Wienerbalen 2019

Jag sitter och tittar på https://www.sthlmeventfoto.se/balnattiwien2019/ och jag blir bara mer och mer brydd. Om man fått en medalj eller en orden, varför är man inte mån om att fråga andra eller kolla upp själv hur man ska bära saker? På kungahuset.se finns en länk till en pdf från 2010 som KMO tog fram för att underlätta bärande av utmärkelser på ett korrekt sätt. Det finns också flera äldre böcker i ämnet: Löwenhielm (1998) ”Svenska ordnar och medaljer”, Areen/Lewenhaupt ”När och hur böra ordnar bäras” m.m.

En hel del av personerna på bilderna bär sina utmärkelser helt korrekt, men mängden fel är helt enkelt lite för många. Jag drar mig för att kommentera andras bärande, men eftersom personerna uppenbarligen har gått med på att få sina foton publicerade, och eventet dessutom rapporterats i bl.a. Svensk Damtidning, så antar jag att de är medvetna att andra ser bilderna och reflekterar kring vad de ser. Snarare än att låta personer fortsätta gå runt och inte riktigt göra rätt, så tror jag att det är bättre att ändå ge lite vägledning. 

  • INGA ORDENSKEDJOR. Ordenskedjor bärs endast när det är särskilt anbefallt av den som bjuder in till tillställningen och det sker endast i mycket speciella tillfällen, som då huvudmannen för ett furstehus har ett formellt utbyte med ett annat furstehus, vid vissa statsceremoniella sammanhang som vid parlamentets öppnande samt vid bröllop i furstehuset. I Sverige används ordenskedjor vid statsbesök, därutöver har ordenskedjor senast varit anbefallna vid kronprinsessbröllopet 2010 (men varken vid prinsbröllopet 2015 eller prinsessbröllopet 2013). Britterna kan bära sina ordenskedjor lite oftare genom sina Collar Days, men i praktiken används kedjorna restriktivt.
  • INGA GRADBAND FRÅN SÄLLSKAPSORDNAR/ORDENSSÄLLSKAP M.M. Avgränsningen är solklar – ordnar av officiell karaktär kan bäras i alla sammanhang, sällskapsordnar bärs ENDAST vid den egna sällskapsordens/ordenssällskapets m.m. sammankomster. För länge sedan var det så att om ordensliknande sällskap önskade finnas i Sverige, så lämnade man in sina stadgar via magistraten för vidare befordran till Kungen. Om det vid instiftandet då hade framgått att gradtecknen var avsedda att bäras offentligt, så hade orden inte fått bifall.
    Detta förhållande var så självklart att när Kung Carl XIII ville göra Svenska Frimurare Ordens högsta grad till ett offentligt buret ordenstecken, så var Orden emot idén. Lösningen blev just att instifta en parallell, helt separat institution (Kungl. Carl XIII:s Orden) med ett snarlikt ordenstecken och som från start var en officiell riddarorden, och låta gradbandet vara förbehållet bärande internt. Den principiella uppdelningen med officiella ordnar som alltid kan bäras och sällskapsordnar/ordenssällskap som endast bärs vid interna sammankomster har inte ändrats!
  • STORKORSBAND kortas så att endast rosetten med ordenstecknet tittar fram under frackrocken, vid höften – bandet ska inte vara så långt att det hänger ner på låret.
  • UTMÄRKELSER I BAND OM HALSEN bärs så att utmärkelsen är omedelbart under flugans knut.
  • KRASCHANER (2 st) monteras vertikalt, inte diagonalt. Kraschan (1 st) ska inte placeras mellan brösten. Kraschanernas trubbiga nålar monteras lämpligen i påsydda öglor, se Tränsar för kraschaner m.m. Om det kniper kan man provisoriskt använda säkerhetsnålar i stället för påsydda öglor.
  • INGEN NÄSDUK om du bär utmärkelser i originalstorlek i band på bröstet. De ska placeras 2 cm ovanför fickans öppning, kant i kant med slaget.
  • ENDAST EN RAD vad gäller utmärkelser i band på bröstet i Sverige (undantaget som bekräftar regeln är möjligen Kungl. hushållet som de facto åtminstone sedan början av 1900-talet har burit i flera rader).
  • BLANDA INTE ORIGINAL OCH MINIATYRER i band på bröstet. Välj endera.
  • VÄLJ I FÖRSTA HAND MINIATYRER i band om det inte är ett statsofficiellt evenemang eller om du inte har miniatyrer till alla medaljer. Miniatyrer bärs på slaget i knapphålet. Det ska sitta så att det vilar på slagets bredd.
  • BÄR ENDAST DEN HÖGSTA GRADEN/KLASSEN om du fått samma utmärkelse i flera skalsteg. Traditionellt är fortsatt bärande av lägre ordensklasser endast aktuellt om de förlänats med svärd eller med briljanter.
  • ENDAST OFFICIELLA UTLÄNDSKA ORDNAR KAN BÄRAS PÅ FÖRSVARSMAKTENS UNIFORM. Försvarsmaktens uniform är ett officiellt plagg, och därmed bärs på uniform officiella utmärkelser från de länder Sverige har förbindelser med. De avsatta furstehusens relation till efterföljande republik kan vara ansträngd, så inga dynastiska ordnar eller liknande bärs till uniform, enligt gällande Unibest 2015 Ä2 s. 455. Det finns en skrivning som kan tolkas som ett begränsat tillstånd: Försvarsmaktens uniform får användas vid interna sammankomster för inofficiella ordnar men då får ENDAST de inofficiella ordnarna bäras på uniformen och INTE tillsammans med utländska officiella utmärkelser. Detta för att hålla de protokollära rågångarna extremt tydliga.
  • DET FINNS INGEN SKAM I ATT INTE HA ERHÅLLIT UTMÄRKELSER. Vad jag kan se verkar någon utmärkelse vara lite påhittad ersatz/baccis. Det är dock bättre och hedervärdare att inte bära något alls, än att bära något som ska förleda betraktare att tro att man fått en fin utmärkelse. Alla hamnar inte i sammanhang som belönas med ordnar eller medaljer, och det betyder inte att man är en sämre person för det.

Den stora frågan är dock: när ska Wienerbalen lösa problemet med de oäkta riddarordnar som frekventerar balen? Stora Amarantherorden har fattat beslut att inga dynastiska ordnar ska bäras på sina baler. Det gör att det är påtagligt färre storkors och något färre utmärkelser om halsen, vilket är bra (även om jag menar att ordnarna i ICOC:s register med appendix skulle kunna vara godtagbara). Jag hoppas fortfarande att Österrikiska föreningen ska våga fatta ett motsvarande beslut. Det kommer att stärka balens renommé avsevärt.

Annonser

Ryskdescenderande Johanniter-/Malteserordnar

Hittade en intressant sida som tar upp en del kring förvecklingarna runt Ryskdescenderande Johanniter-/Malteserordnar. Som bekant var ryske tsar Paul de facto stormästare för Malteserorden medan hans son avstod och lät nedmontera hela orden i Ryssland. Läs inlägget här!

Ordenskapitlet 2019

Idag har ordenskapitlet avhållits, vilket rapporteras på kungahuset.se

Då Fredrik Wersäll – som redan satt i ordenskapitlet – blev riksmarskalk 1 september 2018 och kallades till ledamot av ordenskapitlet i den rollen, har det funnits en vakans. Den har nu fyllts med Inger Liliequist, tidigare riksantikvarie. I samband med ordenskapitlet har också vapenmålaren Leif Ericsson utnämnts till kungl. vapenmålare, i analogi med sin danske motsvarighet, kungl. vapenmålaren Ronny Andersen. Välförtjänt! 🙂

 

Kristi törnekrona räddad av medlem av PåvlHGO

Enligt ett brev publicerat på https://www.oessh.dk/nyheder (tack Maikel!) från franska ståthållarskapet av Påvliga Heliga gravens orden var det brandmännens kaplan, fader Jean-Marc Fournier, vilken förutom att vara afghanistanveteran även är medlem av franska ståthållarskapet av Påvliga Heliga gravens orden, som räddade Kristi törnekrona under lågornas rov vid branden i Notre Dame.

Vad leder till vad? Är det en modig människa som ses värdig att knytas till en riddarorden, eller fostrar riddarorden osjälviskt mod? Svaret kanske ligger någonstans där emellan. Mycket glädjande i alla fall att reliken räddats…

Föreläsning, tidning och ett brev

2019-04-12 10.45.54Som bekant pågår ett större skifte på Kungl. Maj:ts Orden 2018-2019 där sju av nio befattningar får nya innehavare (ordensintendenten Tom C. Bergroth blir ålderspresident och vapenmålaren Leif Ericsson därefter).

Ordenskanslisten Anna Lilliehöök ser igenom sina hyllor och lådor inför sin förestående pension och när jag var uppe gav hon mig ett brev – författat av mig själv: odaterat, men skrivet ca 2001-2002! Bifogat låg även svarsutkastet, som hennes far, vice ordenskansler Fredrik Löwenhiem ska ha skickat till mig. Så roligt att läsa något  som man själv skrev för så länge sedan! Har inte hittat svaret i original, det finns sannolikt i någon ouppackad flyttlåda efter flytten till Älvsjö förra året.

56681286_10157402327692174_8273881099877220352_n
Foto: Anders Persson 2019

I tisdags var jag inbjuden att på en sammankomst inom Kungl. brödraskapets av kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden på Militärsällskapet för att föreläsa om riddarordnar, dess historik, lite om kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingens ordens legendariska historia, lite om hur det ser ut idag.

Det är ett brett område att spänna över, men det var roligt att kunna föreläsa, samtala och svara på olika frågor som riddarna, damerna, storkaplanen, kandidaterna och vännerna till orden hade.

Wienderbalen har hållits och i Svensk Damtidning har det funnits ett uppslag med bilder från balen. Det är sorgligt hur mycket oäkta ordnar som bärs där, i första hand kopplade till ”kungahuset av Aragonien, Sicilien och Mallorca”, och hur mycket som bärs på fel sätt. Det är intressant att ledande företrädare för en balorienterad sällskapsorden bär sina ordenstecken utanför själva sällskapsorden – så är det inte tänkt, sällskapsordnar och ordenssällskap bär endast sina ordenstecken internt.

Stilla nöd – stilla samvete. Om JohO på Riddarhuset

Den 19 mars hölls en föreläsning på Riddarhuset kallad Stilla nöd – stilla samvete. Om gåvor och gengåvor i ridderlig anda. Det var vårens första föreläsning inom ramen för Kultur på Riddarhuset.

Henric Ankarcrona, civ.ek. och kommendator för Johanniterorden i Sverige, inledde med en kortare historisk översikt kring årtalen 1099, 1527 och 1920 över Johanniterorden i Sverige, vilket är den enda äkta Johanniterorden som finns i Sverige. Henric redogjorde för att ordens motto är Pro Fide, Pro Utilitate Hominum (För tron, för människlighetens bästa), och presenterade de två följande talarna, som skulle utgår från varsin del av valspråket.

Ett intressant grepp: Johan Dalman, biskop i Strängnäs, överhovpredikant, ordenskaplan för Johanniterorden i Sverige talade om tron och kopplade den till ordens verksamhet. Richard Kuylenstierna, läkare, docent, ordensintendent för Johanniterorden i Sverige talade därefter om hjälpverksamhet. Därefter talade en person från Johanniterhjälpen, som jag dessvärre inte uppfattade namnet på, som talade om sina erfarenheter av att bistå med hjärtstartare.

Efter föreläsningen var det mingel och servering till självkostnadspris, men var tyvärr tvungen att gå vidare till ett annat möte. Sammantaget en intressant stund, trevligt att få en inblick i Johanniterordens i Sverige verksamhet.

Nyfiken på

Journalistik, Transsylvanien och mycket mer!

Pilandsbloggen

Skamlös rip-off sedan 2008 f.Kr

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

medaljBlogg

Faleristik för folket!

Gröna stubben

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Keysers Wapenbook

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Wearing Your Medals Wrong

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Under Wermlandsörnen

Tankar om det värmländska symbollandskapet

%d bloggare gillar detta: