Etikettarkiv: ordenstecken

Amarantherordens bal 2012

Det var inte utan lite pirr som frun och jag, tillsammans med i storleksordningen 200 nya förväntansfulla medlemmar, anlände till Grand Hôtel för Stora Amaranther Ordens bal. Vi möttes genast av bekanta ansikten och vänliga själar som visade oss tillrätta. Efter ett snabbt sammanträffande med den genomtrevlige generalstormästaren och hans fru, så sammanstrålade vi – utrustade med nya band – till minglet för de förväntansfulla nya medlemmarna (medan tidigare medlemmar minglade i en annan del av Grand Hôtel). Här stötte vi bl.a. ihop med RPåvlHGO Edward Blom och hans förtjusande fru Gunilla. Edward är en gammal amarant och Gunilla var – som oss – ny. Balen har ett litet drag av en debutantbal med en hel del yngre bland de nya medlemmarna, vilket piggar upp tillställningen.

Receptionen av de nya ordenssyskonen i Spegelsalen följer ett gammalt ceremoniel, enkelt men värdigt, och därefter blev det supé för de totalt cirka 700 deltagarna i Vinterträdgården. Vi hamnade vid ett bord med ett trevligt sällskap av sinsemellan bekanta och den förste person jag talade med visade sig vara medlem i Calle Lådas Glada Gossar(!). Det är ett Stockholms-sällskap från 1700-talet med max 40 medlemmar kring en litet schatull från 1700-talet. Lådan innehåller ett antal kuvert sinnrikt packade med millimeterpassning d.v.s. den är lite av föregångare till dagens picknickkorgar. Jag kände direkt till vad det rörde sig om vid namns nämnande, men jag ser att jag tagit bort ”CLGG” från min hemsida – antingen har jag trott att sällskapet dött ut, eller så har jag fått uppfattningen att den inte är ett ordensällskap. Hursomhelst: roligt att höra att ett sådant litet och anrikt sällskap ändå finns kvar och frodas.

Efter en utsökt supé följde dans av olika slag och ytterligare mingel till långt in på natten. Som småbarnsföräldrar är man inte bortskämd med tillfällen att gå ut tillsammans så vi njöt båda två i full drag, dansade och minglade runt. För en ordens- och medaljintresserad fanns det mycket att titta på: vid sidan av alla som bar statsordnar, ett större antal rättsriddare och riddare av Johanniterorden i Sverige, en riddare av Tyska Johanniterorden, en malteserriddare, en konstantinerriddare (italienska grenen, rådsmedlem i delgationen för Storbritannien och Irland). Vidare ett antal militärer som bar medaljer för hedervärda svenska och utländska insatser samt en och annan med anknytning till hovet som bar kronprinsessan Victorias och prins Daniels bröllopsmedalj i silver med serafimerordensband främst/närmast hjärtat. Hursomhelst, efter nattmackan kl 01.00 och lite ytterligare dans (Euphoria!) var det dags att bege oss hemåt, väldigt nöjda över en väldigt trevlig kväll. Tack till alla för allt!

Hos Vimmelprinsessan finns några bilder från 2012 års bal.

Annonser

Bouton, medaljrosett eller clips till kavajen

The Drones Club har ett inlägg om Kavajslagsnålen – en underskattad drönaraccessoar. Jag kan ju i så fall inte vara sämre, utan kontrar med dess motsvarighet när det gäller bärbara utmärkelser.

Som ”alla” vet bärs ordnar och medaljer i form av original alternativt miniatyrer till uniform, frack och smoking. I vissa högtidliga sammanhang kan bärbara utmärkelser vara acceptabla till kavaj. Däremot är det mindre vanligt att använda ett clips, en bouton eller en medaljrosett i vardagliga sammanhang i knapphålet på kavajens slag.

Ett clips är en grov tråd eller ett mycket smalt och tunt band på ca 2 mm bredd som går från knapphålet på kavajen rakt ut åt kanten och fästs på baksidan av slaget. Bruket kommer från Frankrike där clips används för den lägsta och femte klassen, Riddare. Det vanligaste clipset internationellt är nog Franska Hederslegionens (FrHedLO) röda band, som bärs med stolthet. Svenska clips är ovanliga – det enda jag kan påminna mig att jag har sett är Patriotiska sällskapets gul-gröna medaljband ett par gånger. Eftersom clipsbandet är så smalt, så fungerar det med en eller två färger, men inte gärna mer eftersom det då blir svårt att avläsa vilken utmärkelse det är fråga om.

För de övriga fyra högre klasserna används något som på svenska kallas bouton, men som på franska kallas rosette. En bouton är en liten knapp, ca 5-10 mm stor, i ordensbandets färg(er). Enbart en bouton signalerar i allmänhet  fjärde klassen, i vissa ordnar benämnd Riddare av 1 klass, i andra benämnd Officer (undantag finns, RItS:tMLO bär en grön bouton medan OffItS:tMLO bör en bouton med en guldkrona i mitten, även PåvlHGO:sFK har bouton). De tre högre ordensklasserna har tillägg av små ”vingar” i silver- och guldband (vingarna ska ligga vågrätt). Tredje klassen, Kommendör, har silvervingar. Andra klassen, Kommendör av 1 klass alternativt Storofficer, har en guld- och en silvervinge, där guldvingen ska vara åt bärarens höger. Första klassen, den högsta oftast benämnd storkors, har guldvingar.

Boutoner kan också utformas på annat sätt. Som komplement till – eller i stället för – vingarna kan man i mitten av boutonen se en pytteliten metallrepresentation av ordenskorset eller kraschanen. Genom denna får betraktaren en ledtråd till vilken av klasserna som bäraren erhållit. Så har t.ex. en enskild tillverkare år 2007 tagit fram buttons för Storbritanniska Imperieordens olika klasser och det används officiellt av Italien. Tyska förtjänstordens boutoner har också sådana växlande metallcentrum beroende på ordensklass, medan bandet bakom är en kvadrat (rosett för lägsta klassen) i stället för en cirkelrund knapp.

Till H M Konungens medalj medföljer en liten rosett i högblått eller serafimerblått band, beroende på vilket band originalmedaljen har. På privat initiativ har en rosett uppstått för den av regeringen utdelade kungliga utmärkelsen ”För nit och redlighet” (GMnor) som ges för 30 år i statlig tjänst, 25 vid pensionering. Rosetten kan även användas av dem som fått GMiq, GMbg, GMmf och GMrenv eftersom bandet är detsamma. Även om rosett kanske i första hand används för att markera lägsta ordensklassen internationellt tror jag inte det vore fel om fler tillkom för medaljer.

För att summera: gärna en pin i kavajslagshålet, men om du har fått en utmärkelse så varför inte en bouton, clips eller rosett lite mer ofta än vad som sker idag. Det glädjer den som förlänat utmärkelsen och det synliggör och hedrar en instats och förtjänst som andra sett värt att belöna. För egen del blir det Kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsordens bouton för riddare idag, röd som FrHedLO men med den pyttelilla röda Sankt Mikaels vinge på en gul sol i centrum.

Glad påsk!

Finns det någon påsk-koppling till ordnar och medaljer? Givetvis! Serafimerorden, Sveriges förnämsta stats-/förtjänstorden instiftades 1748 i en kristen kontext (som en påstådd återupplivning av en fiktiv medeltida svensk riddarorden). Den bärs nuförtiden av svenska kungahuset och utländska statschefer som erhållit den i samband med statsbesök.

I Serafimerordenstecknets centrum, på den blå globen, finns – under de svenska tre kronorna och kristusmonogrammet IHS – tre spikar, vilket förstås minner om de tre spikar som användes vid Kristi korsfästelse under det som vi idag kallar Långfredagen. En väldigt subtil detalj och ett inte så vanligt förekommande element, som mitt i all den yttre prakt som Serafimerorden förknippas med ändå skapar utrymme för reflektion och eftertanke. I påsktider om något utöver ägg, gula kycklingar och godis…