Etikettarkiv: rosett

Bouton, medaljrosett eller clips till kavajen

The Drones Club har ett inlägg om Kavajslagsnålen – en underskattad drönaraccessoar. Jag kan ju i så fall inte vara sämre, utan kontrar med dess motsvarighet när det gäller bärbara utmärkelser.

Som ”alla” vet bärs ordnar och medaljer i form av original alternativt miniatyrer till uniform, frack och smoking. I vissa högtidliga sammanhang kan bärbara utmärkelser vara acceptabla till kavaj. Däremot är det mindre vanligt att använda ett clips, en bouton eller en medaljrosett i vardagliga sammanhang i knapphålet på kavajens slag.

Ett clips är en grov tråd eller ett mycket smalt och tunt band på ca 2 mm bredd som går från knapphålet på kavajen rakt ut åt kanten och fästs på baksidan av slaget. Bruket kommer från Frankrike där clips används för den lägsta och femte klassen, Riddare. Det vanligaste clipset internationellt är nog Franska Hederslegionens (FrHedLO) röda band, som bärs med stolthet. Svenska clips är ovanliga – det enda jag kan påminna mig att jag har sett är Patriotiska sällskapets gul-gröna medaljband ett par gånger. Eftersom clipsbandet är så smalt, så fungerar det med en eller två färger, men inte gärna mer eftersom det då blir svårt att avläsa vilken utmärkelse det är fråga om.

För de övriga fyra högre klasserna används något som på svenska kallas bouton, men som på franska kallas rosette. En bouton är en liten knapp, ca 5-10 mm stor, i ordensbandets färg(er). Enbart en bouton signalerar i allmänhet  fjärde klassen, i vissa ordnar benämnd Riddare av 1 klass, i andra benämnd Officer (undantag finns, RItS:tMLO bär en grön bouton medan OffItS:tMLO bör en bouton med en guldkrona i mitten, även PåvlHGO:sFK har bouton). De tre högre ordensklasserna har tillägg av små ”vingar” i silver- och guldband (vingarna ska ligga vågrätt). Tredje klassen, Kommendör, har silvervingar. Andra klassen, Kommendör av 1 klass alternativt Storofficer, har en guld- och en silvervinge, där guldvingen ska vara åt bärarens höger. Första klassen, den högsta oftast benämnd storkors, har guldvingar.

Boutoner kan också utformas på annat sätt. Som komplement till – eller i stället för – vingarna kan man i mitten av boutonen se en pytteliten metallrepresentation av ordenskorset eller kraschanen. Genom denna får betraktaren en ledtråd till vilken av klasserna som bäraren erhållit. Så har t.ex. en enskild tillverkare år 2007 tagit fram buttons för Storbritanniska Imperieordens olika klasser och det används officiellt av Italien. Tyska förtjänstordens boutoner har också sådana växlande metallcentrum beroende på ordensklass, medan bandet bakom är en kvadrat (rosett för lägsta klassen) i stället för en cirkelrund knapp.

Till H M Konungens medalj medföljer en liten rosett i högblått eller serafimerblått band, beroende på vilket band originalmedaljen har. På privat initiativ har en rosett uppstått för den av regeringen utdelade kungliga utmärkelsen ”För nit och redlighet” (GMnor) som ges för 30 år i statlig tjänst, 25 vid pensionering. Rosetten kan även användas av dem som fått GMiq, GMbg, GMmf och GMrenv eftersom bandet är detsamma. Även om rosett kanske i första hand används för att markera lägsta ordensklassen internationellt tror jag inte det vore fel om fler tillkom för medaljer.

För att summera: gärna en pin i kavajslagshålet, men om du har fått en utmärkelse så varför inte en bouton, clips eller rosett lite mer ofta än vad som sker idag. Det glädjer den som förlänat utmärkelsen och det synliggör och hedrar en instats och förtjänst som andra sett värt att belöna. För egen del blir det Kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsordens bouton för riddare idag, röd som FrHedLO men med den pyttelilla röda Sankt Mikaels vinge på en gul sol i centrum.

Internationell kvinnodag – kvinnligt utmärkelsebärande

Medan män har goda möjligheter att bära ett större antal utmärkelser till sin högtidsdräkt (frack m.m.), så har kvinnor mer restriktioner till sin högtidsdräkt (afton-/balklänning m.m.). Innan vi går närmare in på detaljerna, så kan detta faktum vid en första blick synas ojämställt.

Det är då värt att reflektera över dräkterna: fracken är en tämligen oglamorös drapering, där utmärkelserna med färg, guld och silver livar upp helhetsbilden – de är på ett plan manliga smycken, manlig fåfänga. Aftonklänningen eller balklänningen är gjorda av finare material, vackrare färger och välskräddade hyllningar till kvinnan som ofta också bär smycken, guld och juveler. Skulle kvinnor bära lika mycket utmärkelser som män så skulle det skära sig mer i färg och ge ett överlastat intryck.

För den lägsta nivån, ”utmärkelser avsedda att bäras i band på bröstet”, bär kvinnor sin utmärkelse i rosett i stället för ett dubbelvikt band som för herrar (undantag: kvinnor som till uniform bär utmärkelser). Likväl förekommer dessvärre att utdelaren ger herrmontering även till kvinnor, antingen av okunskap eller av snålhet eftersom dammontering är mer komplicerad och det är sannolikt dyrare med två olika monteringar. Om möjligt bör det rättas till av mottagaren antingen själv eller genom lämplig firma. Här bör utdelaren direkt eller indirekt kunna bistå med inskaffande av extra band.

Mittdelen av rosettknuten ska vara smal (eftersom metallringen som bär medaljen har en liten diameter) och det därför är lite svårt att få till en snygg rosett. Alternativen är att man använder orgiginalbandet vertikalt och genom en vikning smalnar av det bandet – inte sällan en diagonal vikning för att man sammantaget ska se hela bandbredden och därigenom kunna avläsa vilken utmärkelse det är frågan om – eller att använda det smalare miniatyrbandet för detta syfte. Jag har bl.a. sett Nordstjärneorden i dammontering på detta sätt. Ett tredje alternativ är att ta en kort bit av originalbandet och använda det ”vridet 90 grader”.

Även GMnor och liknande medaljer som inte har en rund ögla utan en rak stång som fästelement i medaljen har ett avsmalnat originalband som fäste i rosetten. Här fästs ytterändarna av stången med ett litet stygn på rosettens baksida, så att inte medaljen glider åt sidan och hamnat snett.

Mellannivån, ”utmärkelser avsedda att bäras i band runt halsen” bärs även den i rosett. Skälet till det är sannolikt att kvinnor till högtidsdräkt ofta bär halssmycke och det ser lite överlastat ut att tillsammans med det bära en utmärkelse i ett 50-55 mm brett sidenband.

Rosett är därför även här normalt lösningen. Damer av Påvliga Heliga gravens orden bär dock ofta sin orden till mer täckande klänning (och mantel) vilket traditionellt används under mässa/gudstjänst, varför dessa bär ordenstecknet i ett längre band om halsen.

Rosetten fästs med en nål på bärarens vänstra sidan, antingen på eller omedelbart under klänningens axelband, inget annat. Jag har sett damer som placerat utmärkelser långt nedanför kanten vilket kan ge betraktaren underliga piercing-associationer, eller så långt ner att utmärkelsen hamnar där kraschaner egentligen ska sitta.

På grund av ”halsutmärkelsernas” storlek och tyngd är det opraktiskt att bära fler än två samtidigt; det finaste till bärarens höger. Av ”bröstutmärkelsernas” kan tre bäras samtidigt, sammantaget alltså maximalt tre (2+0, 2+1, 1+2 eller 0+3) utmärkelser i originalstorlek (jfr herrar som bär max tre runt halsen, därtill ett större antal i band på bröstet). Detta av dels estetiska skäl, men även av praktiska skäl (risk för s.k. bröstchock om tyngden på ena sidan klänningen blir för stor). Om fler än tre utmärkelser skall bäras förordas miniatyrer.

Damer med synnerligen excellenta förtjänster förlänas ibland ”utmärkelse avsedd att bäras i band från axel till höft”. Damer bär bandet fästat i klänningens axelband med hjälp av en brosch för att förhindra att det glider ner och/eller en brosch eller nål mitt bak i kanten av livstycket. Om möjligt bör vara axelbandet vara något bredare än ordensbandet.

Kvinnor bär max två kraschaner, där män kan bära max fyra. Ibland kan det vara lämpligt att anbringa kraschanen på bandet och fästa det i eller ovanför midjan för att det ska fungera utifrån klänningens snitt.

Avslutar med en bild på två välkända damer, iförda svenska Serafimerordens band från axel till höft med ordenstecken samt Serafimerordens kraschan till vänster ovanför midjan, och ovanför det kung Carl Gustafs porträttmedaljong i serafimerblå rosett vilket bärs av kvinnliga medlemmar av kungahuset (där och ingen annanstans ska utmärkelser i rosett sitta). Vackra exempel på hur det skall se ut – och på ”less is more”…

EDIT (2016-05-27): För en dam som har en klänning med tunt tyg uppstår problem med att bära utmärkelser, eftersom tyngden av utmärkelsen kan dra sönder tycket. Enligt Anna Lilliehöök, kanslist på Kungl. Maj:ts Orden, kan man ta en tygbit av styvare tyg att sätta bakom klänningstyget, så att utmärkelsens nål går igenom detta tyg och blir det som bär utmärkelsens tyngd i stället för det tunnare.