Danska Almedalsveckans motor KNO1kl

Danska Almedalsveckans motor Bertel Haarder har förlänats kungl. Nordstjärneorden som Kommendör av 1. klassen. Som kultur- och kyrkominister hade han möjligen kunnat få den vid en ordensutväxling i samband med danskt statsbesök: det måste vara väldigt roligt att kunna fått den för förtjänst.

Äkta Riddare och Ledamot av Nordstjärneorden

ImageBertil Brunk är 83 år, född i Ljusdal och emigrerade till USA på 50-talet där han gifte sig med den tillika svenska kvinnan Ulla från Spånga.

De startade tillsammans, i källaren, sitt företag Brunk Industries som idag har över 200 anställda och stansar komplicerade komponenter till medicinteknikindustrin. De talar alltjämt svenska hemma. Sonen driver företaget där de fortfarande arbetar och ett av barnbarnen studerar på skidgymnasiet i Järpen.

Ulla och Bertil finansierar även en välgörenhetsorganisation som driver Brunk Children’s Museum of Immigration i Chicago. Äkta makarna Bertil och Ulla Brunk erhöll båda Nordstjärneorden 2011. Ett litet exempel på ett med ordensmått mätt litet underverk såhär i juletider!

Nordstjärneorden is the new black

Det har på flera stället börjat surras om H.K.H. Prins Daniel i samband med det portugisiska statsbesöket: skälet till det är att H.K.H. Prins Daniel har Nordstjärneorden om halsen, vilket är en nyhet. Det är också en nyhet att orden bärs i svart band. Se här, skrolla ner en bit. Tittar man på det korta videoklippet som snurrar på samma sida, så ser man att även H.K.H. Prins Carl Philip har Nordstjärneorden i svart band om halsen. Inte han heller har burit Nordstjärneorden tidigare. Det är trevligt att se de kungliga prinsarna (utöver H.M.K.) bära Nordstjärneorden, och i synnerhet att det svarta bandet brukas.

I en Facebook-grupp återger en person att han ringt och kollat med Kungl. Maj:ts Orden vad skälet till detta är. Det visar sig att stormästaren, H.M.K., i våras har förtydligat att svenskar får Nordstjärneorden i svart band. I samband med ordensreformen 1975, då orden upphörde att delas ut till svenskar, beslutades att bandet skulle vara blått med en gul rand på vardera sidan för att tydliggöra att det är en svensk orden – därmed föll också intressant symbolik bort. Nordstjärneordens band var ursprungligen svart, vilket får sin förklaring i Palmstedts/Tessins brev till Fredrik I, där man förklarar att bandet skall vara svart eftersom det swarta är thet okunskapens mörker stiernans (Nordstjärnans) stråålar will genomlysa och med inspiration från den franska S:t Mikaelsorden.

Man får hoppas att bandet byts ut framöver även för övriga förläningar. Vem vill inte vara den stjärna som lyser i mörket?

Kungen i kedjor

Bildkälla: Kungl. hovstaterna 2013Äntligen! Kungl. Hovstaterna rapporterar på sin webbplats om att H.M.K. har avtäckt ett porträtt där Kungen – som stormästare/Herre och mästare för de svenska riddarordnarna – bär Serafimerordens, Svärdsordens, Nordstjärneorden och Vasaordens kedjor (räknat utifrån och in): till detta Serafimerordens kraschan över Vasaordens kraschan då Vasaorden av storkorsen är högst i rang. Mycket glädjande att se Svärds- och Nordstjärneordens kedjor på plats.

Runt halsen bär Kungen ordenstecknet som Storkommendör av Danska Danneborgsorden, en särklass som är förbehållen kungligheter (hade förstås varit trevligt att se RCXIII:sO i stället, eller HedRJohO). På bröstet, under kedjorna, bärs också de fyra kungliga minnestecken Kungen brukar bära: GV:sJmtII och GVIA:sMM i serafimerblått band samt norska HVII:sMM och OV:sMM i rött band.

kungen1_94428250Vid sitt trontillträde och bröllop, likaså H.K.H. Prinsessan Victorias bröllop, bar Kungen bara endast Serafimerordens och Vasaordens kedjor. Svärdsorden bars i band om halsen och Vasaordenskraschan under Serafimerordens kraschan. Noterar först nu att H.M.K. på sitt bröllop även bar kraschan för Storkors av första klassen av Tyska Förbundsrepublikens förtjänstorden, en artighet mot Silvias hemland.

Jag tror att många intresserade har hoppats på att Kungen någon gång skulle bära alla ordenskedjorna och det är mycket välkommet att så nu skett i porträttform. Förhoppningsvis får vi ser mer sådant även IRL.

Ordning på det offentliga belöningssystemet?

Det svenska offentliga belöningssystemet är i olag. Det haltar. Inga svenska statsordnar till svenskar (bara till utländska medborgare samt statslösa), och de offentliga medaljerna är sorgligt underutnyttjade.

Inget problem, säger en del. Men de bortser då från två saker. Det är principiellt viktigt att lyfta fram andras insatser och engagemang. En klapp på axeln i ideell form skapar ett bättre samhällsklimat en pekuniära belöningar. Om i stort sett resten av världen har valt att utforma de ideella klapparna på axeln som ordnar och medaljer, varför ska då Sverige avvika?

Svenska ordensföreningen har två intressanta initiativ på Facebook: det ena är tråden ”Återinför det svenska ordensväsendet”, den andra är tråden ”Svenska ordensföreningen”. Nu på sistone har ett blogginlägg på http://chefsingenjoren.blogspot.se/ från 2010 uppmärksammats som kan vara värt att läsas. Just ”Stockholms-Tidningens guldmedalj för berömlig flygargärning” som övertagits av Aftonbladet 1965: vad har hänt med den? Om SvD har ”bragdguldet”, varför skulle inte AB kunna göra något av den ärevördiga medalj som man faktiskt är satt att förvalta?

Ett bild på Svenska ordensföreningens tråd kallad ”Finn fem fel” har också dykt upp i marginalflödet, en bild på statsministern. Även om markeringen för bandet en écharpe är vänd och kedja inte bärs på Nobelfesten, så har dock bilden en poäng. Moderaterna som det nya arbetarpartiet och åtföljande nedtoning av moderata kännetecken i all ära, men det är orätt att inte bära de ordnar och medaljer som man förlänats. Som regeringsmedlem (regeringschef) skall man ex officio acceptera utländska staters ordnar och medaljer och man skall också bära dem för att hedra de fredliga förbindelser det egna landet har med det förlänande landet (att inte bära det som förlänats skulle möjligen kunna tolkas som osämja eller ofred). Men det självklara vore förstås att regeringschefen bar svenska Nordstjärneordens storkors och gärna Serafimerorden efter en första mandatperiod.

Det återstår lite arbete innan det är ordning på det offentliga belöningssystemet…

Serafimerfynd i Arnellsk julstädning

Den faleristiska bokhylledelen i det Arnellska hemmet har länge vuxit genom att varje hyllplan har fyllts på djupet samt på höjden med böcker liggande på de stående. Igår och i förrgår gjorde jag en omflyttning där några meter statskalendrar, adelskalendrar och försvarsmaktsrullor fick ny hemvist i en bokhylla i källaren. Det ledde till ett stort antal fynd bland material som pressats in på plats och sedan helt glömts bort: häften, böcker, blad, ark, kuvert, medlemskort m.m. som köpts via Bokbörsen, Tradera och antikvariat.

Äldre dottern tittade fascinerat på pappas utplockade högar och fastnade för två tryck i stort format från 1748 – just för deras ålder. Rätt häftigt för en tolvåring att hålla i en spröd 264-åring och en utmaning att försöka avkoda de tryckbokstäver som i vissa fall skiljer sig rejält från dagens bokstäver. Till vänster, ett tillägg till ordensstatuterna för Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden, daterat 3 maj 1748 vilket innehåller (sedermera ändrat) föreskrift om att ingen kan bli kommendör utan att först ha blivit riddare. Vid grundandet blev några framstående och förtjänte män kommendörer direkt, men med invigningen av ordnarna avklarad lades en befordringsgång fast.

20121221-230642.jpg

TIll höger, högvälborne greven Carl Gustaf Tessins tal i Riddarholmskyrkan ”På then den förnyade Serafinske Ordens=dagen i Swerige then 18. april, 1748.” Väldigt intressant eftersom det är lite av en programförklaring: i talet lyfts kallet som riddare fram, det ansvar det innebär. Eftersom både Serafimerorden och Svärdsorden inte sågs som nyinstiftande förtjänstordnar utan ”förnyande” av urgamla riddarordnar är det egentligen kanske naturligt och konsekvent, men ändå lite av aha-upplevelse. Av tradition kallas de svenska statsordnarna/förtjänstordnarna fortfarande för de kungl. riddarordnarna och texten ger kanske lite bakgrund till varför det är så.

Talet – som inte är särskilt långt – vore kanske intressant att återge inom ramen för Vapenbilden. Ett utdrag:

I Swenske Riddare och Män, hwars kall är, at, under rådplägning, skärpa eftertankan, och rödja wägen till målet, warer otröttade, oförtrutne och redlige uti skiötzlen af hwad Eder åligger: The fattigas sak ware Eder angelägenhet: Rikets säkerhet Edert syfte: Konungens ära Eder frögd: Ständernas frihet Eder ackt: Thet allmännas trefnad Eder skatt: Och Efterwerldens tack Eder belöning!

Kära Nobelfestdeltagare, hur bär du dina ordnar och medaljer?

Att mottaga en bärbar utmärkelse är en belöning för framstående insatser till gagn för samhället. Men ett mottagande är också ett åtagande, vilket inte alla inser. Bärande av bärbara utmärkelser är omgärdat med principer och regler. Att ta emot en bärbar utmärkelse innebär ett personligt ansvar att hedra utdelaren genom att bära sin utmärkelse på ett korrekt sätt.

Till skillnad mot andra fester tv-sänds Nobelfesten, vilket dubbelt understryker misstag. Jag skulle önska att Nobelkommittén hade en kader stränga ceremonimästare i porten utrustade med en stor burk säkerhetsnålar, som gav handfast hjälp.

D.D.M.M. och D.D.K.K.H.H. är generellt sätt riktmärke på hur det ska vara. På Nobelfesten bär Kungen och Prinsarna utöver de svenska ordnarna sina utmärkelser i miniatyr på bröstet, så miniatyrer kan bäras av andra besökare (men original är förstås alltid godtagbart). Drottningen och Prinsessorna bär Serafimerorden samt kungens porträttmedaljong.

  • Korta personer som erhållit storkors (motsvarande) måste för stunden vika, korta av och häkta ihop bandet vid axeln med säkerhetsnål. Storkorsets tecken ska titta fram under frackrocken vid höften, inte hänga halvvägs ner på låret. Bäst är om man tar kontakt med en ordensateljé och professionellt låter avpassa bandet till rätt längd.
  • Ordenskedja bärs endast om det är särskilt anbefallt och Nobelfesten är inte ett sådant tillfälle. Däremot kedja för medalj, ex. GMiq18mkedja eller Kon:sGM12mkedja.
  • Det vanligaste missgreppet gäller mäns bärande av utmärkelser avsedda att bäras i band om halsen. Många gånger hängs de på utan hänsyn till deras inbördes ordning och även i för långa band. De ska sitta i bredd omedelbart under flugans knut, den finaste har bandet över de andra så att det endast är det finaste bandet som syns. Max tre runt halsen för herrar. Säkerhetsnålar kan behövas för att häkta ihop flera band och dessutom kanske i skjortan, för att undvika att de kryper upp på nacken under kvällen och ger ett oredigt intryck.
  • Utmärkelser runt halsen ska ha bandet över flugans band. Jag har sett exempel på att man först satt på sig utmärkelsen runt halsen och därefter flugan på det, vilket inte är rätt.
  • Bärs original på bröstet för män, så ska vit näsduk inte finnas i fickan.
  • Inga självutnämnda (illegitima) ordnar.

Kvinnligt bärande – se här. Se även en längre utvikning om mäns och kvinnors bärande här.

Nedan några exempel på hur det inte bör se ut.

201212105 201212106Först ett storkors till vänster. Det sitter bra, kanske lite långt bak i nederkant, men bandet är cirka 10 cm för långt. Åtgärdas enklast genom att man drar upp bandet lite vid axeln, viker och kortar bandet genom att låsa vikningen med en säkerhetsnål. Nålen kan även gå genom väst eller skjorta för att hålla det på plats.

I bilden till höger har bäraren låtit sitt band med ordenstecken för Kommendör av stora korset av Nordstjärneorden glida fram på ett nästan oanständigt sätt. Tillbaka med det så att det vilar mot höftbenet. Utmärkelsen runt halsen har på tok för långt band, ordenstecknet ska sitta direkt under flugans knut. Bandet kan kortas genom vikning och nålning med någon liten säkerhetsnål, alternativt att man med sax kortar det och sätter tryckknappar i nacken alternativt fäster två bitar smalare band som kan knytas i nacken och anpassas lite med stigande ålder och vikt/ökad kragstorlek. Miniatyrerna ser ut att vara ihopmonterade vilket är bra eftersom det ger ett estetiskt intryck.

201212103Bäraren till vänster bär sitt storkors bra, men utmärkelser runt halsen ska inte sitta över och under varandra. De ska sitta bredvid varandra direkt under flugknuten. Bärs två, så ska bärarens finare sitta till höger. Både dessa kors är kommendörstecken av 1 klass. Vid lika ordensklass bestäms rangordningen av landsnamn på franska, undantaget våra nordiska grannländer som är 201212104högst i rang av utländska ordnar. I detta fall ska den bulgariska ordens vita band vara över luxemburgska ordens röda band. Det bulgariska ordenstecknet ska vara till höger och det luxemburgska till vänster, sett från bärarens sida.

Bäraren till höger har gjort liknande misstag. Svenska utmärkelser först: kungens medalj ska vara till bärarens höger med band överst, och till bärarens vänster den utländska orden med bandet under det serafimerblåa bandet. Bärs tre utmärkelser ska det finare vara i mitten. Nummer två i rang till ska vara till bärarens höger om och nummer tre i rang till bärarens vänster om det ordenstecken som är i mitten. Liten hemläxa, men all heder för att rätt band är överst.

201212101201212102Till vänster ser vi Kungl. Sällskapet Pro Patrias medalj som skulle kunna sitta lite stramare och högre upp mot knuten. Bärs utmärkelse på bröstet i original så ska näsduk inte bäras. Svensk utmärkelse går före utländsk, så de ska byta plats på bröstet. Konungens medalj närmast hjärtat före utländsk orden, i synnerhet eftersom H.M.K. dessutom närvarar på festen. Banden bör anpassas professionellt vid en medaljateljé så att alla utmärkelser hänger ner lika långt.

Till höger en utländsk dam som bär Nordstjärneordens band på rätt sätt och notera brosch vid höger axel, som hjälper damer att hålla sitt storkorsband på plats. Men original och miniatyrer ska inte blandas och originalet har hamnat helt tokigt: det borde sitta där miniatyren sitter. Damer kan ha två utmärkelser i originalstorlek i rosett eller tre miniatyrer i rosett och de sätts då invid varandra vågrätt.

Är du osäker, fråga gärna! Kolla med Hovstaterna/Kungl. Maj:ts Orden, eller med någon på medalj.nu, eller fråga skribenten (mail finns via ”Om mig” ovan). Alla tillfrågade blir själaglada över att någon fäster vikt vid dessa frågor. Gärna bärbara utmärkelser på Nobelfesten, men gärna buret mer nobelt.

Svenska ordensföreningens första medlemsaktivitet

Den alltid så flitige ordföranden för Svenska ordensföreningen Richard Nyström hade i går kväll ordnat ett studiebesök hos Kungl. Ordensjuvelerare Lars Kjellander för att visa kungl. riddarordnar och hur de tillverkas. Eftersom verkstaden är så liten kunde endast fyra personer ges plats och jag var en av dem.

Det var väldigt roligt att lära sig mer om ordenstillverkningen. Lars Kjellander och hans fru Lena var mycket tillmötesgående i att visa och förklara. Lars började en gång på Carlmans, som förr gjorde ordnarna, men arbetade då inte med ordenstecken utan ”vanligt” juvelerararbete: han har nu arbetat med de svenska statliga riddarordnarna från eget företag i femton år. Lena, som tidigare arbetade på Swedbank, svarar för ekonomi samt banden till ordnarna och de kungl. medaljerna.

Nordstjärneorden pressas fram hel ur en bit silverplåt som därefter sågas, borras och filas fram, medan Serafimerorden pressas fram bit för bit, sågas, filas m.m. och löds sedan ihop som ett intrikat tredimensionellt pussel. Efter förgyllning emaljeras ordenstecknens korsarmar: Nordstjärneorden konvexa emaljering byggs upp i sex lager medan Serafimerordens emaljering är plan.

För att nå färdigt skick monteras mittmedaljong och krona samt band. Jag ställde en fråga om Nordstjärneordens blåa mittmedaljong, som – när man såg den lös – i mitt tycke skulle kunna fungera som en snygg manschettknapp: tydligen har fler tänkt samma tanke.

En intressant pågående utmaning var att nytillverka Serafimerordens miniatyr. Det var ett tag sedan sådana tillverkades. Ett otroligt pillgöra! Serafernas huvuden (mitt i bilden, ca 2-3 mm stora) som ska sitta mellan korsarmarna är nästan omöjligt små och fordrar ett gott hantverk för att sitta kvar.

Carl XIII:s orden har inte nyproducerats på mycket länge, helt enkelt för att orden har relativt få ordenstecken som är någorlunda lätta att hålla koll på och återföra i cirkulation. Likväl uppstod ett behov av att låta nytillverka ett par ordenskors. Tänk att detta ordenskors, till skillnad mot alla andra CXIII:sO, aldrig haft en bärare, aldrig burits…

Arbetet handlar om nytillverkning – bl.a. ca 80 kommendörstecken om året – men också om uppfräschning av gamla ordenstecken, ofta förgyllda riddartecken för Nordstjärneorden.

Som bekant ska ordenstecken återställas till Kungl. Maj:ts Orden vid Kungl. Slottet vid innehavares bortgång, eftersom de är Kungl. Maj:ts Orden egendom, och förlänas efter genomgång hos Kjellander på nytt. Men det går även att få hjälp med uppfräschning av sitt befintliga ordensinnehav: Hans Majestät Kung Carl Gustaf hade nyligen lämnat in två av sina kraschaner för genomgång och delvis omförgyllning (klicka på bilden och notera hur de tre spikskallarna under H:et och kronan är tredimensionella – se blogginlägg kring dessa spikar här).

Vad fattas? Möjligen återväxten i yrket. Denna tillverkning av ordenstecken är i Sverige ett unikt hantverk som inte har någon given efterträdare. Det vore roligt att se någon yngre juvelerare som intresserade sig för att föra det vidare, så att Sverige i alla bemärkelser kan ha svenska ordnar.

Ordentlig Ledamot av andliga ståndet

Var på ett seminarium i riksdagen idag, SfU:s sessionssal i riksdagshuset östra (RÖ). Det är alltid roligt att gå runt i RÖ och titta på gamla porträtt över främst riksdagens talmän. Jag tror att det är få som idag vistas i huset som – liksom jag – kan avkoda, förstå och kanske till och med njuta lite av det som alla ordenskors, kraschaner och medaljer tyst viskar om, intressanta brottstycken ur någon annans liv.

För mig är det också intressant att fundera över hur de olika utmärkelserna bärs, anomalier, brott mot, eller bekräftelser på, vedertagna principer. Har de gjort fel, eller var det en annan praxis då?

Det är sällan man ser bilder på svenska prästmän som bär utmärkelser runt halsen, men här är ett sådant exempel: ärkebiskopen och talmannen i både andra och förste kammaren Anton Niklas Sundberg. Se och njut!

Två intressanta saker, som denne Ledamot av andliga ståndet och Kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (d.v.s. Ledamot av andliga ståndet av Serafimerorden i ljusblått band + Kommendör av Nordstjärneorden i svart band) gör rätt: präster ska inte ha sina halskors över ”mose stentavlor” utan under, och bandet ska vara så långt att det hänger ledigt strax nedanför desamma. Svensk orden, som för icke-präster bärs från axel till höft (”storkors”), bars av prästmän i band av storkorsbredd runt halsen: samma bruk finns även i andra länder och kan även inkludera domarkåren.