Etikettarkiv: orden

Slöjda en medalj

Igår surfade jag runt lite på jakt efter mer information om Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds medaljer för medalj.nu:s räkning och fastnade i några blogginlägg (#207, #293, #335) från olika hemslöjdskonsulenter kring att göra bärbara medaljer för att hylla sin omgivning alternativt själv bära dem.

Lite genant vid riktiga högtidligheter men ett skojigt initiativ för att förgylla vardagen; lyfter fram det bl. a. som en homage till alla slöjdlärare (särskilt de utbildade vid alma mater Linköpings universitet). Skolämnet slöjd heter förresten sloyd på engelska: en svensk export i likhet ombudsman!

Bouton, medaljrosett eller clips till kavajen

The Drones Club har ett inlägg om Kavajslagsnålen – en underskattad drönaraccessoar. Jag kan ju i så fall inte vara sämre, utan kontrar med dess motsvarighet när det gäller bärbara utmärkelser.

Som ”alla” vet bärs ordnar och medaljer i form av original alternativt miniatyrer till uniform, frack och smoking. I vissa högtidliga sammanhang kan bärbara utmärkelser vara acceptabla till kavaj. Däremot är det mindre vanligt att använda ett clips, en bouton eller en medaljrosett i vardagliga sammanhang i knapphålet på kavajens slag.

Ett clips är en grov tråd eller ett mycket smalt och tunt band på ca 2 mm bredd som går från knapphålet på kavajen rakt ut åt kanten och fästs på baksidan av slaget. Bruket kommer från Frankrike där clips används för den lägsta och femte klassen, Riddare. Det vanligaste clipset internationellt är nog Franska Hederslegionens (FrHedLO) röda band, som bärs med stolthet. Svenska clips är ovanliga – det enda jag kan påminna mig att jag har sett är Patriotiska sällskapets gul-gröna medaljband ett par gånger. Eftersom clipsbandet är så smalt, så fungerar det med en eller två färger, men inte gärna mer eftersom det då blir svårt att avläsa vilken utmärkelse det är fråga om.

För de övriga fyra högre klasserna används något som på svenska kallas bouton, men som på franska kallas rosette. En bouton är en liten knapp, ca 5-10 mm stor, i ordensbandets färg(er). Enbart en bouton signalerar i allmänhet  fjärde klassen, i vissa ordnar benämnd Riddare av 1 klass, i andra benämnd Officer (undantag finns, RItS:tMLO bär en grön bouton medan OffItS:tMLO bör en bouton med en guldkrona i mitten, även PåvlHGO:sFK har bouton). De tre högre ordensklasserna har tillägg av små ”vingar” i silver- och guldband (vingarna ska ligga vågrätt). Tredje klassen, Kommendör, har silvervingar. Andra klassen, Kommendör av 1 klass alternativt Storofficer, har en guld- och en silvervinge, där guldvingen ska vara åt bärarens höger. Första klassen, den högsta oftast benämnd storkors, har guldvingar.

Boutoner kan också utformas på annat sätt. Som komplement till – eller i stället för – vingarna kan man i mitten av boutonen se en pytteliten metallrepresentation av ordenskorset eller kraschanen. Genom denna får betraktaren en ledtråd till vilken av klasserna som bäraren erhållit. Så har t.ex. en enskild tillverkare år 2007 tagit fram buttons för Storbritanniska Imperieordens olika klasser och det används officiellt av Italien. Tyska förtjänstordens boutoner har också sådana växlande metallcentrum beroende på ordensklass, medan bandet bakom är en kvadrat (rosett för lägsta klassen) i stället för en cirkelrund knapp.

Till H M Konungens medalj medföljer en liten rosett i högblått eller serafimerblått band, beroende på vilket band originalmedaljen har. På privat initiativ har en rosett uppstått för den av regeringen utdelade kungliga utmärkelsen ”För nit och redlighet” (GMnor) som ges för 30 år i statlig tjänst, 25 vid pensionering. Rosetten kan även användas av dem som fått GMiq, GMbg, GMmf och GMrenv eftersom bandet är detsamma. Även om rosett kanske i första hand används för att markera lägsta ordensklassen internationellt tror jag inte det vore fel om fler tillkom för medaljer.

För att summera: gärna en pin i kavajslagshålet, men om du har fått en utmärkelse så varför inte en bouton, clips eller rosett lite mer ofta än vad som sker idag. Det glädjer den som förlänat utmärkelsen och det synliggör och hedrar en instats och förtjänst som andra sett värt att belöna. För egen del blir det Kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsordens bouton för riddare idag, röd som FrHedLO men med den pyttelilla röda Sankt Mikaels vinge på en gul sol i centrum.

Några tankar efter frackfesten

Då och då har jag det stora nöjet att umgås i olika sammanhang där frack är påbjuden och nyligen var det dags igen. Fracken var på jobbet så jag bytte om där, men det visade sig att jag inte fått med mig allt (inga manschettknappar, ingen FMvplM-miniatyr m.m.). Så småningom var jag dock på plats och i någorlunda god ordning.

Ett antal personer på sammankomsten hade precis som jag en eller annan utmärkelse, men korrekthet i bärande varierade. Man kan inte bara slänga på sig det man har fått lite huller om buller: det är viktigt att hedra utdelaren genom att bära sin utmärkelse på rätt sätt.

Grundkursen är att officiella och halv-officiella utmärkelser avsedda att bäras om halsen inte ska ha slack på bandet. Utmärkelsen ska vila omedelbart under halsdukens (flugans eller slipsens) knut.

För den som har flera utmärkelser runt halsen gäller max tre som ska hänga i bredd, inget annat. Finast till bärarens höger (om det är två utmärkelser) eller i mitten (om det är tre utmärkelser, nummer två till höger och nummer tre till vänster om nummer ett).

Officiella och halvofficiella utmärkelser i originalstorlek avsedda att bäras på bröstet bärs i höjd med bröstfickan. Miniatyrer bärs i slagets knapphål (vid ett större antal placerade så att slagets bredd täcks, därefter vänsterut). Det är endera miniatyrer eller orginal som bärs, aldrig en blandning.

Gör inga förändringar av utmärkelsen! Byt inte band eller ersätt bandet med kedja runt halsen, sätt inte dit egna bitecken på bandet (däremot är ändring av bandets montering acceptabelt, till ex. hovmontering eller dammontering). Så som utmärkelsen är förlänad har utdelaren avsett att den ska se ut: att ändra på det är detsamma som att säga att utdelaren har fel, vilket ju förstås inte är lämpligt.

Det anses oartigt att påpeka etikettsbrott, och jag försöker med vissa undantag vara artig – d.v.s jag kommenterar oftast inte försyndelser. Om du som läser har utmärkelser som kan bäras, läs på om hur de ska bäras korrekt. Fastnar du – för det är en intrikat djungel att manövrera i – så tveka inte att fråga någon, kanske mig, för att få ordning på utmärkelserna.

För det var faktiskt vad som hände under frackmiddagen. En väldekorerad herre hade sökt mig på mobilen, upptäckte jag i dispensen, varpå jag ringde upp: personen i fråga skulle på Wienerbalen samma dag. Kunde jag vara behjälplig med var och hur den senaste utmärkelsen skulle inrangeras i det redan rika beståndet? Och det kunde jag, tack och lov. 🙂