Etikettarkiv: HMK

Nordstjärneorden is the new black

Det har på flera stället börjat surras om H.K.H. Prins Daniel i samband med det portugisiska statsbesöket: skälet till det är att H.K.H. Prins Daniel har Nordstjärneorden om halsen, vilket är en nyhet. Det är också en nyhet att orden bärs i svart band. Se här, skrolla ner en bit. Tittar man på det korta videoklippet som snurrar på samma sida, så ser man att även H.K.H. Prins Carl Philip har Nordstjärneorden i svart band om halsen. Inte han heller har burit Nordstjärneorden tidigare. Det är trevligt att se de kungliga prinsarna (utöver H.M.K.) bära Nordstjärneorden, och i synnerhet att det svarta bandet brukas.

I en Facebook-grupp återger en person att han ringt och kollat med Kungl. Maj:ts Orden vad skälet till detta är. Det visar sig att stormästaren, H.M.K., i våras har förtydligat att svenskar får Nordstjärneorden i svart band. I samband med ordensreformen 1975, då orden upphörde att delas ut till svenskar, beslutades att bandet skulle vara blått med en gul rand på vardera sidan för att tydliggöra att det är en svensk orden – därmed föll också intressant symbolik bort. Nordstjärneordens band var ursprungligen svart, vilket får sin förklaring i Palmstedts/Tessins brev till Fredrik I, där man förklarar att bandet skall vara svart eftersom det swarta är thet okunskapens mörker stiernans (Nordstjärnans) stråålar will genomlysa och med inspiration från den franska S:t Mikaelsorden.

Man får hoppas att bandet byts ut framöver även för övriga förläningar. Vem vill inte vara den stjärna som lyser i mörket?

Högtidliga audienser på Kungl. Slottet

Under fredagen tog H M K emot fyra nyutnämnda utländska ambassadörer på Kungliga slottet vid högtidliga audienser. De utländska ambassadörerna bär då frack med hög hatt, medan de introducerande ambassadörerna från UD bär ambassadörsuniform av äldre snitt. Ett stort ceremoniellt tillfälle som också förstås betyder att det finns gott om ordnar och medaljer att titta på: både tillfället från i fredags enligt länk ovan (notera länkarna längst ner i länken), men även tidigare tillfällen i både foton och videoklipp.

Medaljförläningar 6 juni 2013

Så är det dags igen: med nationaldagen kommer också H.M.K. medaljförläningar.

En guldkant på dagen, som annars går i moll. Rejält förkyld och har hostat sönder rösten. I stället för utfärd till Koppartälten på Haga blir det nog ett stärkande varmt bad och den relativa vila som eventuellt kan uppstå med två ungdomar och två barn hemma…

Kungen i kedjor

Bildkälla: Kungl. hovstaterna 2013Äntligen! Kungl. Hovstaterna rapporterar på sin webbplats om att H.M.K. har avtäckt ett porträtt där Kungen – som stormästare/Herre och mästare för de svenska riddarordnarna – bär Serafimerordens, Svärdsordens, Nordstjärneorden och Vasaordens kedjor (räknat utifrån och in): till detta Serafimerordens kraschan över Vasaordens kraschan då Vasaorden av storkorsen är högst i rang. Mycket glädjande att se Svärds- och Nordstjärneordens kedjor på plats.

Runt halsen bär Kungen ordenstecknet som Storkommendör av Danska Danneborgsorden, en särklass som är förbehållen kungligheter (hade förstås varit trevligt att se RCXIII:sO i stället, eller HedRJohO). På bröstet, under kedjorna, bärs också de fyra kungliga minnestecken Kungen brukar bära: GV:sJmtII och GVIA:sMM i serafimerblått band samt norska HVII:sMM och OV:sMM i rött band.

kungen1_94428250Vid sitt trontillträde och bröllop, likaså H.K.H. Prinsessan Victorias bröllop, bar Kungen bara endast Serafimerordens och Vasaordens kedjor. Svärdsorden bars i band om halsen och Vasaordenskraschan under Serafimerordens kraschan. Noterar först nu att H.M.K. på sitt bröllop även bar kraschan för Storkors av första klassen av Tyska Förbundsrepublikens förtjänstorden, en artighet mot Silvias hemland.

