Etikettarkiv: Tempelherreorden

Riddare och vin

Wine is constant proof that God loves us and loves to see us happy.

Benjamin Franklin

En bekant som är vinimportör har tagit fram Riddarvin för Tempelherreorden, både vitt och rött. En del av intäkterna går till Tempelherreordens hjälpverksamhet, vilket är lovvärt. Ett kuriosum är att den historiska Tempelherreordens medeltida regler (Primitive Rule) innehöll en liten varning kring vin: inga excesser utan moderation.

För den som har annan smak vad gäller vin och orden, så har jag sett att det vin som produceras på Suveräna Malteserordens ägor kring Lago Trasimene och Castello di Magione (stormästares sommarresidens) både här och där på Internet. Det verkar dock inte finns någon svensk importör än.

Samplex AB har för övrigt flera intressanta viner i sitt sortiment. Min favorit är nog det lite finurliga Gaffelvinet för Neptuni Orden, baserat på ordens treudd. Kanske något för de olika vinordenssällskapen – Vinskänksmagistraten Carlskrona Vinorden och La Confrérie des Chevaliers du Tastevin – att titta närmare på.

Annonser

Templar Knights MC Sweden

Tempelherreorden har satt många och djupa spår i vår kultur: plötsligt hamnar jag på Templar Knights MC Sweden, en MC-klubb baserad i Östersund. Moderklubben är baserad i Utah, USA, men uppger att man själv är ett skott från en klubb i Tyskland. Det är inte en s.k. 1%-klubb, utan en klubb som ser Tempelherreorden som ett ideal. Och varför inte? Ryttare med hästkrafter – oavsett tidsepok.

Ordning på ordnarna – S:tLazO/ThO i stort sett borta från svensk militär uniform

Försvarsmaktens uniformer utgör de yttre tecknen på tillhörighet till Försvarsmakten och dess olika organisationsenheter. Det är därför viktigt, som en del i Försvarsmaktens gemensamma värdegrund, att hålla uniformen i helgd. (ur inledningen till kap 1 Grunder, Unibest 2009 v. 1.5)

Svensk militär uniform är ett officiellt representativt plagg. I officiella sammanhang gäller för utländska utmärkelser i princip att endast sådant som är officiellt (förlänat av sittade statschef) kan bäras. Det betyder att inte ens riddarordnar till exfurstehus upptagna i ICOC:s register generellt kan bäras i officiella sammanhang, trots att det kan handla om f.d. regerande furstehus som står svenska kungahuset mycket nära.

Med detta för ögonen har det varit rätt uppseendeväckande att två ordnar, som inte är officiella ordnar och som inte heller är knutna till f.d. regerande furstehus på ett sätt som gör dem till äkta riddarordnar, har haft generellt bärandetillstånd till svensk militär uniform. Det är lite beklämmande att högre svenska officerare som är med i Tempelherreorden (ThO)/Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) inte själva insett och närmat sig detta problem. Genom att i stället ha drivit upprätthållandet av bärandetillståndet har man frångått viktiga principer om vad rätt är och satt omsorgen om ThO/S:tLazO före omsorgen om svensk militär uniform.

Känner man dessutom till att bärandetillståndet mer eller mindre kuppades fram genom att Kungl. Majt:s Orden (och därigenom principiellt H.M.K.) inte gavs möjlighet att yttra sig i frågan (sannolikt eftersom man visste att det skulle bli avslag), så framstår det som än mer självklart att bärandetillståndet inte har kunnat fortleva i längden. För medlemmar av ThO/S:tLazO har fram tills idag ställts inför ett val:

  • Vara lojal mot H.M.K. = inte bära ThO/S:tLazO till uniform (bärandetillståndet är en rättighet och inte en skyldighet att bära orden).
  • Vara lojal mot ThO/S:tLazO och bära dessa ordnar till uniform = bära ordnar som faktiskt inte erhållit KMO:s/H.M.K.:s gillande till uniform = i princip en skymf mot H.M.K., Sveriges statschef och general/amiral inom Försvarsmakten.

Och så kan man inte ha det, vilket hovet tydligt har framfört till Försvarsmakten när en översyn av uniformsbestämmelserna blev aktuell för något år sedan. Efter övervägande är resultatet det nya kapitel 9 Utmärkelser, en del av Unibest 2009 ver 1.5 som gäller från och med 2012-12-01. Det finns flera nyheter i detta nya kapitel, som motiverar en läsning. Den stora nyheten är dock att till svensk militär uniform får numera endast utländsk officiell orden bäras, det vill säga, en orden förlänad av stat eller kyrkligt överhuvud med legitimt statsöverhuvuds god­kännande.

De grenar av Sankt Lazarusorden av Jerusalem (S:tLazO) samt Tempelherreorden (ThO) som getts generellt bärandetillstånd kan enligt de nya bestämmelserna inte längre bära sina ordenskors till svensk militär uniform – annat än undantagsvis i slutna sällskap inom dessa ordnars egna verksamheter och dessutom endast inom riket. Vilket – som ovan visats – fortfarande är principiellt fel och om ThO/S:tLazO har huvud och hjärta på rätta ställen, så borde de inte låta ens detta förekomma. Bägge ordnarna har egna uniformer som i så fall kan begagnas. Vidare tydliggörs också att det av protokollära skäl inte är tillåtet att blanda officiella ordenstecken och icke officiella ordensliknande dekorationer på Försvarsmaktens uniformer. D.v.s. om ThO/S:tLazO träffas internt i svensk militär uniform, så är det endast deras egna ordenstecken som ska bäras och inga officiella ordnar.

Även om beslutet inte skänker S:t LazO och ThO någon större glädje så är det ändå, principiellt sett, ett riktigt beslut. Något liknande har skett inom Svenska Frimurare Orden – SFMO – där man sedan länge haft principen att inget annat än officiella utländska utmärkelser ska bäras. Ett antal frimurare och officerare har kringgått detta genom att bära uniform i loge och därmed hävdat det generella bärandetillståndet för S:tLazO/ThO. SFMO har nyligen beslutat att inget annat än frack eller kostym ska förekomma inom orden, vilket bland annat leder till att uniform inte längre kan bäras. Huvudsyftet med likhet i klädsel är att understryka gemenskap, men det framskymtar också (ex. i tidningen Frimurarens senaste nummer) att man inte längre vill låta SFMO vara en arena för bärande av ordnar som inte har KMO:s/H.M.K.:s gillande. H.M.K. är SFMO:s Höge Beskyddare – dessutom stormästare för Kungl. Carl XIII:s orden. Sannolikt har SFMO:s ledning, precis som FM/HKV ledning, sett en ohållbar principiell konflikt.

Om avsteg ska göras mot principen om officiella ordnar, så skulle det vara naturligt att orden förlänad av suveräna eller f.d. suveräna furstehus erkända av Wienkongressen 1814 eller senare – allmänt erkända riddarordnar – är sådana ordnar som i första hand skulle kunna komma ifråga till uniform, eftersom Sveriges kungahus har relationer med många av dessa exfurstehus. Så är det generellt sett inte i de nya bestämmelserna, vilket är bra. Däremot finns en liten, liten öppning som har relevans för svensk militär uniform: den som för krigsmannagärning (d.v.s. inte för allmän militär förtjänst) belönas med ovanstående dynastisk riddarorden kan eventuellt ges bärandetillstånd. Sammantaget är både huvudregeln och undantaget välavvägda.

En annan nyhet ligger i beslutsgången. Försvarsmakten har tidigare tagit emot ansökningar om bärandetillstånd till uniform och Kungl. Maj:ts Orden har varit remissinstans. KMO:s yttrande har i normalfallet vägt tungt. I den nya ordningen ska den som vill ha bärandetillstånd först vända sig direkt till KMO för att få ett gillande. Endast med detta gillande kan ansökan sedan göras om bärandetillstånd. Denna ordning förebygger eventuella framtida problem mellan KMO och Försvarsmakten. Även det är bra: det är principiellt rätt att Kungl. Maj:ts Orden – i och med kopplingen till statschefen som fons honorum – äger frågan om vad som kan och inte kan bäras i Sverige.

Vilka konsekvenser får nu de nya uniformsbestämmelserna? En effekt är att ett antal baler (Wienerbalen, Amarantherordens bal, Innocenceordens bal m.fl.) kommer att bevistas av medlemmar av Tho/S:tLazO antingen i uniform med medaljer utan dessa ordnar alternativt frack med ”allt”. Jag hoppas att det förstnämnda väljs.

När ThO/S:tLazO inte kan bäras som ersatz för den svenska orden officerare egentligen borde ha förlänats, så finns en risk för att utländska officerare som inte känner till vårt svenska dysfunktionella belöningssystem läser avsaknaden av statsorden som att den svenske officeren inte fullt ut är kompetent. En annan konsekvens kanske därför kan bli att svensk militär personal agerar mer samfällt och starkare för en reformering ordensväsendet i syfte att börja utdela de svenska statsordnarna till svenskar, inklusive Svärdsorden för militärer.

Eftersom en av ThO:s /S:tLazO:s ”konkurrensfördelar” upphört kan intresset komma att öka för de utländska furstehus riddarordnar som finns i Sverige och som antar evangeliskt-lutherska bekännare, d.v.s. kungl. Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden, kungl. Portugisiska Sankt Mikaels av vingen orden, kungl. Georgiens Örn- och tunikeorden och Ungerska Vitézorden. Flera utomeuropeiska furstehus har även på senare tid förlänat sina ordnar till svenskar.

Detta är dock i grunden egentligen synd eftersom det i Sverige finns en riddarorden som skulle kunna vara en mer naturlig plattform evangeliskt-lutherska svenskar – Johanniterorden i Sverige. Denna orden antar dock i praktiken endast adliga män.

En annan väg är dock möjlig för denna orden, som skulle lägga orden mer i linje med Malteserorden och Johanniterordnarna i Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. I Sverige var det tidigare möjligt för personer av överstes rang att själv anhålla om adelskap och det förekom att personer av lägre rang adlades för viktiga förtjänster. Eftersom adlande inte längre förekommer borde man för länge sedan ha genomfört principen att icke-adliga personer av överstelöjtnants ”rang” kan antas som medlemmar. Detta inkluderar mer eller mindre Kommendörer – eller högre – av svensk eller utländsk statsorden. Genom att ribbans sätts så högt som överstelöjtnant gör att Johanniterorden i Sverige bibehåller sin excellens men ändå kan anta den personkrets som – om statskicket varit annorlunda – säkerligen hade erhållit adelskap. Argumenterat utifrån att detta tycks vara en viktigt fråga för Johanniterorden i Sverige.

Ingen skugga må falla över de officerare inom Försvarsmakten som varit involverade nya uniformsbestämmelserna eftersom huvudproblemet inte är de ändringar de genomfört – problemet var införandet av ett generelllt bärandetillstånd till uniform för två ordnar som strider mot alla normala principer. Som antytts ovan återstår fortfarande lösandet av två knutar för att återfå full normalitet i hur ordnar och medaljer utdelas i Sverige. Bortläggandet av ThO och S:tLazO till svensk militär uniform är dock en viktig pusselbit för att skapa ett rimligare svenskt ordenslandskap – ett viktigt steg mot ordning på ordnarna i Sverige.

Vatikanstaten och de äkta/oäkta riddarordnarna

Vatikanstatens statssekretariat har idag via Vatican Information Services ännu en gång släppt ett meddelande som klart och tydligt deklarerar dess och Den Heliga stolens hållning vad gäller äkta/oäkta riddarordnar:

Vatican City, 16 October 2012 (VIS) – In response to frequent requests for information concerning the recognition by the Holy See of Equestrian Orders dedicated to the saints or to holy places, the Secretariat of State considers it opportune to reiterate what has already been published, namely that, other than its own Equestrian Orders (the Supreme Order of Christ, the Order of the Golden Spur, the Pian Order, the Order of Saint Gregory the Great, and the Order of Pope Saint Sylvester), the Holy See recognises and supports only the Sovereign Military Order of Malta – also known as the Sovereign Military Hospitaller Order of Saint John of Jerusalem of Rhodes and of Malta – and the Equestrian Order of the Holy Sepulchre of Jerusalem. The Holy See foresees no additions or innovations in this regard.
All other orders, whether of recent origin or mediaeval foundation, are not recognised by the Holy See. Furthermore, the Holy See does not guarantee their historical or juridical legitimacy, their ends or organisational structures.
To avoid any possible doubts, even owing to illicit issuing of documents or the inappropriate use of sacred places, and to prevent the continuation of abuses which may result in harm to people of good faith, the Holy See confirms that it attributes absolutely no value whatsoever to certificates of membership or insignia issued by these groups, and it considers inappropriate the use of churches or chapels for their so-called ”ceremonies of investiture”.

Liknande meddelanden har publicerats i L´Osservatore Romano den 15 – 16 april 1935, den 21 mars 1952, den 9 april och 14 – 15 december 1970, den 1 december 1976 samt den 4 juli 2002.

Vad betyder detta? Inga ytterligare ordnar utöver de som nämns ovan kommer att erkännas av Den Heliga stolen. Detta gäller till exempel olika varianter av Tempelherreorden, som av och till försökt erhålla ett sådant erkännande. Det gäller även ett stort antal oäkta riddarordnar tillägnade helgon utan koppling allmänt erkända furstehus vilka försöker nå påvligt erkännande.

Vid sidan av dessa ordnar är ett antal allmänt erkända furstehus i syd- och mellaneuropa (till Italien, Neapel-Sicilien, Parma, Toscana, Portugal, Spanien, Österrike-Ungern samt vissa tyska furstehus) katolska och stormästare över riddarordnar

  • som kan vara reglerad i påvlig bulla eller apostoliskt brev,
  • som kan förutsätta katolsk tro,
  • som har en legendarisk/historisk koppling till Katolska kyrkan,
  • som har en levande relation med Katolska kyrkan, ex. genom att kyrkliga dignitärer sedan länge, och med Heliga stolens medgivande, är ordenskaplaner.

Dessa riddarordnar berörs inte av uttalandet eftersom de har en självklar ställning inom Katolska kyrkan. De omnämns inte i tidigare uttalanden och de underförstås även denna gång som inte inkluderade. Se ex. http://www.chivalricorders.org/vatican/main2.htm, dock ett rätt snävt resonemang som utlämnar kungl. Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden m.fl. riddarordnar som traditionellt brukar anses ha en giltighet i katolska sammanhang.

Uttalandet tar avstamp i en irritation över de oäkta riddarordnar som försöker få Den Heliga stolens erkännande och formuleringarna har lett till en liten risk för missförstånd vad gäller riddarordnar till allmänt erkända katolska furstehus, varför utvikningen kanske är nödvändig.

Mingelbilder från Wienerbalen 2012 som förvånar

Som sidospår i en sökning hamnade jag på http://www.finest.se/ och dess sida med mingelbilder från ”Wienerbalen”, Balnatt i Wien på Grand Hôtel. Jag måste säga att jag blev lite häpen! Om vi bortser från statliga förtjänstordnar och en riddare av Johanniterorden i Sverige så är det endast två personer av alla på de 36 bilderna som, vad jag kan se, bär riddarordnar som är äkta i det att de är knutna till f.d. regerande utländskt furstehus som är allmänt accepterade i deras hemländer och av andra kungahus. Kan du hitta dem? Däremot bär ett femtontal personer ett tjugofemtal s.k. självutnämnda eller oäkta riddarordnar på bilderna.

Det är nog inte arrangörernas avsikt att låta Wienerbalen vara en arena för militärens bärande av ersättningsordnar för den Svärdsorden de egentligen – med rätta – skulle haft, där dessa ersättningsordnar snarast riskerat att uppfattas som en belastning för svensk militär uniform eftersom den inte godtas av statschefen. Det är nog inte heller avsikten att vara en arena för andra ordnar som svårligen ses som genuina (varav flertalet bär olika ordnar från det fantastiska ”kungahuset av Aragonien, Mallorca och Sicilien”). Det finns dock en uppenbar risk att det är den bild som sätts. Hur ställer sig då riddare och damer av allmänt accepterade kungahus riddarordnar till att frekventera arrangemanget framöver?

Tempelherreorden – träd med många grenar

I mitten av 2000-talet gjorde jag ett allvarligt försök att sammanställa en länksamling till alla de olika grenar av Tempelherreorden som finns och hur de hänger ihop inbördes. Det visade sig vara en uppgift som blev mig övermäktig – det finns helt enkelt alldeles för många grenar i detta snärjiga träd. Istället valde jag att på min hemsida länka till dem som finns i Sverige, OSMTH-Regency och OSMTH. Alldeles nyss snubblade jag över http://www.neotemplar.info/ (EDIT 2014-02-17 ny domän) som redovisar ovanstående två – som tycks vara de huvudsakliga grenarna – samt stora delar av den myriad av mindre grenar som existerar. Precis det jag egentligen hade tänkt att åstadkomma.

Den historiska Tempelherreorden upplöstes 1312 av påven. Eftersom det var en katolsk riddarorden kan den därför endast återupplivas av påven. Påven och Katolska kyrkan har upprepade gånger – 1935, 1953, 1970 o.s.v. – slagit fast att Katolska kyrkan bara har två riddarordnar (SMaltO och PåvlHGO) samt att ingen neo-Tempelherreorden erkänns som äkta eller arvtagare till den historiska riddarorden. De historiska arvtagarna till denna orden är Johanniterorden/Malteserorden som fick mycket av ordens ägor och en del f.d. tempelherrar. Bland riddarordnarna är det Portugisiska (samt Påvliga) Kristusorden samt Spanska Montesaorden som är direkta arvtagare: på Iberiska halvön var Tempelherreorden en viktig pusselbit i försvaret mot muslimska erövrare vilket ledde till att de lokala kungarna fick påvens tillstånd att instifta dessa ersättningsordnar.

Varför finns det då idag Tempelherreordnar idag? En version är att det hänger det samman frimueriet. Av olika skäl uppstod ett intresse av fler grader än de tre första med muraranknytning. Detta skedde genom att man skapade ridderliga höggrader som legendariskt gjorde gällande att Tempelherreorden hade överlevt i lönndom inom frimureriet. I ett nästa steg började vissa franska frimurare – ledda av Bernard Raymond Fabré-Palaprat – att i början av 1800-talet se legenden mer eller mindre som en historisk sanning, och därefter har det rullat på. Att neo-Tempelherreordnar av de flesta dessvärre inte ses som riddarordnar beror på att ingen av grenarna har en statschef eller huvudman från ett f.d. regerande furstehus som stormästare (alternativt beskyddare) – och det är mer eller mindre vad som idag krävs för att definieras som en riddarorden.

Hemsidan som jag länkade till initialt ska dock tas med en liten nypa salt – här listas Godtemplarorden (IOGT, som tog bort ordensformen och dess ritualer 1970 i Sverige), Tempel Riddare Orden (som är ett helnyktert kristet ordenssällskap) samt bl.a. Strikta Observansen och priorat inom York Rite vilka är just frimurarorganisationer. Ingendera gör dock anspråk på att vara en riddarorden.