Aftonklänning och Kungliga magasinet

För familjens minsta blev det i stället för sedvanlig lunk med middag, Bolibompa och säng att åka med sina föräldrar till andra sidan stan för att köpa aftonklänning inför en ”alternativ” nobelmiddag. Med tidigare god erfarenhet av Bridal Outlet snubblade vi in med knappt en halvtimma till godo innan stängning. Men samma goda service och med en sömmerska på adressen bredvid gjorde att klänning var vald, provad och nålad för justeringar på mindre än 30 minuter, klar att hämta nästa vecka. Ibland har man – som stressad småbarnsförälder – tur.

Lillkillen var måttligt imponerad, lilltjejen gick runt och tittade med tindrande ögon och ville gärna ha en egen aftonklänning. Som tack för visat tålamod fick de en snabb korv med bröd på macken invid, och jag passade på att plocka upp Kungliga magasinet. Normalt sett försöker jag att vara positiv och se glaset mer som halvfullt än som halvtomt. Men när jag bläddrar i det senaste Kungliga magasinet så kan jag inte låta bli att muttra lite.

Jag tycker att Kungliga magasinet har varit en intressant korsning mellan Svensk Damtidning och King Magazine, och ledorden Historia Ordnar Slott Smycken ovanför namnet på de första numren lovade en intressant inriktning. För det som skiljer kungahuset från andra kändisar är att man är utöver sedvanliga galatillfällen också deltar i statsceremoniell kontext. De bär ordnar och medaljer på ett helt annat sätt än du och jag. Så det finns något konkret att ta fasta på, och en kunskapsbrist hos läsekretsen som kan vara intressant att fylla. Vad bärs, av vem, när, hur, varför, vad är historien bakom? Men Ordnar har efterhand ersatts med Livsstil – och på sista numret är ledorden slopade. Det är verkligen jättesynd. För det här numret hade det funnits gott om material.

  • Ett reportage om processen bakom att ta fram CXVIG:sJmtII. Hur går det till, vem kom med idén, hur såg skisserna ut, hur ser den som gjorde skisserna ut, vad tänkte han, vilka fick tecknet, när delades det ut, hur har det känts att ha fått tecknet. Bilder på skisser, på personerna bakom tecknet, på H M K där han håller sitt eget tecken, på någon som fått det. En hel del av detta har offentliggjorts redan och hårda fakta finns på bl.a. hovets webbplats och medalj,nu. Det som saknas är berättelsen om CXVIG:sJmtII – perfekt för Kungliga magasinet.
  • Det finns ett reportage på s. 51-52 kring det portugisiska statsbesöket. 3/4 bild, 1/4 text. Men inget om de ordnar vi ser och varför vi ser dem. Något liknande det jag skrivit i samband med det finska statsbesöket skulle kanske inte varit fel. Eller om att de svenska prinsarna numera bär Nordstjärneorden i svart band om halsen, en mycket spännande nyhet när det offentliggjordes: jag har fått mycket trafik från ett utländskt kungligt forum till mitt blogginlägg kring detta.
  • Överlag finns mängder av bilder av kungligheter i ordnar och medaljer som inte förklaras. I samband med reportaget om Danmark och Sverige + om drottning Margrethe hade man kunnat skriva lite om den briljanterade porträttmedaljong och dito ordenstecken som hon bär, om prins Henriks medaljer och hans fyra mer fritt placerade kraschaner. Eller bilder på Kung Carl Gustafs mycket gamla Elefantorden. Reportaget om Thailands kung hade inte störts av en kort liten faktaruta om de thailändska ordnarna och kanske också nämna att kung Bhumibol är den av de nu levande serafimerriddarna som varit serafimerriddare näst längst tid, sedan 1950. Kung Carl Gustaf har varit det längst av de nu levande serafimerriddarna, blev RoKavKMO 1946 med födseln.
  • Detta är något som kanske hade kunnat ersätta reportaget om dansk design, eller om armbandsur. Jag gillar armbandsur lika mycket som någon annan och försöker att inte ha fler än åtta, mest vintage, mest Longines. Men i Kungliga magasinet läser jag hellre om kungliga ting.

Nej, dags att sluta sura. Det är roligare att Kungliga magasinet finns än att det inte finns. Och det finns en fru som är nöjd med en klänning att ta till en trevlig fest, och två nöjda småttningar som vilar i sina sängar. Livet är gott.

H.K.H. Dom Duarte i Kungliga magasinet nr 5 2012

Har helt missat att köpa nr 4 av Kungliga magasinet eftersom jag inte skymtat den bland hyllorna i de butiker jag har varit i. En vän och riddare av kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden messade en bild på ett uppslag (tack Mats!) från nr 5 som kommer i dagarna vilket blev en påminnelse om att införskaffa båda. 20121207-221924.jpg H.K.H. Dom Duarte, hertig av Bragança, kronprins av Portugal var i Stockholm tidigare i år och då gjordes intervjun. Trevlig läsning, inte minst för oss som varit nere i Portugal på Sankt Mikaelsordens generalkapitel i samband med Sankt Mikaelsdagen och kunnat samtala lite med denne försynte hedersman. Det skulle inte förvåna om Stockholm får se honom igen, förr eller senare.

Kungliga ordnar i Kungliga magasinet

I den lokala butikens tidningshylla upptäcker jag nya numret, det andra i ordningen, av Kungliga magasinet. På s. 115-116 fortsätter reportaget från första numret om de kungliga ordnarna och besöket på Kungl. Maj:ts Orden där ordenskansler Ingemar Eliasson och vice ordenskansler Staffan Rosén är ciceroner. I detta nummer fokuseras på Svärds-, Nordstjärne- och Vasaorden, medan det första numret hade fokus på Serafimerorden. Precis som i första numret, ett trivsamt om än kort inslag med fina bilder. I tidningen i övrigt finns – i och med rapportering av högtidligheter i olika kungahus – en hel del bilder på olika utländska ordnar. Samt en och annan oäkta, för den som är skarpögd.