Etikettarkiv: självutnämnd riddarorden

En inkarnerad orden

Man kan tro på olika saker. En del tror på reinkarnation och att det kan finnas särskilt visa själar som inkarneras för att lära mänskligheten något. Och det kan ju vara bra. Jag förstår dock inte varför man måste göra det i form av en ”riddarorden”, åberopande en person som inte är kunglig eller kejserlig. Även om det är lätt att antas som medlem (genom att skicka in ett ansökansformulär som finns på webbplatsen…) känns € 2 000 i passageavgift som en något optimistisk summa.

Sovereign Imperial Order of St Germain (SIOSG) är, sitt engelska namn till trots, en orden som är baserad i Stockholm, instiftad 2014. I ett öppet brev (Letters Patent) åberopar Stefan Cernetic som ”Sua Altezza Imperiale e Reale Principe di Montenegro Serbia Albania Macedonia Dalmazia Illiria Croazia Romania Grecia Duca di Voivodina” sin fons honorum och instiftar en riddarorden, ger den sitt beskydd samt namnger ordensledningen.

Stefan Cernetic är dock inte fons honorum, vilket kan läsas mer om här eller här. Han är uppenbarligen inte prins av Montenegro: med ett minimum av källkritik, googlande och tänkande förstår man att det är huset Petrović-Njegoš, som år 2011 lyckades nå en överenskommelse med republiken Montenegro att ha ett officiellt uppdrag att verka för Montenegro. Utöver det, förstås, är det också väl känt vilka som är de äkta kungahusen/prinsarna av Albanien, Grekland och Serbien. Tydligare än så kan det inte bli. Därmed faller ordens giltighet som riddarorden, eftersom riddarordnar för att vara äkta måste vara kopplade till ett äkta kungshus.

Det är möjligt att stormästaren (som även verkar vara tempelherre, enligt bild på webbplatsen) har något angeläget att säga för att skänka upplysning till sina medmänniskor, men att använda sig av en oäkta kunglighet bådar inte gott för resten av budskapet.

Prinsen av Alabona-Ostrogojsk-Garama har gått bort

rec.heraldry har uppmärksammats att f.d. biltapetseraren William A. Maszer Jr. har gått bort i en ålder av 71 år. Maszer gjorde sig känd via Internet under Internets genombrottstid i mitten av 90-talet som His Royal Serene Highness Prince William I of Alabona-Ostrogojsk-Garama, Prince of Manisa, Duke of Moreda, stormästare för sju dynastiska ”riddarordnar” samt stormästare för The Order of the Noble Companions of the Swan. Sedermera även Prince of Napoca (2004) och uppgraderad till Imperial and Royal Highness (troligen någon gång mellan 2008 och 2010).

Utöver att förläna ordnar, så förlänade ”prinsen” titlar. Universitetslektorn i engelska vid UNC Lloyd Douglas Worley blev t.ex. först Baron, därefter Count Palatine och slutligen Duke of Maxalla genom ”prinsens” försorg. Lloyd Worley är annars stormästare en oäkta Heliga gravens orden som fortfarande verkar i USA, The Religious and Military Order of Knights of the Holy Sepulchre of Jerusalem, sammanlänkad med The Internet Chivalry and Knighthood Information Center. Numera är dock titeln H.S.H. Prince Lloyd, Duke of Maxalla.

Alla turer kring alla dessa uppenbart oäkta titlar och ordnar via Internet ledde till uppmärksamhet och det var inte svårt att se vilka den kortlivade parodiska webplatsen kring The Serene and Improbable House of Skutinskj-Murphy-Yamamoto och The Marquis de Slobbovie-Inférieure syftade på. Med hjälp av Internet Archive Wayback Machine kan man få en liten glimt

Förhoppningsvis vilar såväl William Maszer som huset Alabona-Ostrogojsk – och dess ordnar samt College of Arms – i frid, då det verkar som att ”prinsen” själv slöt sin ätt. Delbert Starr, a.k.a. Prince Delbert, Duke of Ghadames, Heir Presumptive till ”furstehuset” verkar ha gått bort 2009 eller 2010.

EDIT 2016-08-19: ny länk till hertigen av Maxalla där det framgår att det finns en prins William II som övertagit anspråken…

Maktkamp inom oäkta Johanniter-/Malteserorden

På en blogg hittade jag uppgiften att det pågått en maktstrid ledd av amerikaner inom den oäkta Johanniter-/Malteserorden som leds av stormästaren Papanicolaou och ståthållaren prins Esterházy de Galantha. Man är nu tydligen på väg att reorganisera sig i Europa och Malta.

Uppgiften förvånar inte, eftersom de oäkta riddarordnarna bråkar, splittras och enas i ständigt föränderliga konstellationer inom en relativt liten personkrets, till skillnad mot äkta riddarordnar som har betydligt större stabilitet. Den allmänt accepterade definitionen av en riddarorden är – något förenklat – att dess stormästare (eller beskyddare) är en statschef eller huvudman för ett tidigare regerande furstehus. Eftersom den aktuelle stormästaren inte uppfyller detta krav så gör det orden till en oäkta riddarorden.

Att kardinal Sebastiani sägs stödja orden har ingen betydelse för att göra orden mer äkta: det är påvens stöd som behövs – och det kommer inte att ges eftersom katolska kyrkan redan stödjer Suveräna Malteserorden. Det är heller inte osannolikt att stödet från kardinalen kommer att återkallas, eftersom det strider mot Katolska kyrkans upprepade uttalande att kyrkan och påven endast erkänner Suveräna Malteserorden och Påvliga Heliga gravens orden som riddarordnar.

Orden har ett svenskt storpriorat och ett priorat tillägnat S:t Ansgar, uppenbarligen för södra Sverige, samt ett priorat tillägnat S:t Gregorius, uppenbarligen tillägnat norra Sverige. Orden rekryterar tämligen aktivt i Sverige och vad jag förstår var stormästaren och ståthållaren alldeles nyligen i Sverige.

Orden är dock lätt att känna igen: som så många oäkta Johanniter-/Malteserordnar bärs ordenstecknet i rött band, lätt att skilja från Johanniterorden i Sverige (JohO, beskyddas av Sveriges statschef)  som har svart band med en smal vit rand på vardera sidan och Suveräna Malteserorden (SMaltO, suverän stat utan land) som har svart band (belagt med guldstickningar eller kluvet med rött eller vitt för vissa klasser). Ordenskorset skiljer sig också från de äkta ordnarna i det att inget finns mellan korsarmarna (vasar för JohO, liljor för SMaltO).  På det ungerska storprioratets hemsida finns bilder på ordenstecknen för de olika ordensklasserna (klicka på ”Rangok és Jelvények” och skrolla ner).

Sabastiani

Om att lista oäkta riddarordnar – eller äkta, samt ordensinflation

Vänner har skickat länk till Riksförbundet för medlemmar av Franska Nationalförtjänstordens (FrNfO) lista över vilka utmärkelser och riddarordnar som är att betrakta illegitima/oäkta riddarordnar och som det är olämpligt för dem som erhållit FrNfO att vara med i. Flera av de ordnar vi ser eller har sett i Sverige upptas i listan, bl.a. Sankt Lazarusorden av Jerusalem, Tempelherreorden, oäkta Johanniter-/Malteserordnar, Sankt Joakimsorden m.fl.

Kuriöst nog figurerar även hedervärda ordenssällskapet Coldinu Orden vilket sannolikt bygger på missförstånd: denna orden upptas i den rätt gamla boken The Knightly Twilight – A Glimpse at the Chivalric and Nobiliary Underworld som en okänd men potentiell falsk riddarorden utifrån ett minnemärke i Storbritannien över den som införde orden i Sverige.

Listan ligger i linje med en bredare trend i Europa: med Internets intåg har utmärkelser från privata sammanslutningar med ojämna (inte sällan lägre, ibland obefintliga) krav på förtjänster spridit sig som gräshoppor. Detta är ett problem eftersom det leder till inflation i utmärkelserna när statliga och äldre kungliga utmärkelser förlänas för långvariga och framstående insatser. Fenomenet är till skada för de äkta, statliga och gamla kungliga utmärkelserna. Bland statsordenskanslierna noteras därför i ökande grad medlemskap i oäkta riddarordnar som försvårande för möjligheten att erhålla nationell förtjänstorden och definitivt olämpligt för den som erhållit en statsorden.

Före Internets intåg har vissa försök gjorts att hejda fenomenet genom att lista de oäkta riddarordarna. Så har Italien år 1953 publicerat en lista över vilka ordnar som staten betraktar som oäkta, vilken uppdateras då och då. Noteras bör att Militare Ordine del Collare di Sant’Agata dei Paternò, som expanderat så exempellöst i Sverige upptas på denna lista, i länken som har fransk text från 1983 Saint-Agathe de Paterno (ordre souverain dynastique militaire de), likaså återkommer kuriöst nog Coldinuorden. Den enda äkta orden som är tillägnad Sankt Agata är San Marinos Sankt Agata-orden. Vägen att lista de oäkta riddarordnarna är dock svår, eftersom det är en föränderlig materia – gamla försvinner och nya tillkommer i en strid ström (även om personkretsen ofta inte förändras nämnvärt).

En mer framkomlig väg är att göra tvärtom, att lista de ordnar som är acceptabla utifrån vilka kungahus som är äkta. Det är precis vad  ICOC:s register gör sedan 1960, och jag själv gör för svensk horisont. I den meningen är Riksförbundet för medlemmar av FrNfO:s lista – även om den är ett alldeles utmärkt initiativ – något anakronistisk, så även min egen lista över oäkta riddarordnar i Sverige. Den utgångspunkt som ICOC tar i de stater och kungahus som erkändes internationellt vid Wienkongressen 1814-15 eller senare är också rimlig, eftersom vi då hamnar i välkända stater, kungahus och ordnar – inga hundraåriga kedjor av vandrande tronanspråk som kan vara svåra att verifiera, t.ex. tronpretendenter till den Byzantinska kejsartronen m.m., vars ordnar torgförs flitigt och där förtjänsten inte sällan är hur brett man kan öppna sin plånbok.