Arla Coldin på Reimersholme

En av bloggläsarna (tack Lars-Johan!) har skickat ett utdrag från Pokalbladet, en interntidning för Brf Pokalen på Reimersholme. Här skriver redaktören och fotografen Ann-Mari Lindqvist:

Coldinuorden, foto Ann-Mari Lindqvist 2013
Torsdagen den 22 augusti sköts fem skott på vår ö och ca 70-80 kostymklädda, varav några ordensbehängda, män invaderade ön och satte en lagerkrans på Coldinu-korset på kullen mellan Pokalvägen 3 och 5 följt av psalmsång.

coldi2, foto Ann-Mari Lindqvist 2013
Coldinukorset finns upsatt på Reimersholmes högsta punkt. Korset restes vid en Arla-Cordinu festlighet på ön 1790 (inbjudare var Anders Reimers). Vid en ny festlighet 1810 byttes det ut och ett tredje kors upsattes år 1947. Kvar från 1810 finns en en metallplatta med koldinuchiffer.

Viss inspiration från http://arnell.cc/1750.htm#coldinu kan anas. 🙂 Coldinuorden har flera loger i landet samt en i Finland: den i Stockholm kallas Arla Coldin.

Korsplantering – ett uråldrigt havsverk II

Jag skrev i somras om korsplantering och Neptuniordens gaffel på Fjäderholmarna, men jag hade då en gnagande känsla av att jag för något år sedan fotograferat Coldinuordens kors som jag fann på en sommarutflykt med min dåvarande fästmö – var inte det på Fjäderholmarna? Idag satt jag och bläddrade i gamla bilder på datorn och plötsligt dök de upp! Två bilder tagna i juli 2005 på en av Fjäderholmarnas höjder. Korset är uppenbarligen planterat 1954 (se nedan) Några rader om Coldinuorden och korsplanteringens bakgrund hittar du här.

Korsplantering – ett uråldrigt havsverk

I gårdagens DN STHLM fick Eva-Karin Gyllenberg en fråga om ett kors på Kastellholmen i Stockholm som försvunnit, vilket visar sig ha planterats av ordenssällskapet Coldinuordens Stockholmgren (Arla Coldin). Korset verkar ha försvunnit genom vandalisering och Arla Coldin är tveksam till att sätta upp ett nytt kors på grund av kostnaden. Synd i så fall. Artikelbilden visade den högtidliga korsplanteringen och något liknande vore trevligt att se igen.

Grunden till Coldinordens plantering av gröna kors med bokstäverna L I C A på korsarmarna, sägs vara de kors som sattes upp av de tidiga europeiska sjöfararna i okända farvatten, delvis som navigationstöd, delvis för att åkalla Guds hjälp i sitt fortsatta seglande. Sedan Coldinuorden infördes i Sverige 1765 har orden då och då planterat kors i svenska farvatten.

Andra sjöordenssällskap i Sverige har också planterat föremål längs kusten. Neptuni-Orden har planterat Neptunus treudd, till exempel på Fjäderholmarna utan för Stockholm (inspekterade denna för några veckor sedan i sällskap med en liten trevlig cigarill i samband med KD:s riksdagsgrupps sommaravslutningfest). Även Svarta Örns Orden har en nautisk koppling och planterar kors (tidigare även ovaler med SÖO genombrutet i runskrift) på liknande sätt, dock inte alltid vid havet.

Om att lista oäkta riddarordnar – eller äkta, samt ordensinflation

Vänner har skickat länk till Riksförbundet för medlemmar av Franska Nationalförtjänstordens (FrNfO) lista över vilka utmärkelser och riddarordnar som är att betrakta illegitima/oäkta riddarordnar och som det är olämpligt för dem som erhållit FrNfO att vara med i. Flera av de ordnar vi ser eller har sett i Sverige upptas i listan, bl.a. Sankt Lazarusorden av Jerusalem, Tempelherreorden, oäkta Johanniter-/Malteserordnar, Sankt Joakimsorden m.fl.

Kuriöst nog figurerar även hedervärda ordenssällskapet Coldinu Orden vilket sannolikt bygger på missförstånd: denna orden upptas i den rätt gamla boken The Knightly Twilight – A Glimpse at the Chivalric and Nobiliary Underworld som en okänd men potentiell falsk riddarorden utifrån ett minnemärke i Storbritannien över den som införde orden i Sverige.

Listan ligger i linje med en bredare trend i Europa: med Internets intåg har utmärkelser från privata sammanslutningar med ojämna (inte sällan lägre, ibland obefintliga) krav på förtjänster spridit sig som gräshoppor. Detta är ett problem eftersom det leder till inflation i utmärkelserna när statliga och äldre kungliga utmärkelser förlänas för långvariga och framstående insatser. Fenomenet är till skada för de äkta, statliga och gamla kungliga utmärkelserna. Bland statsordenskanslierna noteras därför i ökande grad medlemskap i oäkta riddarordnar som försvårande för möjligheten att erhålla nationell förtjänstorden och definitivt olämpligt för den som erhållit en statsorden.

Före Internets intåg har vissa försök gjorts att hejda fenomenet genom att lista de oäkta riddarordarna. Så har Italien år 1953 publicerat en lista över vilka ordnar som staten betraktar som oäkta, vilken uppdateras då och då. Noteras bör att Militare Ordine del Collare di Sant’Agata dei Paternò, som expanderat så exempellöst i Sverige upptas på denna lista, i länken som har fransk text från 1983 Saint-Agathe de Paterno (ordre souverain dynastique militaire de), likaså återkommer kuriöst nog Coldinuorden. Den enda äkta orden som är tillägnad Sankt Agata är San Marinos Sankt Agata-orden. Vägen att lista de oäkta riddarordnarna är dock svår, eftersom det är en föränderlig materia – gamla försvinner och nya tillkommer i en strid ström (även om personkretsen ofta inte förändras nämnvärt).

En mer framkomlig väg är att göra tvärtom, att lista de ordnar som är acceptabla utifrån vilka kungahus som är äkta. Det är precis vad  ICOC:s register gör sedan 1960, och jag själv gör för svensk horisont. I den meningen är Riksförbundet för medlemmar av FrNfO:s lista – även om den är ett alldeles utmärkt initiativ – något anakronistisk, så även min egen lista över oäkta riddarordnar i Sverige. Den utgångspunkt som ICOC tar i de stater och kungahus som erkändes internationellt vid Wienkongressen 1814-15 eller senare är också rimlig, eftersom vi då hamnar i välkända stater, kungahus och ordnar – inga hundraåriga kedjor av vandrande tronanspråk som kan vara svåra att verifiera, t.ex. tronpretendenter till den Byzantinska kejsartronen m.m., vars ordnar torgförs flitigt och där förtjänsten inte sällan är hur brett man kan öppna sin plånbok.