Etikettarkiv: Försvarsmakten

ÖB har förlänats StOffTyskRFO

Åter har en ordensspaning influtit (tack Mats!): ÖB har förlänats StOffTyskRFO.

Annonser

Ordning på ordnarna – S:tLazO/ThO i stort sett borta från svensk militär uniform

Försvarsmaktens uniformer utgör de yttre tecknen på tillhörighet till Försvarsmakten och dess olika organisationsenheter. Det är därför viktigt, som en del i Försvarsmaktens gemensamma värdegrund, att hålla uniformen i helgd. (ur inledningen till kap 1 Grunder, Unibest 2009 v. 1.5)

Svensk militär uniform är ett officiellt representativt plagg. I officiella sammanhang gäller för utländska utmärkelser i princip att endast sådant som är officiellt (förlänat av sittade statschef) kan bäras. Det betyder att inte ens riddarordnar till exfurstehus upptagna i ICOC:s register generellt kan bäras i officiella sammanhang, trots att det kan handla om f.d. regerande furstehus som står svenska kungahuset mycket nära.

Med detta för ögonen har det varit rätt uppseendeväckande att två ordnar, som inte är officiella ordnar och som inte heller är knutna till f.d. regerande furstehus på ett sätt som gör dem till äkta riddarordnar, har haft generellt bärandetillstånd till svensk militär uniform. Det är lite beklämmande att högre svenska officerare som är med i Tempelherreorden (ThO)/Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) inte själva insett och närmat sig detta problem. Genom att i stället ha drivit upprätthållandet av bärandetillståndet har man frångått viktiga principer om vad rätt är och satt omsorgen om ThO/S:tLazO före omsorgen om svensk militär uniform.

Känner man dessutom till att bärandetillståndet mer eller mindre kuppades fram genom att Kungl. Majt:s Orden (och därigenom principiellt H.M.K.) inte gavs möjlighet att yttra sig i frågan (sannolikt eftersom man visste att det skulle bli avslag), så framstår det som än mer självklart att bärandetillståndet inte har kunnat fortleva i längden. För medlemmar av ThO/S:tLazO har fram tills idag ställts inför ett val:

  • Vara lojal mot H.M.K. = inte bära ThO/S:tLazO till uniform (bärandetillståndet är en rättighet och inte en skyldighet att bära orden).
  • Vara lojal mot ThO/S:tLazO och bära dessa ordnar till uniform = bära ordnar som faktiskt inte erhållit KMO:s/H.M.K.:s gillande till uniform = i princip en skymf mot H.M.K., Sveriges statschef och general/amiral inom Försvarsmakten.

Och så kan man inte ha det, vilket hovet tydligt har framfört till Försvarsmakten när en översyn av uniformsbestämmelserna blev aktuell för något år sedan. Efter övervägande är resultatet det nya kapitel 9 Utmärkelser, en del av Unibest 2009 ver 1.5 som gäller från och med 2012-12-01. Det finns flera nyheter i detta nya kapitel, som motiverar en läsning. Den stora nyheten är dock att till svensk militär uniform får numera endast utländsk officiell orden bäras, det vill säga, en orden förlänad av stat eller kyrkligt överhuvud med legitimt statsöverhuvuds god­kännande.

De grenar av Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) samt Tempelherreorden (ThO) som getts generellt bärandetillstånd kan enligt de nya bestämmelserna inte längre bära sina ordenskors till svensk militär uniform – annat än undantagsvis i slutna sällskap inom dessa ordnars egna verksamheter och dessutom endast inom riket. Vilket – som ovan visats – fortfarande är principiellt fel och om ThO/S:tLazO har huvud och hjärta på rätta ställen, så borde de inte låta ens detta förekomma. Bägge ordnarna har egna uniformer som i så fall kan begagnas. Vidare tydliggörs också att det av protokollära skäl inte är tillåtet att blanda officiella ordenstecken och icke officiella ordensliknande dekorationer på Försvarsmaktens uniformer. D.v.s. om ThO/S:tLazO träffas internt i svensk militär uniform, så är det endast deras egna ordenstecken som ska bäras och inga officiella ordnar.

Även om beslutet inte skänker S:t LazO och ThO någon större glädje så är det ändå, principiellt sett, ett riktigt beslut. Något liknande har skett inom Svenska Frimurare Orden – SFMO – där man sedan länge haft principen att inget annat än officiella utländska utmärkelser ska bäras. Ett antal frimurare och officerare har kringgått detta genom att bära uniform i loge och därmed hävdat det generella bärandetillståndet för S:tLazO/ThO. SFMO har nyligen beslutat att inget annat än frack eller kostym ska förekomma inom orden, vilket bland annat leder till att uniform inte längre kan bäras. Huvudsyftet med likhet i klädsel är att understryka gemenskap, men det framskymtar också (ex. i tidningen Frimurarens senaste nummer) att man inte längre vill låta SFMO vara en arena för bärande av ordnar som inte har KMO:s/H.M.K.:s gillande. H.M.K. är SFMO:s Höge Beskyddare – dessutom stormästare för Kungl. Carl XIII:s orden. Sannolikt har SFMO:s ledning, precis som FM/HKV ledning, sett en ohållbar principiell konflikt.

Om avsteg ska göras mot principen om officiella ordnar, så skulle det vara naturligt att orden förlänad av suveräna eller f.d. suveräna furstehus erkända av Wienkongressen 1814 eller senare – allmänt erkända riddarordnar – är sådana ordnar som i första hand skulle kunna komma ifråga till uniform, eftersom Sveriges kungahus har relationer med många av dessa exfurstehus. Så är det generellt sett inte i de nya bestämmelserna, vilket är bra. Däremot finns en liten, liten öppning som har relevans för svensk militär uniform: den som för krigsmannagärning (d.v.s. inte för allmän militär förtjänst) belönas med ovanstående dynastisk riddarorden kan eventuellt ges bärandetillstånd. Sammantaget är både huvudregeln och undantaget välavvägda.

