Etikettarkiv: offentligt belöningssystem

Ordning på det offentliga belöningssystemet?

Det svenska offentliga belöningssystemet är i olag. Det haltar. Inga svenska statsordnar till svenskar (bara till utländska medborgare samt statslösa), och de offentliga medaljerna är sorgligt underutnyttjade.

Inget problem, säger en del. Men de bortser då från två saker. Det är principiellt viktigt att lyfta fram andras insatser och engagemang. En klapp på axeln i ideell form skapar ett bättre samhällsklimat en pekuniära belöningar. Om i stort sett resten av världen har valt att utforma de ideella klapparna på axeln som ordnar och medaljer, varför ska då Sverige avvika?

Svenska ordensföreningen har två intressanta initiativ på Facebook: det ena är tråden ”Återinför det svenska ordensväsendet”, den andra är tråden ”Svenska ordensföreningen”. Nu på sistone har ett blogginlägg på http://chefsingenjoren.blogspot.se/ från 2010 uppmärksammats som kan vara värt att läsas. Just ”Stockholms-Tidningens guldmedalj för berömlig flygargärning” som övertagits av Aftonbladet 1965: vad har hänt med den? Om SvD har ”bragdguldet”, varför skulle inte AB kunna göra något av den ärevördiga medalj som man faktiskt är satt att förvalta?

Ett bild på Svenska ordensföreningens tråd kallad ”Finn fem fel” har också dykt upp i marginalflödet, en bild på statsministern. Även om markeringen för bandet en écharpe är vänd och kedja inte bärs på Nobelfesten, så har dock bilden en poäng. Moderaterna som det nya arbetarpartiet och åtföljande nedtoning av moderata kännetecken i all ära, men det är orätt att inte bära de ordnar och medaljer som man förlänats. Som regeringsmedlem (regeringschef) skall man ex officio acceptera utländska staters ordnar och medaljer och man skall också bära dem för att hedra de fredliga förbindelser det egna landet har med det förlänande landet (att inte bära det som förlänats skulle möjligen kunna tolkas som osämja eller ofred). Men det självklara vore förstås att regeringschefen bar svenska Nordstjärneordens storkors och gärna Serafimerorden efter en första mandatperiod.

Det återstår lite arbete innan det är ordning på det offentliga belöningssystemet…

Annonser

Tillväxtverkets och SSF:s interna belöningar – dålig ersättning för statliga förtjänstordnar

Professorn i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet Per Bauhn hade för några dagar sedan (15/8) en debattartikel på SvD Brännpunkt. Bauhn gör kopplingen till barocken och behovet att visa prakt och rikedom, och frågar sig sedan:  ”Är det måhända avsaknaden av formella utmärkelser, adelskap och ordnar, som kompenseras med vin, choklad och spa?”

I den meningen är Tillväxtverkets och Stiftelsen för strategisk forsknings interna och informella belöningssystem – för det är i någon mening fråga om sådana – barocka. Snart sagt var man och kvinna säger sig också vilja slopa rundligt tilltagna avgångsvederlag (fallskärmar) och bonussystem. Ingen vill läsa i tidningen om fester på skattebetalarnas bekostnad. Men inte riktigt lika många tycks inse att det tomrum som uppstår måste fyllas på något sätt.

Här är de statliga förtjänstordnarna en lika naturlig som viktig del, en symbolisk gest från statschefen (på förslag av regeringen efter beredning på ett departement) utan större kostnad (ordenstecknen återanvänds hela tiden) vilket återställer hur vi i Sverige belönar svenskar för framstående förtjänster till hur nästan alla andra länder gör.

Återinför de svenska statsordnarna!

Tänk dig två breda A4-pärmar, typ Jopas gaffelpärm. Tänk dig, att dessa är helt fullsmockade med papper, går knappt att stänga. Tänk dig, att när du öppnar pärmarna så finns finns information om de statsordnar som stater och kungahus förlänar sina och andra länders medborgare, sida upp och sida ner, från hela världen. Tänk dig nu att det inte är pärmar med lösa blad, utan riktiga böcker, som sammantaget väger 5-6 kilo! Då har du en bild av Burke:s World Orders of Knighthood & Merit.

Tvåbandsverket på ca 2 100 sidor kom år 2006 – finns att läsa och låna på ex. Riksdagsbiblioteket – och visar på ett väldigt konkret sätt hur befängt otillräckligt och udda det svenska systemet för att belöna  framstående insatser för samhället är i ett internationellt perspektiv.

För mig är det viktigt att i vardagen försöka se och uppmärksamma andra och deras insatser på olika sätt. En konsekvens är att en av de saker som jag brinner för här i livet är återinförandet av de svenska statsordnarna, eftersom detta ytterst handlar om att se och synliggöra andras förtjänster. Problemet är att det i år är 37 år sedan den stora reformen genomfördes och sträckan för att sätta in andra i problematiken är stor och tenderar att bli större. Kunskapen om statsordnarnas roll och betydelse, som i andra länder är självklar, tynar i Sverige bort och ses som något apart eller excentriskt.

Det ändrar dock inte det faktum att Sverige är ett unikum internationellt, och inte något bra sådant. En klapp på axeln för ett väl uträttat arbete tas tacksamt emot av den som stretat. En klapp på axeln från statschefen (i form av en bärbar utmärkelse) dubbelt så.

Men symbolvärdet av de medaljer, som svenskar i nuläget endast kan erhålla, är avgjort lägre. För att rättvisande spegla framstående förtjänster krävs de statsordnar som används i andra länder. Och att utländska medborgare och statslösa bara får Nordstjärneorden som odifferentierad förtjänstorden, när vi ändå har Svärdsorden för militärer och Vasaorden för bl.a. företagande, är bara dumt.

Vi har – helt objektivt – världens vackraste statsordenssystem, både vad gäller korsens utformningar (ett vitt malteserkors som grundtema) och bandens färger, eftersom tre av ordnarna (Serafimer-, Svärds- och Nordstjärneorden) skapades vid ett och samma tillfälle med en väl genomtänkt utbyggnad av Gustaf III med Vasaorden, harmoniserad utseendemässigt 1860.

Även fördelningen mellan ordnarna är välavvägd om de återinförs. Svärdsorden för militärer, Nordstjärneorden för ”medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar”, samt Vasaorden för ”insatser för jord- och bergsbruk, konst, hantverk, teknisk utveckling, handel, undervisning och de fria konsterna” och övriga förtjänta sänder en bra signal till betraktaren inom vilket område en mottagare av svensk statsorden har excellerat. För den som sedan excellerat ytterligare, så finns Serafimerorden som slutgiltig belöning.

Givetvis ska vi använda det vi har. Det är hög tid att regeringen påbörjar en översyn av ordensväsendet. En sådan översyn skulle kunna innehålla

  • ordensväsendet återupprättat, alla fyra ordnar aktivt förlänade.
  • ingen automatik i förlänandet (som det delvis var mot slutet) utan hänsyn till reell och individuell förtjänst.
  • förändring av Svärdsorden och medaljen ”för tapperhet i fält”/”för tapperhet till sjöss” m.m., så att krigsdekorationer kan förlänas utan att Sverige befinner sig i krig t.ex. vid förtjänster i krigsliknande situationer under internationell fredsbevarande eller fredsframtvingande insats.
  • större möjlighet för alla att lätt inlämna ordens- och medaljförslag à la Storbritannien (även här).
  • de av regeringen förlänade kungliga medaljerna återförs till statschefens hägn. De får då högre status och när alla officiella utmärkelser samlas på ett ställa kan rätt utmärkelse lättare ges till rätt person.
  • De kungliga medaljer som vilar för närvarande återuppväcks, bl.a. medaljen ”för långvarig och trogen tjänst”.
  • Insyn ex. genom ett insynsråd från olika sektorer av samhället och/eller riksdagspartierna.

För att nu inte bara knyta näven i byxfickan, läs mer och skicka ett mail för att mana på de närmast berörda parterna så att de svenska statsordnarna än en gång kan förlänas på ett sätt som sätter Sverige i linje med internationella förhållanden.