Vad är grupp L?

Svenska Faleristiska Föreningen hade årsmöte i förrgår, och efter en utdragen start under tre år med begränsad verksamhet och medlemsantagning till något över 30 medlemmar, kan detta år förhoppnings innebära ett trendbrott. Den som önskar bli invald kan på enklaste sätt kontakta mig via jonar242@gmail.com, tills dess att webbplats m.m. börjar fungera.

Föreningen har i alla fall ett forum, där några av medlemmarna kom att diskutera grupp L, och jag tänker att jag återger och expanderar en del tankar som jag förde in i diskussionen efterso det kanske kan vara av ett bredare intresse. Kort bakgrund: ordningen sinsemellan för svenska bärbara utmärkelser är uppdelad i 12 grupper, enligt Fredrik Löwenhielm (1987):

A – Kungl. Serafimerorden
B – Krigsdekorationer
C – Kungl. minnestecken
D – I hovprotokollet förlänade Kungliga medaljer
E – De kungl. riddarordnarna
F – Ordensmedaljer (tillhör numera E)
G – Av regeringen utdelade Kungl. medaljer
H – I hovprotokollet förlänade medaljer (av engångskaraktär)
I – Övriga officiella medaljer
J – Halvofficiell riddarorden (Johanniterorden i Sverige)
K – Halvofficiella medaljer (flertalet med Konungens bild och kungl. krona)
L – Övriga medaljer och förtjänsttecken, som inte har konungens bild och kungl. krona

Viktigt att förstå, jag är inte ute efter svart eller vitt, att på något sätt döma av frågan: utan att föra ett resonemang kring de gråskalor som uppenbarligen finns vad gäller grupp L, vilka i flera fall är nya insikter. Jag har hållit på med faleristik så länge att jag fallit i fällan att tro på min egen kunskap som grundad. Genom en närmare källgranskning har jag plötsligt insett att grupp L inte är ”halvofficiella” utmärkelser – det är en tanke som sedan länge varit rotad i mig. 

  • Löwenhielms Svenska ordnar och medaljer kallar 1987/1998 grupp K för ”halvofficiell” i listan mot slutet av boken, men grupp L får inte samma omnämnande.
  • UniR FM Utmärkelser 1996 har kap. 4, Halvofficiella svenska utmärkelsetecken, skiljt från kap 5, Svenska medaljer och andra utmärkelsetecken som inte har Konungens bild och kungl. krona
  • Areen/Lewenhaupts När och hur böra ordnar böras (1943/1953): ”Halvofficiella medaljer” dvs. sådana som med nådigt tillstånd äro försedda med den regerande konungens bild på åtsidan samt med kunglig krona å övre randen /…/ är en grupp skild från nästa: Medaljer, som för ådagalagda förtjänster utdelas av allmänna eller enskilda institutioner och korporationer och som ej äro försedda med kunglig krona samt den regerande konungens bild på åtsidan.

EDIT: Delvis en fråga om etymologi, vad orden betyder: officiell betyder i svenska faleristiska sammanhang att det finns en direkt koppling till statschefen, halvofficiell betyder att det är en från statschefen fristående sammanslutning som fått statschefens medgivande att föra kungl. porträtt och kungl. krona. Den språkliga betydelsen gör egentligen tydligt att en medalj i grupp L inte är halvofficiell, men jag har med tiden kommit att tänka halvofficiell som ett uttryck för går att bära, men kanske inte alltid (I tangentens riktning ligger att grupp L skulle kunna benämnas inofficiella medaljer, eftersom de inte är knutna till statschefen, men inofficiell har konotationer som är missvisande, det låter som omöjlig att bära). Ny insikt för mig, och eftersom jag är en flitig skribent så tänker jag att det är mitt ansvar att försöka räta upp den bild som jag möjligen bidragit till att sprida.

Grupp L är en speciell grupp, för den är inte definierad på samma sätt som andra grupper. Grupp A-K definieras uttryckligt, explicit, som t.ex. grupp D: ” I hovprotokollet förlänade Kungliga medaljer”. Det går knappast att missförstå. Grupp L fungerar inte på samma sätt: det är inte så att gruppen är slasken, att allt som inte hör hemma i A-K per automatik är grupp L. Långt därifrån.

