Etikettarkiv: kung

Kan en svensk bli adlad?

Jag ser att två bloggposter genererar en hel del trafik, och det är den om att bli Sir eller Dame samt Går det att köpa en titel?. Men de bakomliggande sökningarna är i stil med frågor om det går att bli adlad, så jag utökar tankarna lite här.

Svaret på det är nej, en svensk kan i princip inte bli adlad. Kapaciteten att adla är en rättighet för statschefen (kung, president, eller annat) ofta tillsammans med andra specifika statschefsrättigheter, som rätten att benåda. För de länder som har en skriven konstitution ligger rätten inskriven där. Sverige fick en ny konstitution 1975 där statschefens möjlighet att adla slopades i demokratisk ordning av Sveriges riksdag.

Vid sidan av Sverige finns ytterst små möjligheter för en svensk att adlas av utländsk kung eller motsvarande, eftersom det är ytterst få länder som har kvar möjligheten att adla, bl.a. Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Liechtenstein, Spanien, Storbritannien och Tonga. Så visst, det finns en möjlighet att bli adlad – men i princip endast på pappret. En filantrop i mångmiljardklassen, Bill Gates, är inte adlad av främmande stat.

Ibland förekommer att exilmonarker och f.d. regerande furstehus förlänar adelstitlar. Det finns flera skolor i hur giltiga dessa är.

  • Somliga menar att inget är giltigt, endast verkande statschefers titelförläningar.
  • Somliga menar att exilmonarkers förlänande av adelstitlar är giltigt om dessa följer den senast gällande konstitutionen för dem som statschefer.
  • Somliga menar att även deras arvtagande barns förlänande av adelstitlar är giltigt om dessa följer den sist gällande konstitutionen som statschefer, följer successionsordningen och de regleringar som gällde för förläning av adelskap.
  • Somliga menar att furstehus alltid har rätt att förläna titlar, och det är den mest liberala tolkningen.

Exilmonarker är lite av ett specialfall – i senare tid har exilkung Humbert II av Italien förlänat/validerat/förnyat/förlängt ca 200 adelstitlar, vilka godtagits av bl.a. Suveräna Malteserorden och berättigat till att vara malteserriddare i adliga klassen nåd och hängivenhet (ett noterbart exempel är Suveräna Malteserordens storkansler ad interim 1978-1980 Vittorio Marullo erhöll förnyelse av predikatet di Condojanni 1965, titeln Conte 1971 och Baron e Principe di Casalnuovo 1977 vilka accepterats av SMaltO). Även adelstitlar förlänade av exilkung Kigeli V av Rwanda har accepterats av Suveräna Malteserorden.

Ser man till efterföljande generationer så är det lite beroende av hur furstehusen förhåller sig till efterföljande stat. Generellt sett är dock förläningarna endast giltiga bland furstehusets understödjare och inte utanför denna krets (men det kan finnas reciproka avtal mellan f.d. regerande furstehus att erkänna varandras exilförlänade titlar – via ex. Real e Imperial Conselho de Nobreza Estrangeira – Instituto Preste João). Man kan se lite på denna typ av honorära adelstitlar som en option. Titlarna får full giltighet endast om furstehuset åter blir statschef och dessutom validerar de titlar som förlänats som icke-statschefer. Ett alternativ är att kungarikets nu existerande republikanska statschef, regering eller motsvarande instans erkänner kungahusets titelförläning och det har vad jag vet aldrig hänt.

Det stora problemet är självutnämnda furstehus, som erbjuder sig att förläna adelstitlar i samband med att stora summor donerats – i praktiken används titelförsäljning som en försörjningsväg. Det finns gott om dem och det finns dessvärre svenskar som fallit för frestelsen – titlarna saknar värde trots donationer på tiotusentals eller hundratusentals kronor.

Återkommande försöker personer med titel från självutnämnt furstehus bli introducerade på Riddarhuset eller antas i Ointroducerad Adels Förening som ”markis”, ”greve” eller liknande. Dessa avböjs vänligt men bestämt. De senaste svenskar att adlas är Sigvard, Carl Johan och Lennart Bernadotte som år 1951 förlänades titeln comte de Wisborg av storhertiginnan av Luxemburg.

Kruxet är att de självutnämnda furstehusen tar i från knäna och förlänar högre adliga titlar, vilket möjligen är ett resultat av, eller förutsättning för, en större donation. Men så fungerar/fungerade generellt sett inte adelsförläningar, generellt upphöjs man första gången obetitlad adel, därefter – om man når ytterligare höjder – kanske baron. Om någon presenterar sig som nybliven greve, markgreve eller hertig så säger det en hel del.

För den som vill kontrollera om en person är adlig eller inte, hänvisas till Riddarhuset och dess kalender SRAK samt Ointroducerad Adels Förening och dess kalender OAK. Om en person framhåller sig som adlig och likväl inte står med i SRAK eller OAK bör försiktighetsprincipen råda.

Vidareläsning: Guy Stair Sainty

Annonser