Kristi törnekrona räddad av medlem av PåvlHGO

Enligt ett brev publicerat på https://www.oessh.dk/nyheder (tack Maikel!) från franska ståthållarskapet av Påvliga Heliga gravens orden var det brandmännens kaplan, fader Jean-Marc Fournier, vilken förutom att vara afghanistanveteran även är medlem av franska ståthållarskapet av Påvliga Heliga gravens orden, som räddade Kristi törnekrona under lågornas rov vid branden i Notre Dame.

Vad leder till vad? Är det en modig människa som ses värdig att knytas till en riddarorden, eller fostrar riddarorden osjälviskt mod? Svaret kanske ligger någonstans där emellan. Mycket glädjande i alla fall att reliken räddats…

Annonser

Föreläsning, tidning och ett brev

2019-04-12 10.45.54Som bekant pågår ett större skifte på Kungl. Maj:ts Orden 2018-2019 där sju av nio befattningar får nya innehavare (ordensintendenten Tom C. Bergroth blir ålderspresident och vapenmålaren Leif Ericsson därefter).

Ordenskanslisten Anna Lilliehöök ser igenom sina hyllor och lådor inför sin förestående pension och när jag var uppe gav hon mig ett brev – författat av mig själv: odaterat, men skrivet ca 2001-2002! Bifogat låg även svarsutkastet, som hennes far, vice ordenskansler Fredrik Löwenhiem ska ha skickat till mig. Så roligt att läsa något  som man själv skrev för så länge sedan! Har inte hittat svaret i original, det finns sannolikt i någon ouppackad flyttlåda efter flytten till Älvsjö förra året.

56681286_10157402327692174_8273881099877220352_n
Foto: Anders Persson 2019

I tisdags var jag inbjuden att på en sammankomst inom Kungl. brödraskapets av kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden på Militärsällskapet för att föreläsa om riddarordnar, dess historik, lite om kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingens ordens legendariska historia, lite om hur det ser ut idag.

Det är ett brett område att spänna över, men det var roligt att kunna föreläsa, samtala och svara på olika frågor som riddarna, damerna, storkaplanen, kandidaterna och vännerna till orden hade.

Wienderbalen har hållits och i Svensk Damtidning har det funnits ett uppslag med bilder från balen. Det är sorgligt hur mycket oäkta ordnar som bärs där, i första hand kopplade till ”kungahuset av Aragonien, Sicilien och Mallorca”, och hur mycket som bärs på fel sätt. Det är intressant att ledande företrädare för en balorienterad sällskapsorden bär sina ordenstecken utanför själva sällskapsorden – så är det inte tänkt, sällskapsordnar och ordenssällskap bär endast sina ordenstecken internt.

Stilla nöd – stilla samvete. Om JohO på Riddarhuset

Den 19 mars hölls en föreläsning på Riddarhuset kallad Stilla nöd – stilla samvete. Om gåvor och gengåvor i ridderlig anda. Det var vårens första föreläsning inom ramen för Kultur på Riddarhuset.

Henric Ankarcrona, civ.ek. och kommendator för Johanniterorden i Sverige, inledde med en kortare historisk översikt kring årtalen 1099, 1527 och 1920 över Johanniterorden i Sverige, vilket är den enda äkta Johanniterorden som finns i Sverige. Henric redogjorde för att ordens motto är Pro Fide, Pro Utilitate Hominum (För tron, för människlighetens bästa), och presenterade de två följande talarna, som skulle utgår från varsin del av valspråket.

Ett intressant grepp: Johan Dalman, biskop i Strängnäs, överhovpredikant, ordenskaplan för Johanniterorden i Sverige talade om tron och kopplade den till ordens verksamhet. Richard Kuylenstierna, läkare, docent, ordensintendent för Johanniterorden i Sverige talade därefter om hjälpverksamhet. Därefter talade en person från Johanniterhjälpen, som jag dessvärre inte uppfattade namnet på, som talade om sina erfarenheter av att bistå med hjärtstartare.

Efter föreläsningen var det mingel och servering till självkostnadspris, men var tyvärr tvungen att gå vidare till ett annat möte. Sammantaget en intressant stund, trevligt att få en inblick i Johanniterordens i Sverige verksamhet.

Ny stormästare för Svenska Frimurare Orden

Det finns en regel inom Svenska Frimurare Orden (SFMO) att ämbetsmän avgår vid 75 års ålder. Nu har sittande stormästare Anders Strömberg aviserat sin avgång, och i hans ställe har en ny stormästare valts i bankdirektören, RCXIII:sO Christer Persson.

Mer information om den nye stormästaren finns bl.a. i tidningen Frimuraren nr 2, 2011 (läsbar via ISSUU), då nyutnämnd Riddare och Kommendör med Röda korset, ”grad XI” d.v.s. högsta graden inom SFMO.

Riddarorden (s.) eller riddarorden (pl.)?

Ordet ”orden” ses idag som ett ord i singularis, men det har även en äldre betydelse som pluralis. Ett exempel på denna kvarvarande betydelse är ”Kungl. Maj:ts Orden”, som är samlingsnamnet för de fyra svenska riddarordnarna. Men jag använder det här för att illustrera lite grann av problematiken kring att vara med i multipla riddarordnar.

För jag oroas av utvecklingen. I Sverige (och för all del, i andra delar av världen) verkar det som att fler och fler blir riddare i multipla riddarordnar. Det är en utveckling som inte är av godo, och internationellt kallas fenomenet för att vara ”samlare”, vilket har negativa konotationer i ridderliga kretsar.

För Suveräna Malteserorden (SMaltO) och Påvliga Heliga gravens orden (PåvlHGO) gäller, att man inte bör vara medlem i båda, eller åtminstone inte ha förtroendeuppdrag i båda. I boken The Knights of Malta (R. Peyrefitte 1959) beskrivs hur det under 1950-talet pågick ett försök från stormästaren för PåvlHGO att även överta SMaltO. Boken bör tas cum grana salis, men det finns en sedan dess upprätthållen praxis att hålla rågångarna mellan dessa två riddarordnar.

Detta är ett förhållningssätt som möjligen kan vara infört genom yttre händelser, men än viktigare är det inre. Att vara riddare är att vara kallad till att verka för trons försvar och människors hjälp – inte i första hand till att drapera sig i band och stjärnor. För den som kallats till riddare i en specifik riddarorden, så måste man inspireras av detta ordens helgon, dess furstehus, dess land och verka för att göra gott i denna sfär. Så var det ursprungligen under riddarordnars första tid – så borde det vara även idag. Jag oroas av att en riddarorden leder till nästa, därefter en till, därefter ytterligare – inte att man håller fast vid en riddarorden och siktar på att göra gott där.

Å ena sidan är det visserligen så, att en riddare av en riddarorden har bedömts lämplig av stormästaren – denna lämplighet kan sannolikt andra riddarordnars stormästare också skriva under på. Men i hur många delar går det att klyva kallet till riddare innan allt blir till smulor? Kan man ha kopplingar till ett större antal olika helgon, olika furstehus, olika länder? Jag tycker att frågan är högst relevant att ställa.

Någon gång har jag mött tanken att Ungerska Vitézorden, som inte har något halskors, är en ”ingångsriddarorden” som kan följas av andra riddarordnar som har halskors. Det tycker jag är lite fel resonerat. Den mycket viktigare aspekten är snarare just anknytningarna och förtjänsterna i förhållande till orden, land, furstehus, helgon.

Det är också olika lätt att erhålla högre ordensklasser i olika riddarordnar – t.o.m. att erhålla storkors direkt – vilket ibland kanske påverkar vilka riddarordnar man närmar sig. Det bör man också reflektera kring: ett storkors är i någon mening något som motsvarar generalmajor/generaldirektörs nivå eller högre. Är mina insatser av den kalibern? Eller ser det konstigt ut i andras ögon om jag bär ett storkors? Bär multipla storkors?

Ett dynastiskt storkors kan utan svårighet bäras av en person som också fått en officiell orden av storkors-klass, kanske också av storofficersklass, möjligen även kommendörsklass. Men trenden är att staternas storkors blir allt mer sällsynta, samtidigt som de dynastiska ordnarnas storkorsinnehavare blir fler. Vad sänder detta för signaler – i det enskilda fallet och på metanivå? Det kan vara intressant att notera att delegaten för Skandinaviska delegationen av de kungl. Italienska ordnarna inte har storkors, och att domaren för Kungl. brödraskapet av kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen ordens erhöll storkors först i höstas, efter en storartad insats för att konsolidera denna orden i Sverige.

Utgå från ett land, ett furstehus, ett helgon, en riddarorden och låt det bli ditt fokus. På sin höjd ytterligare en riddarorden, men multipla medlemskap därutöver är inte bättre. Den som får frågan om att antas i ännu en riddarorden bör besinna sig något, reflektera över konsekvenserna – och inte låta sig svepas med av äran att ha fått frågan. Och jag hoppas också att fler av riddarordnarna sinsemellan börjar se multipla riddarordensmedlemskap som kanske mer försvårande och följer de exempel SMaltO och PåvlHGO satt upp.


Det går inte att skriva om frågan utan att fundera kring sig själv: det kan tänkas att någon sett mitt eget innehav och sett det som en förebild, en norm. Men icke så: i någon mening är jag undantaget som bekräftar regeln. Jag har mottagit flera dynastiska ordnar, men det finns ett relativt unikt och över tjugoårigt engagemang för de dynastiska riddarordnarnas idé och de äkta furstehusen bakom, vilket har resulterat i en del tacksamhetsuttryck. Det är dock inte den vanliga ordningen utan det extraordinära. Av det och andra skäl bär jag i princip mina svenska utmärkelser samt officiella utländska utmärkelser (PåvlHGO:sFK2kl + NedNijBKmkr).

Medaljmäster på comeback

Den som bott i Stockholmsområdet (eller, för den del, resten av landet också) och velat få sina medaljer monterade, så har Medaljmäster varit ett välkommet tillskott med både webb-beställningsmöjlighet och en ateljé ett stenkast från Karlaplans tunnelbanestation.

Facebook meddelade idag Medaljmäster att firman är tillbaka, efter att ha varit stängt av hälsoskäl sedan sommaren 2018. Nu med en kollega som kommer att ansvara för administrationen, det mesta av kommunikationen och de flesta kundkontakterna. Ateljén vid Karlaplan är stängd, vilket kanske är förståeligt eftersom egen lokal betyder fasta kostnader som måste motsvaras av intäkter: nystarten bygger på webbsida och postorder. En höjning av prisernas aviseras: för den som vill ha ett förstklassigt arbete är det nog ändå väl värt investeringen.

LSerafO H K H Sara, prinsessa av Etiopien har gått bort

En vän (tack Rikard!) har gjort mig uppmärksam på att Ledamoten av Serafimerorden, H K H prinsessan Sara av Etiopien, 1:a hertiginna av Harar, begravdes igår. Hon ska ha gått bort 15 februari 2019 (eller 17 februari, motstridiga uppgifter) i en ålder av 90 år.

Prinsessan Sara utnämndes till LSerafO på Stockholms slott 15 november 1954, i samband med etiopiskt statsbesök då även kronprins Asfa Wossen och prins Mekonnen, 1:e hertig av Harar, blev RSerafO.

De svenska riddarordnarna kunde efter 1952 förlänas även till kvinnor. Efter fem svenska prinsessor 1952 och drottning Elisabeth II av Storbritannien 1953 var prinsessan Sara den sjunde LSerafO.

Därmed finns bara en etiopisk LSerafO kvar i livet: den år 1959 utnämnda LSerafO H K H Prinsessan Mahtsente (Mahisente), som utnämndes i samband med prins Bertils officiella besök i Etiopien. Då utnämndes kejsarinnan Menen av Etiopien till LSerafO, så även kronprinsessan Medferiash-Worq samt Mahisentes man prins Sahle-Selassie, kejsar Haile Selassies tredje son, till RSerafO. Mahisente är den elfte utnämnda LSerafO.

I Per Nordenvalls bok ”Serafimerorden 1748-1998” finns ännu inget målat vapen, men nuvarande vapenmålaren Leif Ericsson har målat ikapp dem som saknat vapen, så i teorin hade en serafimerringing kunnat genomföras om vapenmålaren hunnit måla dit dödsdatum på serarfimervapnet, och en hedersvakt hade kunnat ställas upp m.m. inför begravningen. Men nu kom beskedet för sent: serafimerringning kan bara utföras kl. 12-13 på begravningsdagen. Därmed kommer hennes serafimervapen att under mer diskreta former överföras till Riddarholmskyrkan – vilket inte är ovanligt, framförallt forna presidenter kan avlida stilla utan att KMO notifieras om deras bortgång.

– on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Nyfiken på

Journalistik, Transsylvanien och mycket mer!

Pilandsbloggen

Skamlös rip-off sedan 2008 f.Kr

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

medaljBlogg

Faleristik för folket!

Gröna stubben

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Keysers Wapenbook

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Wearing Your Medals Wrong

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Under Wermlandsörnen

Tankar om det värmländska symbollandskapet

%d bloggare gillar detta: