Mässa med Suveräna Malteserorden

I går deltog jag i Skandinaviska Associationens av Suveräna Malteserorden mässa i Katolska domkyrkans krypta, inom ramen för Malteserhjälpen. Den lilla kryptan skapar en intim atmosfär och konventualkaplanens predikan ur Lukaevangeliet kring färden mot Emmaus var väldigt bra. Det var roligt att återse bekanta och att lära känna nytillkomna personer samt höra lite om vad som är på gång just nu. Det var alldeles för länge sedan sist jag gjorde något i Malteserhjälpens regi. Jag var aktiv där fram till ca 2010 bl.a. som webbmaster, men tiden har inte räckt till riktigt sedan dess, med barn och jobb, utan jag är stödjande medlem.

Suveräna Malteserorden är, som bekant, en av katolska kyrkans två riddarordnar och räknar ursprung från ca år 1050. Det är också världens enda statsbildning utan land: i efterdyningarna av att orden förlorade Malta under Napoleonkrigen, så beslutades att Malteserorden ändå skulle räknas som en stat och har idag som sådan bl.a. pass, post- och myntväsende samt diplomatiska förbindelser med mer än 100 länder. Ordens dubbla natur återspeglas inte minst i ledarens titel: denne är prins och stormästare, f.n. fra’ Matthew Festing. Orden är öppen för katoliker av bägge kön: även om orden för länge sedan endast var öppen för adliga så är det sedan länge borttaget.

Nordiska Malteserhjälpen är en ekumenisk hjälporganisation, vars verksamhet dock inriktar sig främst mot behov bland katoliker, till exempel besöksverksamhet på Josephinahemmet eller pilgrimsfärder för malades till Lourdes i Frankrike. Malteserhjälpen är också en del av Malteser International, som utför ett imponerande biståndsarbete och katastrofbistånd världen över. Att Malteserorden som stat har diplomatiska förbindelser betyder att Malteser International har goda möjligheter att nå fram snabbt med hjälp, men även att man som opolitisk sådan kan ge bistånd och hjälp i länder som inte släpper in andra organisationer från ”väst”: även om mottagarlandet inte är kristet, så kan man relatera till den religiösa utgångspunkten som driv i biståndet.

Att bli invald i Malteserhjälpen som medlem innebär att man tar på sig ett personligt ansvar att vara aktiv hjälpare i någon av de pågående projekten utifrån en kristen grund. Vid sidan av det kan man även bli stödjande medlem, vilket passar mig väl för tillfället, men tanken är att det ska vara mer av undantag än regel. Hjälpverksamhet fordrar aktiva hjälpare. Vill du inte bli en, du också?

Regeringens belöningsmedaljer – frågesvar

Så har svaret kommit på den skriftliga fråga som riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) ställt och som jag skrev om i mars. Tråkigt nog tycks det som att regeringenskansliet inte ännu är tillräckligt motiverad att göra den relativt enkla och billiga förändringen att bygga ut den något svårfunna pdf:en SB PM 2006:1 till en fullskalig motsvarighet till brittiska regeringens förslagssida för utmärkelser.

En liten fråga kan tyckas. Den har dock större principiell betydelse: fler uppskattande klappar på axlar från regeringschefen i form ev en medalj är viktiga för ett positivt samhällsklimat.

Jag hoppas att fler uppmärksammar problemet med den snåriga vägen till medaljförslag, så att en förbättring kommer till stånd. Under tiden, fortsätt att lämna medaljförslag via SB PM 2006:1!

Glad påsk!

Finns det någon påsk-koppling till ordnar och medaljer? Givetvis! Serafimerorden, Sveriges förnämsta stats-/förtjänstorden instiftades 1748 i en kristen kontext (som en påstådd återupplivning av en fiktiv medeltida svensk riddarorden). Den bärs nuförtiden av svenska kungahuset och utländska statschefer som erhållit den i samband med statsbesök.

I Serafimerordenstecknets centrum, på den blå globen, finns – under de svenska tre kronorna och kristusmonogrammet IHS – tre spikar, vilket förstås minner om de tre spikar som användes vid Kristi korsfästelse under det som vi idag kallar Långfredagen. En väldigt subtil detalj och ett inte så vanligt förekommande element, som mitt i all den yttre prakt som Serafimerorden förknippas med ändå skapar utrymme för reflektion och eftertanke. I påsktider om något utöver ägg, gula kycklingar och godis…

Odd Fellow Orden

Sveriges största ordenssällskap, Odd Fellow Orden, har precis som Svenska Frimurare Orden en relativt ny webbplats som är tilltalande på många sätt. Två intressanta exempel på ordens försök till banbrytande kommunikation med omvärlden presenteras, dels en gammal 78-varvare från tidigt 1900-tal som nyligen hittats, restaurerats och lagts som ljudfil, dels Storsirens blogg.

På den nya webbplatsen finns mycket information om vad Odd Fellow Orden gör för andra i form av hjälpverksamhet och forskning m.m. samt en del organisatoriskt. Det en besökare möjligen saknar på den centrala webbplatsen är någon antydning om själva ordensverksamheten, som ju är det särskiljande mellan ordenssällskap och föreningar i övrigt. T.ex. hur många grader som finns och hur de benämns, vilket är det ungefärliga tankegodset i ordenslegenderna, hur går en kväll på Odd Fellow Orden till? I avsaknad därav går det att snegla lite på vad jag skrivit om Odd Fellow Orden, även om texten just nu inte uppdaterats på bra länge.

Första medaljparaden för Unmiss

Nu är de första svenskarna medaljerade med FN:s medalj för UNMISS.

Unmiss står för United Nations Mission in the Republic of South Sudan (UNMISS). Insatsen startade den 10 juli 2011 och omfattar hela den nya republiken Sydsudan. Högkvarteret är placerat i huvudstaden Juba. Tre bataljoner är grupperade över området med bataljonshögkvarter i Wau, Malakal och Juba.

Missionen grundar sig på resolution 1996 i FN:s säkerhetsråd från den 8 Juli 2011 och är en kapitel VII-insats. Insatsen ar en fullt integrerad insats, vilket betyder att samverkansofficerarna skall bilda integrerade team med FN:s civilpoliser, representanter från andra FN-organ som exempelvis FN:s flyktingkommissariat UNHCR, World Food Programme och FN:s sekretariat för mänskliga rättigheter, OCHA.

Inriktningen är att dessa team skall bo och arbeta på de platser som användes som valstationer under folkomröstningen.  I uppgifterna ingår bland annat att; stödja regeringen i Sydsudan, etablera ett “Early Warning” system, stödja och undersöka hur mänskliga rättigheter följs, skydda civilbefolkningen, utbilda civilpoliser och samverka med Sydsudans militära styrkor.

Det svenska bidraget till missionen består inledningsvis av tre samverkansofficerare och fyra stabsofficerare, var av en Air Ops (air operations). Källa: Försvarsmakten.

Regeringens belöningsmedaljer – skriftlig fråga till statsministern

Om det nu är så att vi idag inte förlänar statsordnar till svenskar, så är det ju bra om de medaljer som ändå finns faktiskt utnyttjas. Regeringen har sedan 1975 fyra kungliga guld- och silvermedaljer till sitt förfogande för utdelning till förtjänta svenskar, men det är dessvärre tydligt att detta inte varit en helt prioriterad fråga för regeringen. 1975-2005 låg genomsnittet för ”Illis quorum” på sju förlänade medaljer årligen, men med den borgerliga regeringen tycks frekvensen ha sjunkit.

Synd. När nu Moderaterna och Kristdemokraterna före 2006 i två rapporter har ondgjort sig över att Socialdemokraterna utnyttjade regeringens utnämningsmakt som ett informellt belöningssystem för s-företrädare, så är det faktiskt skräp att man i regeringsställning inte passat på att flitigare använda regeringens formella belöningsmedaljer till välmeriterade insatser oavsett partifärg. Detta är en högst åtråvärd och relativt billig utmärkelse jämfört med andra mer direkta ekonomiska belöningar som uppdrag och annat innebär. Det borde ligga i regeringens intresse att lyfta fram den här typen av mer idémässiga belöningar, inte minst som ett led i att motverka ett samhällsklimat som mer handlar om pengar än om andra värden.

Det är också oerhört synd att guldmedaljen ”för medborgerlig förtjänst” har blivit vilande sedan 1988: om det ändå finns en medalj som av tradition förlänats för en viss typ av förtjänster (förtroendevalda samt kommunala tjänstemän), varför då inte använda en sådan medalj? Och guldmedaljen ”för berömliga gärningar” som är regeringschefens erkänsla för direkt livräddande insatser, varför används den inte oftare?

Problemet handlar till stor del om förslagsställandet. Det finns ingen naturlig startpunkt för den som vill föreslå någon för en medalj. Att hitta till pdf:en SB PM 2006:1 på regeringens hemsida, som i sig är en bra guide, är inte lätt: bättre vore att som brittiska regeringen ha en mer öppen och rejäl startpunkt på regeringens hemsida, med principer, vägledning och malldokument för ett enkelt föreslagande. Därefter skulle medaljärenden kunna hänvisas till berört departement och för att inhämta minister/statsråds avslag eller stöd och vidare beslut på regeringssammanträde. Med en liten insats skulle mycket kunna förbättras.

Riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) har nu ställt en skriftlig fråga till statsministern för att höra hur förslagsställandet till regeringens fyra belöningsmedaljer kan utvecklas.

Men varför vänta på svaret? Utifrån SB PM 2006:1, om du känner någon

  • som räddat livet på annan medborgare, skicka in ett medaljförslag för ”GMbg”,
  • förtroendevald eller kommunal tjänsteman som excellerat, skicka in förslag till ”GMmf”.
  • som i övrigt gjort stora insatser för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål, skicka in ett förslag till ”GMiq”.
  • som är en sjutusan till renvårdare, skicka in förslag till ”GM/SMrenv”.
%d bloggare gillar detta: