En liten Aladdinask med trillingnötter och röda band

Allt har sin tid, säger Predikaren: det har gått alldeles för lång tid sedan jag sist skrev något, annat har pockat på uppmärksamhet. Därför kommer en liten Aladdin-ask av godbitar med några trillingnötter av det som hänt sedan sist.

  • Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf har den 28 januari 2015 till nya Riddare av Kungl. Carl XIII:s orden utnämnt
    – stormästaren i Isländska Frimurare Orden Valur Valsson
    – filosofie kandidat Thomas Böös (tid. 1:e bibliotekarie i min gamla hemstad E-tuna)
    – sektionschef Kaj Gustafsson
  • Samma dag offentliggjordes nya mottagare av H. M. Konungens medalj och Medaljen ”Litteris et Artibus” minst en Enskedebo noteras, skådespelerskan Ann Petrén som förlänades GMleta.
  • Två större baler har hållits, har vänner och bekanta rapporterat. Dels Balnatt i Wien inom ramen för Svensk-österrikiska föreningen, dels Royal Winter Ball där H.K.H. prinsessan Anna Bagration-Gruzinsky närvarade bärande den nya kungl. Georgiens Kronorden i rött band (vilken hennes far prins Nugzar, huvudman för den yngre senast regerande grenen av georgiska kungahuset nyligen instiftat efter prinsessan Annas skilsmässa från H.K.H. prins David Bagration-Mukhrani, huvudman för den äldre grenen – det ser även ut som att bl.a. Roger Lundgren a.k.a. Royal Roger förlänats denna orden på balen). Och i Lund hålls snart studentikosa Nyckelordens bal – på min födelsedag!
  • De svenska riddarordnarna har under slutet av 2014 bytt leverantör av ordenstecken till Atelier Borgila AB och Henrik Ingemarsson. Därmed har en epok gått i graven: C. F. Carlmans tillverkade de svenska ordenstecknen sedan 1800-talet. Lars Kjellander som efterträdde C. F. Carlmans började själv en gång på företaget och övertog ordensverksamheten då företaget upphörde. Lars Kjellander Ordensateljé har nu alltså fått en efterträdare Atelier Borgila AB. Ordensutställningen i ordenssalarna på Kungl. Slottet har uppmärksammat detta skifte.
  • Suveräna Malteserorden har i dagarna påbörjat arbetet för att saligförklara förre prinsen och stormästaren, Hans Mest Eminente Höghet Fra’ Andrew Bertie.
  • Serafimerringning i Riddarholmskyrkan 11 februari 2015 för Tysklands förutvarande förbundspresident Richard von Weizsäcker (bild, kort filmklipp och långt sevärt filmklipp från Wikimedia Commons).

Medaljförläningar 6 juni 2013

Så är det dags igen: med nationaldagen kommer också H.M.K. medaljförläningar.

En guldkant på dagen, som annars går i moll. Rejält förkyld och har hostat sönder rösten. I stället för utfärd till Koppartälten på Haga blir det nog ett stärkande varmt bad och den relativa vila som eventuellt kan uppstå med två ungdomar och två barn hemma…

A room with a view

20130419-004325.jpg

På tjänsteresa till Borås högskolas nationella lärarutbildningskonferens m.m. lyckades vi få rum på Scandic Plaza Hotel Borås just intill högskolan (tack Anna!), med en utsikt som inte är ointressant i ordenssammanhang: Tempel Riddare Ordens vackra byggnad som huserar Riddartemplet Veritas och Utposten Sjuhärad.

Intressant är fasadens två förgyllda tecknen på var sin sida av den förgyllda ordenssymbolen. Det ser ut att vara en variant murarchiffer. Eftersom lösningen av murarchiffer finns på Wikipedia har det väl idag förlorat sin funktion. Med lite funderande kan jag komma med en gissning om vilka bokstäver de två är (och därigenom kanske komma med en gissning om nyckelns hela utformning): det blir rätt tydligt om man funderar kring hur orden förkortar olika begrepp och hur ordens andra tempels (”logers”) märken är utformade. Kan du gissa?

Och appropå högskoleväsendet, i dagarna har f. rektor för SU, innehavaren av Kon:sGM12mserafb, professor Kåre Bremer utnämnts till en av 2013 års ”kändismottagare” av Sankt Eriksmedaljen, vilken även går till ett antal av stadens trotjänare varje år (20+ år av anställning). Eva-Karin Gyllenberg (själv S:tEGM) skrev en liten notis om utnämningarna i DN där hon som kuriosa namnger K A Almgrens sidenväveri som står för det unika bandet (blått vattrat siden bestrött med handsydda gula stjärnor).

Prosten Johnny Hagberg blir KorrespLHA

Enligt en artikel i NLT (2013-01-11) har prosten Johnny Hagberg utnämnts till Korresponderande Ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (tack Bo för tipset!). Johnny är känd för sin utgivning av litteratur och han torde vara den svenske protestant som i dagsläget har erhållit flest katolska utmärkelser och med störst bredd: från vardera av de två katolska riddarordarna, från påven personligen och från påven som kyrkligt överhuvud. Vid sidan av Kon:sGM8 har han erhållit KSMaltO:sFO KPåvlS:tGO PåvlHGO:sFK3kl samt PåvlGM ”Bene Merenti” (dessutom andra utmärkelser). Enligt artikeln kommer han sannolikt att installeras som KorrespLHA vid Vitterhetsakademiens sammankomst den 20 mars. Hagberg är för övrigt sedan tidigare LGAA.

Eskilit får Kon:sGM12mserafb

Det är med särskild glädje som jag – som gått ”natur” på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna – kan konstatera att en annan f.d. eskilit som gått ”natur” några år efter mig fått Kon:sGM12mserafb, nämligen förutvarande språkröret Maria Wetterstrand. Samma medalj får bl.a. förutvarande statsrådet Maud Olofsson.

Medaljen Litteris och Artibus går bl.a. till skådespelaren Sven Wollter. Med tanke på att den sistnämnde har hjärtat något till vänster kan det kanske vara värt att erinra om att det är Sveriges statchef som förlänar medaljerna snarare än företrädaren för ett styresskick (som man naturligtvis kan vara kritisk mot och vilja förändra i framtiden). Jag hoppas att Sven med denna insikt kan ta emot och bära medaljen med större stolthet än en mer motvillig medaljör, och att andra låter honom bära den utan att ifrågasätta hans politiska ställningstaganden.

Hela listan på medaljmottagarna finns här.

Framlidne Anders Carlbergs medaljer

Det framskymtar här och där i minnesord om Anders Carlberg att han fått flera medaljer för sina stora insatser. Ingenstans återges dock alla medaljerna samlat, inte ens på Wikipedia (då har jag ändå lagt till två nyss). Enligt uppgift på bl.a. SVT har han – utöver Stockholms stads S:t Eriksmedaljen (S:tEGM) – fått tre kungliga medaljer men jag hittar bara två, Konungens medalj i guld av 8:e storleken i högblått band (Kon:sGM8) och Kungl. Patriotiska sällskapets guldmedalj (PatrSGM) för betydande fostrargärning (förste mottagaren i det nya utförandet!). Om någon har uppgift om vilken den tredje kungliga medaljen är, hör gärna av er eller lägg till den direkt på Carlbergs Wikipediasida (länk ovan).

Inte på G

Höstens obarmhärtiga övergång till snöoväder gör nog att få känner sig pigga, alerta och ”på G”, på gång. Men det är inte det som avses, utan att jag upptäckt att jag har haft fel i hur en medaljförkortning ska göras. Det är verkligen i kategorin ”av mindre betydelse för mändklighetens fortlevnad” men ändå en sak som får en faleristiker ur balans, att inte känna sig riktigt på G.

Sedan bra många år har jag levt i den fasta övertygelsen om att Konungens medalj ska förkortas Kong:s…. Så är det inte alls; förkortningen ska inte ha något g! Det ska vara Kon:s.

  • Kon:sGM12mkedja,
  • Kon:sGM12mserafb,
  • Kon:sGM12mhb,
  • Kon:sGM8mserafb,
  • Kon:sGM8 samt
  • Kon:sSM.

Se ex. utdrag från Statskalendern från 1963 (pre 1975 medaljvalör med små bokstäver); även Fredrik Löwenhielm skriver utan G. Medalj.nu gör också rätt.

Undrar hur mitt misstag uppkommit? Klart är i alla fall att jag måste tvätta blogg och hemsida från missen. Men inte idag – känner mig inte riktigt på G…

Den motvillige medaljmottagaren

I bland ser man uppgifter i media om personer som erhållit en utmärkelse som de inte helt kan eller vill stå för, eller där mottagare uteblivit från utdelningsceremonien. Ett exempel som omnämnts i media på senare tid är innehavaren av Kon:sGM8 Ulf Lundell.

För att inte skruva upp förhoppningarna händer det att medaljförslag inlämnas utan att den som eventuellt ska få medaljen förvarnas och kan tycka till om saken. Det kan lägga grund till problem: någon form av försynt avstämning bör kanske ske.

Jag har full respekt för att man kan ha olika politiska åsikter från höger till vänster och att man kan vara för monarki eller republik, men jag blir lite förvånad att det finns en diskussion (1, 2, 3) bland republikaner eller folk som ligger på den ideologiskt vänstra planhalvan att det skulle vara fel att ta emot Konungens medalj. Man blandar ihop statskicket, det som lett fram till den statschef vi har, med funktionen statschef som oavsett statskick faktiskt är Sveriges främste företrädare. Det är olyckligt.

I amerikanska försvarsmakten finns ibland soldater som inte förstår varför det ska göras honnör även för befäl som man inte sympatiserar med. Svaret på det är alltid: ”we salute the rank, not the man”.

I linje med det är det viktigt att komma ihåg att det inte enbart är förträdaren för ett statskick som förlänar medaljen – det är Sveriges faktiska statschef. Traditionellt är det statscheferna världen över som förlänar de finaste utmärkelserna eftersom de idag är sina staters förnämsta företrädare. Att statschefen vill förläna en medalj är alltså ett oerhört tungt erkännande av förtjänster och insatser för samhället. Statschefens utmärkelser accepteras i andra länder oavsett statsskick av både monarkister och republikaner eftersom man kan skilja på den statschef man har och vad han/hon representerar och vilket statskick man själv vill ha i de bästa av världar.

Till skillnad mot många andra furstehus som tagit sitt lands krona med våld, så valde folkets främsta företrädare i form av riksens ständer vem som skulle utses till tronföljare efter kung Carl XIII. Med bl.a. detta för ögonen är det bevisligen möjligt för republikaner att ändå acceptera Konungens medalj, likaså att partiföreträdare för partier som vill avskaffa monarkin att ändå acceptera Konungens medalj – och för HMK att erkänna deras insatser för det svenska samhället, även om de vill kullkasta det statskick som gör kungen till statschef.

Är det så att man ser det som helt oförenligt att acceptera en utmärkelse från statschefen på grund av det statskick som gör han/henne till statschef, så borde det vara möjligt att föreslås för regeringsmedaljen ”Illis Quorum”. Att det för närvarande är en borgerlig regering, och att det skulle kännas svårt att ta emot en medalj från en företrädare för en sådan om man är vänstersympatisör, är humbug. Själva idén med att ha demokrati är att regeringsfärgen kan växla. Att acceptera en medalj från en borgerlig regering är alltså för den som ligger på den ideologiskt vänstra planhalvan ett mycket aktningsfullt erkännande av de demokratiska spelreglerna – och vice versa. Likaså att regeringen ser till förtjänsterna för det svenska samhället, inte till partifärg, hos den som föreslås för regeringsmedalj.

När det gäller medaljutdelningsceremoni från endera statschefen eller regeringschefen (ibland delegerat till berört statsråd), så är det enda giltiga förfallet i princip eget dödsfall. Kan man inte besväras om att delta i en utdelningsceremoni så tycker jag nästan att det är bättre att avböja mottagande tidigare i processen. Skälet till det är att statschefen och regeringen i en representativ demokrati är folkets främsta företrädare. Att få ta emot en sådan medalj är en stor ära. Det är därför fullständigt respektlöst mot det som de representerar – ”svenska folket” – att inte dyka upp och genom det visa att medaljen faktiskt betyder något för mottagaren.

I kritiken mot monarkin så för republikaner ibland fram att Konungens medalj ”endast går till kungavänner”. Mot det påståendet kan man problematisera på flera sätt. För det första är det rent faktamässigt fel – det är bara att titta på dem som har fått medaljen, det är allt från höger till vänster, från monarkister till republikaner. För det andra är det uppenbarligen så att dem som inte gillar monarki – som exemplet ovan – inte riktig kan stå för att få en Kungamedalj, d.v.s. man klarar inte riktigt att bortse från statskick och i stället se till att det är statschefen som landets främste företrädare som förlänar medaljen. Och genom att inte kunna stå för mottagande av Kungamedalj – i dess betydelse som en av landets finaste utmärkelse förlänad av statschefen –  skapar faktiskt republikanerna och vänstersympatisörer själva därmed grunden till sin egen myt- att Konungens medalj skulle gå till högerfolk och andra ”kungavänner”.

Det framställs också i debatten som att det är kungen ensam som medaljerar ”lydiga undersåtar” på ett närmast korrupt sätt. Vore det så, så kunde jag förstå kritiken. I själva verket bygger medaljutdelandet till stor del på inkommande förslag från hög som låg (dessa ställs till riksmarskalken): de bereds noga för att få en bredd och ett djup innan HMK fattar slutgiltigt beslut inför de två medaljregnen per år, 28/1 och 6/6. Beslutet fattas inte av privatpersonen Carl Gustaf som vill gynna sina vänner – utan av Sveriges statschef i syfte att belöna framstående insatser i och för det svenska samhället.

H M Konungens medaljförläningar 6 juni 2012

Puh! Helt slut efter att ha picknickat på Haga med fyra barn i vänners och bekantas sällskap. I stället för att själv skriva någon kreativ kommentar om HMK:s aktuella förläningar av Serafimermedaljen (bilden), H M Konungens medalj och ”Litteris et Artibus”, lämnar jag ordet till Jens Christian/jcb i ett inlägg på SHF:s forum.