Jag tror att många intresserade har hoppats på att Kungen någon gång skulle bära alla ordenskedjorna och det är mycket välkommet att så nu skett i porträttform. Förhoppningsvis får vi ser mer sådant även IRL.

Kungens ordensinnehav – äntligen på www.kungahuset.se!

Jag tror att det är många intresserade av faleristik som blir glada av att Kungl. Hovstaterna med bistånd av Kungl. Maj:ts Orden äntligen lagt upp en lista över H.M. Kung Carl Gustafs ordensinnehav. Att H.M.K. har så många ordnar är ett resultat av att han är statschef, och statschefer deltar i protokollära ordensutväxlingar mellan länder. Se mer om hur det fungerar i detta inlägg.

En liten kommentar kan vara på sin plats: RCXIII:sO syns inte och det hänger samman med att fokus för sidan ligger på vad H.M.K. faktiskt bär. Prinsar av kungahuset föds Riddare av Kungl. Carl XIII:s orden men anlägger inte ordenstecken förrän de har passerat alla grader i frimureriet. Eftersom Kungen inte är frimurare bär han inte RCXIII:sO.

Följdriktigt har inte heller hans Höge Beskyddarskap för Johanniterorden i Sverige inkluderats. Det berättigar annars till bärande av Rättsriddarkors samt ordens vita bröstkors i kommendatorsstorlek. H.M.K. har dock inte burit det annat än då han någon gång bevistat Johanniterordens i Sverige högtidligheter, vilket gör att även det är av ett mindre allmänintresse.

Den motvillige medaljmottagaren

I bland ser man uppgifter i media om personer som erhållit en utmärkelse som de inte helt kan eller vill stå för, eller där mottagare uteblivit från utdelningsceremonien. Ett exempel som omnämnts i media på senare tid är innehavaren av Kon:sGM8 Ulf Lundell.

För att inte skruva upp förhoppningarna händer det att medaljförslag inlämnas utan att den som eventuellt ska få medaljen förvarnas och kan tycka till om saken. Det kan lägga grund till problem: någon form av försynt avstämning bör kanske ske.

Jag har full respekt för att man kan ha olika politiska åsikter från höger till vänster och att man kan vara för monarki eller republik, men jag blir lite förvånad att det finns en diskussion (1, 2, 3) bland republikaner eller folk som ligger på den ideologiskt vänstra planhalvan att det skulle vara fel att ta emot Konungens medalj. Man blandar ihop statskicket, det som lett fram till den statschef vi har, med funktionen statschef som oavsett statskick faktiskt är Sveriges främste företrädare. Det är olyckligt.

I amerikanska försvarsmakten finns ibland soldater som inte förstår varför det ska göras honnör även för befäl som man inte sympatiserar med. Svaret på det är alltid: ”we salute the rank, not the man”.

I linje med det är det viktigt att komma ihåg att det inte enbart är förträdaren för ett statskick som förlänar medaljen – det är Sveriges faktiska statschef. Traditionellt är det statscheferna världen över som förlänar de finaste utmärkelserna eftersom de idag är sina staters förnämsta företrädare. Att statschefen vill förläna en medalj är alltså ett oerhört tungt erkännande av förtjänster och insatser för samhället. Statschefens utmärkelser accepteras i andra länder oavsett statsskick av både monarkister och republikaner eftersom man kan skilja på den statschef man har och vad han/hon representerar och vilket statskick man själv vill ha i de bästa av världar.

