Ny oäkta/självutnämnd riddarorden i Sverige – ”Order of San Salvador of Aragon”

Möjligheten att antas i en riddarorden är spännande. Det finns vissa konotationer av ett juniort adelskap vilket förstås inte är utan social betydelse, men det är också ett mer djupgående andligt och ekonomiskt åtagande för resten av livstiden. Eftersom de äkta riddarordnarna har en mycket sparsmakad antagning av nya medlemmar så är ingångsvärdet att det i stort sett är omöjligt att kunna antas i en riddarorden – det är toppen på ett långvarigt engagemang där man gått bredvid orden och dess riddare och damer en längre tid.

Johanniterorden i Sverige antar ca fem-tio nya riddare årligen. Suveräna Malteserorden, Kungl. Neapolitanska Konstantinska Sankt Georgsorden och Ungerska Vitézorden har för Sverige ett genomsnitt som är under en ny medlem om året. Påvliga Heliga gravens orden antar ca tre om året i genomsnitt, under 2011 dock ingen ny medlem. Kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden antar 2009-2012 i genomsnitt strax över två nya svenskar om året. Kungl. Italienska Sankt Mauritius-  och Lazarusorden antar en svensk i år, men dessförinnan flera år sedan föregående svensk antogs.

Mot detta står de oäkta riddarordnarna som inte sällan har en helt annan dimensionering. Mest notorisk är Militare Ordine del Collare di Sant’Agata dei Paternò till det fantastiska ”kungahuset av Aragonien, Mallorca och Sicilien” som antar ca 20-30 svenskar varje år. Den enda allmänt erkända orden tillägnad Sankta Agata är San Marinos Sankt Agata-orden. Oräknat allt annat som pekar i riktning att denna orden inte är riktigt riktig, så borde den exceptionellt höga nyantagningen i sig signalera att något inte står rätt till.

Detta ”kungahus” förfogar inte endast över denna orden, utan har en meny som består av sex (sic!) riddarordnar. Och det tycks som att en ökande andel av dem som i Sverige bär MOC också har fått en eller annan av dessa för ytterligare förtjänster. I synnerhet har jag på kort tid stött på ett antal personer som burit ”Order of San Salvador of Aragon” d.v.s. ett rött ankarkors i rött band. Orden påstås vara grundad 1118, återupplivad 1968.

Det är dock lite intressant att om man söker på hela ordensnamnet så är det svårt att hitta någon historisk orden och årtalet tycks inte heller stämma. Däremot går det att hitta en Order of San Salvador de Monreal grundad 1124, bl.a. på http://en.wikipedia.org/wiki/Orders,_decorations,_and_medals_of_Spain. Engelska Wikipedia är förstås inte helt tillförlitligt utan mest ett lackmusprov, en första källa. Tittar man i stället på spanska versionen av sidan – det är ett rimligt antagande att spanska ordensintresserade har lagt upp mer omfattande och mer korrekt information om en spansk riddarorden på sitt eget språk – så är San Salvador borta ur ordensnamnet. Klickar man på Orden de Monreal så ser man att orden hade ett rött ankarkors, så det verkar ändå vara rätt orden.

När man läser texten – med noter till aktuell litteratur – så ser man att orden grundades 1124 och det finns en koppling till Tempelherreorden. Eftersom denna orden grundades 1118 så är det av ”kungahuset av Mallorca et.c.” föregivna årtalet plötsligt förklarat. Men det framgår också att orden överfördes till kungen av León 1136 efter kungen av Aragoniens död 1134 och fick nytt namn. Därefter uppgick orden formellt i Tempelherreorden när den etablerades i dessa trakter, enligt överenskommelse mellan kungahusen 1143 ratificerat i påvlig bulla 1150. Tempelherreorden upplöstes i sin tur 1312. Om kungahuset – mot all förmodan – skulle vara äkta, så ser jag klara problem med att man hävdar att man återupplivat en riddarorden som man avhändat sig – först till annat kungahus för hela 876 år sedan, därefter vidare och under kungahuset av Aragoniens medgivande till påvlig jurisdiktion för 869 år sedan.

Som synes kan man genom den enklaste sökning på Internet hitta ett antal frågetecken – namn, instiftansår, rätt att återupplivas – kring den moderna orden. Även om jag vill ifrågasätta orden och dess äkthet eller legitimitet snarare än dess medlemmar, så kan jag än idag, efter att ha hållit på med frågorna i snart 15 år, förundras över att hur lätt källkritiken lämnas sovande när det finns en chans att man kan få bli ”riddare” eller ”dam”. Det som återstår nu är att invänta att kungahusets förespråkare agerar enligt mönster från ”MOC” och tar fram en diger och nära nog ogenomtränglig bunt av mer eller mindre relevanta historiska faksimiler, expertutlåtanden och domstolsutslag m.m. för att försöka styrka ordens äkthet. För min del hoppas jag att ordensmedlemmarna tar sitt förnuft till fånga och söker sig till en mer genuin riddarorden.

Annonser

Tempelherreorden – träd med många grenar

I mitten av 2000-talet gjorde jag ett allvarligt försök att sammanställa en länksamling till alla de olika grenar av Tempelherreorden som finns och hur de hänger ihop inbördes. Det visade sig vara en uppgift som blev mig övermäktig – det finns helt enkelt alldeles för många grenar i detta snärjiga träd. Istället valde jag att på min hemsida länka till dem som finns i Sverige, OSMTH-Regency och OSMTH. Alldeles nyss snubblade jag över http://www.neotemplar.info/ (EDIT 2014-02-17 ny domän) som redovisar ovanstående två – som tycks vara de huvudsakliga grenarna – samt stora delar av den myriad av mindre grenar som existerar. Precis det jag egentligen hade tänkt att åstadkomma.

Den historiska Tempelherreorden upplöstes 1312 av påven. Eftersom det var en katolsk riddarorden kan den därför endast återupplivas av påven. Påven och Katolska kyrkan har upprepade gånger – 1935, 1953, 1970 o.s.v. – slagit fast att Katolska kyrkan bara har två riddarordnar (SMaltO och PåvlHGO) samt att ingen neo-Tempelherreorden erkänns som äkta eller arvtagare till den historiska riddarorden. De historiska arvtagarna till denna orden är Johanniterorden/Malteserorden som fick mycket av ordens ägor och en del f.d. tempelherrar. Bland riddarordnarna är det Portugisiska (samt Påvliga) Kristusorden samt Spanska Montesaorden som är direkta arvtagare: på Iberiska halvön var Tempelherreorden en viktig pusselbit i försvaret mot muslimska erövrare vilket ledde till att de lokala kungarna fick påvens tillstånd att instifta dessa ersättningsordnar.

Varför finns det då idag Tempelherreordnar idag? En version är att det hänger det samman frimueriet. Av olika skäl uppstod ett intresse av fler grader än de tre första med muraranknytning. Detta skedde genom att man skapade ridderliga höggrader som legendariskt gjorde gällande att Tempelherreorden hade överlevt i lönndom inom frimureriet. I ett nästa steg började vissa franska frimurare – ledda av Bernard Raymond Fabré-Palaprat – att i början av 1800-talet se legenden mer eller mindre som en historisk sanning, och därefter har det rullat på. Att neo-Tempelherreordnar av de flesta dessvärre inte ses som riddarordnar beror på att ingen av grenarna har en statschef eller huvudman från ett f.d. regerande furstehus som stormästare (alternativt beskyddare) – och det är mer eller mindre vad som idag krävs för att definieras som en riddarorden.

Hemsidan som jag länkade till initialt ska dock tas med en liten nypa salt – här listas Godtemplarorden (IOGT, som tog bort ordensformen och dess ritualer 1970 i Sverige), Tempel Riddare Orden (som är ett helnyktert kristet ordenssällskap) samt bl.a. Strikta Observansen och priorat inom York Rite vilka är just frimurarorganisationer. Ingendera gör dock anspråk på att vara en riddarorden.

Framlidne greve Carl Johan Bernadotte af Wisborgs ordnar och medaljer

En greve af Wisborg har gått bort vilket flitigt rapporterats i ord och bild under dagen, inte sällan med fina bilder från kronprinsessbröllopet. Vad var det greven bar till fracken? Tittade på Wikipedia, men uppgifterna stämde inte, så jag letade fram närmaste exemplar av ”Kalender över Ointroducerad adels förening” för att lära mer och justera Wikipedias uppgifter. Greven bar ett svart band från höger axel till vänster höft där ordenstecknet syns, d.v.s. Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (KmstkNO) förlänad före 1975 då bandfärgen ändrades. Denna fick han först vid födelsen, förlorade vid sitt morganastiska äktenskap 1946 tillsammans med Serafimerorden och Svärdsorden (samt Carl XIII:s orden) som ett led i att han då förlorade sin ställning som Sveriges arvfurste, men blev ånyo 1952 KmstkNO då han erhålit grevetiteln. Han bar också under Nordstjärneordens storkorskraschan kraschanen för Riddare av Danska Elefantorden (RDElefO) samt runt halsen Storofficerstecknet för Guatemalas Quetzalorden (StOffGuatQuO, däremot inte storofficerskraschanen) i äldre utförande.

Några utmärkelser blev kvar i byrålådan. På frackrocken hade han också kunnat bära Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen (GV:sJmt) och Konung Gustaf VI Adolf:s minnesmedalj med anledning av 85-årsdagen (GVIA:sMM), bägge i serafimerblått band (däremot fick han inte GV:sJmtII för Gustav V 90-årsdag 1948 – han var i onåd hos den gamle kungen) samt Konung Carl XVI Gustafs jubileumsminnestecken med anledning av 50-årsdagen (CXVIG:sJmt). Slutligen hade han ett storkors till, av Hertigliga Sachen-Ernestiska husorden (StkSEO).

Sällskapet Fyrväpplingarne

Via mail skickade en vänlig själ information om Sällskapet Fyrväpplingarne, som ska vara ett ordenssällskap grundat 1863 med säte i Vadstena och som jag inte har haft med på http://arnell.cc/. En bok är under produktion för 150-års jubileumet.

Dessvärre äter ibland Crystones webmail – e-mailtjänst knuten till webhotellet – ibland upp en del mail enligt principen ”släng ett mail och få ytterligare ett kastat på köpet” varför jag efterlyser förnyade kontakter. Tills dess finns möjlighet att läsa lite om Sällskapet Fyrväpplingarnes Frejabal på Säg vad är en bal på slottet… eller på Frejabal.

Maktkamp inom oäkta Johanniter-/Malteserorden

På en blogg hittade jag uppgiften att det pågått en maktstrid ledd av amerikaner inom den oäkta Johanniter-/Malteserorden som leds av stormästaren Papanicolaou och ståthållaren prins Esterházy de Galantha. Man är nu tydligen på väg att reorganisera sig i Europa och Malta.

Uppgiften förvånar inte, eftersom de oäkta riddarordnarna bråkar, splittras och enas i ständigt föränderliga konstellationer inom en relativt liten personkrets, till skillnad mot äkta riddarordnar som har betydligt större stabilitet. Den allmänt accepterade definitionen av en riddarorden är – något förenklat – att dess stormästare (eller beskyddare) är en statschef eller huvudman för ett tidigare regerande furstehus. Eftersom den aktuelle stormästaren inte uppfyller detta krav så gör det orden till en oäkta riddarorden.

Att kardinal Sebastiani sägs stödja orden har ingen betydelse för att göra orden mer äkta: det är påvens stöd som behövs – och det kommer inte att ges eftersom katolska kyrkan redan stödjer Suveräna Malteserorden. Det är heller inte osannolikt att stödet från kardinalen kommer att återkallas, eftersom det strider mot Katolska kyrkans upprepade uttalande att kyrkan och påven endast erkänner Suveräna Malteserorden och Påvliga Heliga gravens orden som riddarordnar.

Orden har ett svenskt storpriorat och ett priorat tillägnat S:t Ansgar, uppenbarligen för södra Sverige, samt ett priorat tillägnat S:t Gregorius, uppenbarligen tillägnat norra Sverige. Orden rekryterar tämligen aktivt i Sverige och vad jag förstår var stormästaren och ståthållaren alldeles nyligen i Sverige.

Orden är dock lätt att känna igen: som så många oäkta Johanniter-/Malteserordnar bärs ordenstecknet i rött band, lätt att skilja från Johanniterorden i Sverige (JohO, beskyddas av Sveriges statschef)  som har svart band med en smal vit rand på vardera sidan och Suveräna Malteserorden (SMaltO, suverän stat utan land) som har svart band (belagt med guldstickningar eller kluvet med rött eller vitt för vissa klasser). Ordenskorset skiljer sig också från de äkta ordnarna i det att inget finns mellan korsarmarna (vasar för JohO, liljor för SMaltO).  På det ungerska storprioratets hemsida finns bilder på ordenstecknen för de olika ordensklasserna (klicka på ”Rangok és Jelvények” och skrolla ner).

Sabastiani

Dylan får Amerikanska Presidentens frihetsmedalj

Till och med DN har lyckats snappa upp att en av de senaste mottagarna av Amerikanska Presidentens frihetsmedalj är Bob Dylan. Medaljen bärs i band om halsen (bild) eller – när den utdelas i särklass – en écharpe d.v.s. från axel till höft. Medaljen finns också (vilket bilden visar) som miniatyr (frack och smoking), clips (kavaj) och släpspänne (uniform). Roligt att för en gångs skull se rapportering av ordens- och medaljutdelande som är korrekt – vet inte hur många gånger som det stått att läsa att någon blivit ”adlad” när det egentligen handlat om att vederbörande erhållit en orden.

Andra mottagare år 2012 är bl.a. förre utrikesministern Madeleine Albright, nobelpristagaren Toni Morrison, John Glenn och Shimon Peres: hela listan på de tretton mottagarna går att läsa här och den inkluderar ett par posthuma mottagare.

– on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Ordnar, förtjänsttecken och medaljer i Sverige

Orders, decorations and medals in Sweden

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

medaljBlogg

Faleristik för folket!

Gröna stubben

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Keysers Wapenbook

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Wearing Your Medals Wrong

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Under Wermlandsörnen

Tankar om det värmländska symbollandskapet

%d bloggare gillar detta: