Rosersbergs slott, hertig Carl och hans orden

2015-07-11 13.33.02-2Den som är intresserad av frimureri kan nog inte undgå att förr eller senare besöka Rosersbergs slott.

Den som vill göra en lite fylligare utflykt kan via Strömma kanalbolag ta båt fram till 9 augusti. Jag företog en ensamutflykt under gårdagen, tog på enklaste sätt pendeltåget mot Märsta från Centralstationen, hoppade av vid Rosersbergs station och fick en väldigt skön promenad genom ett prunkande svenskt sommarlandskap på dryga kilometern innan jag var framme. Entré 100 kr för vuxna, guidning hela timmar i slottets övre våningar, däremot är slottskapellet och ordensutställningen (nedan) i entréplan fritt tillgängligt mellan guidningarna, som pågår till september.

Gustaf III:s yngre bror Carl, hertig av Södermanland, bodde på sommarslottet från mitten på 1700-talet, och det kom att övertas av Karl XIV Johan. Slottets övre våningar är i princip oförändrade sedan Karl XIV Johans tid och man har också återställt en hel del av det lösöre som ändå flyttats. Bl.a. har hertig Carls skrivbord nyligen återförts till biblioteket.

2015-07-11 14.22.54

Ordenskedjor, utifrån och in: Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden (i sitt ursprungliga utförande). Notera bl.a. kronornas storlek och infästning i ordenstecknen. Detalj av porträtt av Kung Carl XIII från Rosersbergs slott.

Hertig Carl, sedermera Kung Carl XIII, är en av våra mindre kända kungar. Han var en mycket hängiven frimurare, från 1774 stormästare över det svenska frimureriet och under honom kom det svenska systemet att läggas fast. Intresset för frimureri kom att spilla över i hur slottet inreddes och utformades – när han och Hedvig Elisabet Charlotta flyttade in till slottet lät de riva de ut den äldre barockinredningen och inredde slottet i en nättare nyklassicistisk stil. Då passade även hertig Carl på att lägga till en del frimureriska detaljer – bl.a. ett slottskapell som också tjänade som logerum. Dessvärre plockade Karl XIV Johan bort en del frimureriska detaljer då han disponerade slottet, men det är likväl intressant – och guiderna omnämner en del av det som plockats bort.

Ett exempel möter besökaren redan innan han eller hon kommit in i slottet: en staty av hund finns på gården, en allmän symbol för trofasthet. Hunden tittar över axeln – mot slottets stora fasadur..? Uret är dock inte samtida med statyn: när statyn sattes upp tittade hunden på ett svenskt rött frimurarkors som var målat där klockan nu sitter.

Andra intressanta rum är t.ex. Hoglandsrummet, ett rum vigt åt slaget vid Hogland – i realiteten mer eller mindre oavgjort med större ryska förluster än svenska, men som gjordes till en propagandaseger och resulterade även i att hertig Karl – med kung Gustafs medgivande – instiftade Distinktionstecknet för tapperhet till sjöss av 1. graden och av 2. graden, även (något felaktigt) kallat ”Hoglandstecknet”, för Örlogsflottans underbefäl och manskap (motsvarande i Arméns flotta erhöll GM/SMts).

Ingången till utställningen

Ingången till utställningen

Det som gör det särskilt intressant att besöka Rosersbergs slott just denna sommar är att Kungl. Maj:ts Orden i anslutning till slottskapellet har en liten utställning om Kungl. Carl XIII:s orden som instiftades år 1811. En överblick över historik, instiftande, dräkt och ett mycket vackert ordenskors. I anslutning till utställningen är det möjligt att införskaffa vykort med Carl XIII:s orden och även Tom C. Bergroths utmärkta bok om Kungl. Carl XIII:s orden (verkligen mycket läsvärd och till ett mycket resonabelt pris, tror det var 350 kr) och det är också Tom som – förstås – har haft hand om utställningen i egenskap av intendent vid Kungl. Maj:ts Orden.

Grenadjärsvakt och ringning för Mandela

I snålblåst och regn stod jag och mina två små lanternor, lilla A på min högra sida i grön overall och lille O i röd dito till vänster, förväntansfullt väntande på yttre borggården tillsammans med ett par hundra personer. Högvakten stod uppställd med vaktfana och regementsfana.

Kort efter att Storkyrkan slagit sitt enda slag för att markera ”kvart över” kom grenadjärsvakten från Livgardet ut, i björnskinnsmössor: chef, två grenadjärer, sköldbärare och två grenadjärer. Marschen gick från inre borggården via Storkyrkobrinken ner mot Riddarhuset, därefter till Riddarholmskyrkan. Polis fanns på plats för att stoppa trafiken av både fotgängare och bilar.

Innan detta, vid 11-snåret, träffade jag Lars-Johan som jag känner via Svenska Ordensföreningen i Slottsboden: han och hans fru tog bilder under marschen ned, tillsammans med flera andra fotografer varav en ska ha varit från Scanpix. Så jag hoppas att det ska komma mer bildmaterial från denna högtidlighet. För egen del hade jag förstås glömt att ladda kamerabatteriet och mobilens bilder blev inget vidare.

Vid Riddarholmskyrkan gick vakten in, sköldbäraren placerade sköldplåten på ställningen och två grenadjärer fattade posto på ömse sidor om ett mindre altare med ljus, blommor och Nelson Mandelas porträtt. Övriga grenadjärer fattade posto utanför kyrkporten.

Eftersom det fanns lite tid innan klockan slog tolv passade en del på att gå runt och titta lite extra: jag var dock tvungen ladda upp de små med saft och kanelbulle i Gamla stans Pressbyråkiosk, innan vi återvände. Utanför kyrkan stötte vi på ordensintendenten Tom C. Bergroth. Småttingarna och jag hann bara börja med att titta på den senaste hädangångne svenske icke-kunglige riddaren herr Rudholms sköld i hörnet, innan klockarna började ringa. Vice ordenskansler Staffan Rosén tog plats framför altaret och efter att de flesta satt sig (likaså mina små lanternor) redogjorde han på svenska och engelska de närmare förhållandena kring Nelson Mandela som Riddare av Serafimerorden.

Efter det valde många att sitta kvar en stund, annars var det – som vanligt – nu fritt att vandra runt i kyrkan och titta på de kungl. gravarna, begravningsvapnen och inte minst serafimersköldarna. Jag pekade ut HKH Prinsessan Lilians serafimersköld, som gick bort i mars i år och bör ha varit den senast föregående serafimerringingen (vilket jag missade). Mina små  var fascinerade av allt, från grenadjärernas bössor till blomslingor på en serafimersköld, men de kroknade till slut och vi gick mot tunnelbanan kort efter att den yttre och inre vakten hade roterat. Med en julhälsning till vice ordenskanslern och ordensintendenten lämnade vi serafimerringningen bakom oss i förtid vid halv ett.

Både hedersvakten och informationen om den nyss bortgångne riddarens utnämning m.m, var mycket bra, välkomna tillskott för att skänka såväl den enskilde riddaren som Serafimerorden en större betydelse. Nu får man hoppas att media också snappar upp att vi i Sverige faktiskt också hedrat Nelson Mandela på det sätt vi kan.

Serafimerringning för RSerafO Nelson Mandela 15/12

Hovet har lagt ut information på sin webbplats om den kommande serafimerringningen som alltså äger rum under söndagen. Ett nytt – eller möjligen nygammalt – inslag är högvaktseskort av serafimervapnet från Västra valvet med avgång kl. 11.15. Mycket bra att det ceremoniella inslaget stärkts: vi behöver våra ceremonier och ritualer för att göra världen förståelig och fylla den med ett djupare innehåll.

EDIT: Försvarsmakten har lagt upp info om hedersvakten som LG står för. Det blir en yttre och en inre vakt. Det var det även för RoKavKMO Sten Rudholm men inte tidigare. Det framkommer också att något ska läsas upp, vilket i så fall är en nyhet.

EDIT2: Den 11 december lade Kungl. Maj:ts Orden upp ett pressmeddelande med Mandelas serafimervapen.

Svenska ordensföreningens besök på KMO

Svenska ordensföreningen har sammanfattat det hela väl på Facebook:

Närmare 20 medlemmar av föreningen besökte Kungl. Maj:t Orden under måndagen (18/2). Vi fick en ingående presentation av olika ordensfrågor av vice kansler Staffan Rosén KMO, Agnetha Borgelid, departementssekreterare vid UD:s protokollavdelning, samt Tom C. Bergroth, ordensintendent.

Presentationerna följdes av en frågestund samt rundvandring i ordenssalarna på Kungl. Slottet.

Ordensföreningen tackar KMO och UD för en mycket inspirerande och intressant afton på slottet!

ImageYtterligare minst ett namn bör fogas till listan, ständigt aktive ordföranden Richard för det trevliga initiativet!

Efter inpassering i västra valvet hamnade vi så småningom i KMO:s kansli, som har fått en tilltalande uppfräschning i beige och vitt. Agneta inledde och redogjorde för ärendegången i ett ordensförslag inom regeringskansliet och i förhållande till ambassaderna. Staffan tog vid och beskrev hur ordensförslagen hanteras inom KMO.

Det fanns gott om tid för frågor och det kom väl till pass eftersom de besökande var intresserade av att veta mer, och här kunde vi också ta del av Toms och ordenskanslisten Anna Lilliehööks ingående kunskaper. Några punkter som berördes:

  • Ordensutväxling vid statsbesök sker aldrig 1:1. Traditionen är att det inkommande landet förlänar ett större antal ordnar, i lite olika proportioner (ex. 3:1 eller 2:1).
  • Det finns endast ett trettiotal överenskommelser mellan olika länder och Sverige om belöna diplomater, huvuddelen uppgjorde i mitten av 1900-talet. D.v.s diplomater som tjänstgör i Sverige har mindre chans att få Nordstjärneorden – och utlandsstationerade svenska diplomater att få det aktuella tjänsteställets statsorden.
  • Vem som helst kan föreslå en utlänning för en orden. Förslaget ställs enklast till det aktuella landets ambassad för att förkorta handläggningen. Ambassaderna – med sin lokala kännedom – avger alltid yttrande över förslag och om förslag ställs till UD måste ändå ambassadens yttrande inhämtas.

Image

Amanuensen Tom C. Bergroth talar i Serafimerorden sal. Längs vänstra väggen syns ett antal serafimervapen för utländska statschefer uppsatta i ställningar av svart smide. Långt bak något till höger syns H.K.H. Prins Daniels serafimervapen.

Efter frågestunden visade Tom de fyra ordenssalarna som renoverats relativt nyligen och presentarade både temat för varje sal och några intressanta detaljer. Han berättade också om ytterligare planerade tillskott för att lyfta utställningen ytterligare. Efter fritt strosande rundade föreningens ordförande Richard av, framförde föreningens tack och överräckte en liten gåva från föreningen.

På det hela taget en lika givande som trevlig tillställning, som för några tappra avrundades med en kopp kaffe på Café Gråmunken.

En annan besökare, Martin Edgélius, har bloggat om sina intryck. Martin var förresten en av relativt få som svarade på mitt allanrop till allianspartierna i riksdagen om att bevista serafimerringningen på begravningsdagen över den siste levande svenske icke-kunglige serafimerriddaren, herr Rudholm år 2008.

Kungliga ordnar i Kungliga magasinet

I den lokala butikens tidningshylla upptäcker jag nya numret, det andra i ordningen, av Kungliga magasinet. På s. 115-116 fortsätter reportaget från första numret om de kungliga ordnarna och besöket på Kungl. Maj:ts Orden där ordenskansler Ingemar Eliasson och vice ordenskansler Staffan Rosén är ciceroner. I detta nummer fokuseras på Svärds-, Nordstjärne- och Vasaorden, medan det första numret hade fokus på Serafimerorden. Precis som i första numret, ett trivsamt om än kort inslag med fina bilder. I tidningen i övrigt finns – i och med rapportering av högtidligheter i olika kungahus – en hel del bilder på olika utländska ordnar. Samt en och annan oäkta, för den som är skarpögd.