I Areen/Lewenhaupts ”När och hur böra ordnar böras” (1943/1953) så är det inte en explicit definition som presenteras, det är en implicerande definition av bärbara utmärkelser: genom de exempel som radas upp, ska läsaren förstå vilken nivå på utmärkelser som avses, vilka medaljer det är som går att bära med det vi idag kallar grupp A-K. Exemplen 1953 är: 

  1. Kommunala förtjänstmedaljer, t.ex. S:t Eriksmedaljen.
  2. Landstorms-, skytte- eller idrottsförbunds förtjänstmedaljer
  3. Liv- eller brandstodsförsäkringsbolags förtjänstmedaljer

Det är i sig ett tydligt urval av de redan då florerande medaljerna utan kungl. porträtt eller krona. Av exemplen kan vi också – implicit – förstå vad som inte är lämpligt att bära: vad som inte är det vi idag kallar grupp L.

  • Det talas uttryckligen om förtjänstmedaljer i alla tre punkterna, trots att det vid tiden fanns andra typer av medaljer.
    Det betyder att prismedaljer från tävlingar inte ska bäras när grupp A-K bärs.
    Det finns också – inser jag plötsligt – fog för ifrågasätta om föreningars m.m. minnesmedaljer är grupp L. Förbandsslakten efter murens fall 1989 har inneburit en explosion av minnesmedaljer för personal som var anställda vid ett visst förband när det lades ner, men frågan är om de egentligen är av rätt lödighet för att bäras till uniform, eller annars.
    Det finns också en del medaljer som är lite av baccis (uttalas baksheesh: ursprung. persiska, ”liten gåva”) som nog inte kan räknas till grupp L, till exempel Svenska Exlibrisföreningens medalj i brons som av föreningen är definierad som promotorsmedalj, men det finna även andra, avsedda att utdelas ”flitigt”.
  • De kommunala förtjänstmedaljerna är av större tyngd, det krävs 20-25 år av anställning för att erhålla dem, eller att man genom att vara en kändis bidragit till intresse för kommunen. Det går att diskutera om en medalj utdelad för en kortare insats om – säg fem-tio år? – är grupp L.
  • Medaljer på förbundsnivå – här menas såväl nationella förbund som regionala (del)förbund (se nästa punkt) men inte lokala sammanslutningar som i någon mening är perifera, ex. Eskilstunas nysilverdessertgaffelsamlares förening, en sådan medalj kan bara bäras i det sammanhang som den förlänats i.
    Det gör ex. att medaljer från akademiska sammanhang, förutom lärosätes förtjänstmedalj (som är grupp I), nog inte är grupp L. Från fakultets/institutions förtjänstmedalj ner till studentikos sammanslutning bärs de endast inom lärosätet.
  • I grupp 2. finns en koppling till försvar, skytte och fysisk kondition. Se tredje stycket om Löwenhielm nedan!
  • Det fanns tidigare ett tämligen stort antal Liv- eller brandstodsförsäkringsbolag på nationell och regional nivå, som utdelade medaljer för lång och trogen tjänst till egna anställda och styrelse, samt för förtjänstfulla livräddande insatser eller insatser vid brand. I takt med att försäkringsväsendet till stor del centraliserats på nationell nivå har även de medaljer som tidigare delats ut i stort sett upphört, så det är ingen grupp som berörs idag. Men den knyter an till 1. och 2. i det att det var längre insatser eller kortare extraordinära, och nationell/regional nivå.

Löwenhielm har en intressant motsägelse: i brödtext kallar han allt efter grupp I ”inofficiella medaljer”, medan han i listningen längre bak i boken kallar grupp K för ”halvofficiella medaljer” och grupp L ”Några övriga medaljer och förtjänsttecken, som inte har Konungens bild och kungl. krona” – i likhet som Areen/Lewenhaupt. Han tar inte upp alla som finns, utan gör ett urval, huvudsakligen utifrån punkt 2 ovan.

Löwenhielm lyfter inte fram de kommunala medaljerna och – en spekulation från min sida – jag tror att det hänger samman med att ingen då gjort en riktigt kartläggning över vilka kommunala medaljer som finns, och framförallt, när de instiftades. Utan kunskap om vad som finns, vilka instiftansår, valör, band, så har han inte kunnat infoga dem i listan. (Kartläggningen saknas än idag: möjligen har medaljBlogg, som specialiserat sig på kommunala medaljer, överblick: möjligen även Förtjänstutredningen).

Löwenhielm gör ett urval. Han listar medaljer som i större utsträckning än genomsnittet är kopplade till försvar, skytte och fysisk kondition, vilket knyter an till punkt 2. ovan. Man kan tänka flera saker om det: kanske att Löwenhielm, som generalmajor, har valt att i någon mening lyfta fram försvarsanknutnamedaljer. Men en annan tankekedja kan vara att han valt att försöka bygga vidare på Areen/Lewenhaupts tanke: försvar, skytte, fysisk fostran har företräde före div. civila medaljer, eftersom de gavs för insatser som syftar/syftade till att bevara Sverige i oroliga tider. Det vill säga, viljan att lyfta fram Landstormen, skytte och idrott kan hänga samman med den skugga de två världskrigen kastat. Vilket i sin tur i nästa led blir en intressant lins att betrakta Löwenhielm genom: har hans inriktning av grupp L 1987 något att göra med det kalla kriget, vars slut kom 1989? En fråga leder till nästa.

Som det framstår, så verkar den ursprungliga intention ha varit med ”grupp L” att den skulle kunna bäras med grupp K, det vill säga i sammanhang utanför där ”grupp L”-medaljen förlänades i: Stockholms stads S:t Eriksmedalj i guld är av sådant värde som utmärkelse att den i stort sett alltid kan bäras i civila sammanhang. Utmärkelser som har lägre lödighet och inte hör hemma i grupp L kan dock bara bäras i de sammanhang de förlänats i, på årsmöten m.m.

Ytterligare en intressant sak för grupp L är utvecklingen: under 1900-talets förra hälft utdelades ofta bordsmedalj/jetong, med en tillhörande bärbar miniatyr (tidigare inlägg). Utvecklingen under senare delen av 1900-talet är att man tenderar att förläna en bärbar större medalj (som inte kan bäras i officiella sammanhang), men ingen miniatyr (som företrädesvis bärs i mindre officiella sammanhang). Om de kungl. svenska riddarordnarna återinförs, kommer det att leda till en återgång till äldre praxis? Kan hoppas det.

Kalendrar och bärande

Ribban för vad som är grupp L är lite flytande. Har den ändrats över tid? Ja, det tror jag är ganska tydligt, och för att utveckla lite.

  • I Hovkalender visas idag innehav av grupp A, (B), C, D, E, J.
  • I Sveriges statskalender visades tidigare det som vi idag kallar grupperna A, B (GMtf), C, D, E, J.

Man kan tänka att detta – grupp A-E+J – då automatiskt är ribban för både listning och bärande, men det tror jag vid närmare eftertanke under dagen är ett felslut. Befattningsnivån på statskalender och hovkalender är så hög att det blir ointressant att redovisa något utöver det officiella. Det vill säga, det är personkretsen som på ett plan påverkar varför statskalender och hovkalender visar/visade det urval som det gör. De är dessa som oftare än andra fick utmärkelser i grupp A-E+J, vilket gör övrigt mindre intressant. Om gallringen är så hård i statskalender och hovkalender, så gör det övrigt biografiskt material intressant att titta närmare på.

  • Arméns och Marinens rullor från 1913 och framåt är ungefär som statskalendern, fast från fänrik och uppåt, under 60-talet från sergeant och uppåt. Här börjas utmärkelser i grupp K och L noteras, från tämligen få i ex. Svenska Arméns rulla (1930) till tämligen många i ex. Svenska Försvarsväsendets rulla. Armén m m (1966).
  • I biografiska verk som ”Vem är vem?, ”Vem är det?” m.m. så börjar också redovisas uppgifter om en del utmärkelser utöver grupp A-I under första häften av 1900-talet.
  • Sveriges Ridderskaps och Adels Kalender var under första delen av 1900-talet restriktiva, men ex. 1923 redovisas Hushållningssällskapens medaljer (grupp K), frivilliga sjukvårdsväsendets förtjänstmedalj (grupp K), brandmedalj (grupp L), Skytteförbunds förtjänstmedalj (grupp L). EDIT: det som Areen/Lewenhaupt skriver om senare kan möjligen alltså utgå från en befäst praxis från Riddarhuset, eller men kräver ytterligare källgranskning.
    I senare tider kalenderredaktörer har valt att skära tårtan på ett lite annat sätt, och det kan man möjligen tolka som ett resultat av att adeln idag inte får rikets främsta ämbeten. Det finns adliga i slott och koja, och de får utmärkelser från kungl. jubileumsminnestecken till simborgarmärken. Därför är det inte förvånande att både grupp K och grupp L finns med som redovisade utmärkelser. Vad jag vet redovisas endast dock endast guldmedaljer för både grupp K och L. Fördel, eftersom det höjer golvnivån, men nackdel eftersom vissa kommunala medaljer endast finns i valören silver.
  • När jag ser tillbaka på min tid som persevant för Svenska Heraldisk Föreningen i första hälften av 00-talet så bestämdes det att vi skulle redovisa utmärkelser i matrikeln under ett år: då valde vi att gå på SRAK:s linje, vi redovisade endast guldmedaljer för grupp K och L. 

Klart är i alla fall att det har funnits ett ökande intresse, eller ett ökande behov, av att redovisa grupp K och grupp L. Under resans gång har fler och fler utmärkelser från grupp L kommit att snirkla sig in i olika biografiska verk, och det har sannolikt också gått hand i hand med ett ökat bärande av dessa utmärkelser. Gränserna har rört sig, inkluderande fler bl.a. i takt med att fler organisationer m.m. instiftat egna medaljer.

Kanske är det nu, inför den inledda revisionen av det offentliga belöningssystemet, också fördelaktigt att fundera och diskutera var den lägre gränsen för att räknas till grupp L ska ligga, utifrån en närmare granskning av vad som finns skrivet, och reflektioner kring vad intentionerna med det skrivna var.

Medalj om halsen – inflationrisk

I dagarna har jag sett att ett förbund instiftat en medalj. Väldigt roligt att den faleristiska floran ökar och den är väl designad, men består inte av två valörer, guld och silver avsedda att bäras på bröstet, utan i guld och guld, en avsedd att bäras om halsen och en avsedd att bäras på bröstet.

Det tycks finnas ett ökande intresse att instifta medaljer i band avsedda att bäras i band om halsen: ett förslag är att Riksdagens medalj ska utökas med 12:e storleken avsedd att bäras om halsen (s. 246 ff), Rikshemvärnsrådets Ekenbergmedalj är ett annat exempel. Sveriges Kyrkosångsförbundets stora medalj instiftad någon gång efter 1946 är ett annat.

En utmärkelse om halsen ser mer pregnant ut, och det kan vara ett skäl för utvecklingen. Men vad betyder en utmärkelse om halsen, vad signalerar det?

Om vi ser till de kungl. svenska riddarordnarna, så gav tidigare Kommendör av 1 klass rang som överste, och Kommendör (av 2:a klass) gav rang som överstelöjtnant. Eller förklarat på ett annat sätt, den underliggande förtjänst som låg bakom ordensförläningen skulle i princip vara av det ansvar och visade förtjänster som motsvarade att leda ett regemente (överste), eller en bataljon (överstelöjtnant) – eller mer. Det är betydande förtjänster vi talar om.

Kungl. Patriotiska sällskapet delar idag ut medalj för 25 års väl vitsordat förtroendeuppdrag avsedd att bäras om halsen, efter inlämnat förslag från bl.a. ideella organisationer, som i så fall betalar lösenavgiften. Kungl. Patriotiska sällskapets medalj för 25 års väl vitsordad anställning avsedd att bäras om halsen kan delas ut på förslag från arbetsgivare, men det görs oftast inte, vilket handlar om att kostnaden för medaljen överstiger gränsen för förmånsbeskattning (lösenavgiften för 20-årsmedaljen avsedd att bäras i band på bröstet ligger just under gränsen). I sammanhanget är det intressant att notera att GMnor för 30 års statlig tjänst (25 år vid pension) är en utmärkelse som bärs i band på bröstet.

Under de senaste decennierna har Kungl. Patriotiska sällskapet breddat sin medaljutdelning med flera olika inskriptioner, varav flertalet är avsedda att bäras om halsen. Delvis har dessa säkert uppkommit som ersättning för de kungl. riddarordnarna. Nivån är bibehållen, kraven för dessa medaljer är högt ställda.

Kungl. Sällskapet Pro Patria har tidigare delat ut medaljer på förslag från ideella organisationer eller arbetsgivare, men detta har man upphört med. Endast ett fåtal medaljer avsedda att bäras om halsen delas ut, primärt för framstående insatser i samhället för unga.

De kungl. medaljerna är ett intressant kapitel, eftersom signalvärdet har gått nedåt. Kon:sGM12mkedja går i princip till samma nivå av förtjänster som tidigare fick Riddare (Ledamot) av Serafimerorden. De två medaljerna om halsen (Kon:sGM12mserafb och Kon:sGM12) går mer eller mindre till dem som tidigare fick Kommendör med storkors av svensk orden, grovt räknat av en insats och ansvar motsvarande spannet generallöjtnant-brigadgeneral. De två medaljerna på bröstet (Kon:sGM8mserafb och Kon:sGM8) går mer eller mindre till dem som tidigare fick Kommendör av 1 klass/ Kommendör av svensk orden, grovt räknat av en insats och ansvar motsvarande överste/överstelöjtnant. Förtjänsten är här större än signalvärdet. På liknande sätt är det med den av regeringen utdelade kungl. medaljen Illis Quorum.

Akademier och lärda samfund delar ut medaljer, varav flera är avsedda att bäras i band om halsen. Nivån är hög satt och högt hållen.

Om fler ideella organisationer, stiftelser, företag, kommuner m.m., påtar sig rollen att dela ut medaljer avsedda att bäras i band om halsen, så finns en påtaglig risk för inflation i signalvärde. Det vill säga, det finns en risk att de förtjänster man ådagalägger för att få en sådan medalj om halsen inte kan att nå det ansvar och de förtjänster som en överste eller överstelöjtnant kan ådagalägga. Om signalvärdet är större förtjänsten, uppstår en inflation i vad en utmärkelse om halsen ”är värd”, vilken förtjänst den motsvarar.

Medalj avsedd att bäras på bröstet i silver och guld är att föredra för ideella organisationer, stiftelser, företag, kommuner m.m., att utdela för 10-15 års förtjänster – eller mer. Ett alternativ för 25 år långa och excellenta insatser är att ansöka hos Kungl. Patriotiska sällskapet om utdelning av medaljer. Så har Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) gjort: en guldmedalj inom föreningen, för längre insatser ansöker SHF hos Kungl. Patriotiska sällskapet om medaljer i guld för 15-25 års förtroendeuppdrag och insatser.

Eftersom medaljers ”finhet” hänger samman med anciennitet (ju äldre, desto finare), även huruvida de har sanktion från statschefen i form av kungl. krona o kungl. porträtt, så kommer Kungl. Patriotiska sällskapets stora medalj (1802) med kungl. krona o kungl. porträtt alltid att vara finare än om en organisation eller arbetsgivare instiftar en helt ny medalj avsedd att bäras om halsen. Slutsatsen blir att man som organisation eller företag bör överväga om det ”är värt” att instifta medalj avsedd att bäras om halsen. Kanske är medalj avsedd att bäras på bröstet i silver och guld en lämpligare lösning.

‘Swedish’ Mount?

There is a way of mounting decorations in Sweden that has been called Court Mount (Hovmontering/Hovmontage). It is however interesting to note that the mount style was – and is – not excessively used in the Swedish Royal Court to an extent that merits the name. The mount style seems to have been predominantly used in the early-mid 20th century. (sources include my esteemed colleague Christian Thorén).

The mounts labelled Prussian Court/Parade Mount – which I first thought was ”one and the same” – is in fact a group of several variations , and the same goes for the Swedish variant. Some feels that the Swedish variant of mount is a flavor of the Prussian mount and prefer the Prussian Mount term. This is not a black/white matter, but a discussion of grays. In my humble opinion, the separation is detectable, the difference appear to be too large to keep within the same label, so perhaps it deserves its own term.

Regarding the slightly misleading name for the Swedish special mount, Prussian Court Mount is used synonymous to Prussian Parade Mount, and sometimes shortened to just – Prussian Mount.
Hence, it might be possible to suggest the name ‘Swedish Mount’ (”Svensk montering”) to describe the Swedish take on the German bogenband. This possible alternate label has previously been touched upon briefly by Swedish blogger Phaleristica.

In the following, I describe the Prussian and ‘Swedish’ Mount styles, to show similarities and differences.

Prussian Mount

  • The riband for the German/Prussian decorations was generally of lesser width: around 30 mm or even less (according to http://www.vonwrede.se/). This means that where the Prussian Mount has an unfolded riband – but there are examples of groups that have triple-folded ribands.
  • The Prussian Mount ribands for each decoration are mounted overlapping at the top, generally with the (wearer’s) right riband overlapping the left. The overlapping causes the sides of the mount to taper towards the top of the mount. However, if the riband is triple-folded, the sides of the mount tend to be parallel.
  • The Prussian Mount is often described as a rounded U at the bottom, but it may be folded into a V shape (above right), to more easily allow tapering towards the top of the mount. If the riband is triple-folded, the riband may be rounded at the botton, or it may to consist of two separate ribands ending squarely (below).
  • And there are combinations of these styles: for instance, triple-folded riband which taper and overlap at the top of each decoration.

Swedish Mount

  • The Swedish riband is generally 35 mm for breast decorations. This means that the Swedish Mount has to have a triple-folded riband to narrow the width down to similar appearance of the bogenband.
  • The ‘Swedish Mount’ does not usually overlap at the top, hence the sides of the mount are parallel. There are examples of mounts where the top overlap slightly and the sides are not altogether parallel, particularly when many decorations are mounted together. Notable examples include the mounted decorations of H. M. Gustaf VI Adolf, King of Sweden 1950-1973, his father Gustaf V and grand father Oscar II (Royal Armory of Sweden).
  • The bottom of the ‘Swedish Mount’ is perfectly rounded.
  • There appears to be two sub-variants of the ‘Swedish Mount’: the more common is to have the riband going down slightly below half of the decoration (above illustration), while the less common is to have the riband go all the way down to the bottom of the decoration (below illustration).

Further reading on different mounts at Orders & Medals Society of America.

EDIT: since the publication , I have been made aware that the ‘Swedish Mount’ might not be Swedish: something similar exists in the Netherlands. For this reason, I have hyphenated the ‘Swedish Mount’.

Varför emottaga en orden?

Det finns av olika skäl inte så mycket kvar från min framlidne fars barndom, men idag hittade jag bland hans gamla Flygrevyn och Teknikens värld från 50-talet en tidning som heter Kaspers Jul 1948. Verkligen rörande att hitta något som pappa köpt eller fått som tioåring! Det är en lättsam skämttidning i ord och teckning, men en sida avviker till synes:

Insändaren måste läsas i sin helhet, för den inleder som mycket kritisk till att sunt tänkande människor låter sig behängas med ordnar, illustrerat med vidstående bilder.

Men därefter kommer den med en vändning och ett intressant förslag…

😂

Självutnämnda/oäkta riddarordnar 2021

Ibland trålar jag av Internet efter vad som finns rörande självutnämnda riddarordnar och Sverige. Finns det några ny? Hur går det för de redan existerande?

Finns det mer? Jadå. Men eftersom det finns en risk att uppmärksamhet, även kritisk, drar till sig intresse är det kanske bäst att avrunda för denna gång…

Ivanhoes pension

Snart är det dags att se Ivanhoe med mina yngsta barn, för att föra traditionerna vidare, och jag noterar att Sam Neill som vanligt på Twitter hoppas att hans tempelherre Brian ska vinna i år.

En av mina tidigare kollegor på Lärarförbundet arbetar numera som pensions- och försäkringsexpert på Fremia, och på Fremias blogg har han dagen till ära fått fria händer att reflektera över Ivanhoes (och andras) pensionssituation. Håll till godo! 🙂

KPåvlS:tGO Davor Zovko

Ser (något sent, tack Mats för tipset!) att min vän StkPåvlHGO RNeapS:tGO Davor i maj 2020 diskret lagt upp nyheten att han fått en mycket förnämlig påvlig utmärkelse: Davor är numera Kommendör av Påvliga Sankt Gregorius den stores orden (KPåvlS:tGO), vilket ger möjlighet att bära ordens uniform med grön rock och byxor samt svart bicorne vid vissa solenna tillfällen.

Varma gratulationer! Det finns ett antal svenska riddare av de riddarordnar som ligger under påven (Pius IX:s orden, Sankt Gregorius den stores orden och Sankt Sylvesterorden): kanske dags för en svensk sammanslutning, på samma sätt som i ex. Storbritannien?

Uppdatering

Jag har haft ett långvarigt dåligt samvete, i form av en mailkorg. I denna mailkorg har det över de sista tio åren(!) samlats ett antal propåer och förslag om att ändra eller lägga till information på olika delar av http://arnell.cc/ , främst vad gäller ordenssällskap i Sverige.

Den här helgen har varit en ”obarnhelg” d.v.s. en helg i en vecka när barn och bonustonåringar är hos sina andra föräldrar och av olika skäl har jag inte så mycket att göra, så jag har äntligen tagit tag i min mailkorg och uppdaterat kring bl.a. Convivierorden, en aningen studentikos sammanslutning, och lagt till Förbundet FB i Helsingborg, ett lokalt ordenssällskap. Mer kommer! Just nu har jag nått fram till 2016 i mailkorgen.

Jag får ibland frågan om det inte är dags för arnell.cc att gå in i 2000-talet och välja något annat än direkt html-knackning som bättre medger läsbarhet via telefon. Svaret på det är som hittills nej. Jag skulle vilja, men tiden medger det inte. Just nu är det viktigast att lägga all spilltid som uppstår framöver på innehållet, inte på formen.

%d bloggare gillar detta: