Etikettarkiv: Amarantherorden

Bärande av icke-svenska ordnar – reflektioner

För en dryg vecka sedan kom Stora Amaranterordens matrikel för 2015-2016 i posten. En väldigt matig sak, inbunden, med ett antal intressanta avsnitt utöver den rena matrikeldelen.

En sak som förvånade mig var en sida med ett direktiv om bärande av ordnar på själva balen, vars innebörd är att man i princip bör bära samma sak som Försvarsmakten förordnar ävensom Kungl.Maj:ts Orden, vilket är svenska officiella (och halvofficiella) ordnar, förtjänsttecken och medaljer i grupp A-L, likaså utländska statsordnar, men inget mer. ”Va?”, for det genom huvudet, ”en nyhet?”. Nej, inte alls, visade det sig, motsvarande även finns i matrikeln för 2013-2014 vilket jag helt missade. Man uppmanas kontakta direktionen om man har några frågor.

Jag kan mycket väl förstå varför formuleringen finns: jag har själv mött och hört andra möta att en större självutnämnd riddarorden i Sverige som rekryteringsagrument erbjuder möjlighet att även kunna bli medlemmar i Amaranterorden för att där kunna få möjlighet bära den aktuella självutnämnda orden. Bland mina samlingar har jag ett komplett ”set” från orden avsett att rekrytera nya medlemmar vilket inkluderar ett utdrag av Svensk Damtidnings reportage från Amaranterorden(!). Sådant slår förstås tillbaka förr eller senare i skärpta regler avsedda att stävja problem.

Ett annat exempel är en självutnämnd Johanniterordens stormästare med entourage deltog också på en Amaranterbal och bar sina insignier – höjden av bristande insikt och en ultimat etikettsbrott, eftersom flera medlemmar av Amaranerordens direktion är äkta riddare av Johanniterorden i Sverige.

Det finns under de senaste fem åren ett tydligt mönster av att acceptensen för självutnämnda riddarordnar minskat. Ett exempel är Försvarsmaktens uniformsbestämmelser från 2012. Redan tidigare hade då Svenska Frimurare Orden tagit fram en ny förordning för vilka ordnar och medaljer som kan bäras vid sammankomster – och det är svenska officiella och halvofficiella ordnar, förtjänsttecken och medaljer i grupp A-L, likaså utländska statsordnar samt vissa specialfall. Det är också mindre självklart idag att en riddare av en självutnämnd riddarorden inbjuds till hovet.

Det jag kan vara rädd för är att pendeln slår för hårt. I ambitionen att förhindra och försvåra självutnämnda riddarordnars bärande, finns en risk att bärande av ordnar från f.d. regerande kungahus minska. Det vore synd. För – let’s face it – skälet till den expansion som sker bland denna typ av ordnar särskilt sedan mitten av 00-talet har till stort del samband med att Johanniterorden i Sverige inte tar emot kvalificerade kandidater som saknar adlig anknytning samt att Internet på allvar skapat tillgänglighet till de utländska f.d. regerande furstehusens ordnar. Antingen accepterar man de bärande av ordnar från f.d. regerande kungahus, eller så tar Johanniterorden i Sverige steget till att bli en orden i tiden. för att parafrasera Johanniterordens i Sverige höge beskyddares valspråk. Eller båda.

Annonser

Stora Amaranterordens bal 2014

Som säkert märkts har jag av yttre omständigheter blivit mindre aktiv bloggare och det kommer att fortsätta så ett tag. Men jag tänker att en kort balrapport inte skadar.

Eftersom vi mottogs i orden 2012 var detta ett första tillfälle att se det från en ordinarie medlems sida. Dessvärre blev vi något sena, vilket gjorde att vi inte fick sittplats i Spegelsalen på Grand Hôtel utan stod som många andra i angränsande rum på tå och kikade in. En nyhet som infördes inför balen 2012 är att bandet inte ska bäras över frackrocken, utan under frackrocken över västen. På Öfningssamhällets det Första i Göteborg webbplats ges förklaringen genom att beslutet återges in extenso: skrolla ner, så hittar ni det här.

2014-04-26 18.09.15

Dessvärre hade en del vänner meddelat förhinder och jag själv missade möjligheten att anmäla nya medlemmar. Trots det fanns det gott om vänner och bekanta, bland annat en del kära återseenden av personer med bakgrund i kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden. Middagen var trevlig. Det är möjligt att föranmäla att man vill sitta tillsammans med vänner och bekanta inför bordsplaceringen, men eftersom vänner saknades och jag var sent ute, hamnade vi slumpvis invid ett par som vi hade mycket gemensamt med, så det var väldigt roligt. Dansen i Spegelsalen var initialt till levande musik (dock ingen vals..) men väldigt kul, alldeles för länge sedan: därefter DJ och lite mer samtida musik, vilket passar eftersom så många av de nya medlemmarna är unga.

På ordensfronten fanns det mycket att titta på. Det fanns ett antal som bar kungliga jubileumsminnestecken på bröstet i serafimerblått band, vilket antyder koppling till kungahuset, antingen som vänner till kungahuset eller som anställda vid kungl. hovet. Vid sidan av de rätt många närvarande svenska johanniterriddarna såg jag en konstantinsk Sankt Georgsriddare som även var malteserriddare. Dessutom vad som såg ut att vara en ung tysk johanniterriddare som dock bara bar halskors, inte bröstkors. Dessutom ett antal statsordnar: frun och jag presenterades för Kent Härstedt och vi pikade varandra om kommande valresultat, men passade också på att titta närmare på hans vita elefant som jag skrivit om tidigare, det är en annan version än bilden i länken. Från röda laget deltog även landshövding Lars Bäckström, tillika stormästare för Öfningssamhället det Första i Göteborg, tidigare ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet. Under middagen gick jag förresten bet på en utmärkelse: en överste vid Högkvarteret visade sig bära Ukrainska Förtjänstorden av 2 klass som han fått för länge sedan i samband med statsbesök, intressant genom sina asymmetriska ränder. Det gav underlag till en del konversation kring det aktuella läget där.

Ett par ord om damernas utmärkelser. Jag lyckades se en stiftsjungfru, vilket var trevligt. Jag hoppas verkligen att dem som är stiftsjungfrur passar på att bära det vackra korset. Jag såg också flera damer vars medaljer antydde att de var militärer/officerare. Det är intressant att se Kungl. Nederländska Förbundets för fysisk fostran kors buret av damer i aftonklänning – verkligen ultimata ytterligheter. En ung dam hade bar sina medaljer – inklusive nyss nämnda- som miniatyrer i rosett, vilket jag ville ge henne en komplimang för, helrätt, men dessvärre stötte vi inte ihop.

Oäkta riddarordnar: den orden som varit flitigast har trappat ner, det var inte lika många närvarande där. Det hindrade dock inte att jag av en medlem blev misstagen för att vara du och bror och fick frågor om jag varit nere på deras ordenssammankomst i Catania. Men ser du inte att våra kors är helt olika? for det genom huvudet. I ärlighetens namn ska dock sägas att jag bar tre utmärkelser runt halsen, och personen ifråga kanske inte såg utan gjorde en välvillig chansning. Utöver det var det flera malteserkors i rött band, och det röda bandet är en tydlig signal om att det inte är en äkta johanniter-/malteserorden. Storprior för Kungl. medbrödraskapet av Sankt Theotonius (säte i Portugal men beskyddat av Georgiens kungahus) deltog i balen iförd kedja men lyckades nog inte värva nya medlemmar, eftersom organisationen har fått ett visst rykte.

Om jag återgår till lite navelskåderi, så bar jag som sagt tre utmärkelser om halsen. Det såg ut som att jag var ensam om det på balen och jag kan lite förstå varför. Tre är max om halsen men det är bökigt att ha så mycket. Om korsen ska hålla en horisontell linje bredvid varandra, så blir det att man plockar med korsen för att hålla ordning och det kan se självmedvetet ut. Det som krävs är nästan att man tråcklar fast ordnarna på respektive band så att de inte glider på bandet och sedan att man tråcklar fast alla band med varandra. Då skulle det fungera. Jag förstår också Fredrik Löwenhielms osentimentala råd i hans bok att helt sonika korta av banden för utmärkelserna 2 och 3 och sy fast dem på undersidan av det ytterst liggande bandet, så att det närmast är ett sammanhängande bandarrangemang att hantera. Men även så, det skramlar en del när man rör sig. Framöver funderar jag på att endast bära den officiella utmärkelsen – PåvlHGO:sFK3kl – runt halsen och bära övriga utmärkelser om halsen som miniatyrer tillsammans med övriga utmärkelser på bröstet. Jag har alltid läst meningen som Tre om halsen är max” men den bör kanske rätteligen läsas som ”Tre om halsen är max underförstått att en (eller två) runt halsen i original + miniatyr för övriga halsutmärkelser är möjligt och kanske behagligare för den som inte vill ta fram nål och tråd för specialanpassning.

Som Askungen for vi från festen runt midnatt, medan den ännu var i full gång. Inte minst för att lösa av barnvakten. Ser fram emot nästa bal 2016!

Inför Amarantherordens bal 2014

Vårvintern har varit intensiv. Det var nära att jag missade anmälan till Stora Amaranther Ordens bal på Grand Hôtel den 26 april, och dessvärre missade jag tidigare deadline för möjligheten att anmäla nya recipienter, till skam och nesa.

Med knapp marginal lyckades jag dock ta mig till Riddarhuset och ordens mottagning för medlemmar i måndags för dem som inte lyckats lösa biljett m.m. via Internet och lösa allt praktiskt innan mottagningen var avslutad, väl omhändertagen av närvarande medlemmar av ordensdirektionen.

Det var också nära att vi missade att ansöka om ny grad, men det hade beviljats: mottog rödlila amarantfärgade band för Kommendörsgraden och återställde tidigare band. Nu är balen bara en taxiresa bort. Dolce nella memoria.

Damer i ordenssällskap stegar framåt

Som jag har skrivit tidigare finns hos en del uppfattningen att (manliga) ordenssällskap är ett hinder jämställdhetssträvanden. Det är ingen enkel fråga och diskussionen är viktig. Men för att kunna föra en riktigt diskussion måste man nog se hela bredden, och det som sällan tas upp är hur det kvinnliga deltagandet i ordenssällskap utvecklas – och växer.

Det finns ett antal ordenssällskap som antar män och kvinnor i samma organisation instiftade från 1700-talet och framåt, som Innocenceorden eller Stora Amaranther Orden. Utöver dessa uppmärksammas inte tillräckligt att många ordenssällskap faktiskt har en kvinnlig gren. Lösningen är en av fyra former:

  • En damklubb inom ett manligt ordenssällskap som inte har ordensform.
  • En kvinnlig hedersgrad.
  • En kvinnlig gren av ett manligt ordenssällskap, där en eller flera operativa ordensgrader ges.
  • Ett helt fristående kvinnligt ordenssällskap.

De olika formerna hänger grovt samman med samhällsutvecklingen. Damklubbar och hedersgrader som lösning uppträder primärt fram till första delen av 1900-talet, och då ofta för fruar och kvinnliga släktingar. I takt med att kvinnor tagit större del av samhällslivet har kvinnor etablerat mer operativa former på jämbördig fot med männen och oberoende av dem. Ett tidigt exempel är det s.k. adoptionsfrimureriet.

Jag har ägnat några timmar under jullovet att googla igenom ordenssällskap lite, och det som är lite slående är att flera kvinnliga ordensgrenar eller kvinnliga självständiga ordenssällskap under de senaste åren har tagit flera steg framåt i sin närvaro på internet genom antingen webbplatser eller nyhetsreportage om expansion. Jag kan ge några exempel:

Odd Fellow-Orden och dess Rebeckagren är i det här sammanhanget lite unikt: man har visserligen två separata delar för kvinnor och män, men från 2012 har man en gemensam ordensledning – och webbplatsen är gemensam.

Detta är bara ett axplock, fler exempel finns. Den kvinnliga medverkan i ordensvärlden är inte icke-existerande: den finns – och den har inte status quo.

Innocenceordens bal 2013

Innocenceorden firade ordens högtidsdag – Solenne dag – genom ordenskapitel med Stor Reception samt Stor Ordensbal den 16 november 2013. Balen gick av stapeln på Grand Hôtel i Stockholm under helgen. Vänliga själar har skickat propåer om fadderskap för mig och frun att antas i Innocenceorden i år, vilket vi var tvungna att avböja av olika skäl. Det finns inte mycket för mig att rapportera från balen och det finns ännu inte någon större rapportering utlagd på internet: om någon läsare vill skriva en rad om sina upplevelser i kommentaren tas det tacksam emot.

Innocenceorden och Amarantherorden har en liten karaktär av debutantbal eftersom en rätt hög andel av de nyantagna är yngre. I avsaknad av bilder och info från ”Innocencen” kommer här i stället bilder från Dubais återupplivade debutantbal som också gick av stapeln i helgen, uppsnappat via Facebook där ordens- och kungahusexperten ”Rafe” Heydel-Mankoo (bitr. red. WOKM) rapporterat att han hållit i en del av utbildningen inom London Season Academy inför balen.

EDIT: träffade en av baldeltagarna ikväll: han rapporterar om en lyckad kväll med kadrilj och efterfest på Moderna museet…

Jean-Pierre Bardas hudnära kraschaner

Jean Pierre Barda in green roomJag har tidigare skrivit om att damer som fäster sina ordnar och medaljer för långt ner på bröstet kan ge piercing-associationer, men det är förstås inget mot Army of Lovers framträdande i Melodifestivalen i helgen.

Eftersom jag – som vanligt – somnade i samband med godnattsagan missade jag de pikanta ordensdetaljerna i Jean-Pierre Bardas scenkostym (tack Andreas!). Tydligen hade han – i en förmodad referens till Janet Jackson – fäst inte bara en, utan två storkorskraschaner från norska kungl. Sankt Olavs orden, Norges finaste statsorden, på sitt bara bröst.

Det slår både Magnus Ugglas bärande av bl.a. GV:sJmt, lägsta graden av Amarantherorden m.m. på Melodifestivalen 2007 och Michael Jacksons fåfänga bärande av diverse ordnar som modeaccessoar. Aj!

Ge ett finger, se hela handen tagen

Som tidigare återgetts är en oäkta Johanniterorden/Malteserorden baserad i USA inbegripen i en varumärkestvist med Suveräna Malteserorden. Orden har dock inte uppdaterat sin hemsida med aktuell information om att Suveräna Malteserorden vann i appellationsdomstol och att fallet ska prövas på nytt. Hade jag varit intresserad av vadslagning, så hade jag satsat mina pengar på Suveräna Malteserorden.

Men det är inte därför jag skriver, utan för att exemplifiera med varför det är så viktigt att hålla oäkta riddarordnar på armlängds avstånd. Ordens stormästare deltog i ett socialt ordensevenemang i Stockholm i våras iförd sin oäkta orden och nu återges detta under egen rubrik på ordens hemsida – med felaktiga fakta – mer eller mindre i syfte att ge stormästaren och hans orden sken av någon form av erkännande, bland annat eftersom sidan ligger under huvudfliken ”Headquarter”. Detta understryks av att ordensbandet bärs som om det vore storkorsband.

Att enskilda riddare av oäkta riddarordnar lägger upp bilder från sammankomsten är en sak: att en stormästare för en oäkta Johanniterorden/Malteserorden gör det halvt i syfte att stärka egen ”position” eller ”trovärdighet” är något helt annat, i synnerhet eftersom de båda äkta grenarna är välrepresenterade i Sverige och det sammanhang det är fråga om. Klantigt och otaktiskt, dåligt gehör för vad som är lämpligt och inte lämpligt! Ett agerande som inte osannolikt leder fram till att man från arrangörens sida kan känna sig föranledd att skärpa praxis kring vilka ordnar som är godtagbara eller inte på dessa sammankomster.