Bärbara utmärkelser: status, Kristusorden, mottagarregister och instiftansår

Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) gav år 2001 ut en skrift som redovisar dels alla bärbara utmärkelser, dels alla dem som fått dessa utmärkelser. Idag hamnade jag på IVA:s hemsida lite av en slump och gick då in på utmärkelsedelen: det visade sig att akademien har ett dokument 2002- där nya mottagare av bärbara utmärkelser fylls på varje år. Under varje utmärkelse listats också alla mottagare av just denna hedersbevisning. Suveränt!

Det finns en bok som granskar riddarordnar ur sociologiskt perspektiv, där status är en aspekt (Boalt, Gunnar et al. (1971). The European Orders of Chivalry. Stockholm: Norstedt, s. 48 f.). Här konstateras att det finns ett nära samband mellan en ordens ”status” och medlemmarnas ”status”. Med andra ord, ju finare en orden är, desto finare för individen att erhålla densamma. Och omvänt, ju mer selektiv en antagning av nya medlemmar är, desto högre status i medlemsstocken och desto högre status för orden.

Ett exempel är Påvliga Kristusorden, Vatikanstatens och katolska kristenhetens finaste riddarorden. Sedan 1993 har den ingen levande medlem. Det betyder att ordens status delvis kommer att definieras av nästa medlems status. Vid sidan av att orden sedan 1966 endast förlänas i vissa sammanhang är det ordens problem. Ingen tycks kunna matcha ordens extrema status, ingen kan utnämnas utan att samtidigt devalvera ordens status, vilket verkar leda till att ingen så att säga ”värd” Kristusorden… En orden måste alltså akta sig för att bli för liten, för exklusiv. Å andra sidan får antagningen inte vara för stor, eftersom det också devalverar ordens värde.

Men det var en utvikning. Min huvudsakliga poäng var att det är inte bara ordnar där ordens status och mottagarens status samverkar: samma fenomen existerar förstås inom alla typer av utmärkelser och i det här sammanhanget tänker jag närmast på bärbara medaljer – vilket åtminstone inte jag har gjort förrän jag åter stötte på IVA.

Genom att IVA publicerar fullständiga listor över vilka som erhållit vilken medalj upprätthåller IVA på detta sätt växelspelet mellan medaljernas status och statusen hos mottagarna av medaljerna. De långa listorna av lärda kvinnor och lärde män som erhållit medaljerna bidrar till att stärka IVA:s status och statusen hos IVA:s medaljer, och IVA:s medaljer som kunglig akademimedaljer ger de enskilda mottagarna lite av IVA:s status. Det finns ett antal liknande exempel – Kungl. Patriotiska sällskapets näringslivsmedalj med länk till mottagarregister i högermarginalen är ett sådant.

Det finns dock fortfarande för många exempel på bärbara medaljer där förlänande organisation ”fire-and-forget”: utmärkelsen landar på mottagarens bröst, men utdelande organisation bemödar sig inte om att föra register över mottagarna eller att göra något större väsen av saken. När så sker omnämns ändå medaljutdelningar ytterst sällan i media – det är roligare att skriva om fallskärmar och frosserier än om dess alternativ: symboliska belöningar för olika insatser till gagn för andra. Bärbara medaljer är kanske inte så viktiga i Sverige som i andra länder, eftersom utdelande organisationer (och media) delvis själva agerar på ett sätt som gör medaljerna oviktiga. En självklarhet kan tyckas, men lite av en aha-upplevelse för mig.

Det är synd. Att inte bara förläna medaljer, utan även sprida information om det och föra register över utdelade medaljers mottagare är en viktig del av en organisations varumärkesvård och prestige. Det är aldrig försent att skapa reda i oredan: ärevördiga Kungl. Sällskapet Pro Patria redovisar i sin årsberättelse för 2011 att upprättandet av ett register över mottagare av medaljen ”För medborgerliga förtjänster” mellan 1836-2011 nu är färdigt. Imponerande!

Ytterligare en sak: medaljens instiftansdatum. Det finns flera olika sätt att ordna medaljerna på, för den som har fått flera medaljer. En är att använda sig av bokstavsordning. En annan är att utgå från instiftansår, där äldre är finare och genererar en placering närmare hjärtat/finare. För olika civila medaljer saknas inte sällan uppgift om instiftansår. I samband med att ett register (eller medaljstadga) upprättas, så är det viktigt att föra in instiftansdatum eftersom det är en mer betydelsefull uppgift än man skulle kunna tro.