De två huvudsakliga benen i verksamheten handlar om tyg och metall, och på bilden syns ett litet axplock av vad företaget kan erbjuda: ordensband, slipsar, glacéhandskar, maskinbroderade fanor, skopåsar, ordenstecken, manschettknappar och pins. Men det finns även en god kontakt inom kinesiskt porslin, som gör att Rhombus kan erbjuda fint porslin med tryck, ex. vapenporslin. Likaså kan företaget erbjuda graverat glas. Bland kunderna märks ett antal av de större ordenssällskapen (Svenska Frimurare Orden, Coldinu Orden, Odd Fellow-Orden) samt olika sällskap och föreningar (Sjöofficerssällskapet i Stockholm).

En av Rhombus stora fördelar är att företaget kan leverera hög kvalitet i korta serier. Det behövs inte stora volymer innan tillverkningen kan dra igång, utan det går att göra till exempel fyra exemplar av en helt unik manschettknapp för ett par tusenlappar.

Tydligen har Rhombus webbplats lite hicka just nu, och finns för stunden inte tillgänglig. Däremot finns Rhombus Facebooksida som ger ytterligare inblick i utbudet. Den som är intresserad av att låta tillverka något kan nå Rhombus via 070-726 80 38 eller  ovs /a/ rhombus.se

Ny bok om Kungl. Patriotiska Sällskapets medaljer

För ett par år sedan hörde jag talas som att Kungl. Patriotiska Sällskapet hade dragit igång ett bokprojekt kring sin medaljutgivning från 1700-talet till idag, tillsammans med sällskapets hedersbelöningar.

I tisdags presenterades boken, som är skriven av litteraturvetaren Bengt Gustaf Jonshult – vilket jag tror är mycket bra, perspektiven blir faleristiskt sett mycket bredare då – och boken är formgiven av hans fru, Lisa Lanning. Det är en mycket gedigen bok med ett rikt bildmaterial.

Presentationen ägde rum i samverkan med Kungl. Maj:ts Orden på Slottsbacken 2. Efter inledningstal av ordenskanslern, professor Svante Lindqvist och ordförande för Kungl. Patriotiska Sällskapet, kabinettskammarherren och fv riksarkivarien Erik Norberg, så presenterade Bengt Gustaf Jonshult boken och arbetet bakom densamma. Bokpresentationen avrundades med att de närvarande förevisades ordenssalarna på Kungl. Slottet genom ordensintendentens vid Kungl. Maj:ts Orden m.m. Tom C. Bergroth försorg.

Bland de besökande sågs bl.a. ordförande för syskonorganisationen Kungl. Sällskapet Pro Patria Marianne af Malmborg och jag hade också förmånen att få stöta ihop IRL med Kim Johansson alias medaljBlogg, som jag nog inte haft nöjet att träffa i person tidigare. Mycket trevligt!

Den som är intresserad av boken kan vända sig till Kungl. Patriotiska sällskapets kansli. Den kostar 275 kr.

Edit: länk till DN Stockholms/Epsteins STHLM artikel om bokreleasen!

Vad krävs för att bli ordensriddare?

Ibland får jag ovanstående fråga, och jag tänker att det kan vara läge att skriva lite kort om vad som krävs för att bli riddare (el. kvinnlig motsvarighet: ledamot/dam) av en riddarorden. Frågan kan egentligen besvaras med de åtta riddardygderna:

  • Malteserkreuz.svgtrofasthet,
  • fromhet,
  • frikostighet,
  • tapperhet,
  • heder & ära,
  • dödsförakt,
  • hjälpsamhet,
  • vördnad för kyrkan.

Flera riddarordnar har åttauddiga ordenskors, vilket knyter an till såväl riddardygderna som saligprisningarna. Men det kan kanske finnas anledning att sätta några mer konkreta reflektioner på pränt?

Pro Fide. Riddarordnarna som fenomen instiftades historiskt för att säkerställa kristnas pilgrimsfärder till olika platser i Det Heliga landet, och bestod – något förenklat – av munkar med militära uppgifter. Detta leder till att den kristna tron per definition är central för riddarordnar. För att bli riddare krävs en kristen tro som innebär att man deltar i gudstjänst/firar mässa och är nitisk i bön. De flesta riddarordnar har en andlig aspekt – utan att själv ha andligheten själv, är det svårt för ömsesidigheten som krävs och som leder till växande. Vidare, vissa riddarordnar förutsätter till exempel att man är specifikt katolik, eller evangeliskt kristen (protestant), eller har mindre specifika krav. Men det finns även riddarordnar knutna till muslimska f.d. regerande furstehus med eller utan krav på muslimsk tro.

Pro utilitate hominum. En ambition att vara sin nästa till hjälp i sitt vardagliga liv. Det är inte något som görs för att själv känna sig bra och god – det är mer av ett kall, ett sätt att vara: att ge utan att vara säker på att få. Ditt liv är Guds gåva till dig: vad du gör av ditt liv är din gåva till Gud.

Ett engagemang. Att vara riddare av en riddarorden är ett kall, som måste vara något mer än ”att åka med” i en vanlig ideell förening. Det är viktigt att man är beredd på att ta sig an förtroendeuppdrag och i övrigt finns tillhands. Det betyder också att man efter bästa förmåga tar sig till ordensdagar lokalt och internationellt. Man bör hålla kallelsen till riddare inom en riddarorden och inte splittra sitt engagemang i fler.

Vett och etikett. En riddare kan föra sig i olika sammanhang, en grundkurs.

En ordnad ekonomi. Det finns en tradition av att en investitur i en riddarorden ekonomiskt motsvarar en pilgrimsresa till Jerusalem och Det heliga landet, och för flertalet dynastiska riddarordnar krävs att man reser till ordens sätesort för att mottaga investitur. Men det stannar inte vid denna engångsinsats: ofta finns en årsavgift och för att fullt ut kunna verka i ridderskapet fordras också att man också är aktiv under året inom Sverige, och i möjligaste mån i den aktuella riddarordens sätesort åtminstone var femte år. Aktivitet och resor fordrar ekonomi.

En komplett garderob. En riddare (dam) behöver en frack (frackklänning) med alla tillbehör för högtidligheter i Sverige, en smoking (cocktailklänning) och/eller en jaquette med alla tillbehör för högtidligheter i utomlands, en mörk kostym (dräkt) med alla tillbehör för halvformella sammanhang samt en mörkblå blazer med grå byxor (kjol) för mer informella sammanhang, någon vit skjorta och någon ljusblå skjorta med dubbelmanschett, samt en lugn slips med diagonala ränder. Det finns ett flertal böcker kring hur gentlemän klär sig, bl.a. har SvD:s stilombudsman och Stiljournalspoddaren Fredrik af Klercker skrivit Stiljournalen: allt om klassisk herrstil (som jag f.ö. gett till min son i födelsedagspresent).

Med det hoppas jag att den som är intresserad av att bli ordensriddare (ledamot/dam) påbörjar en inventering av sitt liv och leverne, för att därefter försiktigt närma sig någon riddarorden för att se om ömsesidigt tycke uppstår.

(Fotnot: lever jag själv upp till alla punkter? Nej, självklart inte. Människan är inte ofelbar – men jag tror att det är viktigt att visa de målsättningar riddare och ledamöter/damer efter bästa förmåga strävar mot att uppnå.)

Tempelherreorden – för 900 år sedan och idag

beauseant_bannerMöjligen mot slutet av år 1119 – enligt vissa juldagen den 25 december – approcherade den franska riddaren Hugues de Payens kung Baldwin II av Jerusalem samt Warmund, patriark av Jerusalem, och föreslog att man skapade en monastisk orden med syftet att skydda pilgrimer. Bakgrunden var att kristenheten hade erövrat Jerusalem 1099 genom första korståget, men det var inte säkert för kristna att resa i Det heliga landet. Det fanns ett behov av någon form av väpnat skydd i organiserad form för pilgrimerna; enligt vissa källor hade dock verksamheten startat runt 1112-13, andra anger 1118 som startår.

Kung Baldwin II och patriark Warmund gick med på förfrågan – när det skedde är inte helt klarlagt, möjligen i samband med rådet i Nablus den 16 januari 1120. I det överlevande dokumentet innehåller kanon 20 ett beslut att munkar får ta till vapen i självförsvar men inte i andra fall. Detta har tolkats som en första uppluckring av strikta monastiska regler för att bättre passa situationen i kungariket Jerusalem och ett steg i att etablera orden.

Kungen flytta ut från sitt högkvarter i den erövrade Al-Aqsa-moskén för att stället slå sig ner på andra sidan staden och gav då tempelherrarna en del av det lediga kungliga palatset på tempelberget. Tempelberget hade en viss mystik eftersom det låg över vad som tros vara ruinerna av Salomos tempel. Korsfararna hänvisade därför till Al-Aqsa-moskén som Salomos tempel, och från denna plats tog den nya orden namnet Pauperes commilitones Christi Templique Salomonici.

(En liten utvikning: en rak översättning till svenska från latin skulle nog kunna vara Kristi och Salomos tempels fattiga medsoldater eller vapenbröder. Men oftast översätts orden till svenskans Kristi och Salomos tempels fattiga riddare, vilket inte helt återspeglar det faktum att huvuddelen medlemmar var sergeanter som bar svart habit och svart eller brun mantel med ordens röda kors, medan en minoritet riddare bar vit habit och vit mantel med rött kors. Motsvarande på engelska, med Knights Templar i stället för Fellow-soldiers Templar eller Brothers-in-Arms Templar.)

Det verkar alltså i år vara niohundra år sedan orden fick kunglig och lokal kyrklig bekräftelse. Nästa steg kom nio år senare, år 1129, då orden i samband med rådet i Troyes fick en ordensregel författad Bernhard av Clairvaux och fastställd av påven Honorius II.

Ordens fortsatta verksamhet är en fascinerande berättelse, som får sitt historiska slut under 1312, då orden upplöses av påven och dess tillgångar övergick till främst dåvarande Johanniterorden, samt 1314 då den siste stormästaren, Jaques de Molay från Burgund, brändes på bål. Det finns mycket intressant att läsa och lära om den historiska Tempelherreorden.


Så mycket intressant, faktiskt, att det har visat sig svårt att låta ordens färgstarka historia förbli avslutad. Ett halvt årtusende senare, i början av 1800-talet, påstod den franske frimuraren Bernard-Raymond Fabré-Palaprat att han funnit en lista över hur Tempelherreorden överlevt i lönndom i femhundra år (Larmenius charter, vilket möjligen är ett falsarium bl.a. eftersom den latinska prosan i texten är närmare 17-1800-tal än 1300-tal), och med detta som grund instiftade han en Tempelherreorden som många av dagens tiotal olika tempelherreordnar härstammar från.

Ingen av de många olika tempelherreordnarna har lyckats etablera en kontakt med ett furstehus på nivån att ett furstehus har blivit stormästare eller beskyddare av orden, och eftersom de många olika tempelherreordnarna inte är strikt katolska finns inte mycket att hämta av erkännande hos påven – tvärtom. De många olika tempelherreordnarna faller därför utanför definitionen av en riddarorden, utan är – i en svensk kontext – ordenssällskap/sällskapsorden.

Tempelherreorden (och Sankt Lazarusorden av Jerusalem) gavs generellt bärandetillstånd till Försvarsmaktens uniform i början av 90-talet, men detta ändrades med Uniformsbestämmelser för Försvarsmakten år 2012 så att Tempelherreorden (och Sankt Lazarusorden av Jerusalem) inte längre får bäras till uniform i sammanhang utanför ordens egna träffar. Uniform är arbetskläder för en officiell myndighet: självklart bestämmer arbetsgivaren var och när det är lämpligt att dess arbetskläder bärs.

Jag har funderat mycket på varför de av Försvarsmaktens personal som är medlemmar i Tempelherreorden (ThO) inte tar till sig gällande bestämmelser. Rimligen måste ThO (och/eller S:tLazO) som organisation ha genomgångar om hur deras ordenstecken ska bäras, på motsvarande sätt som riddarordnar eller ordenssällskap, men likväl bärs ThO (och S:tLazO) till uniform i fel sammanhang, trots att det nu gått snart tio år sedan ändringen. Kanske dags att göra en kortkort repetition över vad som gäller sedan 2012, f.n. i Unibest 2015 Ä3?

  • Bära frack med ThO (och/eller S:tLazO)?
    JA, det går. Fram till mitten av 1900-talet meddelade Kungl. Maj:ts Orden tillstånd för alla icke-svenska utmärkelser, på samma sätt som många länder fortfarande gör, men processen upphörde. Bärande till frack är dock beroende av vad arrangören har satt för riktlinjer.
  • Bära försvarsmaktsuniform utan ThO (och/eller S:tLazO)?
    JA, det går. Då bärs svenska utmärkelser och de utländska som har fått bärandetillstånd till uniform.
  • Bära försvarsmaktsuniform med ThO (och/eller S:tLazO, MOC m.fl.) på helt ThO:s (S:tLazO:s, MOC m.fl.) egna och helt interna arrangemang?
    JA, det är tillåtet att bära ordenssällskaps gradband/sällskapsordnar till uniform på dessas interna träffar i riket under förutsättning att inga andra officiella ordnar bärs. Det betyder att montage innehållande officiella ordnar (original, miniatyrer eller släpspännen/”ribbor”) inte kan bäras.
    Notera, att bära på detta sätt innebär att man accepterar avgränsningen. Om en person bär svensk försvarsmaktsuniform på en intern träff för ThO (S:tLazO, MOC m.fl), så har personen ifråga samtidigt också implicit accepterat att ThO (S:tLazO, MOC, m.fl.) inte är en äkta riddarorden utan ordenssällskap/sällskapsorden i likhet med Amaranterorden eller Odd Fellow-Orden, eftersom man bär utifrån den bestämmelse som gäller för denna typ av ordnar.
  • Bära ThO (eller S:tLazO) egna ordensuniform med ThO (och/eller S:tLazO) på helt egna och helt interna arrangemang?
    JA, det går. 
  • Bära försvarsmaktsuniform med ThO (och/eller S:tLazO) i externa arrangemang, som Amaranterordens bal, Innocenceordens bal, Balnatt i Wien, Knutsbal m.m. m.m.?
    NEJ, det går inte, det gillas inte längre och ska inte förekomma. 

    Vill man bära ThO (och S:tLazO) får man i så fall välja frack, enligt ovan, men då måste man samtidigt betänka att Amaranterordens bal – enligt instruktion – inte medger bärande av dynastiska ordnar eller motsvarande, så varken ”ICOC-ordnar” eller ThO (S:tLazO) får bäras på Amaranterordens bal, inte ens i frack, så en avstämning med balarrangören vad som är godtagbart måste göras.(Vid sidan av ThO och S:tLazO finns ett antal ordnar som aldrig haft bärandetillstånd till försvarsmaktsuniform – samma gäller förstås för dem).

  • Bära ThO (eller S:tLazO) egna ordensuniform med ThO (och/eller S:tLazO) i externa arrangemang, som Amaranterordens bal, Innocenceordens bal, Balnatt i Wien, Knutsbal m.m. m.m.?
    NEJ, det går inte.Generellt sett är ordensklädnad (ordenmantel och/eller ordensuniform) något som bärs in corpore (”i kropp”), det vill säga när man agerar i grupp/som en kropp, nästan uteslutande under eget arrangemang, främst i kyrka – inte externt, och förutsätter i så fall välgrundat beslut av chef – till exempel, att riddarorden X formellt inbjuds att närvara vid riddarorden Y:s investitur av nya riddare, då är det lämpligt att riddarorden X representant(er) närvarar i ordensklädnad på chefs beslut.

Hovkalender 2019

IMG_3646Idag har den äntligen kommit! Hovkalender 2019 är – något försenad – framställd i tryck och finns att beställa via Riksmarskalkämbetet på Kungl. Slottet.

Förseningen har gjort att förändringarna som skett i Kungl. Huset och Kungl. Familjen finns upptagna. Som vanligt har flera ämbetsinnehavare tillkommit medan andra övergått till f.d. tjänstgörande.

För Kungl. Maj:ts Orden ses – efter alla pensionsavgångar 2018 och 2019 – den nya besättningen, inklusive f.d. riksantikvarien Inger Liliequist som tillträdde ordenskapitlet 2019.

2020-01-21 11.18.58

%d bloggare gillar detta: