Sir Terence ”Terry” Pratchett OBE

Som många andra som växte upp under 80-talet, så kom jag att läsa en hel del fantasy. I början var det tyngre författare som Tolkien och Le Guin, men som ung vuxen kom jag i stället att fastna för Terry Pratchett och hans svit om Skivvärlden (Discworld) som är en underfundig drift med genren och med en del av dagens samhällsfenomen och samhällsproblem placerade i en fantasymiljö. Det var svårt att hinna läsa i samma takt som Terrys böcker publicerades och efter bok 22 stannade jag utmattad, medan ytterligare 18 tillkom fram till 2014.

Bara igår morse gjorde jag en kort introduktion för tonårssonen kring Skivvärlden helt apropå – och när han kom hem idag efter skolan, så informerade han mig om att Terry Pratchett faktiskt gått bort under dagen. Ett sorgligt sammanträffande.

Terry var förstås inte, som Aftonbladet rapporterar, adlad. Titeln ”sir” indikerar ridderskap, inte adelskap, och det som hände år 2009 var att han blev Knight Bachelor. Dessförinnan blev han år 1998 Officer av Storbritanniska Empire-orden.

Efter att ha blivit riddare erhöll han 2010 ett vapenbrev från College of Arms och vapnet pekar på ett underfundigt sätt mot Discworld på flera sätt. Huvudstaden (världshuvudstaden) heter Ankh-Morpork, två delar åtskilda av en flod. I vapensköldens syns en ankh och på hjälmen en uggla – en ruru, även kallad morepork. Valspråket anknyter till Döden som är en högst levande figur i boksviten. De fyra rundlarna kan möjligen anknyta till de fyra elefanter som håller uppe skivvärlden, ett lån från indisk mytologi. Sammantaget, ett vapen lika talande som Magnus Härenstams vapen med sina fem myror och fyra elefantbetar.

Som officiellt utsedd riddare med vapenbrev tog han nästa logiska(?) steg, att samla järnmalm för att utvinna järnet till ett eget svärd, ett handfast konkret arbete som avbrott till all fiktion. En fantastisk riddare, helt enkelt. Med betoning på y.

John Lennons återlämnade MBE

I dagens SvD Kultur s. 5 finns en artikel om en ny bok om John Lennon skriven av Harry Amster, ”John Lennons brev”. Här finns utdrag ur det brev som åtföljde John Lennons återlämnade MBE (”Riddare av Storbritanniska Empireorden”) på svenska, men framförallt en bild på originalet som är lite intressant ordenskuriosa.

En lite längre artikel kring John Lennons återlämnade MBE finns här, med originaltexten samt kort beskrivning om upphittandet år 2009 av John Lennons orden i ordenssamlingarna tillsammans med originalbrevet. Men som sagt, kika i dagens SvD på återlämingsbrevet i original. Eller köp boken.

Bouton, medaljrosett eller clips till kavajen

The Drones Club har ett inlägg om Kavajslagsnålen – en underskattad drönaraccessoar. Jag kan ju i så fall inte vara sämre, utan kontrar med dess motsvarighet när det gäller bärbara utmärkelser.

Som ”alla” vet bärs ordnar och medaljer i form av original alternativt miniatyrer till uniform, frack och smoking. I vissa högtidliga sammanhang kan bärbara utmärkelser vara acceptabla till kavaj. Däremot är det mindre vanligt att använda ett clips, en bouton eller en medaljrosett i vardagliga sammanhang i knapphålet på kavajens slag.

Ett clips är en grov tråd eller ett mycket smalt och tunt band på ca 2 mm bredd som går från knapphålet på kavajen rakt ut åt kanten och fästs på baksidan av slaget. Bruket kommer från Frankrike där clips används för den lägsta och femte klassen, Riddare. Det vanligaste clipset internationellt är nog Franska Hederslegionens (FrHedLO) röda band, som bärs med stolthet. Svenska clips är ovanliga – det enda jag kan påminna mig att jag har sett är Patriotiska sällskapets gul-gröna medaljband ett par gånger. Eftersom clipsbandet är så smalt, så fungerar det med en eller två färger, men inte gärna mer eftersom det då blir svårt att avläsa vilken utmärkelse det är fråga om.

För de övriga fyra högre klasserna används något som på svenska kallas bouton, men som på franska kallas rosette. En bouton är en liten knapp, ca 5-10 mm stor, i ordensbandets färg(er). Enbart en bouton signalerar i allmänhet  fjärde klassen, i vissa ordnar benämnd Riddare av 1 klass, i andra benämnd Officer (undantag finns, RItS:tMLO bär en grön bouton medan OffItS:tMLO bör en bouton med en guldkrona i mitten, även PåvlHGO:sFK har bouton). De tre högre ordensklasserna har tillägg av små ”vingar” i silver- och guldband (vingarna ska ligga vågrätt). Tredje klassen, Kommendör, har silvervingar. Andra klassen, Kommendör av 1 klass alternativt Storofficer, har en guld- och en silvervinge, där guldvingen ska vara åt bärarens höger. Första klassen, den högsta oftast benämnd storkors, har guldvingar.

Boutoner kan också utformas på annat sätt. Som komplement till – eller i stället för – vingarna kan man i mitten av boutonen se en pytteliten metallrepresentation av ordenskorset eller kraschanen. Genom denna får betraktaren en ledtråd till vilken av klasserna som bäraren erhållit. Så har t.ex. en enskild tillverkare år 2007 tagit fram buttons för Storbritanniska Imperieordens olika klasser och det används officiellt av Italien. Tyska förtjänstordens boutoner har också sådana växlande metallcentrum beroende på ordensklass, medan bandet bakom är en kvadrat (rosett för lägsta klassen) i stället för en cirkelrund knapp.

Till H M Konungens medalj medföljer en liten rosett i högblått eller serafimerblått band, beroende på vilket band originalmedaljen har (dock ej till Kon:sSM). På privat initiativ har en rosett uppstått för den av regeringen utdelade kungliga utmärkelsen ”För nit och redlighet” (GMnor) som ges för 30 år i statlig tjänst, 25 vid pensionering. Rosetten kan även användas av dem som fått GMiq, GMbg, GMmf och GMrenv eftersom banden är detsamma.

Även om rosett kanske i första hand används för att markera lägsta ordensklassen internationellt tror jag inte det vore fel om fler sett tillkom för att visa medaljinnehav.

För att summera: gärna en pin i kavajslagshålet, men om du har fått en utmärkelse så varför inte en bouton, clips eller rosett lite mer ofta än vad som sker idag. Det glädjer den som förlänat utmärkelsen och det synliggör och hedrar en instats och förtjänst som andra sett värt att belöna.