Patriotiska sällskapets clips

2015-11-10 16.22.43Ett ”clips” är ett band, ca 3 mm brett, som går från kavajslagets hål rakt ut åt sidan och runt slaget (F. Löwenhielm 1987). För de franska ordnarnas riddarklass och vissa franska utmärkelser finns clips (fr. fixe ruban), men i Sverige används det mest för en specifik medalj.

Första gången jag stötte på ett clips i levande livet var då jag träffade den framstående heraldikern, militärmusikern, ordensringssamlaren o.s.v. patentkonsulten Lars C. Stolt år 2002 i samband med någon av Svenska Heraldiska Föreningens sammankomster. Diskret på kavajen fanns ett gulgrönt band, som visade att Lars var innehavare av Kungl. Sällskapet Pro Patrias stora medalj i guld.

2015-11-10 16.21.42Men jag har inte sett så många av Kungl. Patriotiska Sällskapets clips sedan dess och undrat lite om de försvunnit ur sällskapets sortiment. De finns inte omnämnda som möjliga att köpa på Kungl. Patriotiska Sällskapets webbplats, vilket miniatyrerna m.m. gör.

Eftersom jag i somras erhöll PatrSstGM kontaktade jag kansliet i förra veckan och kunde till min glädje höra att de hade sådana kvar. De är utförda i silver med ett 3 mm sidenband fästat, och levereras i en liten genomskinlig plastficka. De visas här fotograferade på ett medaljetui.

Det är inte alltid möjligt att bära utmärkelser i original eller miniatyr, eftersom de i princip kräver frack eller smoking. För att bära sin utmärkelse med heder och hedra förlänaren av utmärkelsen genom att bära den, så är det bra att det finns fler sätt och att de sätten inte faller i glömska. Bouton för ordnar från storkors till riddare av 1. klass/Officer, rosett för svenska kungliga medaljer och ett clips för Riddare (av 2. klass) samt Kungl. Patriotiska Sällskapets medaljer fungerar alltid till kavajen.

Framlidne Anders Carlbergs medaljer

Det framskymtar här och där i minnesord om Anders Carlberg att han fått flera medaljer för sina stora insatser. Ingenstans återges dock alla medaljerna samlat, inte ens på Wikipedia (då har jag ändå lagt till två nyss). Enligt uppgift på bl.a. SVT har han – utöver Stockholms stads S:t Eriksmedaljen (S:tEGM) – fått tre kungliga medaljer men jag hittar bara två, Konungens medalj i guld av 8:e storleken i högblått band (Kon:sGM8) och Kungl. Patriotiska sällskapets guldmedalj (PatrSGM) för betydande fostrargärning (förste mottagaren i det nya utförandet!). Om någon har uppgift om vilken den tredje kungliga medaljen är, hör gärna av er eller lägg till den direkt på Carlbergs Wikipediasida (länk ovan).

Bärbara utmärkelser: status, Kristusorden, mottagarregister och instiftansår

Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) gav år 2001 ut en skrift som redovisar dels alla bärbara utmärkelser, dels alla dem som fått dessa utmärkelser. Idag hamnade jag på IVA:s hemsida lite av en slump och gick då in på utmärkelsedelen: det visade sig att akademien har ett dokument 2002- där nya mottagare av bärbara utmärkelser fylls på varje år. Under varje utmärkelse listats också alla mottagare av just denna hedersbevisning. Suveränt!

Det finns en bok som granskar riddarordnar ur sociologiskt perspektiv, där status är en aspekt (Boalt, Gunnar et al. (1971). The European Orders of Chivalry. Stockholm: Norstedt, s. 48 f.). Här konstateras att det finns ett nära samband mellan en ordens ”status” och medlemmarnas ”status”. Med andra ord, ju finare en orden är, desto finare för individen att erhålla densamma. Och omvänt, ju mer selektiv en antagning av nya medlemmar är, desto högre status i medlemsstocken och desto högre status för orden.

Ett exempel är Påvliga Kristusorden, Vatikanstatens och katolska kristenhetens finaste riddarorden. Sedan 1993 har den ingen levande medlem. Det betyder att ordens status delvis kommer att definieras av nästa medlems status. Vid sidan av att orden sedan 1966 endast förlänas i vissa sammanhang är det ordens problem. Ingen tycks kunna matcha ordens extrema status, ingen kan utnämnas utan att samtidigt devalvera ordens status, vilket verkar leda till att ingen så att säga ”värd” Kristusorden… En orden måste alltså akta sig för att bli för liten, för exklusiv. Å andra sidan får antagningen inte vara för stor, eftersom det också devalverar ordens värde.

Men det var en utvikning. Min huvudsakliga poäng var att det är inte bara ordnar där ordens status och mottagarens status samverkar: samma fenomen existerar förstås inom alla typer av utmärkelser och i det här sammanhanget tänker jag närmast på bärbara medaljer – vilket åtminstone inte jag har gjort förrän jag åter stötte på IVA.

Genom att IVA publicerar fullständiga listor över vilka som erhållit vilken medalj upprätthåller IVA på detta sätt växelspelet mellan medaljernas status och statusen hos mottagarna av medaljerna. De långa listorna av lärda kvinnor och lärde män som erhållit medaljerna bidrar till att stärka IVA:s status och statusen hos IVA:s medaljer, och IVA:s medaljer som kunglig akademimedaljer ger de enskilda mottagarna lite av IVA:s status. Det finns ett antal liknande exempel – Kungl. Patriotiska sällskapets näringslivsmedalj med länk till mottagarregister i högermarginalen är ett sådant.

Det finns dock fortfarande för många exempel på bärbara medaljer där förlänande organisation ”fire-and-forget”: utmärkelsen landar på mottagarens bröst, men utdelande organisation bemödar sig inte om att föra register över mottagarna eller att göra något större väsen av saken. När så sker omnämns ändå medaljutdelningar ytterst sällan i media – det är roligare att skriva om fallskärmar och frosserier än om dess alternativ: symboliska belöningar för olika insatser till gagn för andra. Bärbara medaljer är kanske inte så viktiga i Sverige som i andra länder, eftersom utdelande organisationer (och media) delvis själva agerar på ett sätt som gör medaljerna oviktiga. En självklarhet kan tyckas, men lite av en aha-upplevelse för mig.

Det är synd. Att inte bara förläna medaljer, utan även sprida information om det och föra register över utdelade medaljers mottagare är en viktig del av en organisations varumärkesvård och prestige. Det är aldrig försent att skapa reda i oredan: ärevördiga Kungl. Sällskapet Pro Patria redovisar i sin årsberättelse för 2011 att upprättandet av ett register över mottagare av medaljen ”För medborgerliga förtjänster” mellan 1836-2011 nu är färdigt. Imponerande!

Ytterligare en sak: medaljens instiftansdatum. Det finns flera olika sätt att ordna medaljerna på, för den som har fått flera medaljer. En är att använda sig av bokstavsordning. En annan är att utgå från instiftansår, där äldre är finare och genererar en placering närmare hjärtat/finare. För olika civila medaljer saknas inte sällan uppgift om instiftansår. I samband med att ett register (eller medaljstadga) upprättas, så är det viktigt att föra in instiftansdatum eftersom det är en mer betydelsefull uppgift än man skulle kunna tro.

Gunnel Carlson ”för förtjänster om trädgårdsodling”

I dagens DN Bostad s. 2 fastnar mina ögon på en bild av en krönt medalj. Det visar sig vara trädgårdsjournalisten och författaren Gunnel Carlson som fått Kungl. Patriotiska sällskapets (PatrS) medalj för förtjänster om trädgårdsodling. Hon ”är den svenska trädgårdens främsta förespråkare”, har skrivit elva böcker håller föredrag och medverkar i tv.

Medaljen är mer sällan utdelad och därför mer intressant. Aversen/framsidan visar statschefen, H M Kung Carl XVI Gustaf. Reversen/baksidan är mer sällan skådad: den finns inte med på PatrS hemsida men i tidningen visas en bild knäppt av Gunnel själv. Den syns även härintill: ordförande i Svenska ordensföreningen Richard Nyström har genom sitt engagemang i medalj.nu ordnat en bild till medaljdatabasen som jag lånar. Den bärs i Patriotiska sällskapets band, d.v.s. kluvet i gult och grönt.

Medaljen instiftades av Svenska Trädgårdsföreningen 1845 och övergick år 1911 till att bli en egen medalj hos Kungliga Patriotiska Sällskapet. Den förlänas idag på förslag av/via främst Riksförbundet Svensk Trädgård (men även andra organisationer som hushållningssällskap), oftast i silver. I genomsnitt ca tre medaljer årligen (lista 1945- med föreslagande organisation) förlänats. Vid sidan av Gunnel Carlson har landskapsarkitekten LAR/MSA Ulf Nordfjell, samt tidigare statskonsulenten vid Sveriges lantbruksuniversitet, växtskyddsexperten Maj-Lis Pettersson förlänats medaljen 2012.

En generell kommentar utifrån tidigare bilder på medaljutdelningar: att påta i trädgården kräver fritidskläder, men det finns ingen anledning att ha fritidskläder vid en medaljceremoni: den som ska mottaga en så här prominent medalj bör åtminstone bära en kavaj att fästa medaljen på. Detta för att hedra stunden, för att hedra den som överräcker medaljen (vilken förhoppningsvis också har åtminstone kavaj) och hans/hennes organisation, för att hedra Kungl. Patriotiska sällskapet som står för medaljen samt för att hedra den statschef som pryder medaljens framsida och ger medaljen dess status.

Storlekens betydelse

Man hör ibland att någon har fått en medalj ”av 12:e storleken” eller ”av 8:e storleken”. Det är inget större hokus-pokus med det utan det är helt enkelt en svensk skala för hur stora medaljer är, utgående från diametern.

Skalan i 26 storlekar upprättades av numismatikern kanslirådet Carl Reinhold Berch (f. 1706, d. 1777) kallas ”Mensura magnitudinis Nummorum” och publicerades i hans ”Beskrifning öfwer Swenska Mynt och Kongl. Skåde-Penningar – – -” Uppsala 1773 (tack för bilden, Christer!).

Eftersom ingen svensk belöningsmedalj präglas i större dimension än 18:e storleken enligt Berch, upptas i nedanstående tabell endast 18:e till och med 1:a storleken angivna i millimeter. Numera mäter den s.k. 8:e storleken endast 31 mm och motsvarar således 7½ storleken enligt Berchs skala.

18:e storleken = 56 mm. 8½ storleken = 34 mm.
17:e storleken = 54,5 mm. 8:e storleken = 33 mm.
16:e storleken = 53 mm. 7½ storleken = 31 mm.
15:e storleken = 51,5 mm. 7:e storleken = 30 mm.
14:e storleken = 49 mm. 6:e storleken = 27,5 mm.
13:e storleken = 45,5 mm. 5:e storleken = 24 mm.
12:e storleken = 43 mm. 4:e storleken = 20,5 mm.
11:e storleken = 41 mm. 3:e storleken = 18,5 mm.
10:e storleken = 39 mm. 2:a storleken = 16,5 mm.
9:e storleken = 35,5 mm. 1:a storleken = 14 mm.

En kuriositet: Kungl. Patriotiska Sällskapets medaljer har av tradition avvikit från mönstret. Denna institution är inte den ”rojalistgrej” som namnet kan förleda läsaren att tro, syftet var och är att befrämja Sveriges näringsliv samt jord- och skogsbruk (se länk) vilket återspeglas i medaljbandet som är kluvet i gult och grönt. Sällskapets stora medalj i guld eller silver (PatrSstGM eller PatrSstSM) av 11:e storleken har i sällskapet kallats ”av 1:a storleken”; ”2:a storleken” (PatrSGM2 eller PatrSSM2) är egentligen av 9:e storleken och ”3:e storleken” (PatrSGM3 eller PatrSSM3) är egentligen av 8:e storleken.

Eftersom medaljerna är gjorda i ädelmetall, så inses lätt att ju större insats, desto större medalj och större reellt värde. Vilket förstås också betyder ju större medalj, desto större symboliskt värde. Storleken har betydelse.

Bouton, medaljrosett eller clips till kavajen

The Drones Club har ett inlägg om Kavajslagsnålen – en underskattad drönaraccessoar. Jag kan ju i så fall inte vara sämre, utan kontrar med dess motsvarighet när det gäller bärbara utmärkelser.

Som ”alla” vet bärs ordnar och medaljer i form av original alternativt miniatyrer till uniform, frack och smoking. I vissa högtidliga sammanhang kan bärbara utmärkelser vara acceptabla till kavaj. Däremot är det mindre vanligt att använda ett clips, en bouton eller en medaljrosett i vardagliga sammanhang i knapphålet på kavajens slag.

Ett clips är en grov tråd eller ett mycket smalt och tunt band på ca 2 mm bredd som går från knapphålet på kavajen rakt ut åt kanten och fästs på baksidan av slaget. Bruket kommer från Frankrike där clips används för den lägsta och femte klassen, Riddare. Det vanligaste clipset internationellt är nog Franska Hederslegionens (FrHedLO) röda band, som bärs med stolthet. Svenska clips är ovanliga – det enda jag kan påminna mig att jag har sett är Patriotiska sällskapets gul-gröna medaljband ett par gånger. Eftersom clipsbandet är så smalt, så fungerar det med en eller två färger, men inte gärna mer eftersom det då blir svårt att avläsa vilken utmärkelse det är fråga om.

För de övriga fyra högre klasserna används något som på svenska kallas bouton, men som på franska kallas rosette. En bouton är en liten knapp, ca 5-10 mm stor, i ordensbandets färg(er). Enbart en bouton signalerar i allmänhet  fjärde klassen, i vissa ordnar benämnd Riddare av 1 klass, i andra benämnd Officer (undantag finns, RItS:tMLO bär en grön bouton medan OffItS:tMLO bör en bouton med en guldkrona i mitten, även PåvlHGO:sFK har bouton). De tre högre ordensklasserna har tillägg av små ”vingar” i silver- och guldband (vingarna ska ligga vågrätt). Tredje klassen, Kommendör, har silvervingar. Andra klassen, Kommendör av 1 klass alternativt Storofficer, har en guld- och en silvervinge, där guldvingen ska vara åt bärarens höger. Första klassen, den högsta oftast benämnd storkors, har guldvingar.

Boutoner kan också utformas på annat sätt. Som komplement till – eller i stället för – vingarna kan man i mitten av boutonen se en pytteliten metallrepresentation av ordenskorset eller kraschanen. Genom denna får betraktaren en ledtråd till vilken av klasserna som bäraren erhållit. Så har t.ex. en enskild tillverkare år 2007 tagit fram buttons för Storbritanniska Imperieordens olika klasser och det används officiellt av Italien. Tyska förtjänstordens boutoner har också sådana växlande metallcentrum beroende på ordensklass, medan bandet bakom är en kvadrat (rosett för lägsta klassen) i stället för en cirkelrund knapp.

Till H M Konungens medalj medföljer en liten rosett i högblått eller serafimerblått band, beroende på vilket band originalmedaljen har (dock ej till Kon:sSM). På privat initiativ har en rosett uppstått för den av regeringen utdelade kungliga utmärkelsen ”För nit och redlighet” (GMnor) som ges för 30 år i statlig tjänst, 25 vid pensionering. Rosetten kan även användas av dem som fått GMiq, GMbg, GMmf och GMrenv eftersom banden är detsamma.

Även om rosett kanske i första hand används för att markera lägsta ordensklassen internationellt tror jag inte det vore fel om fler sett tillkom för att visa medaljinnehav.

För att summera: gärna en pin i kavajslagshålet, men om du har fått en utmärkelse så varför inte en bouton, clips eller rosett lite mer ofta än vad som sker idag. Det glädjer den som förlänat utmärkelsen och det synliggör och hedrar en instats och förtjänst som andra sett värt att belöna.