Etikettarkiv: Svenska Frimurare Orden

Rosersbergs slott, hertig Carl och hans orden

2015-07-11 13.33.02-2Den som är intresserad av frimureri kan nog inte undgå att förr eller senare besöka Rosersbergs slott.

Den som vill göra en lite fylligare utflykt kan via Strömma kanalbolag ta båt fram till 9 augusti. Jag företog en ensamutflykt under gårdagen, tog på enklaste sätt pendeltåget mot Märsta från Centralstationen, hoppade av vid Rosersbergs station och fick en väldigt skön promenad genom ett prunkande svenskt sommarlandskap på dryga kilometern innan jag var framme. Entré 100 kr för vuxna, guidning hela timmar i slottets övre våningar, däremot är slottskapellet och ordensutställningen (nedan) i entréplan fritt tillgängligt mellan guidningarna, som pågår till september.

Gustaf III:s yngre bror Carl, hertig av Södermanland, bodde på sommarslottet från mitten på 1700-talet, och det kom att övertas av Karl XIV Johan. Slottets övre våningar är i princip oförändrade sedan Karl XIV Johans tid och man har också återställt en hel del av det lösöre som ändå flyttats. Bl.a. har hertig Carls skrivbord nyligen återförts till biblioteket.

2015-07-11 14.22.54
Ordenskedjor, utifrån och in: Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden (i sitt ursprungliga utförande). Notera bl.a. kronornas storlek och infästning i ordenstecknen. Detalj av porträtt av Kung Carl XIII från Rosersbergs slott.

Hertig Carl, sedermera Kung Carl XIII, är en av våra mindre kända kungar. Han var en mycket hängiven frimurare, från 1774 stormästare över det svenska frimureriet och under honom kom det svenska systemet att läggas fast. Intresset för frimureri kom att spilla över i hur slottet inreddes och utformades – när han och Hedvig Elisabet Charlotta flyttade in till slottet lät de riva de ut den äldre barockinredningen och inredde slottet i en nättare nyklassicistisk stil. Då passade även hertig Carl på att lägga till en del frimureriska detaljer – bl.a. ett slottskapell som också tjänade som logerum. Dessvärre plockade Karl XIV Johan bort en del frimureriska detaljer då han disponerade slottet, men det är likväl intressant – och guiderna omnämner en del av det som plockats bort.

Ett exempel möter besökaren redan innan han eller hon kommit in i slottet: en staty av hund finns på gården, en allmän symbol för trofasthet. Hunden tittar över axeln – mot slottets stora fasadur..? Uret är dock inte samtida med statyn: när statyn sattes upp tittade hunden på ett svenskt rött frimurarkors som var målat där klockan nu sitter.

Andra intressanta rum är t.ex. Hoglandsrummet, ett rum vigt åt slaget vid Hogland – i realiteten mer eller mindre oavgjort med större ryska förluster än svenska, men som gjordes till en propagandaseger och resulterade även i att hertig Karl – med kung Gustafs medgivande – instiftade Distinktionstecknet för tapperhet till sjöss av 1. graden och av 2. graden, även (något felaktigt) kallat ”Hoglandstecknet”, för Örlogsflottans underbefäl och manskap (motsvarande i Arméns flotta erhöll GM/SMts).

Ingången till utställningen
Ingången till utställningen

Det som gör det särskilt intressant att besöka Rosersbergs slott just denna sommar är att Kungl. Maj:ts Orden i anslutning till slottskapellet har en liten utställning om Kungl. Carl XIII:s orden som instiftades år 1811. En överblick över historik, instiftande, dräkt och ett mycket vackert ordenskors. I anslutning till utställningen är det möjligt att införskaffa vykort med Carl XIII:s orden och även Tom C. Bergroths utmärkta bok om Kungl. Carl XIII:s orden (verkligen mycket läsvärd och till ett mycket resonabelt pris, tror det var 350 kr) och det är också Tom som – förstås – har haft hand om utställningen i egenskap av intendent vid Kungl. Maj:ts Orden.

Inte ”något med frimurarna”

Det finns en stor nyfikenhet kring Svenska Frimurare Orden. En sluten, dock ej hemlig, ideell förening som praktiserar inval, och som har en mängd olika symboler som man förknippas med. De mer centrala är passare och vinkelhake, murslev och S:t Georgskors.

De första tre är yrkesverktyg. Legendariskt finns kopplingar mellan frimurarna och exempelvis katedralbyggarna, och för dem var dessa tre viktiga vardagsverktyg som man gav ett symbolvärde. Som sådana dyker dock dessa verktyg också upp som symboler i yrkessammanhang för arkitekter/ingenjörer/murare, och ytterst kanske man kan säga att detta stammar i de fria konsterna och de sköna konsterna där byggnadskonst ingår i någon form. Så finns t.ex. passare och vinkelhake i medaljonger på Kungl. Konstakademiens fasad, för att representera arkitekturen.

Idag är logotyper ofta mer moderna, mindre beroende av symboler. I stället använder man sig kanske av ett speciellt teckensnitt och en speciell färg. Ta till exempel Sveriges Arkitekter – de skulle kanske kunna ha passare och vinkelhake i sin logotyp någonstans, men de använder i stället teckensnitt och färg. Passare och vinkelhake, murslev och kors hör i logotyp- och utsmyckningssammanhang till gårdagen (och kanske morgondagen).

Allt detta gör sammantaget att den som snavar över en passare och vinkelhake i något sammanhang gärna tänker ”frimurarna!” och inget mer, på sin höjd att det finns någon mystisk koppling mellan frimurarna och det aktuella sammanhanget vilket gärna slutar i funderingar på Flahback. För den som tittar på auktionssajter och kanske i synnerhet på Tradera, kanske gör en sökning på ”frimurar*” så kommer det upp ett antal föremål som beskrivs som ”något med frimurarna”. Men inte sällan är det fråga om missförstånd och okunskap.

  • Det vanligaste som jag vet är att man misstar Chalmers Tekniska Högskolas logotyp för ”något med frimurarna”, till exempel CTH:s kavajnål (ser att även Chalmers har lyft fram *urk* teckensnitt och färg och numera har logotypen längst ner till höger på sidorna). Det är visserligen sant att William Chalmers var frimurare, men det förändrar inget vad gäller logotypens innebörd – det säger möjligen något om dess ursprung.
  • Vid sidan av det har jag bl.a. sett nålar från Svenska Murareförbundet (+) säljas som ”något med frimurarna” eftersom murslev och hammare förekommer i logotypen.
  • Det är intressant att Fabriksträarbetare Fackföreningen i Södertälje (+) i sin fana upptagit en passare och vinkelhake.
  • Ibland säljs stora murslevar av mässing som den här som ”något med frimurarna”, ofta med fyra snapsglas att ställa i fördjupningarna. Men den översta logotypen är från Svenska Målareförbundet och vinkelhaken är inte likbent så det är inte ”något med frimurarna”, snarare något yrkessammanslutningsrelaterat. Vilket inte hindrar att jag känner flera frimurare som har en sådan snapsbricka…
  • De flesta ordenstecken som inte har någon klar koppling åt någon orden säljs gärna som ”något med frimurarna” för att öka intresset och slutpriset. Här är det viktigt att notera att ordenstecken för ordenssällskap generellt sett inte är enskild medlems egendom utan är ordnarnas egendom som medlemmar har till låns. De ska återställas till ordnarna, och att sälja dem är inte tillåtet. Det är en barnlek att googla fram äldre bilder på hur Svenska systemets ordenstecken ser ut (med några undantag, bl.a. saknas något förkläde) – ordenstecken som inte ser ut som dessa gör har med stor sannolikhet inte ”något med frimurarna” att göra. Jag hoppas att detta gör det lite lättare för ordenstecken att hitta tillbaka till rätt ordenssällskap.
  • Det röda Sankt Georgskorset är specifikt för Svenska Frimurare Orden. Ett snarlikt kors finns i Svenska sjöräddningssällskapets logotyp, vilket får en del att tro att det senare har ”något med frimurarna” att göra.

Finns det fler exempel på saker som säljs/framställs som ”något med frimurarna” som har annan grund? Hoppas att läsare kan ge fler exempel och på så vis hjälpa andra att lättare förstå vad som är för handen. Kommentera gärna (och tack erak för inspirationen)!

Öppet hus i Malmöfrimurieriet

Frimurarna: ”Våra ritualer är hemliga” Min egen gamla mamma hittade och skickade denna länk från Kvällsposten igår: Malmöfrimureriet höll öppet hus under söndagen den 20 oktober med anledning av S:t Johanneslogen Acacian-Malmöhus och frimureriets i Malmö 150-årsjubileum.

EDIT: även Sydnytt och Sydsvenskan Play var på plats under öppet hus och har lagt upp klipp.

Nämna en Telge:are

Som tidigare meddelats genom bl.a. Svenska Frimurare Orden har logen Telge nr 169 invigts på Igelsta gård lördagen den 14 september 2013. Detta är intressant, eftersom logen inte tillhör Svenska Frimurare Orden, utan Storlogen för Fria och Antagna Murare i Finland. Med andra ord, från och med nu finns en erkänd frimurarloge i Sverige som inte förutsätter en kristen bekännelse utan tro på ett Högsta Väsende.

Om detta kan förstås tyckas olika saker. Det har varit intressant att Sverige, som är ett av de mest sekulariserade länderna i världen, så länge har lyckats bevara ett frimureri som förutsätter kristen bekännelse. Det Danske Frimurerlaug af Gamle Frie og Antagne Murere – som förutsätter tro på ett Högsta Väsende – verkar i Danmark genom en överenskommelse med Danska Frimurare Orden gjord redan år 1961.

I Sverige har det under de senaste åren uppstått och reaktiverats flera olika icke erkända loger (SFL, JHS, UGLS och IOFM) för att fylla detta utrymme. Utvecklingen bland dessa loger har varit växlande och i något fall slutat med tvist i domstol. Att flera sådana icke erkända loger etablerats under de sista åren antyder dock att den principiella frågan är här för att stanna. Oavsett var man står i religionsfrågan är det därför bra att det nu skapats förutsättningar för en seriös organisation.

Det vanliga är att endast en frimurarorganisation etableras per land. Den språkmässiga samhörigheten mellan svenskar och finlandssvenskar, likaså att allt frimureri i Finland låg nere 1813-1920 har gjort att Svenska Frimurare Orden idag har svensktalande provinsialloge och loger i Finland genom överenskommelse med Storlogen för Fria och Antagna Murare i Finland och dess underlydande loger vilket är den erkända frimurarorganisationen i Finland (se Frimureriet i Finland). Det finns därför en liten elegant knorr att just Storlogen för Fria och Antagna Murare i Finland gjort en överenskommelse med Svenska Frimurare Orden om att öppna en loge i Sverige för dem som tror på ett Högsta Väsende.

EDIT: Här är länk till Fria och Antagna Murarelogen Telge nr 169

Ordenssällskapens hipsterslipsar: finns de?

Svenska Frimurare Orden, Odd Fellow Orden m.fl. har slipsar med olika typer av symboler som kan bäras i alla sammanhang men som kanske i huvudsak används under sammankomsterna. Frimurares svarta slips kan ha ett rött tempelkors, passare-och-vinkelhake eller en akaciegren och Odd Fellow Ordens grå slips kan ha tre röda kedjelänkar.

Att dessa logo- eller symbolförsedda slipsar bärs i ordenssällskapen är på ett sätt kuriöst, eftersom de bärs i ett sammanhang där informationen i sig är redundant: det räcker med en svart eller grå slips utan logga eftersom alla ändå är medlemmar (förstår man). Samtidigt är de lite för övertydliga och iögonfallande för att bäras i andra sammanhang. En ordensnål (pin) (eller bouton, för den delen) kanske inte alltid är så praktiskt heller alla gånger. Glada socialdemokrater har hälsat mig som du och bror i riksdagen när jag burit ”något rött” i storlek som en s-ros på kavajens slag. 😉

Lite inspirerad av en artikel i L.A. Times om att det det börjar bli hippt att vara frimurare så tittade jag lite efter något mer moderna ordensslipsar. Jag valde frimureriet eftersom detta nog är den största ordenssfären i världen, räknat med alla påbyggnadssystem.

masonic-tiesFörst några exempel som jag tycker är trista och ”traditionella” och det finns hur många varianter som helst på dessa teman via frimureriska webshopar. Det ena är att ha ett mönster byggt på ordensloggan genom symetrisk och till synes oändlig upprepning. Det andra är att ha en blaffig jättelogga. Eller båda. Gärna i bjärta färger.

$T2eC16hHJGoE9nuQhoiDBRQZSq))8w~~48_72Finns det något alternativ? Ja, men de är inte så lätta att hitta, trots att jag valde frimureriet för dess storlek som utgångspunkt i ordensslipsjakten. Här är en slips som jag tycker är elegant, en terylenslips som var en del av skoluniformen vid Royal Masonic School for Boys i Bushey, Hertfordshire, på 60-talet. En historisk slips som inte bör användas ur kontext, men en utmärkt grund för en slips som skulle kunna passa i den allmänna världen för bröder i svenska systemet.

zu_KW203Här har vi ett exempel på hur man kan ha symboler men arbeta med dem inte fullt så stickande bjärt. Akaciegrenen och brödrakedjan används här med färger på ett fint sätt för att skapa ett uttryck som fungerar på en kostym eller kavaj på jobbet. Denna slips finns på flera tyska webshoppar (sök på freimaurer krawatte). Finns även i blått.

s_freemason_mason_masonic_wallpaper_red-elegent_necktieFör den som vill gå längre och ha lite mer extravaganta slipsar rekommenderas http://www.fraternalties.com/. Här finns en del traditionella slipsar, men John Paul Gomez har vågat experimentera mer med uttrycken. Fler bilder finns på hans blogg 21st Century Mason. Just nu står John Paul i begrepp att lansera en ny kollektion. Can’t wait.

2013 års RCXIII:sO

2012-11-20 17.53.25

På Svenska Frimurare Ordens hemsida presenteras idag de nya Riddare av Kungl. Carl XIII:s orden som beslutats igår på Carl-dagen. Förläning av CXIII:sO föregås av att man erhållit Svenska Frimurare Ordens högsta grad samt att det finns vakanser: det kan max finnas 30 svenska riddare och tre svenska ledamöter av andliga ståndet (samt max tio utländska riddare).

hemsidan presenteras också vilka som igår utnämnts till Svenska Frimurareorden högsta grad samt Ordens Hederstecken.

Ordning på ordnarna – S:tLazO/ThO i stort sett borta från svensk militär uniform

Försvarsmaktens uniformer utgör de yttre tecknen på tillhörighet till Försvarsmakten och dess olika organisationsenheter. Det är därför viktigt, som en del i Försvarsmaktens gemensamma värdegrund, att hålla uniformen i helgd. (ur inledningen till kap 1 Grunder, Unibest 2009 v. 1.5)

Svensk militär uniform är ett officiellt representativt plagg. I officiella sammanhang gäller för utländska utmärkelser i princip att endast sådant som är officiellt (förlänat av sittade statschef) kan bäras. Det betyder att inte ens riddarordnar till exfurstehus upptagna i ICOC:s register generellt kan bäras i officiella sammanhang, trots att det kan handla om f.d. regerande furstehus som står svenska kungahuset mycket nära.

Med detta för ögonen har det varit rätt uppseendeväckande att två ordnar, som inte är officiella ordnar och som inte heller är knutna till f.d. regerande furstehus på ett sätt som gör dem till äkta riddarordnar, har haft generellt bärandetillstånd till svensk militär uniform. Det är lite beklämmande att högre svenska officerare som är med i Tempelherreorden (ThO)/Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) inte själva insett och närmat sig detta problem. Genom att i stället ha drivit upprätthållandet av bärandetillståndet har man frångått viktiga principer om vad rätt är och satt omsorgen om ThO/S:tLazO före omsorgen om svensk militär uniform.

Känner man dessutom till att bärandetillståndet mer eller mindre kuppades fram genom att Kungl. Majt:s Orden (och därigenom principiellt H.M.K.) inte gavs möjlighet att yttra sig i frågan (sannolikt eftersom man visste att det skulle bli avslag), så framstår det som än mer självklart att bärandetillståndet inte har kunnat fortleva i längden. För medlemmar av ThO/S:tLazO har fram tills idag ställts inför ett val:

  • Vara lojal mot H.M.K. = inte bära ThO/S:tLazO till uniform (bärandetillståndet är en rättighet och inte en skyldighet att bära orden).
  • Vara lojal mot ThO/S:tLazO och bära dessa ordnar till uniform = bära ordnar som faktiskt inte erhållit KMO:s/H.M.K.:s gillande till uniform = i princip en skymf mot H.M.K., Sveriges statschef och general/amiral inom Försvarsmakten.

Och så kan man inte ha det, vilket hovet tydligt har framfört till Försvarsmakten när en översyn av uniformsbestämmelserna blev aktuell för något år sedan. Efter övervägande är resultatet det nya kapitel 9 Utmärkelser, en del av Unibest 2009 ver 1.5 som gäller från och med 2012-12-01. Det finns flera nyheter i detta nya kapitel, som motiverar en läsning. Den stora nyheten är dock att till svensk militär uniform får numera endast utländsk officiell orden bäras, det vill säga, en orden förlänad av stat eller kyrkligt överhuvud med legitimt statsöverhuvuds god­kännande.

De grenar av Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) samt Tempelherreorden (ThO) som getts generellt bärandetillstånd kan enligt de nya bestämmelserna inte längre bära sina ordenskors till svensk militär uniform – annat än undantagsvis inom dessa ordnars egna verksamheter och dessutom endast inom riket. Vilket – som ovan visats – fortfarande är principiellt fel och om ThO/S:tLazO har huvud och hjärta på rätta ställen, så borde de inte låta ens detta förekomma. Bägge ordnarna har egna uniformer som i så fall kan begagnas. Vidare tydliggörs också att det av protokollära skäl inte är tillåtet att blanda officiella ordenstecken och icke officiella ordensliknande dekorationer på Försvarsmaktens uniformer. D.v.s. om ThO/S:tLazO träffas internt i svensk militär uniform, så är det endast deras egna ordenstecken som ska bäras och inga officiella ordnar.

Även om beslutet inte skänker S:t LazO och ThO någon större glädje så är det ändå, principiellt sett, ett riktigt beslut. Något liknande har skett inom Svenska Frimurare Orden – SFMO – där man sedan länge haft principen att inget annat än officiella utländska utmärkelser ska bäras. Ett antal frimurare och officerare har kringgått detta genom att bära uniform i loge och därmed hävdat det generella bärandetillståndet för S:tLazO/ThO. SFMO har nyligen beslutat att inget annat än frack eller kostym ska förekomma inom orden, vilket bland annat leder till att uniform inte längre kan bäras. Huvudsyftet med likhet i klädsel är att understryka gemenskap, men det framskymtar också (ex. i tidningen Frimurarens senaste nummer) att man inte längre vill låta SFMO vara en arena för bärande av ordnar som inte har KMO:s/H.M.K.:s gillande. H.M.K. är SFMO:s Höge Beskyddare – dessutom stormästare för Kungl. Carl XIII:s orden. Sannolikt har SFMO:s ledning, precis som FM/HKV ledning, sett en ohållbar principiell konflikt.

Om avsteg ska göras mot principen om officiella ordnar, så skulle det vara naturligt att orden förlänad av suveräna eller f.d. suveräna furstehus erkända av Wienkongressen 1814 eller senare – allmänt erkända riddarordnar – är sådana ordnar som i första hand skulle kunna komma ifråga till uniform, eftersom Sveriges kungahus har relationer med många av dessa exfurstehus. Så är det generellt sett inte i de nya bestämmelserna, vilket är bra. Däremot finns en liten, liten öppning som har relevans för svensk militär uniform: den som för krigsmannagärning (d.v.s. inte för allmän militär förtjänst) belönas med ovanstående dynastisk riddarorden kan eventuellt ges bärandetillstånd. Sammantaget är både huvudregeln och undantaget välavvägda.

En annan nyhet ligger i beslutsgången. Försvarsmakten har tidigare tagit emot ansökningar om bärandetillstånd till uniform och Kungl. Maj:ts Orden har varit remissinstans. KMO:s yttrande har i normalfallet vägt tungt. I den nya ordningen ska den som vill ha bärandetillstånd först vända sig direkt till KMO för att få ett gillande. Endast med detta gillande kan ansökan sedan göras om bärandetillstånd. Denna ordning förebygger eventuella framtida problem mellan KMO och Försvarsmakten. Även det är bra: det är principiellt rätt att Kungl. Maj:ts Orden – i och med kopplingen till statschefen som fons honorum – äger frågan om vad som kan och inte kan bäras i Sverige.

Vilka konsekvenser får nu de nya uniformsbestämmelserna? En effekt är att ett antal baler (Wienerbalen, Amarantherordens bal, Innocenceordens bal m.fl.) kommer att bevistas av medlemmar av Tho/S:tLazO antingen i uniform med medaljer utan dessa ordnar alternativt frack med ”allt”. Jag hoppas att det förstnämnda väljs.

När ThO/S:tLazO inte kan bäras som ersatz för den svenska orden officerare egentligen borde ha förlänats, så finns en risk för att utländska officerare som inte känner till vårt svenska dysfunktionella belöningssystem läser avsaknaden av statsorden som att den svenske officeren inte fullt ut är kompetent. En annan konsekvens kanske därför kan bli att svensk militär personal agerar mer samfällt och starkare för en reformering ordensväsendet i syfte att börja utdela de svenska statsordnarna till svenskar, inklusive Svärdsorden för militärer.

Eftersom en av ThO:s /S:tLazO:s ”konkurrensfördelar” upphört kan intresset komma att öka för de utländska furstehus riddarordnar som finns i Sverige och som antar evangeliskt-lutherska bekännare, d.v.s. kungl. Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden, kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden, kungl. Georgiens Örn- och tunikeorden och Ungerska Vitézorden. Flera utomeuropeiska furstehus har även på senare tid förlänat sina ordnar till svenskar.

Detta är dock i grunden egentligen synd eftersom det i Sverige finns en riddarorden som skulle kunna vara en mer naturlig plattform evangeliskt-lutherska svenskar – Johanniterorden i Sverige. Denna orden antar dock i praktiken endast adliga män.

En annan väg är dock möjlig för denna orden, som skulle lägga orden mer i linje med Malteserorden och Johanniterordnarna i Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige var det tidigare möjligt för personer av överstes rang att själv anhålla om adelskap och det förekom att personer av lägre rang adlades för viktiga förtjänster. Eftersom adlande inte längre förekommer borde man för länge sedan ha genomfört principen att icke-adliga personer av överstelöjtnants ”rang” kan antas som medlemmar. Detta inkluderar mer eller mindre Kommendörer – eller högre – av svensk eller utländsk statsorden. Genom att ribbans sätts så högt som överstelöjtnant gör att Johanniterorden i Sverige bibehåller sin excellens men ändå kan anta den personkrets som – om statskicket varit annorlunda – säkerligen hade erhållit adelskap. Argumenterat utifrån att detta tycks vara en viktigt fråga för Johanniterorden i Sverige.

Ingen skugga må falla över de officerare inom Försvarsmakten som varit involverade nya uniformsbestämmelserna eftersom huvudproblemet inte är de ändringar de genomfört – problemet var införandet av ett generelllt bärandetillstånd till uniform för två ordnar som strider mot alla normala principer. Som antytts ovan återstår fortfarande lösandet av två knutar för att återfå full normalitet i hur ordnar och medaljer utdelas i Sverige. Bortläggandet av ThO och S:tLazO till svensk militär uniform är dock en viktig pusselbit för att skapa ett rimligare svenskt ordenslandskap – ett viktigt steg mot ordning på ordnarna i Sverige.