Etikettarkiv: kraschan

Kvinnligt ordensbärande – uppslag i Svensk Damtidning

Med minste sonen på hörselkontroll: i väntrummet ligger förra veckans Svensk Damtidning. Trots namnet oemotståndlig för en ordensintresserad herre. Bläddrandet ger också belöning: ett trevligt layoutat uppslag om kvinnligt bärande av ordnar! Bl.a en bild på drottningens briljanterade Serafimerordenskraschan.

20120925-090813.jpg

Annonser

Vitt dopband till prinsessan Estelle? Nej, självklart serfimerblått! ;-)

I Expressen kommenterar designern Emma Knaggård att kungafamiljen inte brukar ha ett färgat sidenband i midjan – rosa eller blått – för att anknyta till barnets kön. Så må vara fallet – men jag hoppas ändå att den lilla hertiginnan av Östergötland – kanske till vissas förundran – bär ett himmelsblått band från höger axel till vänster höft.

Detta är i så fall Serafimerordens band i barnstorlek, nyrenoverat och eventuellt med kokarder för Svärdsorden och Nordstjärneorden (samt bandet hörande kraschan), precis vad hennes morfar bar på sitt dop 1946.

Sedan 1748, då Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden instiftades, har alla svenska prinsar fram till och med 1974 fötts Riddare och Kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (RoKavKMO), d.v.s. Riddare av Serafimerorden och Kommendör (med stora korset) av Svärdsorden och Nordstjärneorden. Kvinnor kan erhålla de svenska statsordnarna sedan 1952, men ingen svensk prinsessa föddes 1952-1974 och blev därför inte Ledamot och Kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (LoKavKMO). Ledamot eftersom kvinnor inte blev riddare.

Kronprins Gustaf Adolf, Arvprins Gustaf Adolf, Kung Gustaf V och Prins Carl Gustaf vid dopet.

Ordensreformen som trädde i kraft 1975 stadgade att ingen svensk medborgare kunde erhålla en svensk statsorden – huvudlöst av flera skäl, men i det här sammanhanget så innebar det att kungabarnen inte blev födda RoKavKMO/LoKavKMO. Som tur var insåg man att det blir oerhört märkligt om Victoria som en framtida drottning inte skulle kunna vara stormästare i de statsordnar som hon själv skulle förläna. Därför ändrades ordenskungörelsen (en regeringsförordning) så att medlemmar av svenska kungahuset kan få de svenska statsordnarna.

De svenska kungabarnen tilldelades insignierna för Serafimerorden på sin myndighetsdag, men de är ordensmatrikeln (Per Nordenvalls Serafimerorden 1748-1998) matrikelnumrerade räknat från sin födelsedag. HKH prinsessan Estelle är alltså det första barnet inom kungahuset att födas in i den nygamla ordning som existerat sedan 1995. Av det skälet vore det trevligt att se Serafimerordens himmelsblå band för dop komma till användning.

Det är också värt att tillägga att det på Livrustkammaren finns en utställning om kungliga dop som pågår till 6 januari 2013 samt en utställning i ordenssalarna högst uppe i Slottet där man bl.a. kan bese detta  himmelsblåa Serafimerordensband.

Ordensutbyte mellan länder – hur och varför då?

Lånar skamlöst ett par kort från Kungl. hovstaternas hemsida, för att de så perfekt visar de protokollära underfundigheterna kring utväxling och bärande av egna statsordnar i samband med statsbesök. Originalartiklarna med fler kort finns här och här.

Vid ett första statsbesök – d.v.s. när ett lands statschef med entourage första gången hälsar på sin motsvarighet i ett annat land – så utväxlas i allmänhet statsordnar. Mottagande landets företrädare bär då av artighet inkommande landets ordnar främst, och inkommande landets företrädare bär av samma artighet mottagande landets ordnar främst. Vid första statsbesök utväxlar statscheferna storkors (motsvarande), vid andra statsbesöket utväxlas inte sällan ordenskedjan. Detta är en ”finare” del i Serafimerorden (och Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden) som man håller lite på för utlänningar: i utländska stats-/förtjänst-/riddarordnar kan det vara en egen särklass. Vid sidan av utländsk statschef kan någon ytterligare företrädare för annat land eventuellt erhålla svenska Serafimerorden. Övriga företrädare för annat land får Nordstjärneorden i någon av de fem klasserna.

Vid mottagandet av den inkommande finske statschefen med fru ser vi vår statschef, Hans Majestät Kung Carl Gustaf, i uniform med ordnar och medaljer, främst ett blått storkorsband med vidhängande ordenstecken. Detta är alltså inte svenska Serafimerordens band, utan Finlands Vita Ros orden (FinlVRO) som H M har förlänats vid tidigare statsbesök. Denna ordens kraschan bärs över Serafimerordens kraschan (d.v.s. närmare hjärtat) på vänstra sidan av bröstet.

På nästa kort ser vi den nye finske presidenten Sauli Niinistö i samband med galamiddagen efter ordensutväxlingen. Han bär då Serafimerordens ljusblå band med vidhängande ordentecken samt Serafimerordens kraschan över FinlVRO:s kraschan (d.v.s. närmare hjärtat) . Presidenten är ex officio stormästare för de finska statsordnarna och som sådan bär herr Niinistö Storkors av Finlands Vita Ros orden med kedja, eftersom tillfället är sådant att kedja skall bäras om sådan finnes. Efter ett framtida statsbesök mellan Sverige-Finland och ev. erhållande av Serafimerordens kedja så är det denna som ska bäras, tillsammans med FinlVRO:s storkorsband och kraschanerna i samma ordning som idag. Här finns en diskussion om ordensband innanför eller utanpå västen som knyter an lite till det finska statsbesöket.

Av protokollär artighet har hans fru Jenni Haukio blivit Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, vilket ses på hennes mellanblå band med gula kanter med vidhängande ordenstecken och kraschan. Fru Haukio är också – som gemål till finska ordnarnas stormästare – storkors av Finlands Vita Ros orden, men bär endast den svenska Serafimerordenskraschanen på samma sätt som drottningen endast bär FinlVRO:s kraschan. För kvinnor gäller som bekant less is more – läs mer om hur och varför på Internationell kvinnodag – kvinnligt utmärkelsebärande.

DD MM har varit med vid ett antal statsbesök mellan Sverige och Finland och har därför tidigare erhållit storkors av Finlands Vita Ros orden med kedja. H M K bär dess kraschan över Serafimerordens kraschan men i enlighet med svensk tradition så bär han inte serafimerordensbandet (eller annat storkorsband) samtidigt som ordenskedja.

Ordensutväxlingarna kom till för flera hundra år sedan. Att bli riddare i en furstlig (d.v.s. kejserlig, kunglig m.m.) riddarorden innebar att man lovade denne ordens furstlige stormästare trohet och stöd. Att statschefer utväxlade ordnar med varandra och till varandras betydelsefulla samhällsmedborgare innebar då att man korsvis blev varandras herre och tjänare genom ordensgemenskapen – i praktiken en sorts fredsavtal, eller i vart fall ett icke angreppsavtal.

Det är viktigt att understryka att dessa protokollära ordensförläningar inte egentligen går till personen, utan till en företrädare för en stat. Det är därför ytterst olämpligt att avböja denna typ av protokollärt ordensmottagande, att tacka nej till att vara en del av en symbolisk fredsgest. Till exempel, att en svensk minister skulle tacka nej till en utländsk statsorden i samband med statsbesök. Skulle man däremot erbjudas en orden för egna förtjänster, ja, då är saken i ett annat läge och man kan själv göra som man behagar.

De protokollära ordensutväxlingarna i samband med statsbesök är också förklaringen till att en del utländska statschefer från inte riktigt demokratiska länder har erhållit Serafimerorden (deras entourage Nordstjärneorden) – och att ett antal svenskar har erhållit statsordnar från inte riktigt demokratiska stater. Det är viktigt att hålla i minnet att detta är en symbolisk fredsgest mellan stater och det avser inte att värdera eller belöna eventuella förtjänster eller brister hos mottagaren.

Avslutningsvis kan man notera att den svenske regeringschefen givetvis är med på galamiddagen som en del av statsbesöket, och det är alldeles utmärkt att han tagit emot storkorset av Finlands Vita Ros orden. Men visst saknas något – visst vore det roligt om den svenske regeringschefen också hade svenska Serafimerordens kraschan?

Glad påsk!

Finns det någon påsk-koppling till ordnar och medaljer? Givetvis! Serafimerorden, Sveriges förnämsta stats-/förtjänstorden instiftades 1748 i en kristen kontext (som en påstådd återupplivning av en fiktiv medeltida svensk riddarorden). Den bärs nuförtiden av svenska kungahuset och utländska statschefer som erhållit den i samband med statsbesök.

I Serafimerordenstecknets centrum, på den blå globen, finns – under de svenska tre kronorna och kristusmonogrammet IHS – tre spikar, vilket förstås minner om de tre spikar som användes vid Kristi korsfästelse under det som vi idag kallar Långfredagen. En väldigt subtil detalj och ett inte så vanligt förekommande element, som mitt i all den yttre prakt som Serafimerorden förknippas med ändå skapar utrymme för reflektion och eftertanke. I påsktider om något utöver ägg, gula kycklingar och godis…