Första medaljparaden för Unmiss

Nu är de första svenskarna medaljerade med FN:s medalj för UNMISS.

Unmiss står för United Nations Mission in the Republic of South Sudan (UNMISS). Insatsen startade den 10 juli 2011 och omfattar hela den nya republiken Sydsudan. Högkvarteret är placerat i huvudstaden Juba. Tre bataljoner är grupperade över området med bataljonshögkvarter i Wau, Malakal och Juba.

Missionen grundar sig på resolution 1996 i FN:s säkerhetsråd från den 8 Juli 2011 och är en kapitel VII-insats. Insatsen ar en fullt integrerad insats, vilket betyder att samverkansofficerarna skall bilda integrerade team med FN:s civilpoliser, representanter från andra FN-organ som exempelvis FN:s flyktingkommissariat UNHCR, World Food Programme och FN:s sekretariat för mänskliga rättigheter, OCHA.

Inriktningen är att dessa team skall bo och arbeta på de platser som användes som valstationer under folkomröstningen.  I uppgifterna ingår bland annat att; stödja regeringen i Sydsudan, etablera ett “Early Warning” system, stödja och undersöka hur mänskliga rättigheter följs, skydda civilbefolkningen, utbilda civilpoliser och samverka med Sydsudans militära styrkor.

Det svenska bidraget till missionen består inledningsvis av tre samverkansofficerare och fyra stabsofficerare, var av en Air Ops (air operations). Källa: Försvarsmakten.

Annonser

Regeringens belöningsmedaljer – skriftlig fråga till statsministern

Om det nu är så att vi idag inte förlänar statsordnar till svenskar, så är det ju bra om de medaljer som ändå finns faktiskt utnyttjas. Regeringen har sedan 1975 fyra kungliga guld- och silvermedaljer till sitt förfogande för utdelning till förtjänta svenskar, men det är dessvärre tydligt att detta inte varit en helt prioriterad fråga för regeringen. 1975-2005 låg genomsnittet för ”Illis quorum” på sju förlänade medaljer årligen, men med den borgerliga regeringen tycks frekvensen ha sjunkit.

Synd. När nu Moderaterna och Kristdemokraterna före 2006 i två rapporter har ondgjort sig över att Socialdemokraterna utnyttjade regeringens utnämningsmakt som ett informellt belöningssystem för s-företrädare, så är det faktiskt skräp att man i regeringsställning inte passat på att flitigare använda regeringens formella belöningsmedaljer till välmeriterade insatser oavsett partifärg. Detta är en högst åtråvärd och relativt billig utmärkelse jämfört med andra mer direkta ekonomiska belöningar som uppdrag och annat innebär. Det borde ligga i regeringens intresse att lyfta fram den här typen av mer idémässiga belöningar, inte minst som ett led i att motverka ett samhällsklimat som mer handlar om pengar än om andra värden.

Det är också oerhört synd att guldmedaljen ”för medborgerlig förtjänst” har blivit vilande sedan 1988: om det ändå finns en medalj som av tradition förlänats för en viss typ av förtjänster (förtroendevalda samt kommunala tjänstemän), varför då inte använda en sådan medalj? Och guldmedaljen ”för berömliga gärningar” som är regeringschefens erkänsla för direkt livräddande insatser, varför används den inte oftare?

Problemet handlar till stor del om förslagsställandet. Det finns ingen naturlig startpunkt för den som vill föreslå någon för en medalj. Att hitta till pdf:en SB PM 2006:1 på regeringens hemsida, som i sig är en bra guide, är inte lätt: bättre vore att som brittiska regeringen ha en mer öppen och rejäl startpunkt på regeringens hemsida, med principer, vägledning och malldokument för ett enkelt föreslagande. Därefter skulle medaljärenden kunna hänvisas till berört departement och för att inhämta minister/statsråds avslag eller stöd och vidare beslut på regeringssammanträde. Med en liten insats skulle mycket kunna förbättras.

Riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) har nu ställt en skriftlig fråga till statsministern för att höra hur förslagsställandet till regeringens fyra belöningsmedaljer kan utvecklas.

Men varför vänta på svaret? Utifrån SB PM 2006:1, om du känner någon

  • som räddat livet på annan medborgare, skicka in ett medaljförslag för ”GMbg”,
  • förtroendevald eller kommunal tjänsteman som excellerat, skicka in förslag till ”GMmf”.
  • som i övrigt gjort stora insatser för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål, skicka in ett förslag till ”GMiq”.
  • som är en sjutusan till renvårdare, skicka in förslag till ”GM/SMrenv”.

Återinför de svenska statsordnarna!

Tänk dig två breda A4-pärmar, typ Jopas gaffelpärm. Tänk dig, att dessa är helt fullsmockade med papper, går knappt att stänga. Tänk dig, att när du öppnar pärmarna så finns finns information om de statsordnar som stater och kungahus förlänar sina och andra länders medborgare, sida upp och sida ner, från hela världen. Tänk dig nu att det inte är pärmar med lösa blad, utan riktiga böcker, som sammantaget väger 5-6 kilo! Då har du en bild av Burke:s World Orders of Knighthood & Merit.

Tvåbandsverket på ca 2 100 sidor kom år 2006 – finns att läsa och låna på ex. Riksdagsbiblioteket – och visar på ett väldigt konkret sätt hur befängt otillräckligt och udda det svenska systemet för att belöna  framstående insatser för samhället är i ett internationellt perspektiv.

För mig är det viktigt att i vardagen försöka se och uppmärksamma andra och deras insatser på olika sätt. En konsekvens är att en av de saker som jag brinner för här i livet är återinförandet av de svenska statsordnarna, eftersom detta ytterst handlar om att se och synliggöra andras förtjänster. Problemet är att det i år är 37 år sedan den stora reformen genomfördes och sträckan för att sätta in andra i problematiken är stor och tenderar att bli större. Kunskapen om statsordnarnas roll och betydelse, som i andra länder är självklar, tynar i Sverige bort och ses som något apart eller excentriskt.

Det ändrar dock inte det faktum att Sverige är ett unikum internationellt, och inte något bra sådant. En klapp på axeln för ett väl uträttat arbete tas tacksamt emot av den som stretat. En klapp på axeln från statschefen (i form av en bärbar utmärkelse) dubbelt så.

Men symbolvärdet av de medaljer, som svenskar i nuläget endast kan erhålla, är avgjort lägre. För att rättvisande spegla framstående förtjänster krävs de statsordnar som används i andra länder. Och att utländska medborgare och statslösa bara får Nordstjärneorden som odifferentierad förtjänstorden, när vi ändå har Svärdsorden för militärer och Vasaorden för bl.a. företagande, är bara dumt.

Vi har – helt objektivt – världens vackraste statsordenssystem, både vad gäller korsens utformningar (ett vitt malteserkors som grundtema) och bandens färger, eftersom tre av ordnarna (Serafimer-, Svärds- och Nordstjärneorden) skapades vid ett och samma tillfälle med en väl genomtänkt utbyggnad av Gustaf III med Vasaorden, harmoniserad utseendemässigt 1860.

Även fördelningen mellan ordnarna är välavvägd om de återinförs. Svärdsorden för militärer, Nordstjärneorden för ”medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar”, samt Vasaorden för ”insatser för jord- och bergsbruk, konst, hantverk, teknisk utveckling, handel, undervisning och de fria konsterna” och övriga förtjänta sänder en bra signal till betraktaren inom vilket område en mottagare av svensk statsorden har excellerat. För den som sedan excellerat ytterligare, så finns Serafimerorden som slutgiltig belöning.

Givetvis ska vi använda det vi har. Det är hög tid att regeringen påbörjar en översyn av ordensväsendet. En sådan översyn skulle kunna innehålla

  • ordensväsendet återupprättat, alla fyra ordnar aktivt förlänade.
  • ingen automatik i förlänandet (som det delvis var mot slutet) utan hänsyn till reell och individuell förtjänst.
  • förändring av Svärdsorden och medaljen ”för tapperhet i fält”/”för tapperhet till sjöss” m.m., så att krigsdekorationer kan förlänas utan att Sverige befinner sig i krig t.ex. vid förtjänster i krigsliknande situationer under internationell fredsbevarande eller fredsframtvingande insats.
  • större möjlighet för alla att lätt inlämna ordens- och medaljförslag à la Storbritannien (även här).
  • de av regeringen förlänade kungliga medaljerna återförs till statschefens hägn. De får då högre status och när alla officiella utmärkelser samlas på ett ställa kan rätt utmärkelse lättare ges till rätt person.
  • De kungliga medaljer som vilar för närvarande återuppväcks, bl.a. medaljen ”för långvarig och trogen tjänst”.
  • Insyn ex. genom ett insynsråd från olika sektorer av samhället och/eller riksdagspartierna.

För att nu inte bara knyta näven i byxfickan, läs mer och skicka ett mail för att mana på de närmast berörda parterna så att de svenska statsordnarna än en gång kan förlänas på ett sätt som sätter Sverige i linje med internationella förhållanden.

HKH prinsessan Estelle utan efternamn – trots Skatteverkets rättslige expert

I en artikel i Dagens juridik, omnämnd i Aftonblades pappersupplaga och i Expressen m.m., uttalar sig Skatteverkets rättslige expert Lars Tegenfeldt på ett helt otillbörligt sätt om kungahusets namnbruk.

Det är tradition världen över att kungahusen inte har efternamn – det är närmast en del av definitionen av ett kungahus. Namnlagens 1 § säger att då föräldrar har olika efternamn (Daniel Westling Bernadotte och Victoria [utan efternamn]), så måste de anmäla vilket av föräldrarnas efternamn barnet ska ha. Om en anmälan inte inkommer inom tre månader, så tar barnet automatiskt moderns efternamn.

Oavsett om anmälan inlämnas före tremånadersgränsen eller om man låter tremånadersgränsen passera och frågan gå med automatik så blir kommer resultatet bli att prinsessan Estelle ska ha sin moders efternamn. Eftersom kronprinsessan Victoria – som svensk kunglighet – saknar efternamn, så måste prinsessan Estelle i konsekvensens namn rimligen få samma avsaknad av efternamn. Då följer man lagens intention i ett udda särfall. Namnlagen ger inte Skatteverket rätt att på eget bevåg tilldela personer efternamn.

Problemet i sammanhanget är att Skatteverket rättslige expert i media kommenterar ett pågående, icke avslutat ärende d.v.s. innan tremånadersperioden löpt ut. Det är ett övertramp som tjänsteman. Att blanda in sina privata åsikter är också ett övertramp som tjänsteman. Frågan löses sannolikt ut helt enligt lagens andemening – och detta utan enskild Skatteverkshandläggares personligt republikanska ståndpunkt.

Om att lista oäkta riddarordnar – eller äkta, samt ordensinflation

Vänner har skickat länk till Riksförbundet för medlemmar av Franska Nationalförtjänstordens (FrNfO) lista över vilka utmärkelser och riddarordnar som är att betrakta illegitima/oäkta riddarordnar och som det är olämpligt för dem som erhållit FrNfO att vara med i. Flera av de ordnar vi ser eller har sett i Sverige upptas i listan, bl.a. Sankt Lazarusorden av Jerusalem, Tempelherreorden, oäkta Johanniter-/Malteserordnar, Sankt Joakimsorden m.fl.

Kuriöst nog figurerar även hedervärda ordenssällskapet Coldinu Orden vilket sannolikt bygger på missförstånd: denna orden upptas i den rätt gamla boken The Knightly Twilight – A Glimpse at the Chivalric and Nobiliary Underworld som en okänd men potentiell falsk riddarorden utifrån ett minnemärke i Storbritannien över den som införde orden i Sverige.

Listan ligger i linje med en bredare trend i Europa: med Internets intåg har utmärkelser från privata sammanslutningar med ojämna (inte sällan lägre, ibland obefintliga) krav på förtjänster spridit sig som gräshoppor. Detta är ett problem eftersom det leder till inflation i utmärkelserna när statliga och äldre kungliga utmärkelser förlänas för långvariga och framstående insatser. Fenomenet är till skada för de äkta, statliga och gamla kungliga utmärkelserna. Bland statsordenskanslierna noteras därför i ökande grad medlemskap i oäkta riddarordnar som försvårande för möjligheten att erhålla nationell förtjänstorden och definitivt olämpligt för den som erhållit en statsorden.

Före Internets intåg har vissa försök gjorts att hejda fenomenet genom att lista de oäkta riddarordarna. Så har Italien år 1953 publicerat en lista över vilka ordnar som staten betraktar som oäkta, vilken uppdateras då och då. Noteras bör att Militare Ordine del Collare di Sant’Agata dei Paternò, som expanderat så exempellöst i Sverige upptas på denna lista, i länken som har fransk text från 1983 Saint-Agathe de Paterno (ordre souverain dynastique militaire de), likaså återkommer kuriöst nog Coldinuorden. Den enda äkta orden som är tillägnad Sankt Agata är San Marinos Sankt Agata-orden. Vägen att lista de oäkta riddarordnarna är dock svår, eftersom det är en föränderlig materia – gamla försvinner och nya tillkommer i en strid ström (även om personkretsen ofta inte förändras nämnvärt).

En mer framkomlig väg är att göra tvärtom, att lista de ordnar som är acceptabla utifrån vilka kungahus som är äkta. Det är precis vad  ICOC:s register gör sedan 1960, och jag själv gör för svensk horisont. I den meningen är Riksförbundet för medlemmar av FrNfO:s lista – även om den är ett alldeles utmärkt initiativ – något anakronistisk, så även min egen lista över oäkta riddarordnar i Sverige. Den utgångspunkt som ICOC tar i de stater och kungahus som erkändes internationellt vid Wienkongressen 1814-15 eller senare är också rimlig, eftersom vi då hamnar i välkända stater, kungahus och ordnar – inga hundraåriga kedjor av vandrande tronanspråk som kan vara svåra att verifiera, t.ex. tronpretendenter till den Byzantinska kejsartronen m.m., vars ordnar torgförs flitigt och där förtjänsten inte sällan är hur brett man kan öppna sin plånbok.

Kung Tupou V av Tonga död – leve kung Tupou VI!

Den 18 mars gick H M kung George Tupou V bort efter en tids sjukdom, och eftersom han var barnlös efterträds han av sin yngre bror som nu är H M ‘Aho’eitu ‘Unuaki-’o-Tonga Tuku’aho Tupou VI. Detta innebär – bland mycket annat – att det lilla kungadömets många stats- och husordnar fått en ny stormästare. Listan på engelska lyder: Order of the Puono, Order of George I, Order of the Crown of Tonga, the Most Illustrious Order of Queen Salote Tupou III, the Royal Military Order of St George, the Most Devoted Royal Household Order of Tonga, the Royal Family Order of Tonga, and the Order of the Phoenix, varav de tre första är äldre och de fem sista instiftades av kung George Tupou V 2009-2010. Gemensamt för de bägge kungarna är bl.a. att de var/är Knights of Justice i The Most Venerable Order of the Hospital of Saint John of Jerusalem d.v.s. Rättsriddare av Storbritanniska Johanniterorden.

Påvliga Heliga gravens ordens stormästare

Den 15 mars utsåg påven den nyligen utnämnde kardinalen Edwin Frederick O’Brien, pro-stormästare av den Påvliga Heliga gravens av Jerusalem riddarorden (PåvHGO), till stormästare.

Bakgrunden är att stormästaren för PåvlHGO sedan 1949 är en av kardinalerna vid Romerska kurian. Då stormästaren, kardinalen John P. Foley av hälsoskäl inte kunde fortsätta som stormästare utsågs ärkebiskop O’Brien till pro-stormästare den 29 augusti 2011. Stormästaren Foley gick bort den 11 december 2011. Därefter upphöjdes pro-stormästaren O’Brien till kardinal den 18 februari 2012, för att nu bli stormästare.

– on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Ordnar, förtjänsttecken och medaljer i Sverige

Orders, decorations and medals in Sweden

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

%d bloggare gillar detta: