Etikettarkiv: Lazarusorden av Jerusalem

Kungl. Franska Stjärn- och Vår Frus av berget Karmel orden

Suck. Jag skulle ju inte skriva så mycket, men likväl kan inte undanhålla ett blogginlägg som H.K.H. Henri, greve av Paris, skrev i förra veckan – en av de franska tronpretendenterna av huset Bourbon. Han skriver att han har återupplivat kungl. Franska Stjärnorden samt Vår Frus av berget Karmel orden och förenat dessa samt till denna förenade orden knutit den gren av Sankt Lazarus av Jerusalem orden som han övergav beskyddarskapet över år 2012.

En förvirrande utveckling, eftersom det rör sig om två riddarordnar som aldrig var förenade historiskt. Kungl. Franska Stjärnorden existerade från 1351 till slutet av 1300-talet. Det är svårt att se någon poäng med återupplivandet av denna orden såväl som dess sammanslagning med Kungl. Franska Vår Frus av berget Karmel orden. H.K.H. adresserar inte heller Sankt Lazarusordens problem att styrka sin överlevnad 1830-1910 utan upprätthåller därmed denna problematiska del.

Om något, så borde greven av Paris avstått från att återinföra Stjärnorden och i stället gjort en nyetablering av hela den historiska förenade orden (Kungl. Franska Vår Frus av berget Karmel- och Sankt Lazarus av Jerusalem förenade orden), inlemmat enskilda lazariter i denna nya organisation och parallellt låtit skrota ut den tömda Lazarusorden från 1910. Då hade saken kommit i ett bättre läge.

00.02 Bon nuit, dors bien, à Dieu.

Annonser

S:t Lazarusorden av Jerusalem under lupp

En bekant i den ridderliga världen, Kimon Andreou, har gjort ett intressant analyserande blogginlägg kring S:t Lazarusorden av Jerusalem och varför denna/dessa ordnar inte är att betrakta som riddarorden vilket uppmärksammats på olika håll. Här framgår att greven av Paris sedan påsken 2012 inte är ordens(grenens) beskyddare och vad den grekisk-melkitiske katolske patriarkens av Antiokia, Alexandria och Jerusalem beskydd betyder i legitimitetshänseende. Därmed är läget ut ett fons honorum-perspektiv lika för alla grenar av S:t Lazarusorden av Jerusalem. Blogginlägget är en fortsättning på tidigare blogginlägg om orden.

Tjockare än vatten: MOC OSLJ

Frun är slav under ”Tjockare än vatten”, en mörk familjekrönika i tio delar som utspelar sig i den åländska skärgården: tre syskon återförenas på familjens pensionat för att driva det över sommaren efter mammans självmord, moderns villkor i testamentet för att kunna få ut arvet. En bra serie!

Jag har inte hunnit följa den helt och fullt, men i avsnitt 5 kretsar handlingen kring ett bröllop bekostat av brudens far Björn Lehman (spelad av Stefan Sauk) iförd frack med orden, vilket jag förstås fick frågor om av familjen. Ett riddarkors från MOC och på bröstet Officer av OSLJ/S:tLazO, båda självutnämnda riddarordnar. Lehman är avgjort mindre chevaleresk, mer översittaraktig mot sin omgivning. I det ljuset är valet att bära sina egna ordnar är intressant att fundera över.

När det något kaosartade bröllopet är över visar han sig dock vara någorlunda schysst – precis som det ofta är i den verkliga världen. Även om en riddarorden inte är äkta, betyder det inte att människan som bär den inte är äkta.

S:t Lazarusorden av Jerusalem – Malta: nu under furst Pieter Cantacuzino

En bekant till mig nämnde en förändring av landskapet kring Sankt Lazarusordens av Jerusalem olika grenar här i Sverige, men jag förstod inte riktigt vad han syftade på förrän jag hamnade på webbplatsen för den gren som ibland kallas ”Pettersson-grenen” i Sverige, men som på ett internationellt plan är en del av Reginald S.R. Attards gren av denna orden. Här upptäcker jag att Brommabon och innehavaren av enskild firma, VD HH furst Pieter Cantacuzino i juni blev ny stormästare för Attard-grenen.

Det är trevligt och konsekvent att HH furst Pieter Cantacuzino engagerar sig i samma orden som sin far och bror, men förändringen ändrar inget i legitimitetshänseende. Prins och furste har två olika innebörder: prins är på svenska en furstetitel (”kunglig titel” d.v.s. medlem av en släkt som är eller har varit statschef), medan en prins som högadlig titel i stället kallas furste på svenska. Och i Ointroducerad Adels kalender omskrivs ätten Cantacuzino som furstlig adelsätt, inte prinsar och kungaätt.

Mer förvånande är att furst Pieter benämns HRH/HKH av Sankt Lazarusordens av Jerusalem – Malta, när hans äldre bror på samma webbplats benämns HH. Att ha fått en furste som stormästare för sin ordensgren är stort, men det är viktigt att behålla markkontakten och inte sväva iväg. Släkten räknas som högadlig, inte kunglig. Skulle jag ha rätt i min förmodan, så kan det nog bli till att göra nya minnesmedaljer, eftersom omskriften på dessa är HRH…

Pilgrimage for Peace?

Via e-mail har jag fått ett ett tips om Pilgrimage for Peace – Towards Jerusalem, vilket är en resedagbok i bloggform över en lazarits vandring från Sverige till Jerusalem från hösten 2012 till våren 2013. Även om det handlar om den självutnämnda riddarorden Sankt Lazarus orden av Jerusalem så blir jag väldigt intresserad. Jag skulle själv vilja företa en pilgrimsvandring men en sådan ligger långt bort eftersom jag har små barn: därför all heder åt någon som ger sig på ett sådant företag.

Målsättningen är yttest lovvärd och det är mycket intressant att följa strapatserna som uppstår under den världsliga vandringen. Men något som är slående är att bloggen i sitt uttryck hittills nästan helt saknar allt som har med den andliga vandringen att göra, vilket är en viktig – om inte den viktigaste – delen av en pilgrimsfärd. Få kristna, religiösa, andliga eller existensiella funderingar eller inslag, det som verkligen skulle kunna tjäna andra till inspiration och vägledning till andra. Det gör mig lite förvånad och lite besviken. Intrycket för en läsare blir att det handlar mer om en ovanligt lång marsch än om en pilgrimsfärd.

Detta tillsammans med att mantel med ordenskors begagnas under delar av vandringen (utanför kyrkliga sammanhang eller då man som ordensmedlem agerar in corpore) för tankarna till en del kritik som jag och andra riktat mot självutnämnda riddarordnar i allmänhet: det är lätt att uppfatta dem som att yta är viktigare än innehåll. Korset på utsidan är viktigare än korset på insidan.

Nu tror jag att det inte behöver vara så att det som bloggen ger intryck av behöver vara rätt uppfattat eller ”sant”. Det borde vara omöjligt att bege sig på en solitär vandring över så lång tid mot målet kristenhetens vagga via Rom och samtidigt inte hinna avverka en del existensiella, andliga, religiösa eller kristna funderingar. Jag hoppas att det kommer mer av sådant framöver på bloggen. För det är det som är pilgrimsvandringens kärna, det är det som vi andra kan lära av och växa genom.

Ordning på ordnarna – S:tLazO/ThO i stort sett borta från svensk militär uniform

Försvarsmaktens uniformer utgör de yttre tecknen på tillhörighet till Försvarsmakten och dess olika organisationsenheter. Det är därför viktigt, som en del i Försvarsmaktens gemensamma värdegrund, att hålla uniformen i helgd. (ur inledningen till kap 1 Grunder, Unibest 2009 v. 1.5)

Svensk militär uniform är ett officiellt representativt plagg. I officiella sammanhang gäller för utländska utmärkelser i princip att endast sådant som är officiellt (förlänat av sittade statschef) kan bäras. Det betyder att inte ens riddarordnar till exfurstehus upptagna i ICOC:s register generellt kan bäras i officiella sammanhang, trots att det kan handla om f.d. regerande furstehus som står svenska kungahuset mycket nära.

Med detta för ögonen har det varit rätt uppseendeväckande att två ordnar, som inte är officiella ordnar och som inte heller är knutna till f.d. regerande furstehus på ett sätt som gör dem till äkta riddarordnar, har haft generellt bärandetillstånd till svensk militär uniform. Det är lite beklämmande att högre svenska officerare som är med i Tempelherreorden (ThO)/Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) inte själva insett och närmat sig detta problem. Genom att i stället ha drivit upprätthållandet av bärandetillståndet har man frångått viktiga principer om vad rätt är och satt omsorgen om ThO/S:tLazO före omsorgen om svensk militär uniform.

Känner man dessutom till att bärandetillståndet mer eller mindre kuppades fram genom att Kungl. Majt:s Orden (och därigenom principiellt H.M.K.) inte gavs möjlighet att yttra sig i frågan (sannolikt eftersom man visste att det skulle bli avslag), så framstår det som än mer självklart att bärandetillståndet inte har kunnat fortleva i längden. För medlemmar av ThO/S:tLazO har fram tills idag ställts inför ett val:

  • Vara lojal mot H.M.K. = inte bära ThO/S:tLazO till uniform (bärandetillståndet är en rättighet och inte en skyldighet att bära orden).
  • Vara lojal mot ThO/S:tLazO och bära dessa ordnar till uniform = bära ordnar som faktiskt inte erhållit KMO:s/H.M.K.:s gillande till uniform = i princip en skymf mot H.M.K., Sveriges statschef och general/amiral inom Försvarsmakten.

Och så kan man inte ha det, vilket hovet tydligt har framfört till Försvarsmakten när en översyn av uniformsbestämmelserna blev aktuell för något år sedan. Efter övervägande är resultatet det nya kapitel 9 Utmärkelser, en del av Unibest 2009 ver 1.5 som gäller från och med 2012-12-01. Det finns flera nyheter i detta nya kapitel, som motiverar en läsning. Den stora nyheten är dock att till svensk militär uniform får numera endast utländsk officiell orden bäras, det vill säga, en orden förlänad av stat eller kyrkligt överhuvud med legitimt statsöverhuvuds god­kännande.

De grenar av Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) samt Tempelherreorden (ThO) som getts generellt bärandetillstånd kan enligt de nya bestämmelserna inte längre bära sina ordenskors till svensk militär uniform – annat än undantagsvis i slutna sällskap inom dessa ordnars egna verksamheter och dessutom endast inom riket. Vilket – som ovan visats – fortfarande är principiellt fel och om ThO/S:tLazO har huvud och hjärta på rätta ställen, så borde de inte låta ens detta förekomma. Bägge ordnarna har egna uniformer som i så fall kan begagnas. Vidare tydliggörs också att det av protokollära skäl inte är tillåtet att blanda officiella ordenstecken och icke officiella ordensliknande dekorationer på Försvarsmaktens uniformer. D.v.s. om ThO/S:tLazO träffas internt i svensk militär uniform, så är det endast deras egna ordenstecken som ska bäras och inga officiella ordnar.

Även om beslutet inte skänker S:t LazO och ThO någon större glädje så är det ändå, principiellt sett, ett riktigt beslut. Något liknande har skett inom Svenska Frimurare Orden – SFMO – där man sedan länge haft principen att inget annat än officiella utländska utmärkelser ska bäras. Ett antal frimurare och officerare har kringgått detta genom att bära uniform i loge och därmed hävdat det generella bärandetillståndet för S:tLazO/ThO. SFMO har nyligen beslutat att inget annat än frack eller kostym ska förekomma inom orden, vilket bland annat leder till att uniform inte längre kan bäras. Huvudsyftet med likhet i klädsel är att understryka gemenskap, men det framskymtar också (ex. i tidningen Frimurarens senaste nummer) att man inte längre vill låta SFMO vara en arena för bärande av ordnar som inte har KMO:s/H.M.K.:s gillande. H.M.K. är SFMO:s Höge Beskyddare – dessutom stormästare för Kungl. Carl XIII:s orden. Sannolikt har SFMO:s ledning, precis som FM/HKV ledning, sett en ohållbar principiell konflikt.

Om avsteg ska göras mot principen om officiella ordnar, så skulle det vara naturligt att orden förlänad av suveräna eller f.d. suveräna furstehus erkända av Wienkongressen 1814 eller senare – allmänt erkända riddarordnar – är sådana ordnar som i första hand skulle kunna komma ifråga till uniform, eftersom Sveriges kungahus har relationer med många av dessa exfurstehus. Så är det generellt sett inte i de nya bestämmelserna, vilket är bra. Däremot finns en liten, liten öppning som har relevans för svensk militär uniform: den som för krigsmannagärning (d.v.s. inte för allmän militär förtjänst) belönas med ovanstående dynastisk riddarorden kan eventuellt ges bärandetillstånd. Sammantaget är både huvudregeln och undantaget välavvägda.

En annan nyhet ligger i beslutsgången. Försvarsmakten har tidigare tagit emot ansökningar om bärandetillstånd till uniform och Kungl. Maj:ts Orden har varit remissinstans. KMO:s yttrande har i normalfallet vägt tungt. I den nya ordningen ska den som vill ha bärandetillstånd först vända sig direkt till KMO för att få ett gillande. Endast med detta gillande kan ansökan sedan göras om bärandetillstånd. Denna ordning förebygger eventuella framtida problem mellan KMO och Försvarsmakten. Även det är bra: det är principiellt rätt att Kungl. Maj:ts Orden – i och med kopplingen till statschefen som fons honorum – äger frågan om vad som kan och inte kan bäras i Sverige.

Vilka konsekvenser får nu de nya uniformsbestämmelserna? En effekt är att ett antal baler (Wienerbalen, Amarantherordens bal, Innocenceordens bal m.fl.) kommer att bevistas av medlemmar av Tho/S:tLazO antingen i uniform med medaljer utan dessa ordnar alternativt frack med ”allt”. Jag hoppas att det förstnämnda väljs.

När ThO/S:tLazO inte kan bäras som ersatz för den svenska orden officerare egentligen borde ha förlänats, så finns en risk för att utländska officerare som inte känner till vårt svenska dysfunktionella belöningssystem läser avsaknaden av statsorden som att den svenske officeren inte fullt ut är kompetent. En annan konsekvens kanske därför kan bli att svensk militär personal agerar mer samfällt och starkare för en reformering ordensväsendet i syfte att börja utdela de svenska statsordnarna till svenskar, inklusive Svärdsorden för militärer.

Eftersom en av ThO:s /S:tLazO:s ”konkurrensfördelar” upphört kan intresset komma att öka för de utländska furstehus riddarordnar som finns i Sverige och som antar evangeliskt-lutherska bekännare, d.v.s. kungl. Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden, kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden, kungl. Georgiens Örn- och tunikeorden och Ungerska Vitézorden. Flera utomeuropeiska furstehus har även på senare tid förlänat sina ordnar till svenskar.

Detta är dock i grunden egentligen synd eftersom det i Sverige finns en riddarorden som skulle kunna vara en mer naturlig plattform evangeliskt-lutherska svenskar – Johanniterorden i Sverige. Denna orden antar dock i praktiken endast adliga män.

En annan väg är dock möjlig för denna orden, som skulle lägga orden mer i linje med Malteserorden och Johanniterordnarna i Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige var det tidigare möjligt för personer av överstes rang att själv anhålla om adelskap och det förekom att personer av lägre rang adlades för viktiga förtjänster. Eftersom adlande inte längre förekommer borde man för länge sedan ha genomfört principen att icke-adliga personer av överstelöjtnants ”rang” kan antas som medlemmar. Detta inkluderar mer eller mindre Kommendörer – eller högre – av svensk eller utländsk statsorden. Genom att ribbans sätts så högt som överstelöjtnant gör att Johanniterorden i Sverige bibehåller sin excellens men ändå kan anta den personkrets som – om statskicket varit annorlunda – säkerligen hade erhållit adelskap. Argumenterat utifrån att detta tycks vara en viktigt fråga för Johanniterorden i Sverige.

Ingen skugga må falla över de officerare inom Försvarsmakten som varit involverade nya uniformsbestämmelserna eftersom huvudproblemet inte är de ändringar de genomfört – problemet var införandet av ett generelllt bärandetillstånd till uniform för två ordnar som strider mot alla normala principer. Som antytts ovan återstår fortfarande lösandet av två knutar för att återfå full normalitet i hur ordnar och medaljer utdelas i Sverige. Bortläggandet av ThO och S:tLazO till svensk militär uniform är dock en viktig pusselbit för att skapa ett rimligare svenskt ordenslandskap – ett viktigt steg mot ordning på ordnarna i Sverige.

Festligheter i Kungl. Italienska S:t Mauritius- och Lazarusorden 2012

I helgen hålls generalkapitel för de kungliga italienska ordnarna i Genève i Schweiz, i klostret Sankt Mauritius av Agaune. Under kungahusets exil efter italienska republikens bildande 1946 har denna ort blivit en central samlingspunkt det italienska kungahusets riddarordnar.

Kungahusets finaste orden är den enklassiga Annunziataorden, men det är inte denna som står i fokus för festligheterna utan den femklassiga Sankt Mauritius- och Lazarusorden (ItS:tMLO) som bland de ca 2 000 riddarna och damerna världen över räknar en handull svenska medlemmar, som en del av en skandinavisk delegation.

Denna orden härstammar från den medeltida Lazarusorden och är den enda kvarvarande grenen av Lazarusorden som har ett historiskt ursprung. Det finns en lång rad Sankt Lazarus av Jerusalem-ordnar som hävdar att man är en fortsättning av Kungl. Franska Vår Frus av Berget Karmel- och Sankt Lazarus av Jerusalem orden men de flesta experter är eniga om att denna orden upphörde i efterdyningarna av Franska revolutionen.

Utöver denna orden förlänar kungahuset även Kungl. Italienska Savojiska civilförtjänstorden (ItSavCfO) i en klass, dock mycket sparsamt. För vid sidan av ItS:tMLO förlänas i helgen i första hand Kungl. Italienska Savojiska förtjänstorden (ItSavFO) i fem klasser för förtjänster gentemot kungahuset. Denna orden betraktas i ICOC:s register som en ny ridderlig institution instiftad av ett tidigare regerande kungahus, men kungahuset betraktar orden som en utklyvning av ItSavCfO.

Varför hålls festligheten vid Agaune? Helt enkelt för att det var här Sankt Mauritius och hela hans romerska legion bestående av 6 666 kristna legionärer avrättades för att de inte ville anfalla civila trosfränder och led således martyrdöden år 287. Klostret erhöll den schweiziska kantonen Aargau mot att man gav relikerna Sankt Mauritius lans, svärd och sporrar till den tysk-romerske kejsaren. Svärdet och sporrarna användes därefter som en del i ceremonielet vid kröningen av de österrikiska-ungerska kejsarna fram till 1916.