Ordning på det offentliga belöningssystemet?

Det svenska offentliga belöningssystemet är i olag. Det haltar. Inga svenska statsordnar till svenskar (bara till utländska medborgare samt statslösa), och de offentliga medaljerna är sorgligt underutnyttjade.

Inget problem, säger en del. Men de bortser då från två saker. Det är principiellt viktigt att lyfta fram andras insatser och engagemang. En klapp på axeln i ideell form skapar ett bättre samhällsklimat en pekuniära belöningar. Om i stort sett resten av världen har valt att utforma de ideella klapparna på axeln som ordnar och medaljer, varför ska då Sverige avvika?

Svenska ordensföreningen har två intressanta initiativ på Facebook: det ena är tråden ”Återinför det svenska ordensväsendet”, den andra är tråden ”Svenska ordensföreningen”. Nu på sistone har ett blogginlägg på http://chefsingenjoren.blogspot.se/ från 2010 uppmärksammats som kan vara värt att läsas. Just ”Stockholms-Tidningens guldmedalj för berömlig flygargärning” som övertagits av Aftonbladet 1965: vad har hänt med den? Om SvD har ”bragdguldet”, varför skulle inte AB kunna göra något av den ärevördiga medalj som man faktiskt är satt att förvalta?

Ett bild på Svenska ordensföreningens tråd kallad ”Finn fem fel” har också dykt upp i marginalflödet, en bild på statsministern. Även om markeringen för bandet en écharpe är vänd och kedja inte bärs på Nobelfesten, så har dock bilden en poäng. Moderaterna som det nya arbetarpartiet och åtföljande nedtoning av moderata kännetecken i all ära, men det är orätt att inte bära de ordnar och medaljer som man förlänats. Som regeringsmedlem (regeringschef) skall man ex officio acceptera utländska staters ordnar och medaljer och man skall också bära dem för att hedra de fredliga förbindelser det egna landet har med det förlänande landet (att inte bära det som förlänats skulle möjligen kunna tolkas som osämja eller ofred). Men det självklara vore förstås att regeringschefen bar svenska Nordstjärneordens storkors och gärna Serafimerorden efter en första mandatperiod.

Det återstår lite arbete innan det är ordning på det offentliga belöningssystemet…

Slöjda en medalj

Igår surfade jag runt lite på jakt efter mer information om Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds medaljer för medalj.nu:s räkning och fastnade i några blogginlägg (#207, #293, #335) från olika hemslöjdskonsulenter kring att göra bärbara medaljer för att hylla sin omgivning alternativt själv bära dem.

Lite genant vid riktiga högtidligheter men ett skojigt initiativ för att förgylla vardagen; lyfter fram det bl. a. som en homage till alla slöjdlärare (särskilt de utbildade vid alma mater Linköpings universitet). Skolämnet slöjd heter förresten sloyd på engelska: en svensk export i likhet ombudsman!

Kära Nobelfestdeltagare, hur bär du dina ordnar och medaljer?

Att mottaga en bärbar utmärkelse är en belöning för framstående insatser till gagn för samhället. Men ett mottagande är också ett åtagande, vilket inte alla inser. Bärande av bärbara utmärkelser är omgärdat med principer och regler. Att ta emot en bärbar utmärkelse innebär ett personligt ansvar att hedra utdelaren genom att bära sin utmärkelse på ett korrekt sätt.

Till skillnad mot andra fester tv-sänds Nobelfesten, vilket dubbelt understryker misstag. Jag skulle önska att Nobelkommittén hade en kader stränga ceremonimästare i porten utrustade med en stor burk säkerhetsnålar, som gav handfast hjälp.

D.D.M.M. och D.D.K.K.H.H. är generellt sätt riktmärke på hur det ska vara. På Nobelfesten bär Kungen och Prinsarna utöver de svenska ordnarna sina utmärkelser i miniatyr på bröstet, så miniatyrer kan bäras av andra besökare (men original är förstås alltid godtagbart). Drottningen och Prinsessorna bär Serafimerorden samt kungens porträttmedaljong.

• Korta personer som erhållit storkors (motsvarande) måste för stunden vika, korta av och häkta ihop bandet vid axeln med säkerhetsnål. Storkorsets tecken ska titta fram under frackrocken vid höften, inte hänga halvvägs ner på låret. Bäst är om man tar kontakt med en ordensateljé och professionellt låter avpassa bandet till rätt längd.
• Ordenskedja bärs endast om det är särskilt anbefallt och Nobelfesten är inte ett sådant tillfälle. Däremot kedja för medalj, ex. GMiq18mkedja eller Kon:sGM12mkedja.
• Det vanligaste missgreppet gäller mäns bärande av utmärkelser avsedda att bäras i band om halsen. Många gånger hängs de på utan hänsyn till deras inbördes ordning och även i för långa band. De ska sitta i bredd omedelbart under flugans knut, den finaste har bandet över de andra så att det endast är det finaste bandet som syns. Max tre runt halsen för herrar. Säkerhetsnålar kan behövas för att häkta ihop flera band och dessutom kanske i skjortan, för att undvika att de kryper upp på nacken under kvällen och ger ett oredigt intryck.
• Utmärkelser runt halsen ska ha bandet över flugans band. Jag har sett exempel på att man först satt på sig utmärkelsen runt halsen och därefter flugan på det, vilket inte är rätt.
• Bärs original på bröstet för män, så ska vit näsduk inte finnas i fickan.
• Inga självutnämnda (illegitima) ordnar.

Kvinnligt bärande – se här. Se även en längre utvikning om mäns och kvinnors bärande här.

Nedan några exempel på hur det inte bör se ut.

Först ett storkors till vänster. Det sitter bra, kanske lite långt bak i nederkant, men bandet är cirka 10 cm för långt. Åtgärdas enklast genom att man drar upp bandet lite vid axeln, viker och kortar bandet genom att låsa vikningen med en säkerhetsnål. Nålen kan även gå genom väst eller skjorta för att hålla det på plats.

I bilden till höger har bäraren låtit sitt band med ordenstecken för Kommendör av stora korset av Nordstjärneorden glida fram på ett nästan oanständigt sätt. Tillbaka med det så att det vilar mot höftbenet. Utmärkelsen runt halsen har på tok för långt band, ordenstecknet ska sitta direkt under flugans knut. Bandet kan kortas genom vikning och nålning med någon liten säkerhetsnål, alternativt att man med sax kortar det och sätter tryckknappar i nacken alternativt fäster två bitar smalare band som kan knytas i nacken och anpassas lite med stigande ålder och vikt/ökad kragstorlek. Miniatyrerna ser ut att vara ihopmonterade vilket är bra eftersom det ger ett estetiskt intryck.

Bäraren till vänster bär sitt storkors bra, men utmärkelser runt halsen ska inte sitta över och under varandra. De ska sitta bredvid varandra direkt under flugknuten. Bärs två, så ska bärarens finare sitta till höger. Både dessa kors är kommendörstecken av 1 klass. Vid lika ordensklass bestäms rangordningen av landsnamn på franska, undantaget våra nordiska grannländer som är högst i rang av utländska ordnar. I detta fall ska den bulgariska ordens vita band vara över luxemburgska ordens röda band. Det bulgariska ordenstecknet ska vara till höger och det luxemburgska till vänster, sett från bärarens sida.

Bäraren till höger har gjort liknande misstag. Svenska utmärkelser först: kungens medalj ska vara till bärarens höger med band överst, och till bärarens vänster den utländska orden med bandet under det serafimerblåa bandet. Bärs tre utmärkelser ska det finare vara i mitten. Nummer två i rang till ska vara till bärarens höger om och nummer tre i rang till bärarens vänster om det ordenstecken som är i mitten. Liten hemläxa, men all heder för att rätt band är överst.

Till vänster ser vi Kungl. Sällskapet Pro Patrias medalj som skulle kunna sitta lite stramare och högre upp mot knuten. Bärs utmärkelse på bröstet i original så ska näsduk inte bäras. Svensk utmärkelse går före utländsk, så de ska byta plats på bröstet. Konungens medalj närmast hjärtat före utländsk orden, i synnerhet eftersom H.M.K. dessutom närvarar på festen. Banden bör anpassas professionellt vid en medaljateljé så att alla utmärkelser hänger ner lika långt.

Till höger en utländsk dam som bär Nordstjärneordens band på rätt sätt och notera brosch vid höger axel, som hjälper damer att hålla sitt storkorsband på plats. Men original och miniatyrer ska inte blandas och originalet har hamnat helt tokigt: det borde sitta där miniatyren sitter. Damer kan ha två utmärkelser i originalstorlek i rosett eller tre miniatyrer i rosett och de sätts då invid varandra vågrätt.

Är du osäker, fråga gärna! Kolla med Hovstaterna/Kungl. Maj:ts Orden, eller med någon på medalj.nu, eller fråga skribenten (mail finns via ”Om mig” ovan). Alla tillfrågade blir själaglada över att någon fäster vikt vid dessa frågor. Gärna bärbara utmärkelser på Nobelfesten, men gärna buret mer nobelt.

Hon uppvaktade sin 105-årige hjälte

I dagens DN Kultur finns på s. 13 en solskenshistoria, där 105-årige Elis Ryttses uppvaktas av Gunnel Westman. Den 18 april 1947, för 65 år sedan, räddade Elis henne och pojken Bengt Strandberg från att drunkna. För det fick Elis medaljen i guld ”för berömlig gärning” av H.M.K. Det är ganska häftigt att se en bild på medaljören i tidningen: att det faktiskt finns levande medaljmottagare som bär medaljer med Gustav V:s bild. Artikeln är en uppföljning av en artikel från fredagens DN, ”Medaljerad hjälte firar 105”.

Medaljen i guld ”för berömlig gärning” (GMbg) kan fortfarande utdelas, men det är en väg som alltför sällan används för att uppmärksamma livräddande gärning. Om läsaren är bekant med något fall, gå in på regeringens hemsida för att få mer information om hur medaljförslag går till (länk till pdf i högra marginalen).

Patriotiska sällskapet – hitta medaljmotiveringar

Hittar en intressant pdf från Riksarkivet som beskriver hur man kan hitta medaljmotiveringar till Kungl. Patriotiska sällskapets medaljer. Måste vara en guldgruva för släktforskare!

Bärbara utmärkelser: status, Kristusorden, mottagarregister och instiftansår

Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) gav år 2001 ut en skrift som redovisar dels alla bärbara utmärkelser, dels alla dem som fått dessa utmärkelser. Idag hamnade jag på IVA:s hemsida lite av en slump och gick då in på utmärkelsedelen: det visade sig att akademien har ett dokument 2002- där nya mottagare av bärbara utmärkelser fylls på varje år. Under varje utmärkelse listats också alla mottagare av just denna hedersbevisning. Suveränt!

Det finns en bok som granskar riddarordnar ur sociologiskt perspektiv, där status är en aspekt (Boalt, Gunnar et al. (1971). The European Orders of Chivalry. Stockholm: Norstedt, s. 48 f.). Här konstateras att det finns ett nära samband mellan en ordens ”status” och medlemmarnas ”status”. Med andra ord, ju finare en orden är, desto finare för individen att erhålla densamma. Och omvänt, ju mer selektiv en antagning av nya medlemmar är, desto högre status i medlemsstocken och desto högre status för orden.

Ett exempel är Påvliga Kristusorden, Vatikanstatens och katolska kristenhetens finaste riddarorden. Sedan 1993 har den ingen levande medlem. Det betyder att ordens status delvis kommer att definieras av nästa medlems status. Vid sidan av att orden sedan 1966 endast förlänas i vissa sammanhang är det ordens problem. Ingen tycks kunna matcha ordens extrema status, ingen kan utnämnas utan att samtidigt devalvera ordens status, vilket verkar leda till att ingen så att säga ”värd” Kristusorden… En orden måste alltså akta sig för att bli för liten, för exklusiv. Å andra sidan får antagningen inte vara för stor, eftersom det också devalverar ordens värde.

Men det var en utvikning. Min huvudsakliga poäng var att det är inte bara ordnar där ordens status och mottagarens status samverkar: samma fenomen existerar förstås inom alla typer av utmärkelser och i det här sammanhanget tänker jag närmast på bärbara medaljer – vilket åtminstone inte jag har gjort förrän jag åter stötte på IVA.

Genom att IVA publicerar fullständiga listor över vilka som erhållit vilken medalj upprätthåller IVA på detta sätt växelspelet mellan medaljernas status och statusen hos mottagarna av medaljerna. De långa listorna av lärda kvinnor och lärde män som erhållit medaljerna bidrar till att stärka IVA:s status och statusen hos IVA:s medaljer, och IVA:s medaljer som kunglig akademimedaljer ger de enskilda mottagarna lite av IVA:s status. Det finns ett antal liknande exempel – Kungl. Patriotiska sällskapets näringslivsmedalj med länk till mottagarregister i högermarginalen är ett sådant.

Det finns dock fortfarande för många exempel på bärbara medaljer där förlänande organisation ”fire-and-forget”: utmärkelsen landar på mottagarens bröst, men utdelande organisation bemödar sig inte om att föra register över mottagarna eller att göra något större väsen av saken. När så sker omnämns ändå medaljutdelningar ytterst sällan i media – det är roligare att skriva om fallskärmar och frosserier än om dess alternativ: symboliska belöningar för olika insatser till gagn för andra. Bärbara medaljer är kanske inte så viktiga i Sverige som i andra länder, eftersom utdelande organisationer (och media) delvis själva agerar på ett sätt som gör medaljerna oviktiga. En självklarhet kan tyckas, men lite av en aha-upplevelse för mig.

Det är synd. Att inte bara förläna medaljer, utan även sprida information om det och föra register över utdelade medaljers mottagare är en viktig del av en organisations varumärkesvård och prestige. Det är aldrig försent att skapa reda i oredan: ärevördiga Kungl. Sällskapet Pro Patria redovisar i sin årsberättelse för 2011 att upprättandet av ett register över mottagare av medaljen ”För medborgerliga förtjänster” mellan 1836-2011 nu är färdigt. Imponerande!

Ytterligare en sak: medaljens instiftansdatum. Det finns flera olika sätt att ordna medaljerna på, för den som har fått flera medaljer. En är att använda sig av bokstavsordning. En annan är att utgå från instiftansår, där äldre är finare och genererar en placering närmare hjärtat/finare. För olika civila medaljer saknas inte sällan uppgift om instiftansår. I samband med att ett register (eller medaljstadga) upprättas, så är det viktigt att föra in instiftansdatum eftersom det är en mer betydelsefull uppgift än man skulle kunna tro.

Länspolisens medaljer för civilkurage

”Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort”, säger Jonatan Lejonhjärta i Astrid Lindgrens berättelse ”Bröderna Lejonhjärta”. I torsdagens DN kunde vi läsa om Siv, som fått en medalj av länspolismästaren i Västra götaland för ett rådigt ingripande vid en stöld. Oavsett om vi talar om visat civilkurage eller om efterlevnad av några av de åtta riddardygderna, så är det intressant att denna typ av ingripande har börjat medaljeras relativt nyligen.

Den 1 mars 2012 instiftades medaljen för Västra götalandsdistriktet, men det verkar som om Stockholmsdistriktet var först med denna typ av medalj, instiftad 2007(?). En bild på Stockholmsmedaljen finns här. Medaljerna är likadana, Polisens emblem med inskriptionen ”Tack för god insats”, medan medaljbanden är olika. Kluvet i blått och gult med tandade kanter i motsatta färger för Stockholm och blått band med en grön rand i mitten med en intilliggande gul rand på vardera sidan för Västra götaland.

Min spontantolkning var hoppets färg, grön, med blått och gult som är nationens och myndighetens färger men i stadgarna finns en mer naturbetonad förklaring till färgvalet. Att skriva ”Tack för…” i inskriptionen är rätt unikt: medaljen i sig är själva tacket, varför inskriptioner ofta börjar med ”för…”.

Eftersom medaljen är lika och bandet särskiljer gäller, som för andra länsförbundsmedaljer, att den först instiftade styr placering i bärandeordningen för alla övriga likadana medaljer. Namn och förkortning skulle kunna vara Pol_InsSM där _ byts mot länsförkortning. Synd att miniatyr inte medföljer medaljerna – det är viktigt.

Dylan får Amerikanska Presidentens frihetsmedalj

Till och med DN har lyckats snappa upp att en av de senaste mottagarna av Amerikanska Presidentens frihetsmedalj är Bob Dylan. Medaljen bärs i band om halsen (bild) eller – när den utdelas i särklass – en écharpe d.v.s. från axel till höft. Medaljen finns också (vilket bilden visar) som miniatyr (frack och smoking), clips (kavaj) och släpspänne (uniform). Roligt att för en gångs skull se rapportering av ordens- och medaljutdelande som är korrekt – vet inte hur många gånger som det stått att läsa att någon blivit ”adlad” när det egentligen handlat om att vederbörande erhållit en orden.

Andra mottagare år 2012 är bl.a. förre utrikesministern Madeleine Albright, nobelpristagaren Toni Morrison, John Glenn och Shimon Peres: hela listan på de tretton mottagarna går att läsa här och den inkluderar ett par posthuma mottagare.

Bouton, medaljrosett eller clips till kavajen

The Drones Club har ett inlägg om Kavajslagsnålen – en underskattad drönaraccessoar. Jag kan ju i så fall inte vara sämre, utan kontrar med dess motsvarighet när det gäller bärbara utmärkelser.

Som ”alla” vet bärs ordnar och medaljer i form av original alternativt miniatyrer till uniform, frack och smoking. I vissa högtidliga sammanhang kan bärbara utmärkelser vara acceptabla till kavaj. Däremot är det mindre vanligt att använda ett clips, en bouton eller en medaljrosett i vardagliga sammanhang i knapphålet på kavajens slag.

Ett clips är en grov tråd eller ett mycket smalt och tunt band på ca 2 mm bredd som går från knapphålet på kavajen rakt ut åt kanten och fästs på baksidan av slaget. Bruket kommer från Frankrike där clips används för den lägsta och femte klassen, Riddare. Det vanligaste clipset internationellt är nog Franska Hederslegionens (FrHedLO) röda band, som bärs med stolthet. Svenska clips är ovanliga – det enda jag kan påminna mig att jag har sett är Patriotiska sällskapets gul-gröna medaljband ett par gånger. Eftersom clipsbandet är så smalt, så fungerar det med en eller två färger, men inte gärna mer eftersom det då blir svårt att avläsa vilken utmärkelse det är fråga om.

För de övriga fyra högre klasserna används något som på svenska kallas bouton, men som på franska kallas rosette. En bouton är en liten knapp, ca 5-10 mm stor, i ordensbandets färg(er). Enbart en bouton signalerar i allmänhet  fjärde klassen, i vissa ordnar benämnd Riddare av 1 klass, i andra benämnd Officer (undantag finns, RItS:tMLO bär en grön bouton medan OffItS:tMLO bör en bouton med en guldkrona i mitten, även PåvlHGO:sFK har bouton). De tre högre ordensklasserna har tillägg av små ”vingar” i silver- och guldband (vingarna ska ligga vågrätt). Tredje klassen, Kommendör, har silvervingar. Andra klassen, Kommendör av 1 klass alternativt Storofficer, har en guld- och en silvervinge, där guldvingen ska vara åt bärarens höger. Första klassen, den högsta oftast benämnd storkors, har guldvingar.

Boutoner kan också utformas på annat sätt. Som komplement till – eller i stället för – vingarna kan man i mitten av boutonen se en pytteliten metallrepresentation av ordenskorset eller kraschanen. Genom denna får betraktaren en ledtråd till vilken av klasserna som bäraren erhållit. Så har t.ex. en enskild tillverkare år 2007 tagit fram buttons för Storbritanniska Imperieordens olika klasser och det används officiellt av Italien. Tyska förtjänstordens boutoner har också sådana växlande metallcentrum beroende på ordensklass, medan bandet bakom är en kvadrat (rosett för lägsta klassen) i stället för en cirkelrund knapp.

Till H M Konungens medalj medföljer en liten rosett i högblått eller serafimerblått band, beroende på vilket band originalmedaljen har (dock ej till Kon:sSM). På privat initiativ har en rosett uppstått för den av regeringen utdelade kungliga utmärkelsen ”För nit och redlighet” (GMnor) som ges för 30 år i statlig tjänst, 25 vid pensionering. Rosetten kan även användas av dem som fått GMiq, GMbg, GMmf och GMrenv eftersom banden är detsamma.

Även om rosett kanske i första hand används för att markera lägsta ordensklassen internationellt tror jag inte det vore fel om fler sett tillkom för att visa medaljinnehav.

För att summera: gärna en pin i kavajslagshålet, men om du har fått en utmärkelse så varför inte en bouton, clips eller rosett lite mer ofta än vad som sker idag. Det glädjer den som förlänat utmärkelsen och det synliggör och hedrar en instats och förtjänst som andra sett värt att belöna.

Regeringens belöningsmedaljer – frågesvar

Så har svaret kommit på den skriftliga fråga som riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) ställt och som jag skrev om i mars. Tråkigt nog tycks det som att regeringenskansliet inte ännu är tillräckligt motiverad att göra den relativt enkla och billiga förändringen att bygga ut den något svårfunna pdf:en SB PM 2006:1 till en fullskalig motsvarighet till brittiska regeringens förslagssida för utmärkelser.

En liten fråga kan tyckas. Den har dock större principiell betydelse: fler uppskattande klappar på axlar från regeringschefen i form ev en medalj är viktiga för ett positivt samhällsklimat.

Jag hoppas att fler uppmärksammar problemet med den snåriga vägen till medaljförslag, så att en förbättring kommer till stånd. Under tiden, fortsätt att lämna medaljförslag via SB PM 2006:1!