Ordens- och medaljbärande i äldre tider

Ja, hur såg det ut egentligen? Jag försöker hålla ett öga öppet efter gamla porträttbilder m.m. som visar faktiskt bärande och fundera lite över om det som visas var dåtidens norm eller om korten visar anomalier.

Denna länk för dig till Fröberga bygdegård i Söderköping, där två kort visar en småskollärarinna och en folkskollärarinna iförda vad som förmodligen är PatrSstGM eller PatrSstSM. Ett antagande baserat på att banden är kluvna i två färger och de har båda en tjänstgöringstid som överstiger trettio år. Lite intressant är att dessa inte bärs i dammontering (rosett), utan i band runt halsen – som för herrar.

Kanske var det mer passande för äldre propra lärarinnor i högkragade klänningar under mellankrigstiden, än medalj i rosett vid barmen…

SvDGM Lisa Nordén vinner och vägleder

imagesI går mottog Lisa Nordén både Svenska Dagbladets guldmedalj (SvDGM, ”Bragdguldet”) och Jerringpriset på Idrottsgalan.

Stort i sig, men det jag fastnar för är att hon först mottog originalmedaljen i god ordning. Därefter växlade hon till miniatyrmedaljen, som hon placerade på rätt ställe, för att senare ta emot Jerringpriset. 1968223665

Så himla smart och stiligt, eftersom Jerringpriset då kunde mottagas utan att SvDGM inkräktade för mycket på Jerringprisets glans och glädje.

Det är alldeles för sällan som miniatyrer bärs av sina kvinnliga mottagare och jag tycker att det passade bra, både till klänningen (som genom sin svarta färg underströk miniatyren) och till tillställningen. 5 av 5!

Lovligt byte

Jullov för barnen och julledighet för vuxna innebär knappast rast och vila. Men emellan familjens förkylningar, presentinköp/-byten och skottande m.m. så har jag försökt prioritera att byta sajt för informationen och bilderna på http://arnell.cc/gruppl.htm till http://medalj.nu/.

Eftersom civil bärandeordning numera ska vara samma som militär och medalj.nu har en smart sorteringsfunktion behövs inte längre min listsida. Har också tittat igenom en del medaljförkortningar på medalj.nu, bl.a. hushållningssällskapens medaljförkortningar. Ska försöka att hinna gå igenom mailboxen och effektuera förslag på uppdateringar av min hemsida innan vardagen sätter in.

En sak som vore roligt att fullt ut gå igenom och kanske lägga till i medalj.nu är Braunsteins(?) terminologi för att beskriva medaljband, vilket motsvarar blasonering för heraldik. Det går att beskriva band i hur många millimeter olika färger ska vara, men det lämpar sig inte för vardagsbruk. Det är lättare att säga ex. ”bandet är gult med en blå rand på vardera sidan” än ”bandet är 2 mm gult, sedan 4 mm blått, sedan 21 mm gult, sedan 4 mm blått och sist 2 mm gult”.

Kära Nobelfestdeltagare, hur bär du dina ordnar och medaljer?

Att mottaga en bärbar utmärkelse är en belöning för framstående insatser till gagn för samhället. Men ett mottagande är också ett åtagande, vilket inte alla inser. Bärande av bärbara utmärkelser är omgärdat med principer och regler. Att ta emot en bärbar utmärkelse innebär ett personligt ansvar att hedra utdelaren genom att bära sin utmärkelse på ett korrekt sätt.

Till skillnad mot andra fester tv-sänds Nobelfesten, vilket dubbelt understryker misstag. Jag skulle önska att Nobelkommittén hade en kader stränga ceremonimästare i porten utrustade med en stor burk säkerhetsnålar, som gav handfast hjälp.

D.D.M.M. och D.D.K.K.H.H. är generellt sätt riktmärke på hur det ska vara. På Nobelfesten bär Kungen och Prinsarna utöver de svenska ordnarna sina utmärkelser i miniatyr på bröstet, så miniatyrer kan bäras av andra besökare (men original är förstås alltid godtagbart). Drottningen och Prinsessorna bär Serafimerorden samt kungens porträttmedaljong.

  • Korta personer som erhållit storkors (motsvarande) måste för stunden vika, korta av och häkta ihop bandet vid axeln med säkerhetsnål. Storkorsets tecken ska titta fram under frackrocken vid höften, inte hänga halvvägs ner på låret. Bäst är om man tar kontakt med en ordensateljé och professionellt låter avpassa bandet till rätt längd.
  • Ordenskedja bärs endast om det är särskilt anbefallt och Nobelfesten är inte ett sådant tillfälle. Däremot kedja för medalj, ex. GMiq18mkedja eller Kon:sGM12mkedja.
  • Det vanligaste missgreppet gäller mäns bärande av utmärkelser avsedda att bäras i band om halsen. Många gånger hängs de på utan hänsyn till deras inbördes ordning och även i för långa band. De ska sitta i bredd omedelbart under flugans knut, den finaste har bandet över de andra så att det endast är det finaste bandet som syns. Max tre runt halsen för herrar. Säkerhetsnålar kan behövas för att häkta ihop flera band och dessutom kanske i skjortan, för att undvika att de kryper upp på nacken under kvällen och ger ett oredigt intryck.
  • Utmärkelser runt halsen ska ha bandet över flugans band. Jag har sett exempel på att man först satt på sig utmärkelsen runt halsen och därefter flugan på det, vilket inte är rätt.
  • Bärs original på bröstet för män, så ska vit näsduk inte finnas i fickan.
  • Inga självutnämnda (illegitima) ordnar.

Kvinnligt bärande – se här. Se även en längre utvikning om mäns och kvinnors bärande här.

Nedan några exempel på hur det inte bör se ut.

201212105 201212106Först ett storkors till vänster. Det sitter bra, kanske lite långt bak i nederkant, men bandet är cirka 10 cm för långt. Åtgärdas enklast genom att man drar upp bandet lite vid axeln, viker och kortar bandet genom att låsa vikningen med en säkerhetsnål. Nålen kan även gå genom väst eller skjorta för att hålla det på plats.

I bilden till höger har bäraren låtit sitt band med ordenstecken för Kommendör av stora korset av Nordstjärneorden glida fram på ett nästan oanständigt sätt. Tillbaka med det så att det vilar mot höftbenet. Utmärkelsen runt halsen har på tok för långt band, ordenstecknet ska sitta direkt under flugans knut. Bandet kan kortas genom vikning och nålning med någon liten säkerhetsnål, alternativt att man med sax kortar det och sätter tryckknappar i nacken alternativt fäster två bitar smalare band som kan knytas i nacken och anpassas lite med stigande ålder och vikt/ökad kragstorlek. Miniatyrerna ser ut att vara ihopmonterade vilket är bra eftersom det ger ett estetiskt intryck.

201212103Bäraren till vänster bär sitt storkors bra, men utmärkelser runt halsen ska inte sitta över och under varandra. De ska sitta bredvid varandra direkt under flugknuten. Bärs två, så ska bärarens finare sitta till höger. Både dessa kors är kommendörstecken av 1 klass. Vid lika ordensklass bestäms rangordningen av landsnamn på franska, undantaget våra nordiska grannländer som är 201212104högst i rang av utländska ordnar. I detta fall ska den bulgariska ordens vita band vara över luxemburgska ordens röda band. Det bulgariska ordenstecknet ska vara till höger och det luxemburgska till vänster, sett från bärarens sida.

Bäraren till höger har gjort liknande misstag. Svenska utmärkelser först: kungens medalj ska vara till bärarens höger med band överst, och till bärarens vänster den utländska orden med bandet under det serafimerblåa bandet. Bärs tre utmärkelser ska det finare vara i mitten. Nummer två i rang till ska vara till bärarens höger om och nummer tre i rang till bärarens vänster om det ordenstecken som är i mitten. Liten hemläxa, men all heder för att rätt band är överst.

201212101201212102Till vänster ser vi Kungl. Sällskapet Pro Patrias medalj som skulle kunna sitta lite stramare och högre upp mot knuten. Bärs utmärkelse på bröstet i original så ska näsduk inte bäras. Svensk utmärkelse går före utländsk, så de ska byta plats på bröstet. Konungens medalj närmast hjärtat före utländsk orden, i synnerhet eftersom H.M.K. dessutom närvarar på festen. Banden bör anpassas professionellt vid en medaljateljé så att alla utmärkelser hänger ner lika långt.

Till höger en utländsk dam som bär Nordstjärneordens band på rätt sätt och notera brosch vid höger axel, som hjälper damer att hålla sitt storkorsband på plats. Men original och miniatyrer ska inte blandas och originalet har hamnat helt tokigt: det borde sitta där miniatyren sitter. Damer kan ha två utmärkelser i originalstorlek i rosett eller tre miniatyrer i rosett och de sätts då invid varandra vågrätt.

Är du osäker, fråga gärna! Kolla med Hovstaterna/Kungl. Maj:ts Orden, eller med någon på medalj.nu, eller fråga skribenten (mail finns via ”Om mig” ovan). Alla tillfrågade blir själaglada över att någon fäster vikt vid dessa frågor. Gärna bärbara utmärkelser på Nobelfesten, men gärna buret mer nobelt.

Internationell kvinnodag – kvinnligt utmärkelsebärande

Medan män har goda möjligheter att bära ett större antal utmärkelser till sin högtidsdräkt (frack m.m.), så har kvinnor mer restriktioner till sin högtidsdräkt (afton-/balklänning m.m.). Innan vi går närmare in på detaljerna, så kan detta faktum vid en första blick synas ojämställt.

Det är då värt att reflektera över dräkterna: fracken är en tämligen oglamorös drapering, där utmärkelserna med färg, guld och silver livar upp helhetsbilden – de är på ett plan manliga smycken, manlig fåfänga. Aftonklänningen eller balklänningen är gjorda av finare material, vackrare färger och välskräddade hyllningar till kvinnan som ofta också bär smycken, guld och juveler. Skulle kvinnor bära lika mycket utmärkelser som män så skulle det skära sig mer i färg och ge ett överlastat intryck.

För den lägsta nivån, ”utmärkelser avsedda att bäras i band på bröstet”, bär kvinnor sin utmärkelse i rosett i stället för ett dubbelvikt band som för herrar (undantag: kvinnor som till uniform bär utmärkelser). Likväl förekommer dessvärre att utdelaren ger herrmontering även till kvinnor, antingen av okunskap eller av snålhet eftersom dammontering är mer komplicerad och det är sannolikt dyrare med två olika monteringar. Om möjligt bör det rättas till av mottagaren antingen själv eller genom lämplig firma. Här bör utdelaren direkt eller indirekt kunna bistå med inskaffande av extra band.

Mittdelen av rosettknuten ska vara smal (eftersom metallringen som bär medaljen har en liten diameter) och det därför är lite svårt att få till en snygg rosett. Alternativen är att man använder orgiginalbandet vertikalt och genom en vikning smalnar av det bandet – inte sällan en diagonal vikning för att man sammantaget ska se hela bandbredden och därigenom kunna avläsa vilken utmärkelse det är frågan om – eller att använda det smalare miniatyrbandet för detta syfte. Jag har bl.a. sett Nordstjärneorden i dammontering på detta sätt. Ett tredje alternativ är att ta en kort bit av originalbandet och använda det ”vridet 90 grader”.

Även GMnor och liknande medaljer som inte har en rund ögla utan en rak stång som fästelement i medaljen har ett avsmalnat originalband som fäste i rosetten. Här fästs ytterändarna av stången med ett litet stygn på rosettens baksida, så att inte medaljen glider åt sidan och hamnat snett.

Mellannivån, ”utmärkelser avsedda att bäras i band runt halsen” bärs även den i rosett. Skälet till det är sannolikt att kvinnor till högtidsdräkt ofta bär halssmycke och det ser lite överlastat ut att tillsammans med det bära en utmärkelse i ett 50-55 mm brett sidenband.

Rosett är därför även här normalt lösningen. Damer av Påvliga Heliga gravens orden bär dock ofta sin orden till mer täckande klänning (och mantel) vilket traditionellt används under mässa/gudstjänst, varför dessa bär ordenstecknet i ett längre band om halsen.

Rosetten fästs med en nål på bärarens vänstra sidan, antingen på eller omedelbart under klänningens axelband, inget annat. Jag har sett damer som placerat utmärkelser långt nedanför kanten vilket kan ge betraktaren underliga piercing-associationer, eller så långt ner att utmärkelsen hamnar där kraschaner egentligen ska sitta.

På grund av ”halsutmärkelsernas” storlek och tyngd är det opraktiskt att bära fler än två samtidigt; det finaste till bärarens höger. Av ”bröstutmärkelsernas” kan tre bäras samtidigt, sammantaget alltså maximalt tre (2+0, 2+1, 1+2 eller 0+3) utmärkelser i originalstorlek (jfr herrar som bär max tre runt halsen, därtill ett större antal i band på bröstet). Detta av dels estetiska skäl, men även av praktiska skäl (risk för s.k. bröstchock om tyngden på ena sidan klänningen blir för stor). Om fler än tre utmärkelser skall bäras förordas miniatyrer.

Damer med synnerligen excellenta förtjänster förlänas ibland ”utmärkelse avsedd att bäras i band från axel till höft”. Damer bär bandet fästat i klänningens axelband med hjälp av en brosch för att förhindra att det glider ner och/eller en brosch eller nål mitt bak i kanten av livstycket. Om möjligt bör vara axelbandet vara något bredare än ordensbandet.

Kvinnor bär max två kraschaner, där män kan bära max fyra. Ibland kan det vara lämpligt att anbringa kraschanen på bandet och fästa det i eller ovanför midjan för att det ska fungera utifrån klänningens snitt.

Avslutar med en bild på två välkända damer, iförda svenska Serafimerordens band från axel till höft med ordenstecken samt Serafimerordens kraschan till vänster ovanför midjan, och ovanför det kung Carl Gustafs porträttmedaljong i serafimerblå rosett vilket bärs av kvinnliga medlemmar av kungahuset (där och ingen annanstans ska utmärkelser i rosett sitta). Vackra exempel på hur det skall se ut – och på ”less is more”…

EDIT (2016-05-27): För en dam som har en klänning med tunt tyg uppstår problem med att bära utmärkelser, eftersom tyngden av utmärkelsen kan dra sönder tycket. Enligt Anna Lilliehöök, kanslist på Kungl. Maj:ts Orden, kan man ta en tygbit av styvare tyg att sätta bakom klänningstyget, så att utmärkelsens nål går igenom detta tyg och blir det som bär utmärkelsens tyngd i stället för det tunnare.

Några tankar efter frackfesten

Då och då har jag det stora nöjet att umgås i olika sammanhang där frack är påbjuden och nyligen var det dags igen. Fracken var på jobbet så jag bytte om där, men det visade sig att jag inte fått med mig allt (inga manschettknappar, ingen FMvplM-miniatyr m.m.). Så småningom var jag dock på plats och i någorlunda god ordning.

Ett antal personer på sammankomsten hade precis som jag en eller annan utmärkelse, men korrekthet i bärande varierade. Man kan inte bara slänga på sig det man har fått lite huller om buller: det är viktigt att hedra utdelaren genom att bära sin utmärkelse på rätt sätt.

Grundkursen är att officiella och halv-officiella utmärkelser avsedda att bäras om halsen inte ska ha slack på bandet. Utmärkelsen ska vila omedelbart under halsdukens (flugans eller slipsens) knut.

För den som har flera utmärkelser runt halsen gäller max tre som ska hänga i bredd, inget annat. Finast till bärarens höger (om det är två utmärkelser) eller i mitten (om det är tre utmärkelser, nummer två till höger och nummer tre till vänster om nummer ett).

Officiella och halvofficiella utmärkelser i originalstorlek avsedda att bäras på bröstet bärs så att överkanten av bandet är 2 cm över bröstfickans öppning (d.v.s. ingen näsduk), kant i kant med slaget och vänsterut. Miniatyrer bärs i slagets knapphål (vid ett större antal placerade så att slagets bredd täcks, därefter vänsterut). Det är endera miniatyrer eller orginal som bärs, aldrig en blandning.

Gör inga förändringar av utmärkelsen! Byt inte band eller ersätt bandet med kedja runt halsen, sätt inte dit egna bitecken på bandet (däremot är ändring av bandets montering acceptabelt, till ex. hovmontering eller dammontering). Så som utmärkelsen är förlänad har utdelaren avsett att den ska se ut: att ändra på det är detsamma som att säga att utdelaren har fel, vilket ju förstås inte är lämpligt.

Det anses oartigt att påpeka etikettsbrott, och jag försöker med vissa undantag vara artig – d.v.s jag kommenterar oftast inte försyndelser. Om du som läser har utmärkelser som kan bäras, läs på om hur de ska bäras korrekt. Fastnar du – för det är en intrikat djungel att manövrera i – så tveka inte att fråga någon, kanske mig, för att få ordning på utmärkelserna.

För det var faktiskt vad som hände under frackmiddagen. En väldekorerad herre hade sökt mig på mobilen, upptäckte jag i dispensen, varpå jag ringde upp: personen i fråga skulle på Wienerbalen samma dag. Kunde jag vara behjälplig med var och hur den senaste utmärkelsen skulle inrangeras i det redan rika beståndet? Och det kunde jag, tack och lov. 🙂