Rhombus – ett företag för ordnar

I veckan som gick mötte jag upp Otto von Schwerin, tidigare riddarhussekreterare, på hans kontor i närheten av Karlaplan. Otto driver företaget Rhombus AB – namnet är en anspelning på den röda romben i det friherrliga släktvapnets hjärtsköld – som verkar inom det faleristiska fältet. 

De två huvudsakliga benen i verksamheten handlar om tyg och metall, och på bilden syns ett litet axplock av vad företaget kan erbjuda: ordensband, slipsar, glacéhandskar, maskinbroderade fanor, skopåsar, ordenstecken, manschettknappar och pins. Men det finns även en god kontakt inom kinesiskt porslin, som gör att Rhombus kan erbjuda fint porslin med tryck, ex. vapenporslin. Likaså kan företaget erbjuda graverat glas. Bland kunderna märks ett antal av de större ordenssällskapen (Svenska Frimurare Orden, Coldinu Orden, Odd Fellow-Orden) samt olika sällskap och föreningar (Sjöofficerssällskapet i Stockholm).

En av Rhombus stora fördelar är att företaget kan leverera hög kvalitet i korta serier. Det behövs inte stora volymer innan tillverkningen kan dra igång, utan det går att göra till exempel fyra exemplar av en helt unik manschettknapp för ett par tusenlappar.

Tydligen har Rhombus webbplats lite hicka just nu, och finns för stunden inte tillgänglig. Däremot finns Rhombus Facebooksida som ger ytterligare inblick i utbudet. Den som är intresserad av att låta tillverka något kan nå Rhombus via 070-726 80 38 eller  ovs /a/ rhombus.se

Ny bok om Kungl. Patriotiska Sällskapets medaljer

För ett par år sedan hörde jag talas som att Kungl. Patriotiska Sällskapet hade dragit igång ett bokprojekt kring sin medaljutgivning från 1700-talet till idag, tillsammans med sällskapets hedersbelöningar.

I tisdags presenterades boken, som är skriven av litteraturvetaren Bengt Gustaf Jonshult – vilket jag tror är mycket bra, perspektiven blir faleristiskt sett mycket bredare då – och boken är formgiven av hans fru, Lisa Lanning. Det är en mycket gedigen bok med ett rikt bildmaterial.

Presentationen ägde rum i samverkan med Kungl. Maj:ts Orden på Slottsbacken 2. Efter inledningstal av ordenskanslern, professor Svante Lindqvist och ordförande för Kungl. Patriotiska Sällskapet, kabinettskammarherren och fv riksarkivarien Erik Norberg, så presenterade Bengt Gustaf Jonshult boken och arbetet bakom densamma. Bokpresentationen avrundades med att de närvarande förevisades ordenssalarna på Kungl. Slottet genom ordensintendentens vid Kungl. Maj:ts Orden m.m. Tom C. Bergroth försorg.

Bland de besökande sågs bl.a. ordförande för syskonorganisationen Kungl. Sällskapet Pro Patria Marianne af Malmborg och jag hade också förmånen att få stöta ihop IRL med Kim Johansson alias medaljBlogg, som jag nog inte haft nöjet att träffa i person tidigare. Mycket trevligt!

Den som är intresserad av boken kan vända sig till Kungl. Patriotiska sällskapets kansli. Den kostar 275 kr.

Edit: länk till DN Stockholms/Epsteins STHLM artikel om bokreleasen!

Vad krävs för att bli ordensriddare?

Ibland får jag ovanstående fråga, och jag tänker att det kan vara läge att skriva lite kort om vad som krävs för att bli riddare (el. kvinnlig motsvarighet: ledamot/dam) av en riddarorden. Frågan kan egentligen besvaras med de åtta riddardygderna:

  • Malteserkreuz.svgtrofasthet,
  • fromhet,
  • frikostighet,
  • tapperhet,
  • heder & ära,
  • dödsförakt,
  • hjälpsamhet,
  • vördnad för kyrkan.

Flera riddarordnar har åttauddiga ordenskors, vilket knyter an till såväl riddardygderna som saligprisningarna. Men det kan kanske finnas anledning att sätta några mer konkreta reflektioner på pränt?

Pro Fide. Riddarordnarna som fenomen instiftades historiskt för att säkerställa kristnas pilgrimsfärder till olika platser i Det Heliga landet, och bestod – något förenklat – av munkar med militära uppgifter. Detta leder till att den kristna tron per definition är central för riddarordnar. För att bli riddare krävs en kristen tro som innebär att man deltar i gudstjänst/firar mässa och är nitisk i bön. De flesta riddarordnar har en andlig aspekt – utan att själv ha andligheten själv, är det svårt för ömsesidigheten som krävs och som leder till växande. Vidare, vissa riddarordnar förutsätter till exempel att man är specifikt katolik, eller evangeliskt kristen (protestant), eller har mindre specifika krav. Det finns även riddarordnar knutna till muslimska f.d. regerande furstehus med eller utan krav på muslimsk tro.

Pro utilitate hominum. En ambition att vara sin nästa till hjälp i sitt vardagliga liv. Det är inte något som görs för att själv känna sig bra och god – det är mer av ett kall, ett sätt att vara: att ge utan att vara säker på att få. Ditt liv är Guds gåva till dig: vad du gör av ditt liv är din gåva till Gud.

Ett engagemang. Att vara riddare av en riddarorden är ett kall, som måste vara något mer än ”att åka med” i en vanlig ideell förening. Det är viktigt att man är beredd på att ta sig an förtroendeuppdrag och i övrigt finns tillhands. Det betyder också att man efter bästa förmåga tar sig till ordensdagar lokalt och internationellt. Man bör hålla kallelsen till riddare inom en riddarorden och inte splittra sitt engagemang i fler.

Vett och etikett. En riddare kan föra sig i olika sammanhang, en grundkurs.

En ordnad ekonomi. Det finns en gammal tradition av att en investitur i en riddarorden motsvarar en pilgrimsresa till Jerusalem och Det heliga landet, och för flertalet dynastiska riddarordnar krävs att man reser till ordens sätesort för att mottaga investitur. Men det stannar inte vid denna engångsinsats: ofta finns en årsavgift och för att fullt ut kunna verka i ridderskapet fordras också att man också är aktiv under året inom Sverige, och i möjligaste mån i den aktuella riddarordens sätesort åtminstone var femte år. Aktivitet och resor fordrar ekonomi.

En välsorterad garderob. En riddare (dam) behöver en frack (frackklänning) med alla tillbehör för högtidligheter i Sverige, en smoking (cocktailklänning) och/eller en jaquette med alla tillbehör för högtidligheter i utomlands, en mörk kostym (dräkt) med alla tillbehör för halvformella sammanhang samt en mörkblå blazer med grå byxor (kjol) för mer informella sammanhang, någon vit skjorta och någon ljusblå skjorta med dubbelmanschett, samt en lugn slips med diagonala ränder. Det finns ett flertal böcker kring hur gentlemän klär sig, bl.a. har SvD:s stilombudsman och Stiljournalspoddaren Fredrik af Klercker skrivit Stiljournalen: allt om klassisk herrstil som jag gett till min son i födelsedagspresent.

Med det hoppas jag att den som är intresserad av att bli ordensriddare (ledamot/dam) påbörjar en inventering av sitt liv och leverne, för att därefter försiktigt närma sig någon riddarorden för att se om ömsesidigt tycke uppstår.

Tempelherreorden – för 900 år sedan och idag

beauseant_bannerMöjligen mot slutet av år 1119 – enligt vissa juldagen den 25 december – approcherade den franska riddaren Hugues de Payens kung Baldwin II av Jerusalem samt Warmund, patriark av Jerusalem, och föreslog att man skapade en monastisk orden med syftet att skydda pilgrimer. Bakgrunden var att kristenheten hade erövrat Jerusalem 1099 genom första korståget, men det var inte säkert för kristna att resa i Det heliga landet. Det fanns ett behov av någon form av väpnat skydd i organiserad form för pilgrimerna; enligt vissa källor hade dock verksamheten startat runt 1112-13, andra anger 1118 som startår.

Kung Baldwin II och patriark Warmund gick med på förfrågan – när det skedde är inte helt klarlagt, möjligen i samband med rådet i Nablus den 16 januari 1120. I det överlevande dokumentet innehåller kanon 20 ett beslut att munkar får ta till vapen i självförsvar men inte i andra fall. Detta har tolkats som en första uppluckring av strikta monastiska regler för att bättre passa situationen i kungariket Jerusalem och ett steg i att etablera orden.

Kungen flytta ut från sitt högkvarter i den erövrade Al-Aqsa-moskén för att stället slå sig ner på andra sidan staden och gav då tempelherrarna en del av det lediga kungliga palatset på tempelberget. Tempelberget hade en viss mystik eftersom det låg över vad som tros vara ruinerna av Salomos tempel. Korsfararna hänvisade därför till Al-Aqsa-moskén som Salomos tempel, och från denna plats tog den nya orden namnet Pauperes commilitones Christi Templique Salomonici.

(En liten utvikning: en rak översättning till svenska från latin skulle nog kunna vara Kristi och Salomos tempels fattiga medsoldater eller vapenbröder. Men oftast översätts orden till svenskans Kristi och Salomos tempels fattiga riddare, vilket inte helt återspeglar det faktum att huvuddelen medlemmar var sergeanter som bar svart habit och svart eller brun mantel med ordens röda kors, medan en minoritet riddare bar vit habit och vit mantel med rött kors. Motsvarande på engelska, med Knights Templar i stället för Fellow-soldiers Templar eller Brothers-in-Arms Templar.)

Det verkar alltså i år vara niohundra år sedan orden fick kunglig och lokal kyrklig bekräftelse. Nästa steg kom nio år senare, år 1129, då orden i samband med rådet i Troyes fick en ordensregel författad Bernhard av Clairvaux och fastställd av påven Honorius II.

Ordens fortsatta verksamhet är en fascinerande berättelse, som får sitt historiska slut under 1312, då orden upplöses av påven och dess tillgångar övergick till främst dåvarande Johanniterorden, samt 1314 då den siste stormästaren, Jaques de Molay från Burgund, brändes på bål. Det finns mycket intressant att läsa och lära om den historiska Tempelherreorden.


Så mycket intressant, faktiskt, att det har visat sig svårt att låta ordens färgstarka historia förbli avslutad. Ett halvt årtusende senare, i början av 1800-talet, påstod den franske frimuraren Bernard-Raymond Fabré-Palaprat att han funnit en lista över hur Tempelherreorden överlevt i lönndom i femhundra år (Larmenius charter, vilket möjligen är ett falsarium bl.a. eftersom den latinska prosan i texten är närmare 17-1800-tal än 1300-tal), och med detta som grund instiftade han en Tempelherreorden som många av dagens tiotal olika tempelherreordnar härstammar från.

Ingen av de många olika tempelherreordnarna har lyckats etablera en kontakt med ett furstehus på nivån att ett furstehus har blivit stormästare eller beskyddare av orden, och eftersom de många olika tempelherreordnarna inte är strikt katolska finns inte mycket att hämta av erkännande hos påven – tvärtom. De många olika tempelherreordnarna faller därför utanför definitionen av en riddarorden, utan är – i en svensk kontext – ordenssällskap/sällskapsorden.

Tempelherreorden (och Sankt Lazarusorden av Jerusalem) gavs generellt bärandetillstånd till Försvarsmaktens uniform i början av 90-talet, men detta ändrades med Uniformsbestämmelser för Försvarsmakten år 2012 så att Tempelherreorden (och Sankt Lazarusorden av Jerusalem) inte längre får bäras till uniform i sammanhang utanför ordens egna träffar. Uniform är arbetskläder för en officiell myndighet: självklart bestämmer arbetsgivaren var och när det är lämpligt att dess arbetskläder bärs.

Jag har funderat mycket på varför de av Försvarsmaktens personal som är medlemmar i Tempelherreorden (ThO) inte tar till sig gällande bestämmelser. Rimligen måste ThO (och/eller S:tLazO) som organisation ha genomgångar om hur deras ordenstecken ska bäras, på motsvarande sätt som riddarordnar eller ordenssällskap, men likväl bärs ThO (och S:tLazO) till uniform i fel sammanhang, trots att det nu gått snart tio år sedan ändringen. Kanske dags att göra en kortkort repetition över vad som gäller sedan 2012, f.n. i Unibest 2015 Ä3?

  • Bära frack med ThO (och/eller S:tLazO)?
    JA, det går. Fram till mitten av 1900-talet meddelade Kungl. Maj:ts Orden tillstånd för alla icke-svenska utmärkelser, på samma sätt som många länder fortfarande gör, men processen upphörde. Bärande till frack är dock beroende av vad arrangören har satt för riktlinjer.
  • Bära försvarsmaktsuniform utan ThO (och/eller S:tLazO)?
    JA, det går. Då bärs svenska utmärkelser och de utländska som har fått bärandetillstånd till uniform.
  • Bära försvarsmaktsuniform med ThO (och/eller S:tLazO, MOC m.fl.) på helt ThO:s (S:tLazO:s, MOC m.fl.) egna och helt interna arrangemang?
    JA, det är tillåtet att bära ordenssällskaps gradband/sällskapsordnar till uniform på dessas interna träffar i riket under förutsättning att inga andra officiella ordnar bärs. Det betyder att montage innehållande officiella ordnar (original, miniatyrer eller släpspännen/”ribbor”) inte kan bäras.
    Notera, att bära på detta sätt innebär att man accepterar avgränsningen. Om en person bär svensk försvarsmaktsuniform på en intern träff för ThO (S:tLazO, MOC m.fl), så har personen ifråga samtidigt också implicit accepterat att ThO (S:tLazO, MOC, m.fl.) inte är en äkta riddarorden utan ordenssällskap/sällskapsorden i likhet med Amaranterorden eller Odd Fellow-Orden, eftersom man bär utifrån den bestämmelse som gäller för denna typ av ordnar.
  • Bära ThO (eller S:tLazO) egna ordensuniform med ThO (och/eller S:tLazO) på helt egna och helt interna arrangemang?
    JA, det går. 
  • Bära försvarsmaktsuniform med ThO (och/eller S:tLazO) i externa arrangemang, som Amaranterordens bal, Innocenceordens bal, Balnatt i Wien, Knutsbal m.m. m.m.?
    NEJ, det går inte, det gillas inte längre och ska inte förekomma. 

    Vill man bära ThO (och S:tLazO) får man i så fall välja frack, enligt ovan, men då måste man samtidigt betänka att Amaranterordens bal – enligt instruktion – inte medger bärande av dynastiska ordnar eller motsvarande, så varken ”ICOC-ordnar” eller ThO (S:tLazO) får bäras på Amaranterordens bal, inte ens i frack, så en avstämning med balarrangören vad som är godtagbart måste göras.(Vid sidan av ThO och S:tLazO finns ett antal ordnar som aldrig haft bärandetillstånd till försvarsmaktsuniform – samma gäller förstås för dem).

  • Bära ThO (eller S:tLazO) egna ordensuniform med ThO (och/eller S:tLazO) i externa arrangemang, som Amaranterordens bal, Innocenceordens bal, Balnatt i Wien, Knutsbal m.m. m.m.?
    NEJ, det går inte.Generellt sett är ordensklädnad (ordenmantel och/eller ordensuniform) något som bärs in corpore (”i kropp”), det vill säga när man agerar i grupp/som en kropp, nästan uteslutande under eget arrangemang, främst i kyrka – inte externt, och förutsätter i så fall välgrundat beslut av chef – till exempel, att riddarorden X formellt inbjuds att närvara vid riddarorden Y:s investitur av nya riddare, då är det lämpligt att riddarorden X representant(er) närvarar i ordensklädnad på chefs beslut.

Hovkalender 2019

IMG_3646Idag har den äntligen kommit! Hovkalender 2019 är – något försenad – framställd i tryck och finns att beställa via Riksmarskalkämbetet på Kungl. Slottet.

Förseningen har gjort att förändringarna som skett i Kungl. Huset och Kungl. Familjen finns upptagna. Som vanligt har flera ämbetsinnehavare tillkommit medan andra övergått till f.d. tjänstgörande.

För Kungl. Maj:ts Orden ses – efter alla pensionsavgångar 2018 och 2019 – den nya besättningen, inklusive f.d. riksantikvarien Inger Liliequist som tillträdde ordenskapitlet 2019.

Linköpings morgonrodnad

Snubblar över en intressant sammanslutning, nämligen Föreningen Aurora (=morgonrodnad) för frimurardamer. Jag har tidigare skrivit lite om damers deltagande i ordenslivet och Föreningen Aurora firade hela 40 år förra året. Inga grader, men gemenskapen i att föreningens medlemmars män är frimurare.

Kul att man valt att ha en egen webbplats och jag gillar den sammansatta symbolen: på gyllene botten en i överkant flammande (för morgonrodnad) röd venussymbol i vars mitt ett gyllene kors snarlikt ett frimurarkors, kompletterat med en blå bård – de linköpingska heraldiska färgerna. 

%d bloggare gillar detta: