Kungahuset och Nordstjärneorden?

En fråga dök upp på Svenska Heraldiska Föreningens forum Heraldica: varför bär inte fler inom svenska kungahuset Nordstjärneorden? Enligt ”Serafimerorden 1748-1998” så är prins Carl Philip RoKavKMO och prinsessorna Victoria och Madeleine LoKavKMO vilket betyder att de inte bara är Riddare/Ledamot av Serafimerorden, utan de borde vara Kommendörer med stora korset av Nordstjärneorden.

Image

Vid sidan av Serafimerordens band+kraschan bär HMK under den sistnämnda även kraschan för Vasaorden. Denna ordens stora kors är högst i rang av de stora korsen. HMK är också Kommendör med stora korset av Svärdsorden och Nordstjärneorden, och kungen bär därför runt halsen Svärdsorden (gult band med en blå rand på vardera sidan) till uniform och Nordstjärneorden (svart pre-1975 band) till frack, nedan.

Image

Jag har alltid utgått ifrån att ordenstecknet runt halsen är något speciellt kopplat till HMK:s roll som stormästare för SerafO+NO/Herre och Mästare för SO och VO. Kommendör med stora korset av en orden bärs normalt inte på detta sett utan från axel till höft. Eftersom denna position är upptagen av den finare Serafimerorden så bärs ett kommendörstecken runt halsen.

Efter att ha klickat runt lite så har jag insett att flera av 1900-talets prinsar tillika RoKavKMO vid sidan av Serafimerorden har burit Svärdsorden runt halsen till uniform. Se dåvarande kronprins Gustaf (VI) Adolfprins Gustaf Adolf, prins Bertil och prins Carl Johan. Jag hittar inga omedelbara bilder på prins Sigvard och Lennart, men detta antyder till exempel att HMK:s bärande av Nordstjärneorden möjligen skulle kunna vara applicerbart på HKH prins Carl Philip till frack.

Mycket kan ju ha ändrats sedan dess, och det är möjligt att jag har missförstått något. Det har också sagt att det sanna ridderskapet inte sitter i de yttre tecknen på värdigheten utan är en inneboende egenskap. Men om det är så att prinsarna och prinsessorna har fått Nordstjärneorden, vilket tycks vara fallet, så är kanske tiden mogen att låta detta synas på något sätt. Det hedrar såväl utdelaren – den svenska statschefen – såväl som de förtjänster som prinsarna och prinsessorna ådagalagt i sitt arbete att stärka svenska intressen, i Sverige såväl som utomlands.

Annonser

Festligheter i Kungl. Italienska S:t Mauritius- och Lazarusorden 2012

I helgen hålls generalkapitel för de kungliga italienska ordnarna i Genève i Schweiz, i klostret Sankt Mauritius av Agaune. Under kungahusets exil efter italienska republikens bildande 1946 har denna ort blivit en central samlingspunkt det italienska kungahusets riddarordnar.

Kungahusets finaste orden är den enklassiga Annunziataorden, men det är inte denna som står i fokus för festligheterna utan den femklassiga Sankt Mauritius- och Lazarusorden (ItS:tMLO) som bland de ca 2 000 riddarna och damerna världen över räknar en handull svenska medlemmar, som en del av en skandinavisk delegation.

Denna orden härstammar från den medeltida Lazarusorden och är den enda kvarvarande grenen av Lazarusorden som har ett historiskt ursprung. Det finns en lång rad Sankt Lazarus av Jerusalem-ordnar som hävdar att man är en fortsättning av Kungl. Franska Vår Frus av Berget Karmel- och Sankt Lazarus av Jerusalem orden men de flesta experter är eniga om att denna orden upphörde i efterdyningarna av Franska revolutionen.

Utöver denna orden förlänar kungahuset även Kungl. Italienska Savojiska civilförtjänstorden (ItSavCfO) i en klass, dock mycket sparsamt. För vid sidan av ItS:tMLO förlänas i helgen i första hand Kungl. Italienska Savojiska förtjänstorden (ItSavFO) i fem klasser för förtjänster gentemot kungahuset. Denna orden betraktas i ICOC:s register som en ny ridderlig institution instiftad av ett tidigare regerande kungahus, men kungahuset betraktar orden som en utklyvning av ItSavCfO.

Varför hålls festligheten vid Agaune? Helt enkelt för att det var här Sankt Mauritius och hela hans romerska legion bestående av 6 666 kristna legionärer avrättades för att de inte ville anfalla civila trosfränder och led således martyrdöden år 287. Klostret erhöll den schweiziska kantonen Aargau mot att man gav relikerna Sankt Mauritius lans, svärd och sporrar till den tysk-romerske kejsaren. Svärdet och sporrarna användes därefter som en del i ceremonielet vid kröningen av de österrikiska-ungerska kejsarna fram till 1916.

Vitt dopband till prinsessan Estelle? Nej, självklart serfimerblått! ;-)

I Expressen kommenterar designern Emma Knaggård att kungafamiljen inte brukar ha ett färgat sidenband i midjan – rosa eller blått – för att anknyta till barnets kön. Så må vara fallet – men jag hoppas ändå att den lilla hertiginnan av Östergötland – kanske till vissas förundran – bär ett himmelsblått band från höger axel till vänster höft.

Detta är i så fall Serafimerordens band i barnstorlek, nyrenoverat och eventuellt med kokarder för Svärdsorden och Nordstjärneorden (samt bandet hörande kraschan), precis vad hennes morfar bar på sitt dop 1946.

Sedan 1748, då Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden instiftades, har alla svenska prinsar fram till och med 1974 fötts Riddare och Kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (RoKavKMO), d.v.s. Riddare av Serafimerorden och Kommendör (med stora korset) av Svärdsorden och Nordstjärneorden. Kvinnor kan erhålla de svenska statsordnarna sedan 1952, men ingen svensk prinsessa föddes 1952-1974 och blev därför inte Ledamot och Kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (LoKavKMO). Ledamot eftersom kvinnor inte blev riddare.

Kronprins Gustaf Adolf, Arvprins Gustaf Adolf, Kung Gustaf V och Prins Carl Gustaf vid dopet.

Ordensreformen som trädde i kraft 1975 stadgade att ingen svensk medborgare kunde erhålla en svensk statsorden – huvudlöst av flera skäl, men i det här sammanhanget så innebar det att kungabarnen inte blev födda RoKavKMO/LoKavKMO. Som tur var insåg man att det blir oerhört märkligt om Victoria som en framtida drottning inte skulle kunna vara stormästare i de statsordnar som hon själv skulle förläna. Därför ändrades ordenskungörelsen (en regeringsförordning) så att medlemmar av svenska kungahuset kan få de svenska statsordnarna.

De svenska kungabarnen tilldelades insignierna för Serafimerorden på sin myndighetsdag, men de är ordensmatrikeln (Per Nordenvalls Serafimerorden 1748-1998) matrikelnumrerade räknat från sin födelsedag. HKH prinsessan Estelle är alltså det första barnet inom kungahuset att födas in i den nygamla ordning som existerat sedan 1995. Av det skälet vore det trevligt att se Serafimerordens himmelsblå band för dop komma till användning.

Det är också värt att tillägga att det på Livrustkammaren finns en utställning om kungliga dop som pågår till 6 januari 2013 samt en utställning i ordenssalarna högst uppe i Slottet där man bl.a. kan bese detta  himmelsblåa Serafimerordensband.

President Hollande ny stormästare för Franska Hederslegionen

I går tisdag kunde vi på Aktuellt kl. 21.00 se utdrag ur ceremonierna som omgärdar ett franskt presidentbyte, bl.a. överlämnadet av en kedja. Här kommer en liten fördjupning. Före invigningsceremonin som följde efter överlämnandet av presidentbefogenheterna igår under tisdagsmorgonen upphöjdes den nya franske presidenten på sedvanligt sätt vid en privat ceremoni till Storkors av Franska Hederslegionen, den förnämsta av de franska utmärkelserna.

Den tillträdande presidenten fick därefter ordens storslagna stormästarkedja publikt (Se Aktuellt 15/5 kl. 21.00 på SVT Play, start 11.20 in i klippet). Presentationen av denna kedja görs av ordens storkansler (ämbetet har plats nr 17 i fransk rangordning), armégeneralen Jean-Louis Georgelin, vilket symboliskt markerar det första steget av installationen av François Hollande som Frankrikes president. Storkanslern uttalade sedan följande mening: ”Monsieur le président de la République, nous vous reconnaissons comme le grand maître de l’ordre national de la Légion d’honneur” (Herr president, vi erkänner er som stormästare av den nationella orden Hederslegionen). Kedjan bärs dock inte längre, sedan president Giscard d’Estaing införde vissa förenklingar. En intervju med storkanslern inför presidentbytet finns här som innehåller lite intressant information om att stormästarkedjans länkar på baksidan graveras med tillträdande presidents namn och tillträdesår för varje mandatperiod. Fyra tomma länkar återstår vilket bör räcka till 2032.

Ny oäkta/självutnämnd riddarorden i Sverige – ”Order of San Salvador of Aragon”

Möjligheten att antas i en riddarorden är spännande. Det finns vissa konotationer av ett juniort adelskap vilket förstås inte är utan social betydelse, men det är också ett mer djupgående andligt och ekonomiskt åtagande för resten av livstiden. Eftersom de äkta riddarordnarna har en mycket sparsmakad antagning av nya medlemmar så är ingångsvärdet att det i stort sett är omöjligt att kunna antas i en riddarorden – det är toppen på ett långvarigt engagemang där man gått bredvid orden och dess riddare och damer en längre tid.

Johanniterorden i Sverige antar ca fem-tio nya riddare årligen. Suveräna Malteserorden, Kungl. Neapolitanska Konstantinska Sankt Georgsorden och Ungerska Vitézorden har för Sverige ett genomsnitt som är under en ny medlem om året. Påvliga Heliga gravens orden antar ca tre om året i genomsnitt, under 2011 dock ingen ny medlem. Kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden antar 2009-2012 i genomsnitt strax över två nya svenskar om året. Kungl. Italienska Sankt Mauritius-  och Lazarusorden antar en svensk i år, men dessförinnan flera år sedan föregående svensk antogs.

Mot detta står de oäkta riddarordnarna som inte sällan har en helt annan dimensionering. Mest notorisk är Militare Ordine del Collare di Sant’Agata dei Paternò till det fantastiska ”kungahuset av Aragonien, Mallorca och Sicilien” som antar ca 20-30 svenskar varje år. Den enda allmänt erkända orden tillägnad Sankta Agata är San Marinos Sankt Agata-orden. Oräknat allt annat som pekar i riktning att denna orden inte är riktigt riktig, så borde den exceptionellt höga nyantagningen i sig signalera att något inte står rätt till.

Detta ”kungahus” förfogar inte endast över denna orden, utan har en meny som består av sex (sic!) riddarordnar. Och det tycks som att en ökande andel av dem som i Sverige bär MOC också har fått en eller annan av dessa för ytterligare förtjänster. I synnerhet har jag på kort tid stött på ett antal personer som burit ”Order of San Salvador of Aragon” d.v.s. ett rött ankarkors i rött band. Orden påstås vara grundad 1118, återupplivad 1968.

Det är dock lite intressant att om man söker på hela ordensnamnet så är det svårt att hitta någon historisk orden och årtalet tycks inte heller stämma. Däremot går det att hitta en Order of San Salvador de Monreal grundad 1124, bl.a. på http://en.wikipedia.org/wiki/Orders,_decorations,_and_medals_of_Spain. Engelska Wikipedia är förstås inte helt tillförlitligt utan mest ett lackmusprov, en första källa. Tittar man i stället på spanska versionen av sidan – det är ett rimligt antagande att spanska ordensintresserade har lagt upp mer omfattande och mer korrekt information om en spansk riddarorden på sitt eget språk – så är San Salvador borta ur ordensnamnet. Klickar man på Orden de Monreal så ser man att orden hade ett rött ankarkors, så det verkar ändå vara rätt orden.

När man läser texten – med noter till aktuell litteratur – så ser man att orden grundades 1124 och det finns en koppling till Tempelherreorden. Eftersom denna orden grundades 1118 så är det av ”kungahuset av Mallorca et.c.” föregivna årtalet plötsligt förklarat. Men det framgår också att orden överfördes till kungen av León 1136 efter kungen av Aragoniens död 1134 och fick nytt namn. Därefter uppgick orden formellt i Tempelherreorden när den etablerades i dessa trakter, enligt överenskommelse mellan kungahusen 1143 ratificerat i påvlig bulla 1150. Tempelherreorden upplöstes i sin tur 1312. Om kungahuset – mot all förmodan – skulle vara äkta, så ser jag klara problem med att man hävdar att man återupplivat en riddarorden som man avhändat sig – först till annat kungahus för hela 876 år sedan, därefter vidare och under kungahuset av Aragoniens medgivande till påvlig jurisdiktion för 869 år sedan.

Som synes kan man genom den enklaste sökning på Internet hitta ett antal frågetecken – namn, instiftansår, rätt att återupplivas – kring den moderna orden. Även om jag vill ifrågasätta orden och dess äkthet eller legitimitet snarare än dess medlemmar, så kan jag än idag, efter att ha hållit på med frågorna i snart 15 år, förundras över att hur lätt källkritiken lämnas sovande när det finns en chans att man kan få bli ”riddare” eller ”dam”. Det som återstår nu är att invänta att kungahusets förespråkare agerar enligt mönster från ”MOC” och tar fram en diger och nära nog ogenomtränglig bunt av mer eller mindre relevanta historiska faksimiler, expertutlåtanden och domstolsutslag m.m. för att försöka styrka ordens äkthet. För min del hoppas jag att ordensmedlemmarna tar sitt förnuft till fånga och söker sig till en mer genuin riddarorden.

– on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Ordnar, förtjänsttecken och medaljer i Sverige

Orders, decorations and medals in Sweden

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

medaljBlogg

Faleristik för folket!

Gröna stubben

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Keysers Wapenbook

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Wearing Your Medals Wrong

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Under Wermlandsörnen

Tankar om det värmländska symbollandskapet

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

The Drones Club

No tweed, no glory.

%d bloggare gillar detta: