Stora Amaranterordens bal 2014

Som säkert märkts har jag av yttre omständigheter blivit mindre aktiv bloggare och det kommer att fortsätta så ett tag. Men jag tänker att en kort balrapport inte skadar.

Eftersom vi mottogs i orden 2012 var detta ett första tillfälle att se det från en ordinarie medlems sida. Dessvärre blev vi något sena, vilket gjorde att vi inte fick sittplats i Spegelsalen på Grand Hôtel utan stod som många andra i angränsande rum på tå och kikade in. En nyhet som infördes inför balen 2012 är att bandet inte ska bäras över frackrocken, utan under frackrocken över västen. På Öfningssamhällets det Första i Göteborg webbplats ges förklaringen genom att beslutet återges in extenso: skrolla ner, så hittar ni det här.

2014-04-26 18.09.15

Dessvärre hade en del vänner meddelat förhinder och jag själv missade möjligheten att anmäla nya medlemmar. Trots det fanns det gott om vänner och bekanta, bland annat en del kära återseenden av personer med bakgrund i kungl. Portugisiska Sankt Mikaelsorden. Middagen var trevlig. Det är möjligt att föranmäla att man vill sitta tillsammans med vänner och bekanta inför bordsplaceringen, men eftersom vänner saknades och jag var sent ute, hamnade vi slumpvis invid ett par som vi hade mycket gemensamt med, så det var väldigt roligt. Dansen i Spegelsalen var initialt till levande musik (dock ingen vals..) men väldigt kul, alldeles för länge sedan: därefter DJ och lite mer samtida musik, vilket passar eftersom så många av de nya medlemmarna är unga.

På ordensfronten fanns det mycket att titta på. Det fanns ett antal som bar kungliga jubileumsminnestecken på bröstet i serafimerblått band, vilket antyder koppling till kungahuset, antingen som vänner till kungahuset eller som anställda vid kungl. hovet. Vid sidan av de rätt många närvarande svenska johanniterriddarna såg jag en konstantinsk Sankt Georgsriddare som även var malteserriddare. Dessutom vad som såg ut att vara en ung tysk johanniterriddare som dock bara bar halskors, inte bröstkors. Dessutom ett antal statsordnar: frun och jag presenterades för Kent Härstedt och vi pikade varandra om kommande valresultat, men passade också på att titta närmare på hans vita elefant som jag skrivit om tidigare, det är en annan version än bilden i länken. Från röda laget deltog även landshövding Lars Bäckström, tillika stormästare för Öfningssamhället det Första i Göteborg, tidigare ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet. Under middagen gick jag förresten bet på en utmärkelse: en överste vid Högkvarteret visade sig bära Ukrainska Förtjänstorden av 2 klass som han fått för länge sedan i samband med statsbesök, intressant genom sina asymmetriska ränder. Det gav underlag till en del konversation kring det aktuella läget där.

Ett par ord om damernas utmärkelser. Jag lyckades se en stiftsjungfru, vilket var trevligt. Jag hoppas verkligen att dem som är stiftsjungfrur passar på att bära det vackra korset. Jag såg också flera damer vars medaljer antydde att de var militärer/officerare. Det är intressant att se Kungl. Nederländska Förbundets för fysisk fostran kors buret av damer i aftonklänning – verkligen ultimata ytterligheter. En ung dam hade bar sina medaljer – inklusive nyss nämnda- som miniatyrer i rosett, vilket jag ville ge henne en komplimang för, helrätt, men dessvärre stötte vi inte ihop.

Oäkta riddarordnar: den orden som varit flitigast har trappat ner, det var inte lika många närvarande där. Det hindrade dock inte att jag av en medlem blev misstagen för att vara du och bror och fick frågor om jag varit nere på deras ordenssammankomst i Catania. Men ser du inte att våra kors är helt olika? for det genom huvudet. I ärlighetens namn ska dock sägas att jag bar tre utmärkelser runt halsen, och personen ifråga kanske inte såg utan gjorde en välvillig chansning. Utöver det var det flera malteserkors i rött band, och det röda bandet är en tydlig signal om att det inte är en äkta johanniter-/malteserorden. Storprior för Kungl. medbrödraskapet av Sankt Theotonius (säte i Portugal men beskyddat av Georgiens kungahus) deltog i balen iförd kedja men lyckades nog inte värva nya medlemmar, eftersom organisationen har fått ett visst rykte.

Om jag återgår till lite navelskåderi, så bar jag som sagt tre utmärkelser om halsen. Det såg ut som att jag var ensam om det på balen och jag kan lite förstå varför. Tre är max om halsen men det är bökigt att ha så mycket. Om korsen ska hålla en horisontell linje bredvid varandra, så blir det att man plockar med korsen för att hålla ordning och det kan se självmedvetet ut. Det som krävs är nästan att man tråcklar fast ordnarna på respektive band så att de inte glider på bandet och sedan att man tråcklar fast alla band med varandra. Då skulle det fungera. Jag förstår också Fredrik Löwenhielms osentimentala råd i hans bok att helt sonika korta av banden för utmärkelserna 2 och 3 och sy fast dem på undersidan av det ytterst liggande bandet, så att det närmast är ett sammanhängande bandarrangemang att hantera. Men även så, det skramlar en del när man rör sig. Framöver funderar jag på att endast bära den officiella utmärkelsen – PåvlHGO:sFK3kl – runt halsen och bära övriga utmärkelser om halsen som miniatyrer tillsammans med övriga utmärkelser på bröstet. Jag har alltid läst meningen som Tre om halsen är max” men den bör kanske rätteligen läsas som ”Tre om halsen är max underförstått att en (eller två) runt halsen i original + miniatyr för övriga halsutmärkelser är möjligt och kanske behagligare för den som inte vill ta fram nål och tråd för specialanpassning.

Som Askungen for vi från festen runt midnatt, medan den ännu var i full gång. Inte minst för att lösa av barnvakten. Ser fram emot nästa bal 2016!

Inför Amarantherordens bal 2014

Vårvintern har varit intensiv. Det var nära att jag missade anmälan till Stora Amaranther Ordens bal på Grand Hôtel den 26 april, och dessvärre missade jag tidigare deadline för möjligheten att anmäla nya recipienter, till skam och nesa.

Med knapp marginal lyckades jag dock ta mig till Riddarhuset och ordens mottagning för medlemmar i måndags för dem som inte lyckats lösa biljett m.m. via Internet och lösa allt praktiskt innan mottagningen var avslutad, väl omhändertagen av närvarande medlemmar av ordensdirektionen.

Det var också nära att vi missade att ansöka om ny grad, men det hade beviljats: mottog rödlila amarantfärgade band för Kommendörsgraden och återställde tidigare band. Nu är balen bara en taxiresa bort. Dolce nella memoria.

Amarantherordens bal 2012

Det var inte utan lite pirr som frun och jag, tillsammans med i storleksordningen 200 nya förväntansfulla medlemmar, anlände till Grand Hôtel för Stora Amaranther Ordens bal. Vi möttes genast av bekanta ansikten och vänliga själar som visade oss tillrätta. Efter ett snabbt sammanträffande med den genomtrevlige generalstormästaren och hans fru, så sammanstrålade vi – utrustade med nya band – till minglet för de förväntansfulla nya medlemmarna (medan tidigare medlemmar minglade i en annan del av Grand Hôtel). Här stötte vi bl.a. ihop med RPåvlHGO Edward Blom och hans förtjusande fru Gunilla. Edward är en gammal amarant och Gunilla var – som oss – ny. Balen har ett litet drag av en debutantbal med en hel del yngre bland de nya medlemmarna, vilket piggar upp tillställningen.

Receptionen av de nya ordenssyskonen i Spegelsalen följer ett gammalt ceremoniel, enkelt men värdigt, och därefter blev det supé för de totalt cirka 700 deltagarna i Vinterträdgården. Vi hamnade vid ett bord med ett trevligt sällskap av sinsemellan bekanta och den förste person jag talade med visade sig vara medlem i Calle Lådas Glada Gossar(!). Det är ett Stockholms-sällskap från 1700-talet med max 40 medlemmar kring en litet schatull från 1700-talet. Lådan innehåller ett antal kuvert sinnrikt packade med millimeterpassning d.v.s. den är lite av föregångare till dagens picknickkorgar. Jag kände direkt till vad det rörde sig om vid namns nämnande, men jag ser att jag tagit bort ”CLGG” från min hemsida – antingen har jag trott att sällskapet dött ut, eller så har jag fått uppfattningen att den inte är ett ordensällskap. Hursomhelst: roligt att höra att ett sådant litet och anrikt sällskap ändå finns kvar och frodas.

Efter en utsökt supé följde dans av olika slag och ytterligare mingel till långt in på natten. Som småbarnsföräldrar är man inte bortskämd med tillfällen att gå ut tillsammans så vi njöt båda två i full drag, dansade och minglade runt. För en ordens- och medaljintresserad fanns det mycket att titta på: vid sidan av alla som bar statsordnar, ett större antal rättsriddare och riddare av Johanniterorden i Sverige, en riddare av Tyska Johanniterorden, en malteserriddare, en konstantinerriddare (italienska grenen, rådsmedlem i delgationen för Storbritannien och Irland). Vidare ett antal militärer som bar medaljer för hedervärda svenska och utländska insatser samt en och annan med anknytning till hovet som bar kronprinsessan Victorias och prins Daniels bröllopsmedalj i silver med serafimerordensband främst/närmast hjärtat. Hursomhelst, efter nattmackan kl 01.00 och lite ytterligare dans (Euphoria!) var det dags att bege oss hemåt, väldigt nöjda över en väldigt trevlig kväll. Tack till alla för allt!

Hos Vimmelprinsessan finns några bilder från 2012 års bal.