Sällskapet Fyrväpplingarne

Via mail skickade en vänlig själ information om Sällskapet Fyrväpplingarne, som ska vara ett ordenssällskap grundat 1863 med säte i Vadstena och som jag inte har haft med på http://arnell.cc/. En bok är under produktion för 150-års jubileumet.

Dessvärre äter ibland Crystones webmail – e-mailtjänst knuten till webhotellet – ibland upp en del mail enligt principen ”släng ett mail och få ytterligare ett kastat på köpet” varför jag efterlyser förnyade kontakter. Tills dess finns möjlighet att läsa lite om Sällskapet Fyrväpplingarnes Frejabal på Säg vad är en bal på slottet… eller på Frejabal.

Annonser

Maktkamp inom oäkta Johanniter-/Malteserorden

På en blogg hittade jag uppgiften att det pågått en maktstrid ledd av amerikaner inom den oäkta Johanniter-/Malteserorden som leds av stormästaren Papanicolaou och ståthållaren prins Esterházy de Galantha. Man är nu tydligen på väg att reorganisera sig i Europa och Malta.

Uppgiften förvånar inte, eftersom de oäkta riddarordnarna bråkar, splittras och enas i ständigt föränderliga konstellationer inom en relativt liten personkrets, till skillnad mot äkta riddarordnar som har betydligt större stabilitet. Den allmänt accepterade definitionen av en riddarorden är – något förenklat – att dess stormästare (eller beskyddare) är en statschef eller huvudman för ett tidigare regerande furstehus. Eftersom den aktuelle stormästaren inte uppfyller detta krav så gör det orden till en oäkta riddarorden.

Att kardinal Sebastiani sägs stödja orden har ingen betydelse för att göra orden mer äkta: det är påvens stöd som behövs – och det kommer inte att ges eftersom katolska kyrkan redan stödjer Suveräna Malteserorden. Det är heller inte osannolikt att stödet från kardinalen kommer att återkallas, eftersom det strider mot Katolska kyrkans upprepade uttalande att kyrkan och påven endast erkänner Suveräna Malteserorden och Påvliga Heliga gravens orden som riddarordnar.

Orden har ett svenskt storpriorat och ett priorat tillägnat S:t Ansgar, uppenbarligen för södra Sverige, samt ett priorat tillägnat S:t Gregorius, uppenbarligen tillägnat norra Sverige. Orden rekryterar tämligen aktivt i Sverige och vad jag förstår var stormästaren och ståthållaren alldeles nyligen i Sverige.

Orden är dock lätt att känna igen: som så många oäkta Johanniter-/Malteserordnar bärs ordenstecknet i rött band, lätt att skilja från Johanniterorden i Sverige (JohO, beskyddas av Sveriges statschef)  som har svart band med en smal vit rand på vardera sidan och Suveräna Malteserorden (SMaltO, suverän stat utan land) som har svart band (belagt med guldstickningar eller kluvet med rött eller vitt för vissa klasser). Ordenskorset skiljer sig också från de äkta ordnarna i det att inget finns mellan korsarmarna (vasar för JohO, liljor för SMaltO).  På det ungerska storprioratets hemsida finns bilder på ordenstecknen för de olika ordensklasserna (klicka på ”Rangok és Jelvények” och skrolla ner).

Sabastiani

Dylan får Amerikanska Presidentens frihetsmedalj

Till och med DN har lyckats snappa upp att en av de senaste mottagarna av Amerikanska Presidentens frihetsmedalj är Bob Dylan. Medaljen bärs i band om halsen (bild) eller – när den utdelas i särklass – en écharpe d.v.s. från axel till höft. Medaljen finns också (vilket bilden visar) som miniatyr (frack och smoking), clips (kavaj) och släpspänne (uniform). Roligt att för en gångs skull se rapportering av ordens- och medaljutdelande som är korrekt – vet inte hur många gånger som det stått att läsa att någon blivit ”adlad” när det egentligen handlat om att vederbörande erhållit en orden.

Andra mottagare år 2012 är bl.a. förre utrikesministern Madeleine Albright, nobelpristagaren Toni Morrison, John Glenn och Shimon Peres: hela listan på de tretton mottagarna går att läsa här och den inkluderar ett par posthuma mottagare.

Med Ungerska Vitézorden i Riksdagen

Redan i fredags gjorde jag den sista dagen på mitt gamla jobb, men under den veckas semester som jag har innan jag börjar på mitt nya jobb har jag haft ett par avslutningsluncher i riksdagen. Igår passade jag även på att vara värd för en guidad visning i riksdagen samt en liten avslutande middag för en handfull medlemmar av svenska ”löjtnantskapet” i Ungerska Vitézorden med familjer.

Vitézorden instiftades som statsorden 1920 och bestod av tre delar: en ordensdekoration (se bild) som bärs på bröstet på samma plats som kraschaner, en titel – vitéz, vilket betyder ungefär riddare, hjälte, tappre – samt en jordförläning. Rätten till medlemskap och till jordförläningen var ärftlig och det spekuleras i om inte Vitézorden konstruktion delvis inspirerats av brittiska Baronet-titeln, även det en ärftlig titel med en bärbar dekoration. Från början var förlänades orden till ungerska krigsveteraner som erhållit vissa krigsförtjänstutmärkelser. 1944 utdelades orden som en statsorden för sista gången innan först tyskarna, sedan ryssarna, tog kontroll över Ungern.

Efter att Ungern blivit en kommunistisk stat lämnade många ur Vitézorden Ungern. En lag genomdrevs som förbjöd titeln och jordförläningarna drogs in till staten. För att ändå bevaka sina ärftliga jordanpråk, så ombildade man orden i exil i början av 50-talet. En andra våg av utflyttande ungrare kom efter Ungernrevolten 1956 och förtjänster i samband med detta uppror kan även meritera för medlemskap i orden. Orden upptas i ICOC:s register sedan starten, för närvarande med placering som ”ridderlig institution ursprungligen instiftad av en stat”. Flera grenar har uppstått men det är den gren som leds av Riddaren av Kejserl. Österrike-Ungerska Gyllene skinnets orden, HKKH vitéz József Árpád von Habsburg, ärkehertig av Österrike, prins av Ungern och Böhmen (bild nedan), som är den som upptas i ICOC:s register.

I det svenska ”löjtnantskapet” finns ett tiotal ordensmedlemmar, en del har ärvt rätten från släktingar som deltog i första eller andra världskriget, en del har utnämnts till orden efter förtjänster i Ungernrevolten eller ärvt rätten för föräldrars insatser under Ungernrevolten, en har blivit hedersmedlem (jag själv) samt ytterligare en förlänats orden för att ha bidragit till ordens återetablering i Kroatien som delvis har landområden som varit delar av forna Ungern och där befolkningen i vissa fall fortfarande håller ett ungerskt arv levande.

För ”exilungrare” och deras barn verkar det vara något speciellt att besöka ett parlament, på något sätt den yttersta exponenten för demokrati. En fråga som är viktigt när man antingen levt länge under en diktatur eller sett eller hört vänner och släktingar kämpa, kanske dödas, i ett försök att upphäva denna diktatur. Av det skälet var det roligt att kunna bjuda på en guidning och efterföljande middag just här.

Amarantherordens bal 2012

Det var inte utan lite pirr som frun och jag, tillsammans med i storleksordningen 200 nya förväntansfulla medlemmar, anlände till Grand Hôtel för Stora Amaranther Ordens bal. Vi möttes genast av bekanta ansikten och vänliga själar som visade oss tillrätta. Efter ett snabbt sammanträffande med den genomtrevlige generalstormästaren och hans fru, så sammanstrålade vi – utrustade med nya band – till minglet för de förväntansfulla nya medlemmarna (medan tidigare medlemmar minglade i en annan del av Grand Hôtel). Här stötte vi bl.a. ihop med RPåvlHGO Edward Blom och hans förtjusande fru Gunilla. Edward är en gammal amarant och Gunilla var – som oss – ny. Balen har ett litet drag av en debutantbal med en hel del yngre bland de nya medlemmarna, vilket piggar upp tillställningen.

Receptionen av de nya ordenssyskonen i Spegelsalen följer ett gammalt ceremoniel, enkelt men värdigt, och därefter blev det supé för de totalt cirka 700 deltagarna i Vinterträdgården. Vi hamnade vid ett bord med ett trevligt sällskap av sinsemellan bekanta och den förste person jag talade med visade sig vara medlem i Calle Lådas Glada Gossar(!). Det är ett Stockholms-sällskap från 1700-talet med max 40 medlemmar kring en litet schatull från 1700-talet. Lådan innehåller ett antal kuvert sinnrikt packade med millimeterpassning d.v.s. den är lite av föregångare till dagens picknickkorgar. Jag kände direkt till vad det rörde sig om vid namns nämnande, men jag ser att jag tagit bort ”CLGG” från min hemsida – antingen har jag trott att sällskapet dött ut, eller så har jag fått uppfattningen att den inte är ett ordensällskap. Hursomhelst: roligt att höra att ett sådant litet och anrikt sällskap ändå finns kvar och frodas.

Efter en utsökt supé följde dans av olika slag och ytterligare mingel till långt in på natten. Som småbarnsföräldrar är man inte bortskämd med tillfällen att gå ut tillsammans så vi njöt båda två i full drag, dansade och minglade runt. För en ordens- och medaljintresserad fanns det mycket att titta på: vid sidan av alla som bar statsordnar, ett större antal rättsriddare och riddare av Johanniterorden i Sverige, en riddare av Tyska Johanniterorden, en malteserriddare, en konstantinerriddare (italienska grenen, rådsmedlem i delgationen för Storbritannien och Irland). Vidare ett antal militärer som bar medaljer för hedervärda svenska och utländska insatser samt en och annan med anknytning till hovet som bar kronprinsessan Victorias och prins Daniels bröllopsmedalj i silver med serafimerordensband främst/närmast hjärtat. Hursomhelst, efter nattmackan kl 01.00 och lite ytterligare dans (Euphoria!) var det dags att bege oss hemåt, väldigt nöjda över en väldigt trevlig kväll. Tack till alla för allt!

Hos Vimmelprinsessan finns några bilder från 2012 års bal.

H E Bo J. Theutenberg ledamot av stormagistraten för PåvlHGO

Påvliga Heliga gravens ordens stormästare, Hans Eminens kardinalen Edwin O’Brien har utnämnt det svenska ståthållarskapets hedersståthållare, Hans Excellens jur. dr. StOffPåvlHGO Bo J. Theutenberg till ledamot av stormagistraten vilket är ordens högsta ledningsorgan. Bo har tidigare verkat som det svenska ståthållarskapets förste ståthållare 2003-2007. Mer om Bo finns på hans hemsida.

EDIT: Vatikanradion har gjort en intervju med Bo kring bl.a. hans roll i stormagistraten, hör här!

Ordensutbyte mellan länder – hur och varför då?

Lånar skamlöst ett par kort från Kungl. hovstaternas hemsida, för att de så perfekt visar de protokollära underfundigheterna kring utväxling och bärande av egna statsordnar i samband med statsbesök. Originalartiklarna med fler kort finns här och här.

Vid ett första statsbesök – d.v.s. när ett lands statschef med entourage första gången hälsar på sin motsvarighet i ett annat land – så utväxlas i allmänhet statsordnar. Mottagande landets företrädare bär då av artighet inkommande landets ordnar främst, och inkommande landets företrädare bär av samma artighet mottagande landets ordnar främst. Vid första statsbesök utväxlar statscheferna storkors (motsvarande), vid andra statsbesöket utväxlas inte sällan ordenskedjan. Detta är en ”finare” del i Serafimerorden (och Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden) som man håller lite på för utlänningar: i utländska stats-/förtjänst-/riddarordnar kan det vara en egen särklass. Vid sidan av utländsk statschef kan någon ytterligare företrädare för annat land eventuellt erhålla svenska Serafimerorden. Övriga företrädare för annat land får Nordstjärneorden i någon av de fem klasserna.

Vid mottagandet av den inkommande finske statschefen med fru ser vi vår statschef, Hans Majestät Kung Carl Gustaf, i uniform med ordnar och medaljer, främst ett blått storkorsband med vidhängande ordenstecken. Detta är alltså inte svenska Serafimerordens band, utan Finlands Vita Ros orden (FinlVRO) som H M har förlänats vid tidigare statsbesök. Denna ordens kraschan bärs över Serafimerordens kraschan (d.v.s. närmare hjärtat) på vänstra sidan av bröstet.

På nästa kort ser vi den nye finske presidenten Sauli Niinistö i samband med galamiddagen efter ordensutväxlingen. Han bär då Serafimerordens ljusblå band med vidhängande ordentecken samt Serafimerordens kraschan över FinlVRO:s kraschan (d.v.s. närmare hjärtat) . Presidenten är ex officio stormästare för de finska statsordnarna och som sådan bär herr Niinistö Storkors av Finlands Vita Ros orden med kedja, eftersom tillfället är sådant att kedja skall bäras om sådan finnes. Efter ett framtida statsbesök mellan Sverige-Finland och ev. erhållande av Serafimerordens kedja så är det denna som ska bäras, tillsammans med FinlVRO:s storkorsband och kraschanerna i samma ordning som idag. Här finns en diskussion om ordensband innanför eller utanpå västen som knyter an lite till det finska statsbesöket.

Av protokollär artighet har hans fru Jenni Haukio blivit Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, vilket ses på hennes mellanblå band med gula kanter med vidhängande ordenstecken och kraschan. Fru Haukio är också – som gemål till finska ordnarnas stormästare – storkors av Finlands Vita Ros orden, men bär endast den svenska Serafimerordenskraschanen på samma sätt som drottningen endast bär FinlVRO:s kraschan. För kvinnor gäller som bekant less is more – läs mer om hur och varför på Internationell kvinnodag – kvinnligt utmärkelsebärande.

DD MM har varit med vid ett antal statsbesök mellan Sverige och Finland och har därför tidigare erhållit storkors av Finlands Vita Ros orden med kedja. H M K bär dess kraschan över Serafimerordens kraschan men i enlighet med svensk tradition så bär han inte serafimerordensbandet (eller annat storkorsband) samtidigt som ordenskedja.

Ordensutväxlingarna kom till för flera hundra år sedan. Att bli riddare i en furstlig (d.v.s. kejserlig, kunglig m.m.) riddarorden innebar att man lovade denne ordens furstlige stormästare trohet och stöd. Att statschefer utväxlade ordnar med varandra och till varandras betydelsefulla samhällsmedborgare innebar då att man korsvis blev varandras herre och tjänare genom ordensgemenskapen – i praktiken en sorts fredsavtal, eller i vart fall ett icke angreppsavtal.

Det är viktigt att understryka att dessa protokollära ordensförläningar inte egentligen går till personen, utan till en företrädare för en stat. Det är därför ytterst olämpligt att avböja denna typ av protokollärt ordensmottagande, att tacka nej till att vara en del av en symbolisk fredsgest. Till exempel, att en svensk minister skulle tacka nej till en utländsk statsorden i samband med statsbesök. Skulle man däremot erbjudas en orden för egna förtjänster, ja, då är saken i ett annat läge och man kan själv göra som man behagar.

De protokollära ordensutväxlingarna i samband med statsbesök är också förklaringen till att en del utländska statschefer från inte riktigt demokratiska länder har erhållit Serafimerorden (deras entourage Nordstjärneorden) – och att ett antal svenskar har erhållit statsordnar från inte riktigt demokratiska stater. Det är viktigt att hålla i minnet att detta är en symbolisk fredsgest mellan stater och det avser inte att värdera eller belöna eventuella förtjänster eller brister hos mottagaren.

Avslutningsvis kan man notera att den svenske regeringschefen givetvis är med på galamiddagen som en del av statsbesöket, och det är alldeles utmärkt att han tagit emot storkorset av Finlands Vita Ros orden. Men visst saknas något – visst vore det roligt om den svenske regeringschefen också hade svenska Serafimerordens kraschan?

– on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Nyfiken på

Journalistik, Transsylvanien och mycket mer!

Pilandsbloggen

Skamlös rip-off sedan 2008 f.Kr

Phaleristica

En sida om ordnar och medaljer

Heraldik

God heraldik behöver inte vara dyr!

Trond Norén Isaksen

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

medaljBlogg

Faleristik för folket!

Gröna stubben

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Keysers Wapenbook

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Wearing Your Medals Wrong

- on Orders, Decorations and Medals in Sweden

Under Wermlandsörnen

Tankar om det värmländska symbollandskapet

%d bloggare gillar detta: