I Roslagens famn…

…är inledningen på en vals som inte sällan sjungs till midsommar. Få känner till de intressanta ordensrelaterade omständigheter som tvingade Evert Taube att dikta valsen, som egentligen heter Calle Schewens vals.

Annonser

Ny Storsire för Odd Fellow Orden m.m.

Enligt avgående Storsirens blogg, så valdes under den gångna helgens storlogemöte juristen Carl-Johan Sjöblom till ny Storsire att leda Odd Fellow Orden i Sverige de kommande fyra åren. Han har tidigare verkat i uppdraget som 1:e vice Storsire.

I övrigt börjar sommartorkan börjar sätta in. I brist på riktiga nyheter tar jag ett uppsamlingsheat med några äldre notiser. I Nerikes Allehanda (15 juni) hittar jag en liten artikel om Odd Fellow Orden. Zanders.nu bloggar lite om sitt medlemskap i Svenska Druid-Orden (tidigare Förenade Gamla Druid-Orden) med länkar till bilder. Enligt Skånska Dagbladet (13 maj) har Bifrostorden i Eslöv tagit fram en minnessten till kyrkogården.

Upptäcker också att min webbplats anges som källa i en finländsk doktorsavhandling i jämförande religionsvetenskap: Granholm, Kennet (2005). Embracing the dark: the magic order of Dragon Rouge – its practice in dark magic and meaning making. Diss. Åbo: Åbo akademi, 2005. I förläningen ett resultat av att jag inte utan prövning beslutade mig för att katalogisera alla ordensällskap i Sverige, även dem som jag personligen inte sympatiserar med.

Mora-Nisse, riddare av Läde Orden, har gått ur tiden

ImagePå baksidan av dagens DN Sport står idag en artikel med anledning av att Nils ”Mora-Nisse” Karlsson igår, den 16 juni, lade ner stavarna för gott i en ålder av 94 år.

En sak som dock inte nämns är att Läde Orden nu förlorat en riddare och  även står utan president. Detta lilla ordenssällskap för sju personer med anknytning till IFK Mora instiftades 1948 som en förtjänstorden, men utvecklades till ett ordenssällskap när den tredje riddaren av Läde Orden utnämnts.

Sammanslutningen leds av den som har det lägsta riddarnumret. Eftersom Mora-Nisse blev riddare av Läde Orden 1964 har han sedan ett antal år varit dess president. Nu stundar inval av en ny riddare (eller kanske för första gången en dam?) och en ny president, riddaren Tore Frost, tillträder…

Mer om Lädeorden finns i en intervju av P4 Dalarna (2011-02-22), P4 Dalarna Tolvåtie och på IFK Moras hemsida med ordenshistorik.

EDIT: Mora-Nisse var för övrigt Riddare av Vasaorden!

Storlekens betydelse

Man hör ibland att någon har fått en medalj ”av 12:e storleken” eller ”av 8:e storleken”. Det är inget större hokus-pokus med det utan det är helt enkelt en svensk skala för hur stora medaljer är, utgående från diametern.

Skalan i 26 storlekar upprättades av numismatikern kanslirådet Carl Reinhold Berch (f. 1706, d. 1777) kallas ”Mensura magnitudinis Nummorum” och publicerades i hans ”Beskrifning öfwer Swenska Mynt och Kongl. Skåde-Penningar – – -” Uppsala 1773 (tack för bilden, Christer!).

Eftersom ingen svensk belöningsmedalj präglas i större dimension än 18:e storleken enligt Berch, upptas i nedanstående tabell endast 18:e till och med 1:a storleken angivna i millimeter. Numera mäter den s.k. 8:e storleken endast 31 mm och motsvarar således 7½ storleken enligt Berchs skala.

18:e storleken = 56 mm. 8½ storleken = 34 mm.
17:e storleken = 54,5 mm. 8:e storleken = 33 mm.
16:e storleken = 53 mm. 7½ storleken = 31 mm.
15:e storleken = 51,5 mm. 7:e storleken = 30 mm.
14:e storleken = 49 mm. 6:e storleken = 27,5 mm.
13:e storleken = 45,5 mm. 5:e storleken = 24 mm.
12:e storleken = 43 mm. 4:e storleken = 20,5 mm.
11:e storleken = 41 mm. 3:e storleken = 18,5 mm.
10:e storleken = 39 mm. 2:a storleken = 16,5 mm.
9:e storleken = 35,5 mm. 1:a storleken = 14 mm.

En kuriositet: Kungl. Patriotiska Sällskapets medaljer har av tradition avvikit från mönstret. Denna institution är inte den ”rojalistgrej” som namnet kan förleda läsaren att tro, syftet var och är att befrämja Sveriges näringsliv samt jord- och skogsbruk (se länk) vilket återspeglas i medaljbandet som är kluvet i gult och grönt. Sällskapets stora medalj i guld eller silver (PatrSstGM eller PatrSstSM) av 11:e storleken har i sällskapet kallats ”av 1:a storleken”; ”2:a storleken” (PatrSGM2 eller PatrSSM2) är egentligen av 9:e storleken och ”3:e storleken” (PatrSGM3 eller PatrSSM3) är egentligen av 8:e storleken.

Eftersom medaljerna är gjorda i ädelmetall, så inses lätt att ju större insats, desto större medalj och större reellt värde. Vilket förstås också betyder ju större medalj, desto större symboliskt värde. Storleken har betydelse.

Ny oäkta riddarorden med svenska medlemmar

Ännu en oäkta riddarorden som tydligen har svenska medlemmar är Order of The Fleur de Lys. Ordenskorset är ett blått liljekors belagt med en gyllene lilja i mitten, avsett att bäras i ett ljusblått band. Orden för fram en vidlyftig historik på sin hemsida – inte helt ovanligt för oäkta riddarordnar – men källmaterialet i fotnoterna övertygar inte riktigt. Det ser ut som att ordens egentliga historia startar 1995 med en återupplivning av orden.

Intressant nog har orden värvat en kvinnlig medlem av en junior gren av serbiska kungahuset som skyddspatron för både orden och dess stiftelse. Likväl är det inte tillräckligt. Trots ordenskors, mantlar, pompa och ståt samt välgörenhetsarbete är detta inte en riddarorden. För att en orden ska kunna definieras som en sådan måste dess stormästare eller beskyddare vara en statschef eller huvudmannen för ett tidigare regerande furstehus. Denna orden läggs till på http://arnell.cc/illegitim.htm så snart tiden medger det.

Ordensledaren, den ”suveräne storkommendören” har en blogg som dock inte har uppdaterats på länge.

Republikanska föreningens felslut om bärbara utmärkelser

I Expressen uppmärksammas H M Konungens medaljutdelning, vilket är trevligt, men som avrundning tillåts generalsekreteraren för Republikanska Föreningen Magnus Simonsson en besk slutkommentar, som låter antyda att förläningarna sker till otillbörligt och som ett led i att gynna monarkin.

I den första delen är det fel i sak. Det är inte så att kungen gynnar sina närmaste, utan tvärtom är det så att förslag inlämnas av personer från olika delar av samhället, dels lokalt via landshövdingarna, dels direkt till riksmarskalkämbetet. Förslagen bereds noggrant och det är endast dem som har gjort framstående insatser för samhället som kommer ifråga för utmärkelserna (som är fler än enbart Konungens medalj). Att medaljerna finns till för att gynna monarkin är också fel. Oavsett statskick så är det världen över statschefen som har ansvar för att förläna landets finaste utmärkelser.

Uttalandena pekar också på ett tydligt och återkommande drag i den svenska republikanska rörelsen – man är inte i första hand för republik (vilket jag kan respektera), utan mot monarki (ett tydligt exempel på det är föreningens logotyp som inte är prorepublikansk utan antimonarkistisk, s.k. störtad kungakrona, tidigare överstruken kungakrona). Detta leder till en reflexmässig reaktion: vad kungen/kungahuset än tar sig för, så är det besmittat och ska förpassas till soptippen så snart möjlighet att införa republikanskt styre ges. Tyvärr glömmer man i sin iver att vara ”republikansk” att särskilja statschefens roll och uppdrag från det som har med styrelsekicket – monarki/republik – att göra. Man glömmer även bort att Sverige inte är ett isolerat land, utan har relationer på ett internationellt plan som följer sina särskilda regler. Frågan om bärbara utmärkelser har inget med statsskicket att göra: det är mer regel än undantag att republiker världen över har både statsordnar och medaljer. Svenska Ordensföreningen som verkar för ett reformerat svenskt ordenssystem tar av det skälet inte ställning i frågan om statsskick.

I stället för att ”antimonarkistiskt” kritisera statschefens medaljutdelande skulle Republikanska Föreningen kunna vara ”prorepublikansk”, vilket skulle kunna låta ungefär så här:

Att statschefen två gånger om året förlänar utmärkelser är oerhört bra, eftersom det lyfter fram insatser för svenska samhället. Däremot vill Republikanska Föreningen omgående efter republikens genomförande byta ut denna medalj mot en ny som presidenten skulle utdela, precis som Heiðurspeningur forseta Íslands (Isländska Presidentens hedersmedalj). Den skulle kunna ha en mer generell statssymbol i stället för kungens profilbild, t. ex. ett republikanskt statsvapen, utgående från den vapensköld som används idag men utan kungaätts sköld i mitten. Presidentens medalj skulle även sakna krona och eventuellt ha en lagerkrans i stället för kungakrona vilket anknyter till att många republiker har krans i stället för krona på sina utmärkelser.

På liknande sätt är det med Republikanska Föreningens tidskrift ”Reform” våren 2012. På s. 15 värmer Kalle Lind i en artikel om statsordnarna upp med att kritisera HMK, för att så småningom landa i Serafimerorden och vad författaren uppfattar ”vara tramsiga seder och befängd praxis” som – får man förmoda – bör avskaffas. Slutkommentaren visar att författaren egentligen vet bättre än han skriver, men vill driva en antimonarkistisk tes.

Artikelförfattarens kritik: Serafimerorden delas ut inom kungafamiljen.
Replik: Fungerar det annorlunda i republiker? Ser vi till vår närmaste republik Finland, så förlänar varje ny president Finlands Vita Ros orden – stadgeenligt – inom familjen, till sin make/maka, på liknande sätt som i Sverige. Samma förhållande existerar även i andra republiker. Det är delvis en protokollär tradition, men med tanke på det arbete och de uppoffringar en maka/make till president gör, så finns det ändå en förtjänstaspekt. Att övriga inom kungahuset får Serafimerorden handlar delvis om att de när som helst kan bli statschefer, men förstås även här om förtjänstfullt arbete för landet över en livstid.

Artikelförfattarens kritik: Serafimerorden har delats ut till mindre demokratiska statschefer, t.o.m. till diktatorer som Rumäniens president Nicolae Ceaușescu.
Replik: Det är förståes oerhört olyckligt. Men för det första: det är en överväldigande majoritet av världens länder som har ordnar i sitt belöningssystem och förlänar dem till utländska medborgare – när ordensutdelning till svenskar omöjliggjordes av den socialdemokratiska regeringen 1 januari 1975 efter mycket kritik av ordnarna, så behöll man aktivt ordensutdelning till utländska medborgare och statschefer eftersom denna typ av ordensutdelning bedömdes viktig för Sveriges internationella relationer. Detta alltså från ett parti som säger sig vilja avskaffa monarkin och införa republik.

För det andra: om ett land inbjuder ett annat till statsbesök och bägge länderna har statsordnar, så är det kutym att länderna utväxlar ordnar. Det är en fredsgest mellan länder och inte en förtjänstförläning, se mer här. En ordensutväxling tar i sig inte hänsyn till ländernas förhållande till demokrati och mänskliga rättigheter.

För det tredje: Kungen förlänar Serafimerorden till utländska statschefer på förslag av regeringen och kan inte lämna veto. Kungens åsikt om denna ordensförläning kan möjligen anas på sina håll vilket visar att Kalle Lind inte har gjort en tillräcklig faktakoll: Ceaușescu fick uppenbarligen aldrig något Serafimervapen uppmålat och det är väl ytterst tveksamt om man utförde en serafimerringning i Riddarholmskyrkan.

Av allt detta följer: vid sidan av förtjänstutmärkelse så fyller ordnarna en viktig funktion i internationella sammanhang och de behölls därför till och med av en republikförespråkande regering. Om Serafimerorden förlänas till mindre demokratiska statschefer, vilket som sagt är mycket olyckligt, så är det helt ett resultat av vilket land Sveriges regering vill ha relationer med och bjuda på inkommande eller utgående statsbesök. Det är kan egentligen varken ordenssystemet eller statsskicket i Sverige kan lastas för, lika lite kungen som person.

Därmed faller väsentliga stycken av den antimonarkistiska kritiken av Ceaușescus Serafimerorden. Artikeln andas att allt detta är en företeelse som hör hemma i den moraliskt korrupta monarkin (exemplifierat med att Ceaușescu även besökte drottning Elisabeth II och fick hennes orden) – underförstått att om Sverige hade haft en president, så skulle detta inte ha skett.

Men om man tänker sig att republikaner inte besitter någon annorlunda eller högre moral än monarkister, så hade utfallet – givet ovanstående – blivit detsamma. Hade en socialdemokratisk regering genomdrivit republik stärkt av vänstervågen 1968 så hade med alla sannolihet någon form av statsorden funnits kvar (eftersom man behöll ordnarna för utlänningar och statslösa). Därför: om det hade blivit statsbesök till republiken Sverige 1980, så hade Ceaușescu fått republiken Sveriges finaste statsorden av Sveriges president (och Sveriges president hade vid samma tillfälle tagit emot Rumäniens finaste orden) – sådant är systemet och det måste alltså förvaltas med förstånd och eftertanke av den svenska regeringen så att ordensförläningarna går att försvara ur alla olika perpektiv.

Den hang-up som finns kring att Ceaușescu fick Serafimerorden är också lite intressant: vid sidan av SerafO fick han ett stort antal statsordnar från såväl monarkier som republiker i samband med statsbesök. Uppenbarligen betraktades han under lång tid som en tillräckligt rumsren statschef av många stater som accepterade statsbesök och ordensutväxling, varför den svenska fokuseringen på förläningen av Serafimerorden känns skev. Vid sidan av statsordnar från länder (republiker) i Warsawapakten så fick han bl.a. ärevördiga Franska Hederslegionens orden och Tyska Förbundsrepublikens förtjänstorden, vilket tycks vara bekvämast att inte nämna i artikeln. Inte heller nämns i artikeln att drottning Elisabeth II som få statschefer hann agera och återkallade sin förläning av Storbritanniska Bathorden (samt lämnade tillbaka sin rumänska orden) dagen innan Ceaușescu arkebuserades. Av något skäl nämns heller inte att ett antal svenskar mottog en rumänsk orden eftersom det var en utväxling mellan länderna.

Men vi lämnar frågan, i stället för att göra som antimonarkisten Kalle Lind: hur skulle en prorepublikansk argumentation för statsordnar låta?

Först och främst anser vi republikaner att statsordnar är bra. I efterdyningarna av franska revolutionen instiftades Franska Hederslegionen som innebar en demokratisering av ordensväsendet, vilket spred sig även till monarkiers statsordnar. Franska Hederslegionen har överlevt kejsardöme och restaurerad monarki och är fortfarande den franska republikens främsta orden. Den har stått som förebild för andra republikers ordnar runt om i världen. Vi republikaner anser att de svenska statsordnarna ska behållas som belöning för förtjänstfullt arbete inom republiken Sverige. Vi vill reformera ordensväsendet, med en viktig skillnad: den slutna kungakronan ersätts av en lagerkrans, den traditionella symbolen för republiker.

Ytterligare medaljspaning från nationaldagen – Södertälje

Det finns ett stort antal kommunala förtjänstmedaljer som årligen utdelas – den mest kända är väl Stockholms S:t Eriksmedalj i guld (S:tEGM) instiftad 1938. Den som läser DN:s pappersupplaga möter medaljen dagligen i Eva-Karin Gyllenbergs spalt om Stockholm i en liten bild i ena hörnet, sedan Eva-Karin erhöll medaljen 2011.

Näraliggande Södertälje har också en kommunal förtjänstmedalj, S:ta Ragnhildmedaljen i guld (SdtS:taRGM), vilken delas ut den 6 juni, i år till familjen Rasjö för sina insatser för Södertäljes konstliv. Eftersom Ragnhild-dagen ligger mitt i semestermånaden juli är kanske nationaldagen ett bra ”second choice”. S:ta Ragnhild har en gammal koppling till Södertälje vilket går igen i bl.a. kommunvapnet.

– on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

medaljBlogg

Faleristik för folket!

Gröna stubben

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Keysers Wapenbook

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Wearing Your Medals Wrong

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Under Wermlandsörnen

Tankar om det värmländska symbollandskapet

%d bloggare gillar detta: