Etikettarkiv: Serafimerorden

Grenadjärsvakt och ringning för Mandela

I snålblåst och regn stod jag och mina två små lanternor, lilla A på min högra sida i grön overall och lille O i röd dito till vänster, förväntansfullt väntande på yttre borggården tillsammans med ett par hundra personer. Högvakten stod uppställd med vaktfana och regementsfana.

Kort efter att Storkyrkan slagit sitt enda slag för att markera ”kvart över” kom grenadjärsvakten från Livgardet ut, i björnskinnsmössor: chef, två grenadjärer, sköldbärare och två grenadjärer. Marschen gick från inre borggården via Storkyrkobrinken ner mot Riddarhuset, därefter till Riddarholmskyrkan. Polis fanns på plats för att stoppa trafiken av både fotgängare och bilar.

Innan detta, vid 11-snåret, träffade jag Lars-Johan som jag känner via Svenska Ordensföreningen i Slottsboden: han och hans fru tog bilder under marschen ned, tillsammans med flera andra fotografer varav en ska ha varit från Scanpix. Så jag hoppas att det ska komma mer bildmaterial från denna högtidlighet. För egen del hade jag förstås glömt att ladda kamerabatteriet och mobilens bilder blev inget vidare.

Vid Riddarholmskyrkan gick vakten in, sköldbäraren placerade sköldplåten på ställningen och två grenadjärer fattade posto på ömse sidor om ett mindre altare med ljus, blommor och Nelson Mandelas porträtt. Övriga grenadjärer fattade posto utanför kyrkporten.

Eftersom det fanns lite tid innan klockan slog tolv passade en del på att gå runt och titta lite extra: jag var dock tvungen ladda upp de små med saft och kanelbulle i Gamla stans Pressbyråkiosk, innan vi återvände. Utanför kyrkan stötte vi på ordensintendenten Tom C. Bergroth. Småttingarna och jag hann bara börja med att titta på den senaste hädangångne svenske icke-kunglige riddaren herr Rudholms sköld i hörnet, innan klockarna började ringa. Vice ordenskansler Staffan Rosén tog plats framför altaret och efter att de flesta satt sig (likaså mina små lanternor) redogjorde han på svenska och engelska de närmare förhållandena kring Nelson Mandela som Riddare av Serafimerorden.

Efter det valde många att sitta kvar en stund, annars var det – som vanligt – nu fritt att vandra runt i kyrkan och titta på de kungl. gravarna, begravningsvapnen och inte minst serafimersköldarna. Jag pekade ut HKH Prinsessan Lilians serafimersköld, som gick bort i mars i år och bör ha varit den senast föregående serafimerringingen (vilket jag missade). Mina små  var fascinerade av allt, från grenadjärernas bössor till blomslingor på en serafimersköld, men de kroknade till slut och vi gick mot tunnelbanan kort efter att den yttre och inre vakten hade roterat. Med en julhälsning till vice ordenskanslern och ordensintendenten lämnade vi serafimerringningen bakom oss i förtid vid halv ett.

Både hedersvakten och informationen om den nyss bortgångne riddarens utnämning m.m, var mycket bra, välkomna tillskott för att skänka såväl den enskilde riddaren som Serafimerorden en större betydelse. Nu får man hoppas att media också snappar upp att vi i Sverige faktiskt också hedrat Nelson Mandela på det sätt vi kan.

Serafimerringning för RSerafO Nelson Mandela 15/12

Hovet har lagt ut information på sin webbplats om den kommande serafimerringningen som alltså äger rum under söndagen. Ett nytt – eller möjligen nygammalt – inslag är högvaktseskort av serafimervapnet från Västra valvet med avgång kl. 11.15. Mycket bra att det ceremoniella inslaget stärkts: vi behöver våra ceremonier och ritualer för att göra världen förståelig och fylla den med ett djupare innehåll.

EDIT: Försvarsmakten har lagt upp info om hedersvakten som LG står för. Det blir en yttre och en inre vakt. Det var det även för RoKavKMO Sten Rudholm men inte tidigare. Det framkommer också att något ska läsas upp, vilket i så fall är en nyhet.

EDIT2: Den 11 december lade Kungl. Maj:ts Orden upp ett pressmeddelande med Mandelas serafimervapen.

RSerafO Nelson Mandela hädangången, kommande serafimerringning

Nelson Mandelas vapensköld som Riddare av Serafimerorden, Sveriges finaste utmärkelse.

På hans begravningsdag (ännu inte fastställd, men enligt media om ca 10-12 dagar) kommer sköldplåten att flyttas från ordenssalarna på Kungl. Slottet till Riddarholmskyrkan, där den ställs upp vid högkoret. Mellan kl 12.00 och 13.00 utförs serafimerringning för att hedra den bortgångne riddaren, vilket betyder att klockan ringer under denna tid och Riddarholmskyrkan är då öppen för allmänheten.

Passa för all del på att gå på den kommande serafimerringningen, både för att hedra Nelson Mandela och för den speciella upplevelsen att vandra runt i en kyrka som är fylld av de tidigare hädangångna serafimerriddarnas sköldplåtar på väggarna.

Riddarholmskyrkan är normalt öppen för allmänheten endast under sommartid: det är också speciellt att under vinterhalvåret gå påpälsad i en helt utkyld medeltida kyrka, andas ut vita moln, och fundera kring att detta var våra anfäders verklighet. Varje söndag.

KMO köper Serafimerorden från c. 1754 till ordensutställningen

Hallands auktionsverk hade i augusti en auktion på ett av de allra äldsta serafimerordenstecknen som finns bevarade. Glädjande nog är det Kungl. Maj:ts Orden – d.v.s. den institution som förvaltar de svenska riddarordnarna – som stått för slutbudet vilket betyder att denna klenod kan komma att visas för allmänheten. Oerhört roligt! Läs mer och se en fin bild på ordenstecknet här.

Kungen i kedjor

Bildkälla: Kungl. hovstaterna 2013Äntligen! Kungl. Hovstaterna rapporterar på sin webbplats om att H.M.K. har avtäckt ett porträtt där Kungen – som stormästare/Herre och mästare för de svenska riddarordnarna – bär Serafimerordens, Svärdsordens, Nordstjärneorden och Vasaordens kedjor (räknat utifrån och in): till detta Serafimerordens kraschan över Vasaordens kraschan då Vasaorden av storkorsen är högst i rang. Mycket glädjande att se Svärds- och Nordstjärneordens kedjor på plats.

Runt halsen bär Kungen ordenstecknet som Storkommendör av Danska Danneborgsorden, en särklass som är förbehållen kungligheter (hade förstås varit trevligt att se RCXIII:sO i stället, eller HedRJohO). På bröstet, under kedjorna, bärs också de fyra kungliga minnestecken Kungen brukar bära: GV:sJmtII och GVIA:sMM i serafimerblått band samt norska HVII:sMM och OV:sMM i rött band.

kungen1_94428250Vid sitt trontillträde och bröllop, likaså H.K.H. Prinsessan Victorias bröllop, bar Kungen bara endast Serafimerordens och Vasaordens kedjor. Svärdsorden bars i band om halsen och Vasaordenskraschan under Serafimerordens kraschan. Noterar först nu att H.M.K. på sitt bröllop även bar kraschan för Storkors av första klassen av Tyska Förbundsrepublikens förtjänstorden, en artighet mot Silvias hemland.

Jag tror att många intresserade har hoppats på att Kungen någon gång skulle bära alla ordenskedjorna och det är mycket välkommet att så nu skett i porträttform. Förhoppningsvis får vi ser mer sådant även IRL.

Ordning på det offentliga belöningssystemet?

Det svenska offentliga belöningssystemet är i olag. Det haltar. Inga svenska statsordnar till svenskar (bara till utländska medborgare samt statslösa), och de offentliga medaljerna är sorgligt underutnyttjade.

Inget problem, säger en del. Men de bortser då från två saker. Det är principiellt viktigt att lyfta fram andras insatser och engagemang. En klapp på axeln i ideell form skapar ett bättre samhällsklimat en pekuniära belöningar. Om i stort sett resten av världen har valt att utforma de ideella klapparna på axeln som ordnar och medaljer, varför ska då Sverige avvika?

Svenska ordensföreningen har två intressanta initiativ på Facebook: det ena är tråden ”Återinför det svenska ordensväsendet”, den andra är tråden ”Svenska ordensföreningen”. Nu på sistone har ett blogginlägg på http://chefsingenjoren.blogspot.se/ från 2010 uppmärksammats som kan vara värt att läsas. Just ”Stockholms-Tidningens guldmedalj för berömlig flygargärning” som övertagits av Aftonbladet 1965: vad har hänt med den? Om SvD har ”bragdguldet”, varför skulle inte AB kunna göra något av den ärevördiga medalj som man faktiskt är satt att förvalta?

Ett bild på Svenska ordensföreningens tråd kallad ”Finn fem fel” har också dykt upp i marginalflödet, en bild på statsministern. Även om markeringen för bandet en écharpe är vänd och kedja inte bärs på Nobelfesten, så har dock bilden en poäng. Moderaterna som det nya arbetarpartiet och åtföljande nedtoning av moderata kännetecken i all ära, men det är orätt att inte bära de ordnar och medaljer som man förlänats. Som regeringsmedlem (regeringschef) skall man ex officio acceptera utländska staters ordnar och medaljer och man skall också bära dem för att hedra de fredliga förbindelser det egna landet har med det förlänande landet (att inte bära det som förlänats skulle möjligen kunna tolkas som osämja eller ofred). Men det självklara vore förstås att regeringschefen bar svenska Nordstjärneordens storkors och gärna Serafimerorden efter en första mandatperiod.

Det återstår lite arbete innan det är ordning på det offentliga belöningssystemet…

Serafimerfynd i Arnellsk julstädning

Den faleristiska bokhylledelen i det Arnellska hemmet har länge vuxit genom att varje hyllplan har fyllts på djupet samt på höjden med böcker liggande på de stående. Igår och i förrgår gjorde jag en omflyttning där några meter statskalendrar, adelskalendrar och försvarsmaktsrullor fick ny hemvist i en bokhylla i källaren. Det ledde till ett stort antal fynd bland material som pressats in på plats och sedan helt glömts bort: häften, böcker, blad, ark, kuvert, medlemskort m.m. som köpts via Bokbörsen, Tradera och antikvariat.

Äldre dottern tittade fascinerat på pappas utplockade högar och fastnade för två tryck i stort format från 1748 – just för deras ålder. Rätt häftigt för en tolvåring att hålla i en spröd 264-åring och en utmaning att försöka avkoda de tryckbokstäver som i vissa fall skiljer sig rejält från dagens bokstäver. Till vänster, ett tillägg till ordensstatuterna för Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden, daterat 3 maj 1748 vilket innehåller (sedermera ändrat) föreskrift om att ingen kan bli kommendör utan att först ha blivit riddare. Vid grundandet blev några framstående och förtjänte män kommendörer direkt, men med invigningen av ordnarna avklarad lades en befordringsgång fast.

20121221-230642.jpg

TIll höger, högvälborne greven Carl Gustaf Tessins tal i Riddarholmskyrkan ”På then den förnyade Serafinske Ordens=dagen i Swerige then 18. april, 1748.” Väldigt intressant eftersom det är lite av en programförklaring: i talet lyfts kallet som riddare fram, det ansvar det innebär. Eftersom både Serafimerorden och Svärdsorden inte sågs som nyinstiftande förtjänstordnar utan ”förnyande” av urgamla riddarordnar är det egentligen kanske naturligt och konsekvent, men ändå lite av aha-upplevelse. Av tradition kallas de svenska statsordnarna/förtjänstordnarna fortfarande för de kungl. riddarordnarna och texten ger kanske lite bakgrund till varför det är så.

Talet – som inte är särskilt långt – vore kanske intressant att återge inom ramen för Vapenbilden. Ett utdrag:

I Swenske Riddare och Män, hwars kall är, at, under rådplägning, skärpa eftertankan, och rödja wägen till målet, warer otröttade, oförtrutne och redlige uti skiötzlen af hwad Eder åligger: The fattigas sak ware Eder angelägenhet: Rikets säkerhet Edert syfte: Konungens ära Eder frögd: Ständernas frihet Eder ackt: Thet allmännas trefnad Eder skatt: Och Efterwerldens tack Eder belöning!

Schyffert som Adolf Fredrik

Henrik Schyffert af Holstein GottorpNär jag satt och zappade framför tv:n ikväll såg jag plötsligt Henrik Schyffert iförd 1700-talsmundering och Serafimerorden i full galopp. Det visade sig vara en repris av avsnitt 5 av Historieätarna, där Henrik figurerar som kung Adolf Fredrik direkt i inledningen (kul!) och mot slutet (42:00 och framåt). Här återskapas Adolf Fredriks beryktade sista måltid. Henrik saknade dock Serafimerordens andra del – den vid den här tiden broderade kraschanen – men ett intressant program om frihetstiden och dess matvanor. Roligt att Serafimerorden i någon form ändå fanns med, eftersom Serafimerordens instiftande av kung Fredrik I delvis hänger samman med Adolf Fredrik, men som tronföljare. Bakgrunden är att Sverige hade förlorat Hattarnas ryska krig 1741-43, och som segrare använda tsarinnan Elisabet sitt inflytande för att se till att en släkting blev vald till tronföljare efter den barnlöse Fredrik I. Kruxet var bara att denne Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp hade fått en rysk orden, och ordnar skulle bäras. Det vore en ultimat förolämpning mot Sverige att efter Fredrik få en kung som – om uttrycket tilllåts – hade så synligt band till ärkefienden. Enda lösningen var att se till att den kommande kungen kunde bli stormästare för egna ordnar – då var det godtagbart att inte bära andra staters ordnar, vilket alltså var en del i processen som ledde till Serafimerordens (och Svärdsordens samt Nordstjärneordens) ”förnyande”/instiftande 1748.

Kära Nobelfestdeltagare, hur bär du dina ordnar och medaljer?

Att mottaga en bärbar utmärkelse är en belöning för framstående insatser till gagn för samhället. Men ett mottagande är också ett åtagande, vilket inte alla inser. Bärande av bärbara utmärkelser är omgärdat med principer och regler. Att ta emot en bärbar utmärkelse innebär ett personligt ansvar att hedra utdelaren genom att bära sin utmärkelse på ett korrekt sätt.

Till skillnad mot andra fester tv-sänds Nobelfesten, vilket dubbelt understryker misstag. Jag skulle önska att Nobelkommittén hade en kader stränga ceremonimästare i porten utrustade med en stor burk säkerhetsnålar, som gav handfast hjälp.

D.D.M.M. och D.D.K.K.H.H. är generellt sätt riktmärke på hur det ska vara. På Nobelfesten bär Kungen och Prinsarna utöver de svenska ordnarna sina utmärkelser i miniatyr på bröstet, så miniatyrer kan bäras av andra besökare (men original är förstås alltid godtagbart). Drottningen och Prinsessorna bär Serafimerorden samt kungens porträttmedaljong.

  • Korta personer som erhållit storkors (motsvarande) måste för stunden vika, korta av och häkta ihop bandet vid axeln med säkerhetsnål. Storkorsets tecken ska titta fram under frackrocken vid höften, inte hänga halvvägs ner på låret. Bäst är om man tar kontakt med en ordensateljé och professionellt låter avpassa bandet till rätt längd.
  • Ordenskedja bärs endast om det är särskilt anbefallt och Nobelfesten är inte ett sådant tillfälle. Däremot kedja för medalj, ex. GMiq18mkedja eller Kon:sGM12mkedja.
  • Det vanligaste missgreppet gäller mäns bärande av utmärkelser avsedda att bäras i band om halsen. Många gånger hängs de på utan hänsyn till deras inbördes ordning och även i för långa band. De ska sitta i bredd omedelbart under flugans knut, den finaste har bandet över de andra så att det endast är det finaste bandet som syns. Max tre runt halsen för herrar. Säkerhetsnålar kan behövas för att häkta ihop flera band och dessutom kanske i skjortan, för att undvika att de kryper upp på nacken under kvällen och ger ett oredigt intryck.
  • Utmärkelser runt halsen ska ha bandet över flugans band. Jag har sett exempel på att man först satt på sig utmärkelsen runt halsen och därefter flugan på det, vilket inte är rätt.
  • Bärs original på bröstet för män, så ska vit näsduk inte finnas i fickan.
  • Inga självutnämnda (illegitima) ordnar.

Kvinnligt bärande – se här. Se även en längre utvikning om mäns och kvinnors bärande här.

Nedan några exempel på hur det inte bör se ut.

201212105 201212106Först ett storkors till vänster. Det sitter bra, kanske lite långt bak i nederkant, men bandet är cirka 10 cm för långt. Åtgärdas enklast genom att man drar upp bandet lite vid axeln, viker och kortar bandet genom att låsa vikningen med en säkerhetsnål. Nålen kan även gå genom väst eller skjorta för att hålla det på plats.

I bilden till höger har bäraren låtit sitt band med ordenstecken för Kommendör av stora korset av Nordstjärneorden glida fram på ett nästan oanständigt sätt. Tillbaka med det så att det vilar mot höftbenet. Utmärkelsen runt halsen har på tok för långt band, ordenstecknet ska sitta direkt under flugans knut. Bandet kan kortas genom vikning och nålning med någon liten säkerhetsnål, alternativt att man med sax kortar det och sätter tryckknappar i nacken alternativt fäster två bitar smalare band som kan knytas i nacken och anpassas lite med stigande ålder och vikt/ökad kragstorlek. Miniatyrerna ser ut att vara ihopmonterade vilket är bra eftersom det ger ett estetiskt intryck.

201212103Bäraren till vänster bär sitt storkors bra, men utmärkelser runt halsen ska inte sitta över och under varandra. De ska sitta bredvid varandra direkt under flugknuten. Bärs två, så ska bärarens finare sitta till höger. Både dessa kors är kommendörstecken av 1 klass. Vid lika ordensklass bestäms rangordningen av landsnamn på franska, undantaget våra nordiska grannländer som är 201212104högst i rang av utländska ordnar. I detta fall ska den bulgariska ordens vita band vara över luxemburgska ordens röda band. Det bulgariska ordenstecknet ska vara till höger och det luxemburgska till vänster, sett från bärarens sida.

Bäraren till höger har gjort liknande misstag. Svenska utmärkelser först: kungens medalj ska vara till bärarens höger med band överst, och till bärarens vänster den utländska orden med bandet under det serafimerblåa bandet. Bärs tre utmärkelser ska det finare vara i mitten. Nummer två i rang till ska vara till bärarens höger om och nummer tre i rang till bärarens vänster om det ordenstecken som är i mitten. Liten hemläxa, men all heder för att rätt band är överst.

201212101201212102Till vänster ser vi Kungl. Sällskapet Pro Patrias medalj som skulle kunna sitta lite stramare och högre upp mot knuten. Bärs utmärkelse på bröstet i original så ska näsduk inte bäras. Svensk utmärkelse går före utländsk, så de ska byta plats på bröstet. Konungens medalj närmast hjärtat före utländsk orden, i synnerhet eftersom H.M.K. dessutom närvarar på festen. Banden bör anpassas professionellt vid en medaljateljé så att alla utmärkelser hänger ner lika långt.

Till höger en utländsk dam som bär Nordstjärneordens band på rätt sätt och notera brosch vid höger axel, som hjälper damer att hålla sitt storkorsband på plats. Men original och miniatyrer ska inte blandas och originalet har hamnat helt tokigt: det borde sitta där miniatyren sitter. Damer kan ha två utmärkelser i originalstorlek i rosett eller tre miniatyrer i rosett och de sätts då invid varandra vågrätt.

Är du osäker, fråga gärna! Kolla med Hovstaterna/Kungl. Maj:ts Orden, eller med någon på medalj.nu, eller fråga skribenten (mail finns via ”Om mig” ovan). Alla tillfrågade blir själaglada över att någon fäster vikt vid dessa frågor. Gärna bärbara utmärkelser på Nobelfesten, men gärna buret mer nobelt.

Svenska ordensföreningens första medlemsaktivitet

Den alltid så flitige ordföranden för Svenska ordensföreningen Richard Nyström hade i går kväll ordnat ett studiebesök hos Kungl. Ordensjuvelerare Lars Kjellander för att visa kungl. riddarordnar och hur de tillverkas. Eftersom verkstaden är så liten kunde endast fyra personer ges plats och jag var en av dem.

Det var väldigt roligt att lära sig mer om ordenstillverkningen. Lars Kjellander och hans fru Lena var mycket tillmötesgående i att visa och förklara. Lars började en gång på Carlmans, som förr gjorde ordnarna, men arbetade då inte med ordenstecken utan ”vanligt” juvelerararbete: han har nu arbetat med de svenska statliga riddarordnarna från eget företag i femton år. Lena, som tidigare arbetade på Swedbank, svarar för ekonomi samt banden till ordnarna och de kungl. medaljerna.

Nordstjärneorden pressas fram hel ur en bit silverplåt som därefter sågas, borras och filas fram, medan Serafimerorden pressas fram bit för bit, sågas, filas m.m. och löds sedan ihop som ett intrikat tredimensionellt pussel. Efter förgyllning emaljeras ordenstecknens korsarmar: Nordstjärneorden konvexa emaljering byggs upp i sex lager medan Serafimerordens emaljering är plan.

För att nå färdigt skick monteras mittmedaljong och krona samt band. Jag ställde en fråga om Nordstjärneordens blåa mittmedaljong, som – när man såg den lös – i mitt tycke skulle kunna fungera som en snygg manschettknapp: tydligen har fler tänkt samma tanke.

En intressant pågående utmaning var att nytillverka Serafimerordens miniatyr. Det var ett tag sedan sådana tillverkades. Ett otroligt pillgöra! Serafernas huvuden (mitt i bilden, ca 2-3 mm stora) som ska sitta mellan korsarmarna är nästan omöjligt små och fordrar ett gott hantverk för att sitta kvar.

Carl XIII:s orden har inte nyproducerats på mycket länge, helt enkelt för att orden har relativt få ordenstecken som är någorlunda lätta att hålla koll på och återföra i cirkulation. Likväl uppstod ett behov av att låta nytillverka ett par ordenskors. Tänk att detta ordenskors, till skillnad mot alla andra CXIII:sO, aldrig haft en bärare, aldrig burits…

Arbetet handlar om nytillverkning – bl.a. ca 80 kommendörstecken om året – men också om uppfräschning av gamla ordenstecken, ofta förgyllda riddartecken för Nordstjärneorden.

Som bekant ska ordenstecken återställas till Kungl. Maj:ts Orden vid Kungl. Slottet vid innehavares bortgång, eftersom de är Kungl. Maj:ts Orden egendom, och förlänas efter genomgång hos Kjellander på nytt. Men det går även att få hjälp med uppfräschning av sitt befintliga ordensinnehav: Hans Majestät Kung Carl Gustaf hade nyligen lämnat in två av sina kraschaner för genomgång och delvis omförgyllning (klicka på bilden och notera hur de tre spikskallarna under H:et och kronan är tredimensionella – se blogginlägg kring dessa spikar här).

Vad fattas? Möjligen återväxten i yrket. Denna tillverkning av ordenstecken är i Sverige ett unikt hantverk som inte har någon given efterträdare. Det vore roligt att se någon yngre juvelerare som intresserade sig för att föra det vidare, så att Sverige i alla bemärkelser kan ha svenska ordnar.