Etikettarkiv: regeringen

Ordensutbyte mellan länder – hur och varför då?

Lånar skamlöst ett par kort från Kungl. hovstaternas hemsida, för att de så perfekt visar de protokollära underfundigheterna kring utväxling och bärande av egna statsordnar i samband med statsbesök. Originalartiklarna med fler kort finns här och här.

Vid ett första statsbesök – d.v.s. när ett lands statschef med entourage första gången hälsar på sin motsvarighet i ett annat land – så utväxlas i allmänhet statsordnar. Mottagande landets företrädare bär då av artighet inkommande landets ordnar främst, och inkommande landets företrädare bär av samma artighet mottagande landets ordnar främst. Vid första statsbesök utväxlar statscheferna storkors (motsvarande), vid andra statsbesöket utväxlas inte sällan ordenskedjan. Detta är en ”finare” del i Serafimerorden (och Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden) som man håller lite på för utlänningar: i utländska stats-/förtjänst-/riddarordnar kan det vara en egen särklass. Vid sidan av utländsk statschef kan någon ytterligare företrädare för annat land eventuellt erhålla svenska Serafimerorden. Övriga företrädare för annat land får Nordstjärneorden i någon av de fem klasserna.

Vid mottagandet av den inkommande finske statschefen med fru ser vi vår statschef, Hans Majestät Kung Carl Gustaf, i uniform med ordnar och medaljer, främst ett blått storkorsband med vidhängande ordenstecken. Detta är alltså inte svenska Serafimerordens band, utan Finlands Vita Ros orden (FinlVRO) som H M har förlänats vid tidigare statsbesök. Denna ordens kraschan bärs över Serafimerordens kraschan (d.v.s. närmare hjärtat) på vänstra sidan av bröstet.

På nästa kort ser vi den nye finske presidenten Sauli Niinistö i samband med galamiddagen efter ordensutväxlingen. Han bär då Serafimerordens ljusblå band med vidhängande ordentecken samt Serafimerordens kraschan över FinlVRO:s kraschan (d.v.s. närmare hjärtat) . Presidenten är ex officio stormästare för de finska statsordnarna och som sådan bär herr Niinistö Storkors av Finlands Vita Ros orden med kedja, eftersom tillfället är sådant att kedja skall bäras om sådan finnes. Efter ett framtida statsbesök mellan Sverige-Finland och ev. erhållande av Serafimerordens kedja så är det denna som ska bäras, tillsammans med FinlVRO:s storkorsband och kraschanerna i samma ordning som idag. Här finns en diskussion om ordensband innanför eller utanpå västen som knyter an lite till det finska statsbesöket.

Av protokollär artighet har hans fru Jenni Haukio blivit Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, vilket ses på hennes mellanblå band med gula kanter med vidhängande ordenstecken och kraschan. Fru Haukio är också – som gemål till finska ordnarnas stormästare – storkors av Finlands Vita Ros orden, men bär endast den svenska Serafimerordenskraschanen på samma sätt som drottningen endast bär FinlVRO:s kraschan. För kvinnor gäller som bekant less is more – läs mer om hur och varför på Internationell kvinnodag – kvinnligt utmärkelsebärande.

DD MM har varit med vid ett antal statsbesök mellan Sverige och Finland och har därför tidigare erhållit storkors av Finlands Vita Ros orden med kedja. H M K bär dess kraschan över Serafimerordens kraschan men i enlighet med svensk tradition så bär han inte serafimerordensbandet (eller annat storkorsband) samtidigt som ordenskedja.

Ordensutväxlingarna kom till för flera hundra år sedan. Att bli riddare i en furstlig (d.v.s. kejserlig, kunglig m.m.) riddarorden innebar att man lovade denne ordens furstlige stormästare trohet och stöd. Att statschefer utväxlade ordnar med varandra och till varandras betydelsefulla samhällsmedborgare innebar då att man korsvis blev varandras herre och tjänare genom ordensgemenskapen – i praktiken en sorts fredsavtal, eller i vart fall ett icke angreppsavtal.

Det är viktigt att understryka att dessa protokollära ordensförläningar inte egentligen går till personen, utan till en företrädare för en stat. Det är därför ytterst olämpligt att avböja denna typ av protokollärt ordensmottagande, att tacka nej till att vara en del av en symbolisk fredsgest. Till exempel, att en svensk minister skulle tacka nej till en utländsk statsorden i samband med statsbesök. Skulle man däremot erbjudas en orden för egna förtjänster, ja, då är saken i ett annat läge och man kan själv göra som man behagar.

De protokollära ordensutväxlingarna i samband med statsbesök är också förklaringen till att en del utländska statschefer från inte riktigt demokratiska länder har erhållit Serafimerorden (deras entourage Nordstjärneorden) – och att ett antal svenskar har erhållit statsordnar från inte riktigt demokratiska stater. Det är viktigt att hålla i minnet att detta är en symbolisk fredsgest mellan stater och det avser inte att värdera eller belöna eventuella förtjänster eller brister hos mottagaren.

Avslutningsvis kan man notera att den svenske regeringschefen givetvis är med på galamiddagen som en del av statsbesöket, och det är alldeles utmärkt att han tagit emot storkorset av Finlands Vita Ros orden. Men visst saknas något – visst vore det roligt om den svenske regeringschefen också hade svenska Serafimerordens kraschan?

Annonser

Regeringens belöningsmedaljer – frågesvar

Så har svaret kommit på den skriftliga fråga som riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) ställt och som jag skrev om i mars. Tråkigt nog tycks det som att regeringenskansliet inte ännu är tillräckligt motiverad att göra den relativt enkla och billiga förändringen att bygga ut den något svårfunna pdf:en SB PM 2006:1 till en fullskalig motsvarighet till brittiska regeringens förslagssida för utmärkelser.

En liten fråga kan tyckas. Den har dock större principiell betydelse: fler uppskattande klappar på axlar från regeringschefen i form ev en medalj är viktiga för ett positivt samhällsklimat.

Jag hoppas att fler uppmärksammar problemet med den snåriga vägen till medaljförslag, så att en förbättring kommer till stånd. Under tiden, fortsätt att lämna medaljförslag via SB PM 2006:1!

Regeringens belöningsmedaljer – skriftlig fråga till statsministern

Om det nu är så att vi idag inte förlänar statsordnar till svenskar, så är det ju bra om de medaljer som ändå finns faktiskt utnyttjas. Regeringen har sedan 1975 fyra kungliga guld- och silvermedaljer till sitt förfogande för utdelning till förtjänta svenskar, men det är dessvärre tydligt att detta inte varit en helt prioriterad fråga för regeringen. 1975-2005 låg genomsnittet för ”Illis quorum” på sju förlänade medaljer årligen, men med den borgerliga regeringen tycks frekvensen ha sjunkit.

Synd. När nu Moderaterna och Kristdemokraterna före 2006 i två rapporter har ondgjort sig över att Socialdemokraterna utnyttjade regeringens utnämningsmakt som ett informellt belöningssystem för s-företrädare, så är det faktiskt skräp att man i regeringsställning inte passat på att flitigare använda regeringens formella belöningsmedaljer till välmeriterade insatser oavsett partifärg. Detta är en högst åtråvärd och relativt billig utmärkelse jämfört med andra mer direkta ekonomiska belöningar som uppdrag och annat innebär. Det borde ligga i regeringens intresse att lyfta fram den här typen av mer idémässiga belöningar, inte minst som ett led i att motverka ett samhällsklimat som mer handlar om pengar än om andra värden.

Det är också oerhört synd att guldmedaljen ”för medborgerlig förtjänst” har blivit vilande sedan 1988: om det ändå finns en medalj som av tradition förlänats för en viss typ av förtjänster (förtroendevalda samt kommunala tjänstemän), varför då inte använda en sådan medalj? Och guldmedaljen ”för berömliga gärningar” som är regeringschefens erkänsla för direkt livräddande insatser, varför används den inte oftare?

Problemet handlar till stor del om förslagsställandet. Det finns ingen naturlig startpunkt för den som vill föreslå någon för en medalj. Att hitta till pdf:en SB PM 2006:1 på regeringens hemsida, som i sig är en bra guide, är inte lätt: bättre vore att som brittiska regeringen ha en mer öppen och rejäl startpunkt på regeringens hemsida, med principer, vägledning och malldokument för ett enkelt föreslagande. Därefter skulle medaljärenden kunna hänvisas till berört departement och för att inhämta minister/statsråds avslag eller stöd och vidare beslut på regeringssammanträde. Med en liten insats skulle mycket kunna förbättras.

Riksdagsledamoten Tuve Skånberg (KD) har nu ställt en skriftlig fråga till statsministern för att höra hur förslagsställandet till regeringens fyra belöningsmedaljer kan utvecklas.

Men varför vänta på svaret? Utifrån SB PM 2006:1, om du känner någon

  • som räddat livet på annan medborgare, skicka in ett medaljförslag för ”GMbg”,
  • förtroendevald eller kommunal tjänsteman som excellerat, skicka in förslag till ”GMmf”.
  • som i övrigt gjort stora insatser för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål, skicka in ett förslag till ”GMiq”.
  • som är en sjutusan till renvårdare, skicka in förslag till ”GM/SMrenv”.