Till skillnad mot många andra furstehus som tagit sitt lands krona med våld, så valde folkets främsta företrädare i form av riksens ständer vem som skulle utses till tronföljare efter kung Carl XIII. Med bl.a. detta för ögonen är det bevisligen möjligt för republikaner att ändå acceptera Konungens medalj, likaså att partiföreträdare för partier som vill avskaffa monarkin att ändå acceptera Konungens medalj – och för HMK att erkänna deras insatser för det svenska samhället, även om de vill kullkasta det statskick som gör kungen till statschef.

Är det så att man ser det som helt oförenligt att acceptera en utmärkelse från statschefen på grund av det statskick som gör han/henne till statschef, så borde det vara möjligt att föreslås för regeringsmedaljen ”Illis Quorum”. Att det för närvarande är en borgerlig regering, och att det skulle kännas svårt att ta emot en medalj från en företrädare för en sådan om man är vänstersympatisör, är humbug. Själva idén med att ha demokrati är att regeringsfärgen kan växla. Att acceptera en medalj från en borgerlig regering är alltså för den som ligger på den ideologiskt vänstra planhalvan ett mycket aktningsfullt erkännande av de demokratiska spelreglerna – och vice versa. Likaså att regeringen ser till förtjänsterna för det svenska samhället, inte till partifärg, hos den som föreslås för regeringsmedalj.

När det gäller medaljutdelningsceremoni från endera statschefen eller regeringschefen (ibland delegerat till berört statsråd), så är det enda giltiga förfallet i princip eget dödsfall. Kan man inte besväras om att delta i en utdelningsceremoni så tycker jag nästan att det är bättre att avböja mottagande tidigare i processen. Skälet till det är att statschefen och regeringen i en representativ demokrati är folkets främsta företrädare. Att få ta emot en sådan medalj är en stor ära. Det är därför fullständigt respektlöst mot det som de representerar – ”svenska folket” – att inte dyka upp och genom det visa att medaljen faktiskt betyder något för mottagaren.

I kritiken mot monarkin så för republikaner ibland fram att Konungens medalj ”endast går till kungavänner”. Mot det påståendet kan man problematisera på flera sätt. För det första är det rent faktamässigt fel – det är bara att titta på dem som har fått medaljen, det är allt från höger till vänster, från monarkister till republikaner. För det andra är det uppenbarligen så att dem som inte gillar monarki – som exemplet ovan – inte riktig kan stå för att få en Kungamedalj, d.v.s. man klarar inte riktigt att bortse från statskick och i stället se till att det är statschefen som landets främste företrädare som förlänar medaljen. Och genom att inte kunna stå för mottagande av Kungamedalj – i dess betydelse som en av landets finaste utmärkelse förlänad av statschefen –  skapar faktiskt republikanerna och vänstersympatisörer själva därmed grunden till sin egen myt- att Konungens medalj skulle gå till högerfolk och andra ”kungavänner”.

Det framställs också i debatten som att det är kungen ensam som medaljerar ”lydiga undersåtar” på ett närmast korrupt sätt. Vore det så, så kunde jag förstå kritiken. I själva verket bygger medaljutdelandet till stor del på inkommande förslag från hög som låg (dessa ställs till riksmarskalken): de bereds noga för att få en bredd och ett djup innan HMK fattar slutgiltigt beslut inför de två medaljregnen per år, 28/1 och 6/6. Beslutet fattas inte av privatpersonen Carl Gustaf som vill gynna sina vänner – utan av Sveriges statschef i syfte att belöna framstående insatser i och för det svenska samhället.

H M Konungens medaljförläningar 6 juni 2012

Puh! Helt slut efter att ha picknickat på Haga med fyra barn i vänners och bekantas sällskap. I stället för att själv skriva någon kreativ kommentar om HMK:s aktuella förläningar av Serafimermedaljen (bilden), H M Konungens medalj och ”Litteris et Artibus”, lämnar jag ordet till Jens Christian/jcb i ett inlägg på SHF:s forum.