En annan nyhet ligger i beslutsgången. Försvarsmakten har tidigare tagit emot ansökningar om bärandetillstånd till uniform och Kungl. Maj:ts Orden har varit remissinstans. KMO:s yttrande har i normalfallet vägt tungt. I den nya ordningen ska den som vill ha bärandetillstånd först vända sig direkt till KMO för att få ett gillande. Endast med detta gillande kan ansökan sedan göras om bärandetillstånd. Denna ordning förebygger eventuella framtida problem mellan KMO och Försvarsmakten. Även det är bra: det är principiellt rätt att Kungl. Maj:ts Orden – i och med kopplingen till statschefen som fons honorum – äger frågan om vad som kan och inte kan bäras i Sverige.

Vilka konsekvenser får nu de nya uniformsbestämmelserna? En effekt är att ett antal baler (Wienerbalen, Amarantherordens bal, Innocenceordens bal m.fl.) kommer att bevistas av medlemmar av Tho/S:tLazO antingen i uniform med medaljer utan dessa ordnar alternativt frack med ”allt”. Jag hoppas att det förstnämnda väljs.

När ThO/S:tLazO inte kan bäras som ersatz för den svenska orden officerare egentligen borde ha förlänats, så finns en risk för att utländska officerare som inte känner till vårt svenska dysfunktionella belöningssystem läser avsaknaden av statsorden som att den svenske officeren inte fullt ut är kompetent. En annan konsekvens kanske därför kan bli att svensk militär personal agerar mer samfällt och starkare för en reformering ordensväsendet i syfte att börja utdela de svenska statsordnarna till svenskar, inklusive Svärdsorden för militärer.

Eftersom en av ThO:s /S:tLazO:s ”konkurrensfördelar” upphört kan intresset komma att öka för de utländska furstehus riddarordnar som finns i Sverige och som antar evangeliskt-lutherska bekännare, d.v.s. kungl. Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden, kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden, kungl. Georgiens Örn- och tunikeorden och Ungerska Vitézorden. Flera utomeuropeiska furstehus har även på senare tid förlänat sina ordnar till svenskar.

Detta är dock i grunden egentligen synd eftersom det i Sverige finns en riddarorden som skulle kunna vara en mer naturlig plattform evangeliskt-lutherska svenskar – Johanniterorden i Sverige. Denna orden antar dock i praktiken endast adliga män.

En annan väg är dock möjlig för denna orden, som skulle lägga orden mer i linje med Malteserorden och Johanniterordnarna i Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige var det tidigare möjligt för personer av överstes rang att själv anhålla om adelskap och det förekom att personer av lägre rang adlades för viktiga förtjänster. Eftersom adlande inte längre förekommer borde man för länge sedan ha genomfört principen att icke-adliga personer av överstelöjtnants ”rang” kan antas som medlemmar. Detta inkluderar mer eller mindre Kommendörer – eller högre – av svensk eller utländsk statsorden. Genom att ribbans sätts så högt som överstelöjtnant gör att Johanniterorden i Sverige bibehåller sin excellens men ändå kan anta den personkrets som – om statskicket varit annorlunda – säkerligen hade erhållit adelskap. Argumenterat utifrån att detta tycks vara en viktigt fråga för Johanniterorden i Sverige.

Ingen skugga må falla över de officerare inom Försvarsmakten som varit involverade nya uniformsbestämmelserna eftersom huvudproblemet inte är de ändringar de genomfört – problemet var införandet av ett generelllt bärandetillstånd till uniform för två ordnar som strider mot alla normala principer. Som antytts ovan återstår fortfarande lösandet av två knutar för att återfå full normalitet i hur ordnar och medaljer utdelas i Sverige. Bortläggandet av ThO och S:tLazO till svensk militär uniform är dock en viktig pusselbit för att skapa ett rimligare svenskt ordenslandskap – ett viktigt steg mot ordning på ordnarna i Sverige.

Första medaljparaden för Unmiss

Nu är de första svenskarna medaljerade med FN:s medalj för UNMISS.

Unmiss står för United Nations Mission in the Republic of South Sudan (UNMISS). Insatsen startade den 10 juli 2011 och omfattar hela den nya republiken Sydsudan. Högkvarteret är placerat i huvudstaden Juba. Tre bataljoner är grupperade över området med bataljonshögkvarter i Wau, Malakal och Juba.

Missionen grundar sig på resolution 1996 i FN:s säkerhetsråd från den 8 Juli 2011 och är en kapitel VII-insats. Insatsen ar en fullt integrerad insats, vilket betyder att samverkansofficerarna skall bilda integrerade team med FN:s civilpoliser, representanter från andra FN-organ som exempelvis FN:s flyktingkommissariat UNHCR, World Food Programme och FN:s sekretariat för mänskliga rättigheter, OCHA.

Inriktningen är att dessa team skall bo och arbeta på de platser som användes som valstationer under folkomröstningen.  I uppgifterna ingår bland annat att; stödja regeringen i Sydsudan, etablera ett “Early Warning” system, stödja och undersöka hur mänskliga rättigheter följs, skydda civilbefolkningen, utbilda civilpoliser och samverka med Sydsudans militära styrkor.

Det svenska bidraget till missionen består inledningsvis av tre samverkansofficerare och fyra stabsofficerare, var av en Air Ops (air operations). Källa: Försvarsmakten.